Pasolini återfunnen |

26 oktober, onsdag, kl. 18:30
Italienska Kulturinstitutet, Gärdesgatan 14
Hyllning till Pier Paolo Pasolini

Pasolini återfunnen

Filmaren och författaren Carl Henrik Svenstedt introducerar uppspelningen av ett band innehållandes Pasolini sista presskonferens som han gav på Filmhuset i Stockholm i oktober 1975, bara några få dagar före hans död, samt det dramatiska radioreferatet som förkunnade den tragiska händelsen.

Katarina Frostenson, poet och akademiledamot, och Göran Greider, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten, introducerar ett antal av Pasolinis poetiska texter som de valt ut och som kommer att läsas upp av Isabell Sollman (på svenska) och Daniela Svensson (på italienska). Därefter kommer producenten Henrietta Hultén att berätta lite om det återfunna bandet och spela upp ett sista avsnitt ur det.

Radioteatern ger sedan en unik förhandspremiär på Italienska Kulturinstitutet av den iscensatta dikten Grävskopans gråt (Il pianto della scavatrice) med Anna Wallander, i regi av Susanne Skog. Vidare kommer pianisten och kompositören Mats Persson att spela stycken inspirerade av Pasolini av bl.a. Ennio Morricone och slutligen visas en serie bilder på Pasolinis Stockholmsvistelse, tagna av den brasilianske fotografen Jan Lage Vianna.

Aftonen arrangeras av Carl Henrik Svenstedt i samarbete med Italienska Kulturinstitutet, Radioteatern, Svenska Filminstitutet och Rönnells Antikvariat.

Bastugatan 21 |

Foto: Jan Edvardsson. Jag läser Lundells senaste roman, Allt är i rörelse. Visst är det så. We are all travellers. För mig finns många skäl att läsa Lundell; han är 10 år äldre, uppvuxen på en parallellgata, vandrar samma stråk i stan som jag - om och om igen. Bor i exil, återvänder alltid till stan på ett eller annat sätt. I boken hamnar han i en lya på Bastu 21. På just den adressen försökte jag få min första lya. Tyvärr misslyckades det. Försökte sedan med en källarlya i Gamla stan, Baggensgatan. Rann ut i sanden. Men lyckades få en på Hornspuckeln. Inte illa. Bra läge, många besök, ofta natteid, både av de som var välkomna och andra mindre. Saknar mitt svala förråd under den inbyggda stentrappan, lämpligt för vin.

Lunchsoundtrack är Jan Johansson in Hamburg with Georg Riedel - blandade inspelningar från 1964 till 1968. 

Studio Monolith |

I går kväll tog jag ett studiopass; jobbade fram några pusselbitar till en electronica som troligtvis kommer att dyka upp i mina filmer framöver. I går bara små pusselbitar, passar för att bygga upp någonting större på åtta kanaler, eller så. Små bitar att foga samman, vare sig det gäller bilder, film eller ljud/musik - så går det till.

Varje dag har sitt soundtrack. Denna onsdag Lou Reed The Blue Mask från 1982.

Min barndoms Byllerbyskola |

(Click?)

Tenderpixel | London

Tenderpixel är ett galleri i London som jobbar på bredare front; utställningar, föredrag, workshops, egen filmfestival för experimentell film m.m. Pretto film har genom en välformulerad intresseanmälan hamnat i deras databas för eventuella recensioner - alltid något.

Rut Hillarp | Monografi och dagbok

I DN i veckan kan man läsa om två nya böcker om Rut Hillarp; lyriker, fotograf och tidig experimentell filmare. Birgitta Holm har dels skrivit en monografi om Hillarp, dels i urval gett ut Hillarps dagbok. Böckerna anlände nyss till mitt bibliotek och ska läsas. Innan läsningen ska jag dock se om den kortfilm på 8 mm som Hillarp gjorde 1950, De vita händerna; en visualisering av ett poem med symboliska bildsekvenser, där hon gör sin tolkning av legenden om Tristan och Isolde. Filmen finns med på en DVD som följer med boken Konst som rörlig bild.

A propå bibliotek så finns i dagens DN en intervju med Umberto Eco med anledning av hans nya bok Begravningsplatsen i Prag - även den sedan nyligen i mitt bibliotek. Som får sägas vara litet i jämförelse med Ecos, som uppger att han har 50 000 böcker i sitt. Najs, tycker en gammal book lover.

Tidshopp - nu har jag sett om De vita händerna. Hillarp står för manus och regin delar hon med Mihail Gandhi Livada, en rumämsk filmare som även var en av hennes två stora passioner i livet, enligt Birgitta Holm. På SFI:s filmdatabas beskrivs filmen som en 'lyrisk-surrealistisk tolkning av sagan om Tristan och Isolde med de vita händerna.'

Lördag eftermiddag kräver sitt soundtrack, det är dubbelcdutgåvan av Peter Gabriel - New Blood.

Världen är avig i sig själv! |

Vad ser vi då i spegeln? Världen rättvänd! Vän av ordning undrar då; hur blev den avig? När kopian togs... Kopian... det var alltid min aning att det var en felaktig kopia... och när jag började minnas urbilderna, så blev jag misnöjd med allt... Det kallade människorna oförnöjsamhet, och djävulens glasbitar i ögat och annat mer...

Betänk detta när nästa självporträtt tas med kameran riktad mot en spegelbild. Eller någon annan spegling av världen.

Fritt efter Ågust Strindberg, Ett drömspel.

Kvällens soundtrack är en annan klassiker, Frank Zappa Over-Nite Sensation från 1973.

Pretto film | Omstrukturerad hemsida

För er som inte har besökt hemsidan på länge - gör det nu! Omstrukturerad samt några nya avdelningar. Mer kommer. Tanken är att öka tydligheten; vad finns att läsa, titta och  lyssna på men även köpa.
Pretto film - hemsidan!

Om konsten att plantera ett ord |

Börja med att konstruera ett bra ord som inte finns. Plantera det sedan i näringsrik Googlejord. Vattna och vänta en kort stund. Gör sedan en sökning på Google. Där det nyss inte fanns något sådant ord, när du kontrollerade om det ord du konstruerat redan fanns, så får du nu en träff. Just det, bara en träff. Känn dig sedan nöjd med detta värv; ännu ett Ord till världen.

Så gjorde jag nyligen. Jag uppfann ordet 'vegobrillor'. Ett bra ord som givetvis betyder något också. Ett pris utlovas till den som först mailar mig eller via kommentarfältet nedan ger mig det rätta svaret!

Fjärde Larmet | Rockminnen

Här ser ni rockbandet Fjärde Larmet, upplaga 1987, ibland benämnt alternativrockband. Otaliga spelningar har gjorts genom åren i Stockholm med omnejd. Själv lyssnade jag på dem just på 80-talet på Tre Backar, ett försvunnet kultställe för många band. När bilden togs 1987 ingick Per Boysen i bandet sedan 1986, samtdigt som han turnerade med Peter Le Marc. Boysen hade spelat i olika band tidigare och gick 1988 vidare inom musiklivet som musiker, producent, artist och mycket annat.

Bilden ovan fotograferades av mig till en av deras plattor, utgiven på kassettband 1987 - något som återigen blivit vanligt just bland indieband. Bilden togs i skenet från ett par bilstrålkastare - en rockklassiker! Det ingick i uppdraget att bilden måste vara grafisk, svart och vit, inte så mycket gråskala. På den här tiden användes Xeroxkopieringsapparater (av olika märken) som gav en just svart och vit bild. Rå estetik.

Detta var ännu en historia från den yttersta periferin.

2 x Grekland | Ekonomi versus Film

Landets ekonomi är både omtalad och katastrofal. Trots detta (tack vare?) har två mycket bra filmer skeppats ut 2009 och 2010, släppta på DVD 2011. De har nått övriga världen via olika festivaler och biografer; därtill prisbelönta och omskrivna. Det handlar naturligtvis om Dogtooth och Attenberg. Jag har inget att tillägga; eminenta filmer, se dem! Se trailers på YouTube - Dogtooth och Attenberg.

Bandet spelade så högt och bra |

I kväll visades på TV filmen om Håkan Hellström - 2 steg från Håkan. En ok film. Titeln på detta inlägg kommer däremot inte från filmen, utan från en gammal översatt irisk folklåt; Jungfrun och soldaten, svensk text av Esbjörn Hazelius.

Kvällens soundtrack är något helt annat, nämligen italiensk folkpop från sent 70-tal; Angelo Branduardi La Pulce D'Acqua från 1977.

Grattis | Tomas Tranströmer

Jag har länge läst Tranströmer; tyckt om hans motiv, angreppssätt. Hus, rum, metaforer, dröm, resa. En inspiration för mina kortfilmer.

Postludium

Jag släpar som en dragg över världens botten.
Allt fastnar som jag inte behöver.
Trött indignation, glödande resignation.
Bödlarna hämtar sten, Gud skriver i sanden.

Tysta rum.
Möblerna står flygfärdiga i månskenet.
Jag går sakta in i mig själv
genom en skog av tomma rustningar.

Ur diktsamlingen Det vilda torget (1983)
Tomas Tranströmer

FLM | Om filmstaden Stockholm

Om filmen som minnesdokument över staden handlar en längre artikel i senaste numret av FLM. För mig givetvis intressant. Jag tillhör de som alltid nyfiket registrerar alla sekvenser, korta och långa, av Stockholm på film. Från 1930-talets fåtaliga filmer som pga otymplig utrustning sällan lämnade ateljéerna till 1950-talets filmer då kameran oftare sökte sig ut. Som i Lilla Fridolf-filmerna; honom får man på köpet när man nyfiket tittar på Kungsklippan och andra stockholmsmiljöer. Eller Sommaren med Monika från 1953, där filmparet sitter på en bänk på min barndoms Skinnarviksberg och tittar ut över staden.

De flesta av oss har en förmåga att uppleva vår närmiljö som en förlängning av oss själva; hudnära. En tes som jag undersöker både i genomförda och kommande filmprojekt och som tema för nya fotografier - Of Houses and Men.

Till senaste numret av FLM följer det med en DVD. Där kan man avnjuta tre scener från Roy Anderssons kommande film - En duva satt på en gren och funderade på tillvaron.

Den första bilturen |

I slutet av maj 1959 tog jag min första biltur, några dagar gammal, i en Volvo modell 1938. Färden gick mellan några kvarter på Söder; från Södra BB till Brännkyrkagatan 90. Det var en fin färd. Tänk vad man minns!

Sprängdåd |

Jag tog en middag på Vasagatan tillsammans med J. En ovanligt varm 30 septemberdag. Rekord, talades det om. Biffar med tillbehör parterades och bearbetades av nöjda käkpartier. Plötsligt det höga ljudet av en bombmatta under golvet. Jag vände huvudet ut mot lokalen. I slow motion vältes bord och stolar, människor och tallrikar, luften fylldes av glassplitter och kroppar i rörelse. Tystnad. De spränger för Citybanan, sa J. Jag vet, sa jag. Utom för några sekunder.

Lästips: Sprängskiss av Carl Henrik Svenstedt. Formidabel.

Sommarminne |

Vit kopp, innehållet ger en blank, svart yta. Svart som en skogstjärn. Vit rök ringlar ovanför; kaffestund. Ett sommarminne tonar fram. En liten träbrygga skjuter ut i ett mörkt vatten. På andra sidan stranden posterar gran och lövträd. Vattenytan kav lugn. Jag sitter på bryggan, ser ut över vattnet. En stilla bris, kanske en temperaturförändring mot kyla. Tystnad. Fåglarna, som tidigare tjattrat i träden, har också tystnat. Mitt ute på den lilla skogssjön dras plötsligt vattnet upp i en spiral, högre och högre upp i en vriden vattenpelare. Händer detta? I tystnad, och långsamt, sänker sig vattenpelaren åter mot ytan och lämnar kvar en vattrad vattenyta - och ett minne.

Två söndagsplåtar |

Prettofika |

Där satt på kaféet i stan en man. Framför honom en assiett med en räksmårgås och ett bakverk; en Jitterbugg. Bredvid en kopp kaffe. Han justerade assiett och kopp framför sig, slog upp en bok. Vad var det han läste? Ett drömspel av August Strindberg. Så pretto! Som om detta inte räckte, så tog han vid ett tillfälle fram en bit papper och en kulspetspenna och började skriva något. Förmodligen någon dum idé som kommit till honom när han läste. Smulorna från Jitterbuggen spreds ymnigt över det lilla kafëbordet för två. Men han satt ensam. Ännu en kopp kaffe, sidorna vändes. Mannen vid bordet var jag.

Söndag fm |

Rykande kaffe i mugg, några mackor, en Blu-ray - frukost och tidig matiné i ett. Jag ser om Stanley Kubricks The Shining. En fin film. Kanske ska man hålla i minnet att 'don't mess with a writer'. Nu måste jag fortsätta att skriva på mitt filmmanuskript...

All work and NO play makes Jack a dull boy
all work and no play makes Jack a dull boy
All work and no play makes Jack a dull bog
All work and no plaay makes Jack a dull boy
All work and no play makes Jack a dull boy

All work and no play makes Jack a dull bot

Maximteatern |

Där har en serie tv-program nyligen spelats in, Tack för musiken. Programledaren och jag gick i samma skola på Söder och satt i elevrådet tillsammans; han blev ordförande och gick i åttan, jag ny sjundeklassare. Min merit var att jag året innan varit representant för Söders skolor (?) vid någon konferens om alkohol och tobak, enkannerligen deras skadeverkningar. Programledaren in spe läste italienska, som man kunde göra för vår musiklärarinna, en parant dam med altröst. Som tack för detta åkte den lilla språkgruppen senare till Rom. Resan skulle sedan redovisas i ett diaspel med musik i aulan inför hela skolan. Där blev jag och J. inkopplade, minns jag. Vi skötte apparaterna.Viktigt med synk i vissa partier, krävde en del övning. Framförandet gick bra, vad jag minns. Ännu en berättelse från den yttersta periferin.

Bye, bye New York |

Videoart.net's 2011 Video Art & Experimental Film Festival tackar nej till min film Falling. Förlusten är givetvis deras. Filmarbetet går vidare.

Kulturtörst | Tidiga upplevelser

Dramaten 1966, Klas klättermus sattes upp och visades för bl.a. Stockholms skolor. Jag var där och fick min första teaterupplevelse on location som sjuåring. Blev betuttad i både Mona Malm och Teatern. Minns det fortfarande - teaterrummet, sorlet, spänd förväntan, skådespelarna, det lätt magiska som skapades där och då, mitt framför mina ögon.

Jag hade tur, tidigt fick skolan även besöka Stockholms konserthus och vid en barnkonsert fick vi en instrumentgenomgång och lite klassiska snuttar spelade för oss. De här tidiga mötena med teater och musik blev för mig väldigt viktiga av flera skäl. Jag tror att de är lika viktiga idag och för alla skolbarn. Många måste som jag själv arbeta sig in i dessa världar - aktivt välja och söka upp olika kulturuttryck. Då behövs draghjälp. Ett annat minne från denna parveltid är från mellanstadiet då Barbro Hörberg spelade en tidig morgon i aulan i Nya Maria.

TV-teatern (med fast ensemble) gav mig många upplevelser. Såg nog de flesta.

Från högstadiet minns jag en teaterrepetition på Stadsteatern i Stockholm, Gösta Ekman satte upp pjäsen Mordet på Marat av Peter Weiss. Redan då uppskattade jag att se arbetet bakom en pjäs, hade alls ingenting emot att pjäsen ofta avbröts och detaljer diskuterades. Som Gösta Ekman sa när han vände sig om till oss i publiken: 'Det här är en repetition. Det bästa med det är att ni kanske får se det som är bra flera gånger.'

Under högstadiet blev det mer klassisk musik, jag och en kompis fick låna vår svensklärares abonnemangskort till Konserthuset. Draghjälp - schyst! Han höll också igång klassens litteraturintresse och idkade högläsning en gång i veckan ända upp i nian. På Konserhuset lyssnade jag också i ungefär samma veva på min första rockkonsert utanför skolan - Jehtro Tull. Från Högalidsskolans aula minns jag spelningar med bl.a. Solar Plexus och Landslaget.

Så har det rullat på; en ständig mix av läsning av böcker och poesi, se på teater, lyssna på konserter, se konstutställningar, arbeta med egna projekt, dagligt arbete och insnärjt däremellan - livet.

Denna text skrevs medan Lou Reeds rockopera Berlin från 1973 snurrade.

Om vikten av att lyssna på regn |

En av de filmer jag såg i helgen var Norwegian Wood som bygger på romanen med samma namn av Haruki Murakami. I flera scener förekommer samtal under regn. Detta fick mig att minnas några av de regn som passerat mig och som har gjort avtryck i minnet.

Det rör sig oftast om sommarregn och i några fall höstregn. Detta är givetvis inte konstigt; regn hör till dessa årstider. Däremot var minnena oftast gamla, regnen hade fallit under mina relativt tidiga år. Framför allt är det minnen av att lyssna till olika sorters regn; lätta sommarregn som faller över och genom lövverken, ett milt smattrande som når mig genom ett öppet fönster ut mot trädgården. Ljudet av regn mot ett tegeltak avlyssnat från ett kök, där vedspisen går på lågvarv, bara tillräckligt för att värma kaffepannan med kokkaffe. Eller under ett asfaltspapptäckt verandatak där vi sitter och ser ut över den regnridå som skiljer verandan från syrenbuskarna. Dessa oftast milda sommarregn minns jag alltså särskilt tydligt; deras början, tilltagande och avtagande för att slutligen mjukt upphöra samtidigt som en solstråle sveper fram över gårdsplanen utanför den öppna dörren till vedboden där jag ibland satt och väntade ut regnet för att åter kunna grensla min cykel och ge mig ut på grusvägarna och parera de nyfyllda vattenpussarna. Luften lite klarare och med nyförlösta dofter, här i min barndoms somrars mormorland.

Hotell Malmen |

Mannen bar vid försvinnandet vegobrillor.

Sista veckorna | Salon des Refusés

För er som ännu inte har sett den: nu är det hög tid att ta sig till Djurgården och besöka Salongen! Den 2 oktober är det final och de drygt 600 konstverken inklusive de fyra video-verken skingras. Besök hemsidan för mer info!

Bo | Widerberg & Svensson

Vi har båda varit öbor, Bo Widerberg och jag. 11 år gammal slets jag bort från innerstaden på Söder och placerades på en ö. Ett vatten, en brådjup vallgrav omslöt min nya boning. Å andra sidan eget rum som vette mot ett kyrktorn. Jag anlände till ön 1970, Widerbergs 1973. Ett drygt år delades denna geografi; jag förflyttades åter, Widerbergs blev kvar. Ön heter Stora Essingen. 300 meter mellan respektive adress; Essingestråket 14 (min) och Stenkullavägen 19. Om regissören visste jag då ingenting. Allt detta bara en kort reflektion under slutläsningen av biografin om Widerberg.

Här följer några andra minnen från den yttersta periferins utkanter i förhållande till miljöer och personer som nämns i boken.

Thommy Berggren såg jag ofta under en av mina stammisperioder på Sturekatten på 1980-talet. Han brukade med varierande framgång tjôta med personalen bakom disken i serveringen. På Dramaten tillbringade jag sju minnesvärda dygn under gymnasietiden. Om detta har jag skrivit i min gamla blogg. Det finns även ett tillägg om Alf Sjöberg. När jag arbetade på Skansen ute i hus och gårdar så 'vaktade' jag även filminspelningar och försökte balansera omsorgen om de kulturhistoriska miljöerna med filmfolkets ambitioner. Om Marianne Ahrne har jag skrivit här och om Hans Iveberg här. Om ett oväntat möte med Ingmar Bergman har jag skrivit här.

För den som vill läsa om just mitt Söder under slutet av 1960-talet finns ett blogginlägg här.

Teman | Fotografi

Jag har bestämt ett antal teman för kommande fotografier. Sedan tidigare finns bildsviten Home. När en serie är klar kommer den att visas och vara möjlig att köpa via Saatchi Online.

Linked - en porträttserie
Of Houses and Men - om den till förblandning nära kopplingen mellan människa och byggnad
Libros - om böcker och bokens idé; texturer, papper, ord, bokband
In Search of Godot
The Secret Language of Buildings

Du hast den Farbfilm vergessen! |

Nysedd | Drei av Tom Tykwer

Sjuföreställningen på Bio Pretto visade 3 - en bra film. Jag vill inte analysera den för mycket, men onekligen snyggt filmad och välspelad.

Kvällsplåt #2 |

U. Linde | S. Surium

Boken anlände i dag, redan öppnad och som väntat befunnen mycket läsvärd. Ulf Lindes senaste bok Sammelsurium undersöker själva betraktandet av konst. Det handlar om optik och fantasi, enligt texten på omslagets insida. 141 sidor att vada igenom med öppna sinnen. Men man bör alltid hoppa över förlagens insidestexter och gå direkt till källan, dvs boken.

Kvällens soundtrack är Ane Bruns senaste album It All Starts With One, dubbelcdutgåvan. Hon har synts och hörts en hel del senaste tiden i media. Detta med all rätt!

Nyslagen kvällsplåt |

Niklas Rådström | Poesi

År 2000 utkom Om att komma tillbaka till dikten. På 61 sidor möter Rådström läsaren i diktens förtätade form.

De försvunna städerna

Alla de städer som historien har format i gyttja
- de stiger upp ur tjärnens nattsvarta vatten,
klipper med sina bakgator, glimmar och lyser någon dag
och tecknar tiden i skimrande boulevarder och avenyer
för att åter sjunka till glömskan igen
Efesos, Angkor, Troja, Inka

Just detta ögonblick är det viktigaste i ditt liv
och ändå lika snart glömt som det du nyss levde
Det är inte bara resten av ditt liv som återstår,
det är också den andra delen som är försvunnen
Inte förbrukad, men av tiden vänd ner i jorden
som allt det som i trädgården blommat, lyst en dag
och sedan tagit steget mot höst
i denna egendomliga önskan
att bli föremål för längtan och sorg

Niklas Rådström

Svensk Kortfilm | c/o Folkets Bio

Om några veckor börjar tittandet på inskickade bidrag till nästa års kortfilmer som kommer att visas på Folkets Bio. Tre filmer från Pretto film kommer att rådbråkas. Ännu några veckor med hopp om nåd, alltså.

Om svalors svirr och klockors klämtande |

Ett chianti upphällt i ett glas i väntan på middag. Tidigare i dag en lunchmacka på det lokala fiket. Dagen inleddes annars med frukostfilm - Copie conforme (Certified Copy) - vars svenska titel som vanligt nedklassats till Möte i Toscana. En bra film av en intressant regissör, Abbas Kiarostami, som jag har skrivit om i tidigare blogginlägg.

Det är en dialogdriven film där miljöerna spelar en roll liksom bildlösningarna, som i sin exakthet och sparsamhet förstärker filmen. I filmen förekommer ofta ljudet av svirrande svalor (och kyrkklockor), men är troligen diverse småfåglar. Ljudet av svirrande svalor som ekar mellan husen - ett ljud som jag bär med mig sedan barndomens bakgårdar på Söder. Samma ljud men utan eko lyssnade jag till under somrarna hos mormor på landet; detta ljud fick mig tidigt att alltid längta hem till Staden. Så har det alltid varit. Även när jag hör det i någon annan stad - i Italien, Spanien. Spännande. Ett ljud som triggar igång en behaglig melankoli hos mig.

Lördagens soundtrack blir Patti Smith Outside Society, en kompilering av tidigare utgivet material.

Höggradigt jävla exentrisk |

I väntan på Pragboken lustläser jag just nu den i dag anlända biografin över Bo Widerberg: Höggradigt jävla exentrisk av Mårten Blomkvist. Efter att ha läst första kapitlet känns boken mycket lovande. En biografi över Widerberg känns både välkommen och självklar, efter att jag i vår och sommar ägnat mig åt Troell, Sjöman, Oddner och Werup.

I väntan på Prag |

Umberto Ecos bok Om fulhet är en pärla. Nu går jag i väntans tider på hans nya, en roman - Begravningsplatsen i Prag. Under bevakning hos min leverantör av slika objekt.

Gör det dåligt, men fort |

Det ovan sagda är ett citat. Bakom det står enligt Niklas Rådström i sin vänbok om Stig Claesson den franske poeten Paul Claudel.

Jag citerar vidare: ''Det är ett råd som går emot allt man annars får lära sig om konstnärskapets behov av process och tid för omprövning och reflektion. Men det är när det verkligen gäller det bästa råd som man kan få. Det finns ett avgörande moment i allt konstnärligt skapande när det är alldeles nödvändigt att ge upp varje ambition om att det man gör ska ha ett tidlöst värde, ska kunna erövra en stor och hänförd publik eller ska kunna mäta sig med något ur vare sig samtid eller tradition. Konstnärskapet handlar nästan alltid just om förmågan att bemästra sina ambitioners krav genom att i det skapande ögonblicket göra dem ovikommande och betydelselösa. Alla de förberedelser konstnären gjort genom att öva och studera, samla erfarenhet och kunskap, reflektera, teoretisera och experimentera måste vid ett avgörande moment läggas åt sidan och bara få verka i det fördolda när det skapande ögonblicket inträder. Då är det bästa råd man kan få inte att göra det långsamt så att det blir bra, utan det motsatta'' - enligt ovan. Gör! Avsluta!

Onystat | Lösa trådar

Mina böcker Point of View och Pretto Films 2007-2010 kommer att finnas att bläddra i på ett galleri framöver. Där kan även ett av mina fotografier ses (men inte än). Min första portfolio är på drift hos ett annat galleri i väntan på ett eventuellt positivt utfall.

Det är tyst kring mina tre inskickade screeners till Folkets Bio. Kortfilmsprogrammet för hösten är lagt så kanske kan man fortfarande hoppas på en vår?

Försäljningsställen för mina böcker är ännu oklara, trots mina propåer. Återkommer om detta.

Än är det för tidigt att veta om det blir några napp på de av mina filmer som är anmälda till lite olika filmfestivaler m.m.

Mina filmer visas ju huvudsakligen via Shooting People och Pretto films hemsida. Uppåt 16 000 visningar har skett genom Shooting People, har inte följt upp statistiken från min hemsida. Bra eller dåligt med tanke på genre? Går ju inte att jämföra med dansande bebisar eller packade tvååringar, men jag är inte onöjd.

Boksläpp | Älskade Sthlm

I veckan damp mina två (köpta) exemplar av fotoboken Älskade Sthlm ner i brevlådan. Det handlar alltså om den bok som sammanställts av de 1000 bilder som skickades in till Fotomässan 2010's fototävling och utställning. 300 bilder ställdes ut, 362 bilder av 292 fotografer finns med i boken - två av dem är mina.

Jag skickade dock in tre bilder; En spegling av Hornsgatan, Sommar i stan och Gamla stan. Titlar påkomna i all hast när bilderna och anmälan mailades in. I boken finns ett generöst antal bilder från Gamla stan, men inte min. I den uppställningen hade min bild tillfört något, tycker jag. Men en trivial bild, om än somrig, på en röd cykel slank med i stället, förutom Hornsgatan som är ok.

För er som ännu inte gjort det, kan man provbläddra i en kort provversion av boken här!

Direktrapport | Världspremiär

Pretto films biosalong har varit fullsatt under kvällens föreställningar. Reaktionerna har överlag varit positiva.

Kvällens soundtrack och tillika mingelmusik mellan föreställningarna har varit, och är, en fyrtio år gammal vinyl i mint condition upplockad ur Pretto films grammofonarkiv fyra våningar under jord - The Who Tommy från 1969.

Filmpremiär | Omärkligt skiftar vardagen ansikte

I en tunn stråle av ljus, som från en projektorlampa, spelas våra liv fram i ett utsträckt och enda nu mot en fond av då och sedan; minnets hantlangare. Åtta minuter av vardag. Små händelser till ett soundtrack av små ljud, men som också påminner oss om någonting.

Se filmen genom att följa denna länk! För de som kan och vill rekommenderar jag (just nu) att ladda ner filmen och titta sedan.   

Två nya kortfilmer | Manuskriptfas

Jag håller fortfarande på och justerar idéerna till Dialog för 2 apparater (Dialogus Duarum Machinarum). Planerad inspelningsstart var ursprungligen sommaren 2010. Men nu ska idéer och uppslag, dialogutkast m.m. formeras till ett manuskript - dvs ett 50%-igt material, resten 'uppstår' vid inspelning och redigering i enlighet med min filmfilosofi. I samband med detta kommer även några testsekvenser att fotas alternativt filmas för att pröva olika lösningar för scenografi och apparatur. Manuskriptet kommer troligtvis att göras tillgängligt på hemsidan.

Synopsis: En dialog kring existentiella frågor mellan två apparater; en bandspelare och en skivspelare. Dialogen visas på en äldre, gemensam bildskärm i filmens realtid.

En relativt ny idé till en kortfilm med arbetsnamnet Catch me (if you can) kommer också att konkretiseras i ett manuskript och troligtvis bli synligt på hemsidan. Målsättningen är att producera de båda filmerna under 2011.

Synopsis: I en serie filmsekvenser och fotografier gestaltas det undflyende i allt som vi försöker hålla kvar; människor, miljöer, föremål.

Matiné |

Idag visades inte mindre än två filmer. Först ut var Truffauts Stulna kyssar från märkesåret 1968. Därefter följde Polanskis Bitter Moon från 1992. Två olika temperament.

Denna söndag har annars ägnats postala ting; några riktade utskick av Omärkligt skiftar vardagen ansikte.

Glåmig söndags soundtrack består av två näst intill fyrtioåriga vinyler; Jethro Tull Thick as a Brick och Emerson, Lake & Palmer Trilogy, båda från 1972.   

Nya filmer | Pretto films arkiv

I veckan anlände några försändelser från Amazon UK. Två DVD:er med Peter Greenaways tidiga kortfilmer från 1969-1980. Här finns filmer som A Walk Through H, H Is For House, Windows, Intervals, Dear Phone och Water Wrackets liksom de två längre filmerna Vertical Features Remake och The Falls. Sevärda givetvis. Greenaway själv ger korta introduktioner till filmerna.

Den tredje DVD:n, en dubbel, som damp ner i brevinkastet var Three films Danièle Huillet and Jean-Marie Straub. Filmerna spänner över perioden 1967 till 2004. DVD 1 innehåller Chronicle of Anna Magdalena Bach, en dokumentärlik film om Bach och hans musik från 1967. DVD 2 innehåller Sicilia! från 1998. En filmpärla jag ännu inte har hunnit att se. Avslutar gör Une Visite au Louvre från 2004. Man kan läsa något om dessa filmskapare i boken Slutet på filmen O.s.v. av Jan Holmberg från 2011.

Annars, vad gäller läsning, så håller jag just nu på att avsluta Niklas Rådsröms suveräna vänbok om Slas. Köp och läs, kort och gott.

Det finns ett återbruk av denna lördagseftermiddags soundtrack, Tonbrukets senaste, Dig it to the end. Bra!

Omärkligt skiftar vardagen ansikte | Klar

Så är det; efter tretton intensiva arbetsdagar á tolv-tretton timmar per dag så låter jag filmen vara klar - eftersom den är det. Tiden för filmandet och stillbilderna tillkommer, dvs några dagar till.

Åtta minuter av vardag. Små händelser, små kryp, små ljud. I bland är det inte så mycket mer. Ett rum för vardag, en väg, ljud som förflyttar tanken.

I en tunn stråle av ljus, som från en projektorlampa, spelas våra liv fram i ett utsträckt och enda nu mot en fond av då och sedan; minnets hantlangare.

I morgon görs etikett och omslag efter en redan uttänkt idé. Mer info snart om när och var den kan ses.

Omärkligt skifte |

Den åttonde dagens arbete är till ända. Men förmodligen återupptas det lite senare under kvällen. En kopp thé och kex får ge förnyad styrka - The English Solution. Filmarbete underlättas av den envishet dårar sägs besitta. Jaja, gammal term, men ni förstår.

Jag är framme vid version 0.9. Det ser ut att bli en ca 8 minuter lång film. Omslaget till DVD-fodralet är redan uttänkt, hänger ihop med hur jag ser på filmen, dess tillkomst och inspirationskällor. Filmen är vad gäller titel, vissa texter och eftertexter på svenska. En ovanlighet. I filmen möter vi äldre miljöer, natur, insekter, en katt, röster m.fl. skapelser. Ännu en ovanlighet, till delar. Men dessa element hålls givetvis ihop av Pretto films genom åren väl utmejslade särdrag; subtila kombinationer av ljud och bild samt ett antal tankegods som ständigt återkommer hos mig. Och givetvis ett mycket medvetet återbruk av vissa scener, material som tjänar sitt syfte i nya sammanhang - på samma sätt som miljöer, handlingar och rörelser upprepas i vår vardag.

Ovan ses manuskriptet till en omtalad film - En Morpheinists Drömmar. Det slutfördes 2007. Jag får då och då frågan, nu dock allt mera sällan, hur det går med filmen; den filmen. Svaret tycks bli att jag gör den, om än i delar. Det kortfilmer jag hittills har gjort, 12-13 stycken, har många sin utgångspunkt i någon scen eller sekvens i Morpheinisten. Material som ursprungligen fotograferats eller filmats för den filmen får liv i en kortfilm tillsammans med nytt material. Det gäller även electronican. I den pågående kortfilmen använder jag t.ex. en text som jagt skrev 2006 tillsammans med ett stycke electronica som togs fram till Morpheinisten och där, i en testsekvens, monterades tillsammans med andra bilder än vad som nu visas i Omärkligt skiftar vardagen ansikte.
Kvällens soundtrack är Trans Europe Express med Kraftwerk och Blinkar Blå med Adolphson & Falk.

Vardagen fortskrider |

Arbetet rullar på. Finns bara en väg - framåt. Envishet är ordet. Nu framme vid version 0.6. Tekniken har krånglat och sinkat en del, för att inte tala om dess påverkan på humöret. Men, trots allt, nöjd så här långt. En film i svartvitt? I princip, lär landa på omkring 10 minuter. Nu ljudarbete och electronica innan fortsatt redigering.

Fick i veckan post från Tyskland; en Blu-ray med en favoritfilm, The Ninth Gate av Polanski. Som han själv säger på kommentarspåret så finns det en högst läsvärd roman bakom filmen, El club Dumas. Den står i hyllan och har lästs; eftersom det är en bok är den mer komplex än filmen, berättar fler historier.

I dag återigen post; de sedan en vecka tillbaka beställda böckerna med produkter från Pretto film - fotografier och kortfilmer. Såg bra ut, förutom en tryckfläck i ett exemplar av böckerna, ska reklamera den.

Ny kortfilm | Omärkligt skiftar vardagen ansikte

Stillbild från det pågående arbetet. Idén är flera år gammal och filmades 2006, kompletterande bilder 2007. Men jag blev inte nöjd. Nu gör jag ändå ett försök och bygger dessutom ut filmen något. Började i går eftermiddag och ska just nu påbörja version 0.4. Som vanligt ger jag mig själv en mängd arbetsuppgifter. Som t.ex. att eventuellt filma en ny sekvens, nyss formulerad på kvartersfiket. Ska även pröva om de fågelläten jag spelade in i maj på Hven kan användas. Filmen kommer att kräva mycket ljudarbete. Synopsis - se titeln.