fredag 19 mars 2021

Nya projekt | Film och fotografi

Film

Man ska aldrig berätta om sin nya film innan den är gjord, säger Stefan Jarl 80 år i veckan, i en intervju i DN. Därför blir det bara en kort text här. Som så ofta utgår jag från ett tidigare "manuskript", en kombination av idéer och text, översiktliga beskrivningar, detaljbeskrivningar et cetera. Denna gång från manuset till "Pickup | Tracks". Detta innehåller i sin tur ett inlån från ett tidigare manus. Om Pickup | Tracks berättade jag för kamrat C H Svenstedt, filmare och författare, när vi i somras sågs över en coronasäker fika utomhus. Ett sätt att driva på mig själv.

Den nya filmen (i videoformat) har arbetsnamnet "FIVE", en blygsam blinkning vad gäller titeln till Abbas Kiarostamis film från 2005. Fem berättelser förmedlade via fem olika apparater av äldre datum   ibland i oväntade kombinationer. För vissa episoder spelar tekniken i sig en viss roll. Varje historia kretsar kring en fråga kopplat till allas vårt varande. 

Så är det tänkt. Hur det blir, om det blir en film i denna riktning, återstår att se. 

There's a bumpy road ahead.

Fotografi

En ny serie bilder med arbetsnamn "Swimming with Tarkovsky" är under arbete. Jag arbetar sällan i serier av många olika skäl. I detta fall utgår jag dessutom från befintliga fotografier från en resa runtom i Estland 1994. Fotografier tagna med Kodakchrome diafilm. Några bilder från den resan har jag redan publicerat, liksom även ett fotografi med samma titel som den planerade serien. 

Detta arbetssätt passar mig; att skapa något nytt med pusselbitar som redan finns. I det här fallet gäller ett nytt urval från ett större antal diabilder som sedan, tillsammans med redigeringen, ska formera sig kring titeln Swimming with Tarkovsky. Bilderna kan även ställas mot ett antal andra fotografier, tänker jag mig.
 




lördag 13 mars 2021

Burkliv |

1100 små printar i formatet 10x15 sorterade i plastburkar med namn som Skuggor, Snö, Tåg, Landskap & vatten, Minimalism och weird. Så ser mina sorteringshattar ut. Omsortering sker. Ofta. Ibland byter printar plats. Den här, och den där kanske, kan ställas mot de där. Så tänker jag. Plockar. Letar ingångar till en ny fotobok. Eller utställning. Nya teman kan bli synliga. Stillbilder som kan ingå i rörlig bild. 

En massa större printar på Hahnemühlepapper, ramat och oramat. Några hundra liter papperskopior i stora plastbackar av olika slag i fularkivet, kontaktkartor i mindre mängd, neg, några tusen dior. En gammal svartvit rulle i min Kodak Brownie från 1950-talet som någon gång ska avslutas och framkallas, en överårig polaroidfilm, färg, laddad i väntan på fortsatta tagningar, marinerade i tid. 

Så kan det se ut. Och gör.




lördag 20 februari 2021

Bloggen har vaknat | Olympus Wide

EN JAPANSK KAMERA, modell Olympus Wide II 1958 inköptes 1959 i samband med min födelse i maj, enligt legenden. Modellen var vidareutvecklad efter användarnas önskemål. Den första kom 1955, följd av S och E 1957. II:an var dyr i inköp. För familjen Svensson, Brännis 90, gatuhuset, var detta en dyrbarhet. Julen 1959 var adressen Brännis 88, gårdshuset. Något samband? 

Fast optik D.Zuiko-w F.C 35MM.F3.5. Slutare Copal MXV med M och X blixtsynk, självutlösare och slutartider mellan 1 till 1/500 sekund samt B för långa slutartider. 

Första bilden jag själv tog med kameran var ett porträtt av föräldrarna på Zinkens IP 1966. En och annan interiörbild togs under tonåren. Ett försök till en mer medveten användning av kameran blev det under gymnasieåren på Söder. Tog med kameran till RI-foto-radio på Södermanna 60. Köpte en svartvit rulle. Januari, lunchtid, snön föll. Blev några bilder med extern ljusmätare, bland annat ner mot Katarinavägen och Stadsgården. Året var 1977. Kamrat J beledsagade – och trängde in i bildfältet. RI framkallade och negativens kuvert letades fram inför denna text. Bildernas kvalitet lämnar vi därhän. 

Gunnar Smoliansky stod inte ut med kommentarer och blickar när han riktade kameran ner mot gatan eller något som andra uppfattade som icke fotograferingsvärt, efter vad jag har läst mig till. Jag förstår honom mycket väl, men har förhärdat mig. En kort text om sådana nesligheter inleder min fotobok [suhm-whair] från 2018. Gunnar S tog sina med tiden klassiska Slussenbilder 1952. Då var han 19 år med en nyinköpt dyrbarhet i ena handen, en Rolleiflex, köpt av en sjöman vid Stadsgården. I den andra handen höll Gunnar S Sjöströms klassiska, men något torra bok, Amatörfotografen. Men bra bilder blev det.