I dessa asktider spelar - trots allt - Jethro Tull på Annexet i morgon. Jag är där tillsammans med J. J.T. och jag har följts åt sedan de började, 1968, dock med större tydlighet fr o m 1970, första konserten för mig var på Konserthuset åren däromkring.
Så har jag läst den, Ulf Lundells senaste bok En öppen vinter, utgiven tillsammans med en CD. Recensionerna har varit goda, Jag håller med. Varför? Lundell och jag färdas i delar parallellt med ett tidsgap på tio år. Födda och uppvuxna på Söder på parallellgatorna Brännkyrkagatan och Lundagatan. I senare delen av barndomen uppbrott från Söder. jag till Stora Essingen, han till landet, dvs utanför stan. Jag hade ett barndomsland om somrarna i Småland. Vikten av musik, iakttagande attityd för att sedan skriva, återkomst till Söder, han till mitt gamla Zinken, jag till Hornspuckeln, han drog till Åre, jag arbetade ett knappt år i Jämtlands län, exilboende, dvs ett boende utanför Stockholm med mixade känslor och längtan tillbaka . Nu sitter han bl.a. i en 2:a i Aspudden, där jag har haft kompisar och han knallar in till vårt gamla Söder, stryker längs Zinken och Brännis och Lundagatorna. Så ock jag. Gården på Österlen finns kvar för hans del, den planeras ömsom att säljas, ömsom att bli kvar. Jag överväger ständigt en återflytt. Frågan är till vad? Även andra utflyttare som I.B. på Fårö umgicks med tankar de sista åren att flytta tillbaka till stan, vad han än sagt några år tidigare. Så är det, stan släpper oss aldrig.
En matiné som snurrat nyligen i Pretto films lilla studio är den franska filmen om en kvinnlig 'naivist', eller som hennes mecenat uttrycker det i filmen, modern primitiv konst. Filmen heter som konstnärinnan Séraphine. Sevärd och utspelar sig från 1914 och fram till 1930-talet.
Soundtrack blir, trots DVD:n med en Jethro Tullkonsert som snurrar just nu, en liveinspelning från 2003, radio.string.quartett.vienna från en livekonsert inspelad 2008 - Celebrating Mahavishnu Orchestra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Naturligtvis har Ulf Lundell erfarenhet av askan ifrån en vulkan. Lyssna på sången "Fem timmar till landning" (på spotify t.ex) och läs sedan texten här under.
Jag vill hävda att Ulf Lundell använder sig av en något förändrad skrivmetod och ett något förändrat språk på "En eld ikväll" Förutom det uppenbara att skivan i huvudsak bygger på berättelser med olika karaktärer, så är skrivmetoden präglad av vad man inom litteraturen kallar för "isbergsteknik". Det innebär lite enkelt beskrivet att den skrivna berättelsen är den lilla del av isberget som syns ovan vattnet; den stora ismassan därunder är det man kan läsa mellan raderna.
På "En eld ikväll" finns inte den stora yvigheten, inte det färgrika språket, inte den romantiska anda där naturen tycks närmast besjälad. I de här historierna är människorna och naturen ovanligt avromantiserade. Språket är kargt och naket. Lundell intar en roll som objektiv observatör, han varken tolkar eller förklarar händelserna och människorna, men han arrangerar sina korta berättelser så att det under händelsernas yta löper en annan berättelse där djupare drivkrafter och motiv framträder.
Låt mig ta sången "Fem timmar till landning" som ett exempel för mitt resonemang.
I första versens inledande mening öppnar Lundell upp ett panorama för lyssnaren där tillståndet i världen beskrivs; rädslan för nya terrorattentat. Därefter snävar han in och beskriver sin egen livssituation; ensam världsmedborgare upptagen av musik och litteratur. Kvinnan på platsen bredvid kommer sent. Kanske genomsökte säkerhetspersonalen just hennes bagage. Vem är hon ? Kanske är hon en muslimsk kvinna ? Är hon endast en passagerare som råkat hamna på platsen bredvid eller är det ett möte med en ny kvinnlig livskamrat som gjort entré i livets senare hälft, som beskrivs ?
I andra versen riktas blicken inåt. Ulf Lundell har i intervjuer hävdat att han befinner sig i livets tredje fas, den efter ungdomen och föräldrarollen, bortom tidigare drömmar och illusioner. Utvärderingen av livet påbörjas i den åldern, då man levt mer än hälften av livet. Man ser bakåt och har inget naturligt mål framåt ("Filmen slut, ljuset dämpat, fem timmar till landning"). Processen kan utvecklas till en livskris, vilket också tycks vara fallet ("Motorerna stannar och planet sjunker") och i den situationen kan man uppleva dödsångest ("långa flammor av eld från motorerna"). Dödsångest som uppstår i en sådan livskris är ofta en följd av otillfredsställelsen över resultatet av ens fram till nu levda liv.
Livskrisen kan också ha utlösts i sviterna efter ett hett, intensivt kärleksförhållande som tagit slut ("planet grått av aska, ett moln från en vulkan")
Man kan alltså lyssna på sången på olika nivåer. Dels som en skildring av en mycket dramatisk flygplansresa. Man kan också lyssna på sången som ett existentiellt drama som inte alls utspelar sig i något flygplan utan där flygplanet endast fungerar som en symbol för livet och där dramat - som egentligen utspelar sig i sångarens inre - handlar om åldrandet och dödens påtagliga närvaro i vardagen.
Sången fungerar på olika nivåer som glider in i varandra och i gliporna mellan de olika nivåerna föds frågor och tankar som förgrenar sig åt olika håll. Det är där i gliporna som sångens dynamik uppstår.
Skicka en kommentar