Vi har båda varit öbor, Bo Widerberg och jag. 11 år gammal slets jag bort från innerstaden på Söder och placerades på en ö. Ett vatten, en brådjup vallgrav omslöt min nya boning. Å andra sidan eget rum som vette mot ett kyrktorn. Jag anlände till ön 1970, Widerbergs 1973. Ett drygt år delades denna geografi; jag förflyttades åter, Widerbergs blev kvar. Ön heter Stora Essingen. 300 meter mellan respektive adress; Essingestråket 14 (min) och Stenkullavägen 19. Om regissören visste jag då ingenting. Allt detta bara en kort reflektion under slutläsningen av biografin om Widerberg.
Här följer några andra minnen från den yttersta periferins utkanter i förhållande till miljöer och personer som nämns i boken.
Thommy Berggren såg jag ofta under en av mina stammisperioder på Sturekatten på 1980-talet. Han brukade med varierande framgång tjôta med personalen bakom disken i serveringen. På Dramaten tillbringade jag sju minnesvärda dygn under gymnasietiden. Om detta har jag skrivit i min gamla blogg. Det finns även ett tillägg om Alf Sjöberg. När jag arbetade på Skansen ute i hus och gårdar så 'vaktade' jag även filminspelningar och försökte balansera omsorgen om de kulturhistoriska miljöerna med filmfolkets ambitioner. Om Marianne Ahrne har jag skrivit här och om Hans Iveberg här. Om ett oväntat möte med Ingmar Bergman har jag skrivit här.
För den som vill läsa om just mitt Söder under slutet av 1960-talet finns ett blogginlägg här.
Här följer några andra minnen från den yttersta periferins utkanter i förhållande till miljöer och personer som nämns i boken.
Thommy Berggren såg jag ofta under en av mina stammisperioder på Sturekatten på 1980-talet. Han brukade med varierande framgång tjôta med personalen bakom disken i serveringen. På Dramaten tillbringade jag sju minnesvärda dygn under gymnasietiden. Om detta har jag skrivit i min gamla blogg. Det finns även ett tillägg om Alf Sjöberg. När jag arbetade på Skansen ute i hus och gårdar så 'vaktade' jag även filminspelningar och försökte balansera omsorgen om de kulturhistoriska miljöerna med filmfolkets ambitioner. Om Marianne Ahrne har jag skrivit här och om Hans Iveberg här. Om ett oväntat möte med Ingmar Bergman har jag skrivit här.
För den som vill läsa om just mitt Söder under slutet av 1960-talet finns ett blogginlägg här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar