Kafkatider Hej Hej Kafkatider!

Illustration av Robert Crumb, från Introducing Kafka av David Zane Mairowitz och Robert Crumb.

Det går ett rykte på stan. En Morpheinists Drömmar är snart klar. Premiär sensommar, tidig höst. Ingen vet var. Många vill komma. Vem läcker ut sådana falsarier? Det kan vara jag själv. Pressen ökar. Allt återstår dock att göra, känns det som. Är så. Ett välfunnet citat bifogas här från Kafkas dagböcker 1909-november 1911. Vi skriver den 18 december 1910.

Så länge jag inte är fri från kontoret är jag helt enkelt förlorad, det är jag fullt på det klara med, det handlar bara om att så länge som möjligt hålla näsan ovanför vattenytan så att jag inte drunknar. Hur svårt detta blir och hur det tar på krafterna framgår redan av att jag idag inte lyckats hålla mitt nya tidsschema - vid skrivbordet från åtta till elva varje kväll - att jag för ögonblicket inte ens uppfattar detta som särskilt allvarligt och att jag bara kastar ner de här raderna för att komma i säng.

Citatet står att läsa på sidan 50. Eftersom jag nyligen haft ett Rendez-vous med talet 50 så kan detta betyda någonting. - Det är Makterna! väser Strindberg från garderoben.

Antichrist

Så fort tillfälle gives ska jag se den, Lars von Triers nya film. Recensionerna har varit många och blandade. Läs här Kjell Alinges på Eldorados hemsida.

Hoyte abend

Läsvärt: nya numret av Film & TV - as always. Stor bild-retrospektiv med citat från tidigare nummer och inte minst en längre, mycket läsvärd artikel om filmfotografen Hoyte van Hoytema signerad Emma Grey Munthe.

Bildsatt soundtrack blir i afton Listen With Pain: 20 years of Einstürzende Neubauten. En film om gruppen från då till nyss (2000).

Tillfälligt avbrott

Glest mellan inläggen har det varit pga årligt firande i dagarna tre. På tisdag kommer en ny, filmrelaterad text.

Pretto music - fortfarande på MySpace

Ännu ett fönster har öppnats ut mot cybern - soundscapes från En Morpheinists Drömmar kan nu även höras på musikavdelningen på MySpace - prettomusic! Rätt och slätt. Helt och enkelt. Ljudlandskap ömt vårdade utan EU-stöd.

Detta inlägg är en återpublicering från februari i år.

Att möta våren i Cannes

är inte allas önskan, filmfestivalen till trots. Ett gott alternativ är att kolla in Modernas nya fotoutställning och runda av med en espresso i kaffebaren. För ett större träd, var god klicka.

Der Mann - Der Mauer

Klicka på bilden för större format.

Bernies Litterära Rariteter

I did it again. Or doing it. Just nu snurrar en favoritfilm, Roman Polanskis The Ninth Gate efter romanen El club Dumas av Arturo Pérez-Reverte. För vilken gång i ordningen som jag ser den, vet jag inte. Om någon vill se smakprov ur filmen, sök på YouTube. Det är alltid en lika stor njutning att se böcker på film och i den här filmen har en bok, och läckra boksamlingar, huvudrollen. Kanske rundar jag av kvällen med att bläddra i en bok ur biblioteket, Libraries med sköna foton på bibliotek och boksamlingar tagna av Candida Höfer. Boken har även ett läsvärt förord av Umberto Eco. Såg nyligen att boken bl.a. finns att köpa till ett bra pris i museibutiken på Moderna museet i Stockholm. Där öppnade en ny fotoutställning i dag, den ska ses så snart som möjligt - Åter till verkligheten. En annan bok om mindre kända boksamlingar är Resa i tysta rum av Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskiöld.

Je suis blessé

Klicka på bilden = större.

Calder on my mind

Klicka på bilden för större format.

Carlo Derkert in memoriam

(Klicka på bilden för större format.)

Plötsligt en dag var bänken borta. Och Carlo också. Fast i omvänd ordning.

Villon's ballad

(Foto: Jan Edvardsson. Klicka för större format.)

Allting är redan skrivet. Så varför inte återbruka Villon's ballad i översättning av Gunnar Ekelöf (© Ingrid Ekelöf). Den finns även inspelad på en oerhört bra vinyl från 1984 med musik och läsning av Niklas Rådström. Här finns även höjdpunkter som Blowup (yes, med text inspirerad av filmen) och Voyeur, låtar med text och musik av Rådström. Tyvärr finns skivan inte återutgiven på CD. Vinylen blir soundtrack till kvällen som nu närmar sig. [På min gamla sajt Dr Bose .Net har jag loopat introt till Blowup. För den som vågar, klicka här. Klicka på bilden. Klicka sedan på >>> för avslutningen.] Jag citerar från innerkonvolutet:

Jag dör av törst vid klara källans rand.
Het som en eld står jag och hackar tänder.
I eget land är jag i fjärran land.
Jag huttrar brännhet invid brasans bränder.
Spritt naken, klädd i päls med purpurränder
ler jag i tårar, hoppas utan hopp,
hämtar ur förtvivlan förtröstan opp:
När jag är glad är mina känslor kalla.
Stark är jag fastän svag till själ och kropp,
väl tagen mot och illa tåld av alla.

För mig är intet vissare än ovissheten,
intet så mörkt som vad i dagsljus händer.
Jag tvivlar blott på rena självklarheten
och tar för visst och sant vad slumpen sänder.
Allt vinner jag och allt går mig ur händer.
Jag hälsar gryningen: 'Godnatt, Gudsfred!'
Väl sänglagd är jag rädd att falla ned.
Jag äger pengar nog, fast inga kalla.
Jag väntar arv fast ej i arveled,
väl tagen mot och illa tåld av alla.

Till intet är jag nyttig men jag duger
att tjäna hop till vad jag kan försnilla.
Man talar sannast om mig då man ljuger,
man talar vackrast då man talar illa.
Min vän är den som kan mig så förvilla
att jag tar korp för svan och svart för vit.
Jag sätter ofta till min ovän lit.
Lögn är för mig vad andra sanning kalla.
Jag fattar allt, begriper inte en bit,
väl tagen mot och illa tåld av alla.

- - -

Glitter & Doom - Tom Waits

Klockan drar sig mot midnatt. Skotten från Ådalen 31 har tystnat, fanorna har stillnat. Det är tid att lyssna på Tom Waits in concert från sommaren 2008. Läs om konserten här! Klicka sedan på 'Hear the Concert' - men bara om ni vill höra en 2,5 timme lång konsert gratis.

From Stockholm With Love

Valborg? Nix. 1:a maj? Nix. Helgen? Nix. Det handlar om bort-valda festdagar. Filmen kräver sitt. De 200 listade arbets-momenten måste arbetas ner, igenom, bort. Ett faktum.

Thank God It's Friday - The Soundtrack

Efter en lång vecka fylld med massor av Arbeit-Macht-Müde-stuff kommer så äntligen fre-dagen. Om detta hade varit en annan typ av blogg kunde jag ha berättat om många saker. Men nu har den sitt givna fokus, så om spännande män-niskor och platser som passerat under veckan får ni inget veta!

Stundens soundtrack är den fortfarande förträffliga plattan The World Is Saved med Stina Nordenstam från 2004. Alla låtar av henne själv liksom produktion och arrangemang. Produktionen låter superbt. Allt, från helhet till detalj spåren igenom, är så snyggt och rätt det kan bli. Sista låten snurrade nu ut från mina Missionhögtalare förstärkt genom mina vintageförstärkare SC8 och PA8 från Sentec som hållit i snart 30 år. Kvalitet!

My Sunday Feeling - Nils Oscar

En söndagspromenad i vårsolen blev det i jakten på den nyinköpta armatur som nu sitter monterad bredvid mig på arbetsbordet - en LED-lampa på 1 W med det passande namnet Morphea belyser mina manuspapper utan att störa de dubbla widescreenskärmarna. På vägen hem passerade jag stadens gamla vattenverk, nu med det ädla uppdraget att producera öl och starkare drycker än så. Jag har haft nöjet att känna en av deras bryggarmästare och har därför genom åren smakat mig igenom sortimentet. Här presenteras anläggningen exteriört i fem timsgamla snapshots.

Repristajm - Filmprata

Bloggläsare inklusive jag själv läser läser mest det nyss skrivna och det som befinner sig på samma sida, scrolla är ju ok. Men att backa månadsvis bakåt innebär ett visst motstånd. I väntan på nästa inlägg så kommer här en repris på ett inlägg från i somras.


- asså de burjar ju allti med svart, va
- åkej
- nån text, kanske, å musik, eller ja, jud i alla fall
- och?
- vaddå och? finns inge som heter 'och', va bara en snubbe på 30-talet i radion som burjade med de, seja och, och i stället för å som man allti hade sagt
- nähä
- JO, åkej, sen blir'e ett jävla jusspel, eller i alla fall murker å jus åm vart annat, mennskor å rum, till och me steder å stolar å sånt, nästan va fan som helst, gater e vanlia
- de pratas väl oxå
- de pratas väldigt mycke, bla-bla-blä
- jaha
- BLA-BLA
- hur vet man va man ser'å
- good question, skulle jag vilja seja, spikens öga typ
- hur då'ra
- asså de sitter ju en massa fluktare i publiken som alla sitter å spenkar på samma fleck
- vaddå för fleck
- duken, de stora vita längst fram
- åkej, som en tavla
- de ser alla de prosessade juset och järnorna går på högvarv å tålkar å fyller i å hittar på en sorts handling, såm åm allt de där hängde ihop, liksåm
- jör de inte de, då
- de vete fan, ibland å visst, järna de liksåm men de behöver inte hänga ihop heller
- låter skumt
- nä bara känslan funkar, då e de bra
- okej, men då ser ju inte alla samma film
- just de, de e de som e grejen, många filmer blir'e, fast samtidigt
- schysst, men åm alla befluktar en standardrulle'rå, fast samtidigt
- då ser'åm samma film, bara
- boring
- so bloody
- va händer sen
- sen slutar'e
- the end, då
- svartsladd, som när de burjade
- som livet, då
- exakt
- de brukar ju sluta me en film
- jupp, sista rullen
- inte så jävla tokigt då, bio rakt in i evigheten

Detta är en hyllning till författaren och poeten Sandro Key-Åberg som jag och så många andra i min ålder kom i kontakt med redan i skolåldern. Hans prator fångade mig då och det räckte ända hit.

Loggbok 09-04-15 En Morpheinists Drömmar

Under påskhelgen har överföringar och bearbetningar gjorts från Moleskine till dator. Ett nytt avsnitt ligger nu ute på hemsidan - Manuskriptet - tillägg, bearbetningar m.m. - som redovisar omkring 200 olika moment som återstår att göra förutom många andra i samband med redigeringsarbetet av filmen. Det är bara att börja bocka av...

Denna massiva arbetsinsats kräver ett soundtrack. 60-talet kommer ju starkt. Varför inte snurra loss gruppen The End med albumet Introspection från 1969 och producerad av Bill Wyman (remastrad 2005). Den hör till gruppen psycedelia, annars ett epitet som nu ofta används slarvigt men här passar väl.

Meyerateljéerna - The End

Det var filmarna Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson som i början på 1980-talet hade hittat de tomma industrilokalerna. För en hundring i månaden hyrdes 700 fantastiska kvadratmeter. Faciliteterna var noll, en rivningslägenhet hyrdes därför i närheten för nödiga behov m.m.

I dessa ateljéer såg åtta produktioner dagens ljus. Den första blev 'Privatdetektiven Kant', visad i TV 1983. Sedan följde bl.a. 'Tvätten', 'Den perforerade epoken', 'Res aldrig på enkel biljett' m.fl. Sju år fanns Meyerateljéerna, sedan byggdes lokalerna om och renoverades för ett helt annat klientels behov.

Hemsidan uppdaterad - ny ljudfil

Eftersom KORG idag meddelade att de har lagt till några nya ljudbibliotek för nerladdning så blev det efter installationen lite plinkande på olika syntar. En rå industrimusik såg dagens ljus samt ett annat soundscape som kan komma att passa till presentationen av flera olika ansikten från runt 1900. För de hämningslösa så kan ett soundscape betitlat Industry 13 avlyssnas här!

En Glad Påsk önskar Pretto film alla läsare!

Meyerateljéerna?

Eftersom legenden om dessa ateljéer har förfallit i ytterligare glömska så kommer här en snabb genomgång av dessas öden och äventyr.

Kv Midgård 18, Väst-mannagatan 81 i Stockholm. Foto: Jan Edvardsson, mars 2009.

Gårdshuset byggdes 1900 av byggherren och konstgjutaren Otto Meyer. 1909-1911 lät han även uppföra gatuhuset. I gårdshuset gjöts bl.a. skulpturer som den välkända Sankt Göran & Draken vid Österlånggatan i Gamla stan. I början av 1970-talet lades konstgjuteriet ner. 1988 är lokalerna helt tömda och båda husen håller på att totalrenoveras. Gårdshuset byggs om till kontor. Men vad hände här, de åren då lokalerna stod tomma?

En svårläst avskrift av en av legendens huvudkällor ger oss följande pregnanta inblickar i hur dessa industrilokaler i centrala Stockholm kom att befolkas av fattiga och hårt arbetande filmare som tillsammans med lika fattiga assistenter och skådespelare här lyckades skapa mästerliga filmiska verk för både filmremsa som TV-stråle. (Forts. följer.)

Prettoateljéerna

Som en avläggare i exil till de i vissa kretsar så berömda Meyer-ateljéerna återfinns Pretto films ateljéer. I det pågående projektet En Morpheinists Drömmar används främst den minsta ateljén för vissa interiörtagningar. Rummet är litet och helkaklat. Ljussättningen lätt att ordna, ventilationen god. I filmen används ateljén för att exponera ett antal olika föremål; bandspelare, vevgrammofon, stilleben etc. Men här sker också inspelningen av en del interiörscener som t.ex. bläddrandet i en resehandbok för Romresenärer från 1825. Boken är tryfferad med ett antal växter som pressats mellan bladen; troligen är de samlade under ett besök i Rom. I ateljén spelas även en handfatsscen in liksom en scen från en nerklottrad offentlig toalett.

Söndag eftermiddag kräver ett soundtrack. Det blir det andra fyndet från tömningen av Megastore - Man and boy: Dada med musik av Michael Nyman och libretto av Michael Hastings. Texten är inspirerad av konstnären Kurt Schwitters. Läs mer här!

Brecht sjunger Die Moritat von Mackie Messer

Kafkas dagböcker - inlägg #2

'Jag skulle gärna vilja förklara den lyckokänsla jag då och då - som exempelvis just nu - har inom mig. Den är verkligen sprudlande, den uppfyller mig helt och hållet med lätta, behagliga sprittningar och intalar mig att jag äger förmågor som jag i vilket ögonblick som helst, även nu, kan övertyga mig om att jag inte alls äger.'

Citatet är hämtat från Franz Kafkas Dagböcker 1909 - november 1911 utgiven av förlaget Bakhåll 2003 i nyöversättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren.

Som soundtrack till detta passar väl den danska operan Kafkas Trial bra från 2005 med musik av Paul Ruders. Jag kom över ett sista (?) exemplar av denna för mig okända opera under den pågående utförsäljningen på Megastore vid Plattan. Läs en recension av uppsättningen här.

Hemsidan uppdaterad - Aktuell produktion 10

Häng på, ta sommartrap-pan till Pretto films hemsida. Nyskuret är bäst! Nu finns sex nya fotografier framskurna som utgör ytterligare pusselbitar till filmen En Morpheinists Drömmar. De flesta är i svartvitt - i alla fall ett försök att något fjärma mig från den ryska folksången Entonigt klingar den lilla gråskalan. Under kvällen blir även ett urval av dessa bilder tillgängliga i högupplöst format.

Viskningar och rop - inför söndagsmatinén

I morgon söndag kommer Viskningar och rop från 1972 att snurra i Pretto films studiobiograf. Den ultimata plot-beskrivningen finns att läsa i boken Harriet Andersson. Samtal med Jan Lumholdt från 2006.

'Det var ingen som tyckte att den var mycket att chansa på, en film om en cancersjuk kvinna som lever ihop med en piga och sedan en annan som är lite underlig och stoppar upp en glasskärva i muttan och sedan en tredje som bara springer omkring och är lösaktig. Och sedan två systrar som står och pratar och pratar utan att man hör vad de säger. Och så en jävla massa cello!'

Soundtrack till denna påannons för söndagsmatinén blir givetvis en platta med cellisten Julia Kent. I veckan damp Delay från 2007 ner i studion. Här kan man lyssna på titlar som Gardemoen, Arlanda och Schipol. Det gör jag gärna!

Musik & filmiska associationer - Matti Bye i Uppsala 2 april

Ett pressmeddelande mailades idag till Pretto film. Om Matti Byes skiva Drömt har jag skrivit förut. Den 2 april dyker han upp på Uppsala Konsert & Kongress 20.00 tillsammans med en spännande konstellation av musiker; Oddjob-trumpetaren Goran Kajfes, basisten Johan Berthling från Tape, The Tinys cellist och multiinstrumentalist Leo Svensson och Laaksos trummis Lars Skoglund. Bye själv hanterar piano, orgel och klockspel. Till musiken körs projiceringar av Mark Standley.

Nattligt soundtrack i Pretto films studio till detta upplysande inlägg är en skiva från förra året med Jonas Knutsson + Johan Norberg - Skaren: Norrland III introducing Kraja.

Tecken i tiden

Cirkulära paradoxer, strange loops, processorienterade projekt. Vad menas med detta? Om jag ber er tänka på filmer som I huvudet på John Malkovich och Eternal sunshine of the spotless mind kanske det klarnar något.

Att gå in och ur det mänskliga psyket har manusförfattaren till filmerna jag nämnde gjort sig känd för. Om detta finns en liten artikel i senaste numret av flm. Där hänvisas även till en artikel om Charlie Kaufman, manusförfattaren, i tidskriften Wired. Där kunde även i bloggform innan novembernumret 2008 kom ut läsas om hur arbetet med själva artikeln framskred.

Förra året gjorde Kaufman regidebut med sin egen film Synecdoche som handlar om en teaterregissör som ska sätta upp en pjäs om sitt eget liv. Deta får mig att börja reflektera över liknande fenomen inom andra konstarter. Att visa upp ett konstverk och samtidigt visa en dokumentation om hur detta konstverk tillkommit har förekommit länge i konstvärlden. Likaså att göra ett konstverk i realtid i en performance. Att filmbolagen ibland flera år innan en film är klar gör reklam för den och numera även bygger en hemsida som tidigt presenterar material från och omkring filmen har vi vant oss vid.

I skenet av detta är det väl därför bara naturligt att Pretto film presenterar hur filmen En Morpheinists Drömmar produceras - langsam, langsam aber sicher. Ett tecken i tiden, eller? Jag säger som Montaigne: Vad vet jag?

Bloggstopp!

Ström, radioprogrammet om electronica, är tillbaka med en ny säsong i P2 med start den 18 mars.

Extra! Extra! Read all about it!

I'm a melancholy man, that's what I am

Rubriken är en textrad från en gammal låt av Moody Blues, Melancholy Man från vinylen A Question Of Balance från 1970. I ett blogginlägg på den första bloggen presenterade jag det ultimata bokverket om melankoli - The Anatomy Of Melancholy av Robert Burton, som gav ut nya och kompletterade utgåvor av boken ända fram till sin död 1640.

Soundtracket till inlägget ni läser just nu är en nyanländ CD av filmmusikkompositören m.m. Max Richter, ännu en vän till Prettomusic. Just nu fylls Pretto films studio av melankoliska toner från stråkar kombinerade med electronica och textläsningar från skivan Songs From Before från 2006. Max Richter har bl.a. gjort musiken till den animerade filmen Walz with Bashir.

Från vinyl till film

Jag sitter här med en vinyl från 1981. Bandet heter Reeperbahn och plattan Venuspassagen. Den blev ett genombrott för bandet. Sångaren heter Olle Ljungström, då 20 år. I förra veckan visades i TV 2 dokumentären En film om Olle Ljungström av Jacob Frössén. Jag har sett filmen tidigare, den gavs nyligen ut på DVD. Nu den 4 mars kommer en ny CD ut med Olle Ljungström, Sju. Hur han mår? Läs en intervju här.

Fortfarande 80-tal, bandet heter Ratata. 1982 kom två plattor, debuten Ratata och sedan Jackie. I denna scocc av musiker fanns Johan Kling, en av bandets grundare 1980. 2007 kom hans första film, Darling. I början av 2009 hans fösta roman, Människor helt utan betydelse. Både filmen och boken har med all rätt fått bra recensioner. I båda förekommer personer som inte är vad man brukar anse som lyckade. Men som tar sig fram ändå. Två saker: jag tycker om omslaget till boken. Det är en folkhemsbild av Torsten Jovinge från 1933, Från Centralpalatset - utsikt från den övre terrassen mot det stiliserade Stadshuset i en tidstypisk färgskala. Romanen påstås vara en sekelslutsroman för vår egen tid och utspelar sig den 6 juli 1998. Här ett citat som fångar en av stämningarna i boken, givetvis det som handlar om staden:

Jag gick på tomma gator. Det var full skymning nu, och allt var orange och guld. Fönsterbleckens skuggor låg som linjer över fasaderna.
Jag drev omkring utan att veta var jag var, utan att tänka på vart jag gick. Tysta kvarter, öde i sommarkvällen. Människor jag mötte blev silhuetter mot den nedgående solen, skuggjättar på trottoaren. Och tiden försvann.

Nattens soundtrack är The Crying Light med Antony And the Johnsons. Snyggt omslag, läcker inlaga och sist men inte minst bra musik. Cellisten Julia Kent spelar i bandet som vanligt. Hon är en av vännerna till Prettomusic, Pretto films nya cyberfönster där några soundscapes från filmen En Morpheinists Drömmar kan höras.

Loggbok 090222 En Morpheinists Drömmar

Först något om bilden. Den heter DSC00046 och togs helt nyss kl 14:59. När jag stod vid källan och drack vatten (på Vattenkranen zum Küche) såg jag plötsligt utsnittet. Hämtade så den lilla digitalkameran och tog tre snapshots varav det tredje valdes ut för fortsatt bearbetning i Photoshop. Den ursprungliga bildidén var dels ordet LIV spegelvänt och dels det rätlinjiga kaklet inramat av två ytor. En i sig helt ok bild. Bortsett från den sedvanliga brådskans effekter - blixt blev inte bra, bilden jag använt togs därför utan men på fri hand och är därför 'kornig' och med en inbyggd oskärpa. Alternativet hade t.ex. varit att använda stativ och manuell inställning. Under snabbearbetningen av bilden i Photoshop togs färgen bort (går givetvis inte att jämställa med ett sv/v foto bara för det), beskars, LIV-affischen gjordes skarpare, jag beslutade snabbt att kommentera ordet LIV med att låta det tvinga det ospänstiga kaklet att anta organiska former. Se där en bildprocess i brådskans tecken för att få en bild att inleda denna logg med. Vill man se den större (och 'kornigare' eftersom den är en delförstoring från en redan oskarp bild) så går det att klicka på den.

Filmarbetet fortskrider långsamt. Men ändå en framåtrörelse. Interiörtagningar planeras just nu i detalj. För att filma dem behöver jag mer samlad tid än vad jag har haft på sistone. Semesterdagar i anslutning till kommande helger blir ett måste.

Sooundtrack till detta inlägg har varit Antony and the Johnson's I am a bird now. Antony kan ju höras i många olika konstellationer och som co-singer med många andra artister. En udda dubbel är Rogue's Gallery med Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys. Där sjunger han och även Bono, Sting, Nick Cave och Lou Reed. Antony är också med på konsertfilmen med Lou Reeds Berlin. Julia Kent brukar spelar cello på Antonys konserter. En av hennes soloplattor väntas snart in till Pretto films studio. Hur det låter avslöjas här. Ännu en CD som väntas in är Marianne Faithfulls nya dubbel där bl.a. Antony medverkar.

Björn Runge - Fiktion som liv

Så har han gjort det igen - skrivit en tänkvärd text publicerad i Filmkonst, denna gång nummer 118. 2006 ruskade han om alla läsare med boken Konsekvenser, Filmkonst nummer 104.

Varför är texten intressant? Därför att den på många plan överensstämmer med mina egna tankar och reflektioner. Jag väljer att lyfta fram några saker.

Rörliga bilder är i sig intressantare än det som har blivit synonymt med filmens dramaturgi. Att lyckas med att filma något så att det för oss betraktare framstår som om det var första gången vi såg det - det är det viktiga. Filmbranschen har istället kommit att stå för upprepningens monotoni.

En film måste vilja något och ha ett personligt tilltal. Detta är svårt och innebär ett risktagande. Men kanske är det de misslyckade filmerna som visar på glimtar av det som inte är belastat med konventioner och dramaturgi? Att våga provocera; hjälten dör på slutet, bovarna klarar sig - så ser det ut i verkligheten. Försöket är viktigare än det slutgiltiga resultatet. Se även i detta sammanhang ett av mina tidigare blogginlägg om den iranske filmaren Abbas Kierostami.

Om vi börjar tala om den rörliga bilden istället för film med all sin ballast så ser Björn Runge en spännande utveckling - annars ingen utveckling alls värd namnet.

Han menar vidare att teknikutvecklingen har, och kommer att, påverka hur vi väljer att berätta en historia. Han talar hellre om dramat som kärnan istället för berättelsen. Han ger exempel från YouTube, där vardagliga händelser skildras i längre sekvenser utan klipp, eller framför allt, dramaturgiskt tänkande. Reflektionerna utifrån bilderna kommer ändå, utan tvång. Hör - och se - Roy Andersson!

Runge ser den genuina rörelsen som cirkulär och inte linjär. Han menar att den nya tekniken även kommer att förändra definitionen av tid.

Pretto music - nu på MySpace

(Glasgow, 2005. Klicka på bilden för högre upplösning.) Ännu ett fönster har öppnats ut mot cybern - soundscapes från En Morpheinists Drömmar kan nu även höras på musikavdelningen på MySpace - prettomusic! Rätt och slätt. Helt och enkelt. Ljudlandskap ömt vårdade utan EU-stöd.

Magnus Petersson på Vårsalongen 2009

Återigen en Vårsalong på Liljevalchs konsthall värd att besöka. I helgen gjorde jag det. Där blev jag träffad av konstnären Magnus Petersson och hans stora modellbygge Stad tillsammans med ett soundscape i hörlurar. Honom har jag missat tidigare, trots att han deltog på Vårsalongen 2003, men då med måleri. Jag överlåter text och bild till några andra och ger här tre länkar:

Galleri Kronan
Mia Sundberg Galleri
Webbmagazinet

Come, Leave - nytt soundscape

Ögonblicket åt framtiden. Vid orangeriet, Wärnanäs säteri, Halltorps socken, Kalmar kommun. Klicka på bilden för högre upplösning. Bilden är en av flera i en svit som jag har i original och som heter Minne från Södra Möre härad. Några bilder härifrån kommer att ingå i filmen Morpheinisten.

Come, Leave - a work in progress men blottat för lyssning på Pretto films hemsida. Kommer att testas tillsammans med en bild- och/eller videosekvens. Rapport följer.

Kafkas dagböcker - inlägg #1

Läsning pågår av Bakhålls utgivning och nyöversättning av dagböckerna av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Kafka blandar dagboksnoteringar med utkast m.m. till texter, ett litterärt skissblock. Dagböckerna spänner över perioden 1909-1923 med vissa avvikelser. För arbetet med Morpheinisten fastnar jag för detta:
'- - - Hör du! Hur länge har du egentligen varit här i stan? Hur länge har du varit här? frågar jag.
– Fem månader. Men jag kan den redan utan och innan. Jag har inte legat på latsidan, det ska du ha klart för dig. Om jag ser tillbaka på den här tiden vet jag inte ens om det har varit några nätter, den framstår för mig - kan du tänka dig - som en enda lång dag, och därför fanns inte dygnets olika tider, nej inte ens någon skillnad mellan ljus och mörker.'

Jag har i tidigare inlägg nämnt Torsten Ekboms biografi om Kafka. Vill man ha en annan ingång så rekommenderas den mustigt illustrerade serieboken Kafka med text av David Zane Mairowitz och illustrationer av ingen mindre än Robert Crumb. Beställ den på Bakhåll!

Metainfo - om vikten av att jämföra

Att blogga om den smalaste av filmgenrer, att kombinera de vinnande (!) koncepten experimentell film med videokonst, är det möjligt? Därtill som okänd, icke-filmare med nätet som enda exponeringsyta? Som prickarna över ü sedan dessutom konkurrera med sig själv genom en traditionell hemsida med samma tema?

Bloggportalen.se som drivs av Aftonbladet visar följande statistik lördag kväll för Pretto film:
Besök senaste veckan: 91
Placering privata, alla: 4132
Placering privata, Film, teater, radio och TV: 408
Placering privata, Foto och konst: 455
Placering privata, Humaniora och livsåskådning: 378

Om man klickar på länkarna så visas totala antalet bloggar inom respektive kategori. Totalt antal registrerade privata bloggar just nu är 49 998. Ok, då är ju runt 4000 inte så illa. Film skriver ju många om och då nästan uteslutande om de breda sorterna som rullar globalt. Ett klick visar att det bloggas om film till ett antal av 4 903. Återigen helt ok. Foto är ju populärt, alla plåtar och lägger upp bilder och skriver därtill. Finns alltså 4 190 som gör detta. Ok. Slutligen har vi kategorin humaniora, detta mitt gamla ämnesområde och levebröd. Där finns totalt 5 071 som tycker sig höra dit. Återigen ett helt ok resultat för Pretto films del. Så här kan man hålla på och landa i en konklusion som omfamnar repliken: Jag är nöjd!

Om vådan av att arbete länge

Arbetet med filmen En Morpheinists Drömmar (ja, det kommer ett inlägg om namnet) har pågått i några år nu, med skiftande intensitet. Detta innebär, som alla vet som producerar ett eget material, att andra kan hinna före, dvs man får det tvivelaktiga nöjet att se andra använda samma eller en liknande idé. Detta gäller därmed även Morpheinisten.

I inledningen till Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick har en gammal stillbildskamera huvudrollen - ljus, ljud och Matti Byes musik fullkomnar hur denna magiska apparat, kameran, presenteras. Vackert och suggestivt. I Morpheinisten förekommer en stillbildskamera, denna gång inte av märket Contessa utan en Kodak Brownie Starlet, som visas på bilden här ovan. Industri / City var länge ett arbetsnamn på filmen. Denna kamera förekommer även i en tidig produktion som länge låg ute på Dr Bose .Net. Den är dock inte visningsbar pga upphovsrättsläget. Där förekommer stillbilder och klipp från Körkarlen, Hets, Den andalusiska hunden m.fl. 'Click! You are dead' är titeln. Presentationen av bl.a. Brownien i Morpheinisten kommer att ligga närmare videokonsten.

A propå arbetsnamn, så var nästa arbetsnamn på Morpheinisten På andra sidan sömnen - en morpheinists drömmar. På andra sidan drömmarna är en skivtitel från 1996 av Ulf Lundell. Det visste jag inte när jag startade 2007.

Så här kan man givetvis hålla på att finna kopplingar till likartade uttryck, idéer och teman som redan har använts. Det ingår och är en del av processen och spelar alltså ingen större roll. Det är när vissa specifika bilder eller former hamnar lite för nära ens egna visioner som man svär till. Men, det är bara 'Stryk över och gå vidare' som gäller - och att vässa sitt eget material.

Soundtracket till detta inlägg är Du är mitt morfin från Freddie Wadlings nya CD The Dark Flower.

Metropia - en förhandstitt

I väntan på Metropia

I höst har filmen Metropia premiär. Det jag läst om filmen och vad som visas ovan gör mig mycket förväntansfull. En animerad film för vuxna utan djur och yviga gester. Här möter vi intressanta människor med en historia. Att nå fram till dessa uttrycksfulla karaktärer har gått via casting av riktiga personer som sedan legat till grund för de olika rollerna och där miljöer bl.a. skapats i Photoshop utifrån verkliga förlagor. I nya numret av Flm presenteras filmen. Film & TV har i ett tidigare nummer (2007 då filmarbetet startade) skrivit om filmen. På nätet kan man läsa om filmen bl.a. här.

Sveriges bästa kulturbloggar - de icke nominerade

Aftonbladet har nominerat fem stycken att tävla om vilken som utses till Sveriges bästa kulturblogg. Ola Larsmo skriver i DN ett intressant inlägg - var finns den annorlunda rösten, någon som skiljer sig från tidningar och andra medier? Som ger uttryck för det som särskiljer bloggen som medium. Jag frågar mig: varför hör Pretto film till de icke nominerade?

Nattens soundtrack - The Dark Flower

Så snurrar den äntligen i Pretto films studio - Freddie Wadlings nya dubbel-cd The Dark Flower/Den Mörka Blomman. Två skivor till priset av en. En på svenska, en på engelska. Bakgrunden till detta kan nästan göra detsamma. Bra musik, superb sång. En insiktsfull recension kan läsas i DN, som även bjuder på lyssning av två låtar.

After Midnight - Två puffar

Puff #1: några uppdateringar har gjorts på PRETTO films hemsida.

Puff #2: för de läsare av denna blogg som ännu inte upptäckt att bloggen med material från 2007 fortfarande är tillgänglig så föreslår jag ett besök där! Finns en hel del att läsa. Där finns längre och fortfarande aktuella inlägg. Läs om Roy Anderssons scenografier, Dramatenskvaller från 1970-talets slut, hurusom Ingmar Bergman nästan blev påkörd och mycket mer.

Gott & Blandat

Gråväder. Januari i Norden. Endast de starkaste överlever. Och ibland inte ens de.
-------
Ett nytt musikstycke/soundscape knådas fram med hjälp av syntar och en gnutta samplingar - arbetsnamn Faces. Mixning pågår och provlyssning blir möjlig relativt snart via hemsidan.
-------
En genomläsning av äldre manusversioner av En Morpheinists Drömmar gjordes nu mitt på dagen. Fann en del idéer som delvis glömts bort och som kan få betydelse för filmen. Tittade även igenom ett stort antal stillbilder och collage under arbete.
-------
Antalet läsare av blogg och hemsida växer. Hemsidan drar sig mot 20 000 besök sedan april 07. Bloggen har haft drygt 4000 sidladdningar fördelade på drygt 1500 unika besökare sedan april 08. Antalet fönster mot cybern växer också, senast med Visual Arts Lab där tre kortfilmer kan ses - Urban People, Urban Etude och Water - och de har även betygsatts av besökare. Kul!
-------
Hos doktorn: Jag lider av en bioföreställning.
På teatern: Kvällens tvångföreställning ges på Stora scenen. Pass på! 5 minuter till ridå...
-------
Slut i påsen!

GIFF

I veckan är det dags för den 32 upplagan av Göteborg International Film Festival. Och jag är inte där, återigen. Men jag har trevliga minnen från hotell Rivertons Skybar i alla fall. Jag har gått igenom katalogen med de 450 filmerna. Det jag först lägger märke till är dock annonsen för Freddie Wadlings nya och idag släppta dubbel-cd - The Dark Flower. Ser också att Hans Appelqvist på scen presenterar sina ljudbilder tillsammans med videoprojektioner. Konstfilm ur Borås konstmueums samling visas också, intressant. Som vanligt mycket bra och spännande kringarrangemang. Därutöver film, film. Finns en handfull som jag kommer att bevaka att jag på ett eller annat sätt ser framöver. Vilka det är återkommer jag till. Det finns ett soundtrack också till detta inlägg. Detektivbyråns senaste, Wermland. I korthet: I like! Lyssna både här och där!

Konsten att prenumerera på kortfilmer - Wholphin

Tänk er ett DVD-magasin tillsammans med en DVD-skiva med sällsynta kortfilmer. Det finns och heter Wholphin. Jag är mitt inne i en preumeration och fick nyligen nr. 7 i brevlådan. Kommer ut kvartalsvis från McSweeneys i San Francisco och kostar en femhundring för fyra nr. Ca 50 sidor text om filmerna och 12 filmer i senaste numret. Här finns bl.a. en kortfilm av Gus Van Sant från 1982 efter en novell av William S Burroughs - The discipline of DE. Hela innehållet i senaste numret presenteras här! Kolla även in The YouTube Screening Room, platsen för utvalda kortfilmer, här finns bl.a. filmer från Wholphins utgåvor.

Finns det ett soundtrack till detta inlägg? Absolut! Det handlar om eternal retro - Frank Zappas album Over-nite Sensation från 1973. 34 minuters njutning med låtar som Camarillo Brillo, I'm The Slime och Dinah-Moe Humm. Om man vill se och lyssna till hur plattan spelades in liksom nästföljande Apostrophe så rekommenderas även DVD:n i serien Classic Albums.

När passar David Sylvian bäst? Anywhen!

(Thomas Feiner.) Hösten 2007 var jag på Chinateatern tillsammans med kamrat H. och lyssnade på en konsert med David Sylvian - glimrande! Sylvian är en musiker ständigt på väg mot nya uttryck. Han fångar också upp andra musiker som han fattar tycke för och samlar dem på sin egen etikett SamadhiSound. Sommaren 2008 gav han ut den svenske musikern Thomas Feiner och bandet Anywhens andra platta The Opiates - Revised, ursprungligen utgiven 2001. Pretto film rekomenderar en lyssning! Lyssna här och se några videor därborta! En soloplatta är på gång. En större artikel om Feiner finns att läsa i tidningen Studio nr 9 2008.

Karin Dreijer - If I Had A Heart

Videon till första singeln rullar nu på DN. Plattan släpps i mars, dvs Karin Dreijers soloprojekt, albumet Fever Ray. En låt och video helt i Pretto films smak! Läs och lyssna!

Max Ernsts Hela staden och Wallace Berman

Just nu visas den stora utställningen Dröm och Revolution på Moderna Museet i Stockholm med 175 verk av Max Ernst. Tiden går snart ut, den 11 januari plockas utställningen ner och dyker under våren upp på Louisana som har varit medproducent. Jag fastnade särskilt för de tre målningarna i sviten betitlad Hela staden. Det hänger naturligtvis ihop med det pågående filmarbetet där staden som struktur och miljö är en vital del av filmen En Morpheinists Drömmar. Det andra viktiga intrycket fick jag en trappa ner i utställningen Tid och plats: Los Angeles 1957-1968. Där visas bl.a. olika verk av Wallace Berman och i synnerhet hans enda film Alepha. Denna kortfilm, restaurerad och överförd till 16 mm film genom filmaren Stan Brakhages försorg, har en teoretisk struktur som tilltalar mig. Läs mer här!