Jag sitter här med en vinyl från 1981. Bandet heter Reeperbahn och plattan Venuspassagen. Den blev ett genombrott för bandet. Sångaren heter Olle Ljungström, då 20 år. I förra veckan visades i TV 2 dokumentären En film om Olle Ljungström av Jacob Frössén. Jag har sett filmen tidigare, den gavs nyligen ut på DVD. Nu den 4 mars kommer en ny CD ut med Olle Ljungström, Sju. Hur han mår? Läs en intervju här.
Fortfarande 80-tal, bandet heter Ratata. 1982 kom två plattor, debuten Ratata och sedan Jackie. I denna scocc av musiker fanns Johan Kling, en av bandets grundare 1980. 2007 kom hans första film, Darling. I början av 2009 hans fösta roman, Människor helt utan betydelse. Både filmen och boken har med all rätt fått bra recensioner. I båda förekommer personer som inte är vad man brukar anse som lyckade. Men som tar sig fram ändå. Två saker: jag tycker om omslaget till boken. Det är en folkhemsbild av Torsten Jovinge från 1933, Från Centralpalatset - utsikt från den övre terrassen mot det stiliserade Stadshuset i en tidstypisk färgskala. Romanen påstås vara en sekelslutsroman för vår egen tid och utspelar sig den 6 juli 1998. Här ett citat som fångar en av stämningarna i boken, givetvis det som handlar om staden:
Jag gick på tomma gator. Det var full skymning nu, och allt var orange och guld. Fönsterbleckens skuggor låg som linjer över fasaderna.
Jag drev omkring utan att veta var jag var, utan att tänka på vart jag gick. Tysta kvarter, öde i sommarkvällen. Människor jag mötte blev silhuetter mot den nedgående solen, skuggjättar på trottoaren. Och tiden försvann.
Nattens soundtrack är The Crying Light med Antony And the Johnsons. Snyggt omslag, läcker inlaga och sist men inte minst bra musik. Cellisten Julia Kent spelar i bandet som vanligt. Hon är en av vännerna till Prettomusic, Pretto films nya cyberfönster där några soundscapes från filmen En Morpheinists Drömmar kan höras.
Fortfarande 80-tal, bandet heter Ratata. 1982 kom två plattor, debuten Ratata och sedan Jackie. I denna scocc av musiker fanns Johan Kling, en av bandets grundare 1980. 2007 kom hans första film, Darling. I början av 2009 hans fösta roman, Människor helt utan betydelse. Både filmen och boken har med all rätt fått bra recensioner. I båda förekommer personer som inte är vad man brukar anse som lyckade. Men som tar sig fram ändå. Två saker: jag tycker om omslaget till boken. Det är en folkhemsbild av Torsten Jovinge från 1933, Från Centralpalatset - utsikt från den övre terrassen mot det stiliserade Stadshuset i en tidstypisk färgskala. Romanen påstås vara en sekelslutsroman för vår egen tid och utspelar sig den 6 juli 1998. Här ett citat som fångar en av stämningarna i boken, givetvis det som handlar om staden:Jag gick på tomma gator. Det var full skymning nu, och allt var orange och guld. Fönsterbleckens skuggor låg som linjer över fasaderna.
Jag drev omkring utan att veta var jag var, utan att tänka på vart jag gick. Tysta kvarter, öde i sommarkvällen. Människor jag mötte blev silhuetter mot den nedgående solen, skuggjättar på trottoaren. Och tiden försvann.
Nattens soundtrack är The Crying Light med Antony And the Johnsons. Snyggt omslag, läcker inlaga och sist men inte minst bra musik. Cellisten Julia Kent spelar i bandet som vanligt. Hon är en av vännerna till Prettomusic, Pretto films nya cyberfönster där några soundscapes från filmen En Morpheinists Drömmar kan höras.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar