Så har han gjort det igen - skrivit en tänkvärd text publicerad i Filmkonst, denna gång nummer 118. 2006 ruskade han om alla läsare med boken Konsekvenser, Filmkonst nummer 104.
Varför är texten intressant? Därför att den på många plan överensstämmer med mina egna tankar och reflektioner. Jag väljer att lyfta fram några saker.
Rörliga bilder är i sig intressantare än det som har blivit synonymt med filmens dramaturgi. Att lyckas med att filma något så att det för oss betraktare framstår som om det var första gången vi såg det - det är det viktiga. Filmbranschen har istället kommit att stå för upprepningens monotoni.
En film måste vilja något och ha ett personligt tilltal. Detta är svårt och innebär ett risktagande. Men kanske är det de misslyckade filmerna som visar på glimtar av det som inte är belastat med konventioner och dramaturgi? Att våga provocera; hjälten dör på slutet, bovarna klarar sig - så ser det ut i verkligheten. Försöket är viktigare än det slutgiltiga resultatet. Se även i detta sammanhang ett av mina tidigare blogginlägg om den iranske filmaren Abbas Kierostami.
Om vi börjar tala om den rörliga bilden istället för film med all sin ballast så ser Björn Runge en spännande utveckling - annars ingen utveckling alls värd namnet.
Han menar vidare att teknikutvecklingen har, och kommer att, påverka hur vi väljer att berätta en historia. Han talar hellre om dramat som kärnan istället för berättelsen. Han ger exempel från YouTube, där vardagliga händelser skildras i längre sekvenser utan klipp, eller framför allt, dramaturgiskt tänkande. Reflektionerna utifrån bilderna kommer ändå, utan tvång. Hör - och se - Roy Andersson!
Runge ser den genuina rörelsen som cirkulär och inte linjär. Han menar att den nya tekniken även kommer att förändra definitionen av tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar