lördag 30 augusti 2008
Loggbok 080830 En Morpheinists Drömmar
Idag har jag grovmixat två ''musikstycken'' som ska användas till två olika sekvenser i filmen - se föregående loggbok! Relativt snart kommer bild och ljud att visas tillsammans på hemsidan. Just nu får ni nöja er med att lyssna! Gå till Screen Tests 2.
söndag 24 augusti 2008
Loggbok 080824 En Morpheinists Drömmar
Vid två tillfällen i juli genomförde jag och Janne, gammal vän och vapendragare, några fotosessioner i Stockholm. Vi tog över 600 bilder tillsammans, några kan nu ses på hemsidan för En Morpheinists Drömmar, Aktuell produktion 09. Andra kan dyka upp i kommande produktioner.
Jag arbetar nu bl.a. med en sekvens som innehåller en ''orgelfasad'', men som ändå inte är det. Bilder på denna kommer att motklippas mot verkliga kyrkoexteriörer och -interiörer. I helgen har jag spelat in ett orgelstycke som ger sken av en kyrkorgel och att ha en melodi men som genom sin uppbrutenhet inte har det. Som vanligt tar jag hjälp av hjärnans beredvillighet att leta efter mönster och fylla i och välvilligt tolka det vi hör. Mixning pågår just nu för att få till stycket enligt mina intentioner. I stället för bastoner i pedalstämman används ett tidigare framtaget syntljud som en bordunton som mixas in och ur stycket.
Jag har även spelat in en sekvens enkla bastoner för kontrabas i synttappning som ska användas till bildsekvensen Take A Walk. Sammanlagt finns det nu drygt tio olika ljudbilder/
stämningsmusikstycken som kommer att användas, alla inspelade med olika mjukvarusyntar och efterbehandlade i olika program och mixade.
Jag arbetar nu bl.a. med en sekvens som innehåller en ''orgelfasad'', men som ändå inte är det. Bilder på denna kommer att motklippas mot verkliga kyrkoexteriörer och -interiörer. I helgen har jag spelat in ett orgelstycke som ger sken av en kyrkorgel och att ha en melodi men som genom sin uppbrutenhet inte har det. Som vanligt tar jag hjälp av hjärnans beredvillighet att leta efter mönster och fylla i och välvilligt tolka det vi hör. Mixning pågår just nu för att få till stycket enligt mina intentioner. I stället för bastoner i pedalstämman används ett tidigare framtaget syntljud som en bordunton som mixas in och ur stycket.
Jag har även spelat in en sekvens enkla bastoner för kontrabas i synttappning som ska användas till bildsekvensen Take A Walk. Sammanlagt finns det nu drygt tio olika ljudbilder/
stämningsmusikstycken som kommer att användas, alla inspelade med olika mjukvarusyntar och efterbehandlade i olika program och mixade.
lördag 23 augusti 2008
Torsten Ekbom - say no more!
Vill bara kort påminna om tre utomordentliga böckers existens av ovan nämnde Torsten: Bildstorm från 1995 - i trettiofyra längre essäer får vi en spännande och intresseväckande exposé över avantgardets historia, surrealistisk romankonst, rysk konstruktivism och mycket mer. Här finns också en essä om Kinoögat. Här förs resonemang om det Eisensteinska montaget inom filmkonsten och Andrej Tarkovskijs skepsis kring detta. I essän talas också om att frigöra det kreativa seendet, vilket är intressant, liksom Ekboms konstaterande att modernismens formtänkande är värdeneutralt. ''Formspråket uttrycker i sig ingen speciell ideologi, snarare ett förhållningssätt som allt efter den enskilde konstnärens preferenser och personliga läggning kan fyllas med de mest diametrala åsikter.'' Just så!
Jag passar även på att flagga för en relativt nyutkommen bok från The British Library i samband med en utställning där 2007: Breaking the Rules. The Printed Face of the European Avant Garde 1900-1937. En rikt illustrerad bok som förhöjer läsupplevelsen. Den presenterades nyligen i en DN-artikel.
2000 kom Ekboms Experimentfälten ut. Ännu en gång tar han läsaren med på en resa genom ett digert material från olika epoker. Undertiteln är Visionärer, nyskapare och sökare från tre sekler. Lärt och läsvärt.
Givetvis omfattar hans stora vetande även Kafka. Följdriktigt gavs den första svenska biografin ut 2004 av hans hand; Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka. För den som vill läsa Kafka på svenska rekommenderas återigen de nya översättningar som ges ut på det eminenta förlaget Bakhåll.
Jag passar även på att flagga för en relativt nyutkommen bok från The British Library i samband med en utställning där 2007: Breaking the Rules. The Printed Face of the European Avant Garde 1900-1937. En rikt illustrerad bok som förhöjer läsupplevelsen. Den presenterades nyligen i en DN-artikel.
2000 kom Ekboms Experimentfälten ut. Ännu en gång tar han läsaren med på en resa genom ett digert material från olika epoker. Undertiteln är Visionärer, nyskapare och sökare från tre sekler. Lärt och läsvärt.
Givetvis omfattar hans stora vetande även Kafka. Följdriktigt gavs den första svenska biografin ut 2004 av hans hand; Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka. För den som vill läsa Kafka på svenska rekommenderas återigen de nya översättningar som ges ut på det eminenta förlaget Bakhåll.
Loggbok 080823 En Morpheinists Drömmar
Nya, kompletterande stillbilder har tagits i Stockholm under trevliga former. Detaljer mejslas ut när det gäller filmens struktur, sekvensers interna dramaturgi, förslag på ljud eller musik, klipplösningar etc. Under helgen har nya ljud skapats i gränslandet mellan musik och ljudeffekter men även mer regelrätt musik i mycket enkla, koncentrerade former. Några nya bilder och kanske något ljud läggs upp i morgon på hemsidan för En Morpheinists Drömmar. Kring mitten av september tas några videosekvenser i Stockholm. Därefter fortsätter arbetet med att lägga upp allt material på flera hårddiskar inför det snart stundande redigeringsarbetet. Parallellt med detta kommer de relativt många interiörscenerna att filmas. Den slutliga inläsningen av ett antal texter återstår också. Vilka personer som ska läsa dessa är ännu inte bestämt.
K-nstiga tidskrifter
Under det sena 1970-talet och under 80-talet prenumererade jag på ett antal tidskrifter om konst och litteratur. En del mer obskyra än andra. Vissa oerhört etablerade. Ingen har överlevt till vår tid. Här ett urval.
Kalejdoskop utgavs av den fortfarande namnkunniga, dvs verksamma och omskrivna, Sune Nordgren. Den startade 1975 med redaktionen i Åhus, i redaktörens hem. Senare startade han även Kalejdoskop Förlag med en intressant utgivning, själv har jag bl.a. en bok om målaren Roy Friberg. Hans målningar av byggnader besatta av liv är en favorit. Kalejdoskopnumren är tillgängliga på antikvariat och i de flesta fall fortfarande läsvärda. Nr 3 1980, ett jubileumsnummer, låter oss möta Ola Billgren och Torsten Weimarck och inte minst ett antal dikter av Lars Norén samt ett längre samtal med honom om hans då aktuella uppsättning av Orestes på Dramaten. Nr 4&5 1980 var ett dubbelnummer med titeln Japanskt kalejdoskop. I nr 4 1978 presenterades Grafikskolan Forum där Nordgren, själv konstnär, utbildades. I nr 2 1979 kan man få se hans egna alster. I nästföjande nummer det året bestod texten av ett stort ark papper i ett omslag med ett porträtt av förgrundsfiguren inom fluxusrörelsen, George F. Maciunas, som har ett finger med i mitt pågående filmpojekt. Arket redovisar en och en halv meter diagram - ''Diagram of Historical Development of Fluxus and Other 4 Dimensional, Aural, Optic, Olfactory Epithelial and Tactile Art Forms''.
1978 startade tidskriften Janus. Tidskrift för uppenbar litteratur. Ansvarig utgivare var Eric Fylkesson, en av 70-talets framträdande poeter. Han startade även andra tidskrifter som Feber och I minne.
Permanent press startades 1977. Två redaktioner fanns, en i Göteborg och en i Stockholm. Med tiden blev tidskriften ett viktigt språkrör för tidens unga författare. Litteratur, ny och äldre, i skön förening med konst. N:o 12 1979 visar t.ex. teckningar av Franco Leidi.
Café Existens startade 1978. Här fanns poesi, ny litteratur, artiklar om film & TV, recensioner, debatter, och en och annan serie och mycket annat. I dubbelnumret 11/12 1980 finns bl.a. ett längre sjok om rocklyrik - ett knippe översättningar av Dylanlåtar.
Artes las ner så sent som 2005. En tidskrift om konst, litteratur och musik. Den blev också ett forum för Ulf Lindes artiklar.
Radix, med undertiteln Tidskrift för humanism, hade Harry Järv som redaktör. Utgivare var Bo Cavefors förlag med en rik och djärv utgivning. Radix gavs ut mellan 1978-1982. Hög kvalitet och angelägna ämnen. Såg just att jag bara har två årgångar, måste åtgärdas!
Konklusion: gamla tidskrifter kan också vara bra - och aktuella!
Kalejdoskop utgavs av den fortfarande namnkunniga, dvs verksamma och omskrivna, Sune Nordgren. Den startade 1975 med redaktionen i Åhus, i redaktörens hem. Senare startade han även Kalejdoskop Förlag med en intressant utgivning, själv har jag bl.a. en bok om målaren Roy Friberg. Hans målningar av byggnader besatta av liv är en favorit. Kalejdoskopnumren är tillgängliga på antikvariat och i de flesta fall fortfarande läsvärda. Nr 3 1980, ett jubileumsnummer, låter oss möta Ola Billgren och Torsten Weimarck och inte minst ett antal dikter av Lars Norén samt ett längre samtal med honom om hans då aktuella uppsättning av Orestes på Dramaten. Nr 4&5 1980 var ett dubbelnummer med titeln Japanskt kalejdoskop. I nr 4 1978 presenterades Grafikskolan Forum där Nordgren, själv konstnär, utbildades. I nr 2 1979 kan man få se hans egna alster. I nästföjande nummer det året bestod texten av ett stort ark papper i ett omslag med ett porträtt av förgrundsfiguren inom fluxusrörelsen, George F. Maciunas, som har ett finger med i mitt pågående filmpojekt. Arket redovisar en och en halv meter diagram - ''Diagram of Historical Development of Fluxus and Other 4 Dimensional, Aural, Optic, Olfactory Epithelial and Tactile Art Forms''.
1978 startade tidskriften Janus. Tidskrift för uppenbar litteratur. Ansvarig utgivare var Eric Fylkesson, en av 70-talets framträdande poeter. Han startade även andra tidskrifter som Feber och I minne.
Permanent press startades 1977. Två redaktioner fanns, en i Göteborg och en i Stockholm. Med tiden blev tidskriften ett viktigt språkrör för tidens unga författare. Litteratur, ny och äldre, i skön förening med konst. N:o 12 1979 visar t.ex. teckningar av Franco Leidi.
Café Existens startade 1978. Här fanns poesi, ny litteratur, artiklar om film & TV, recensioner, debatter, och en och annan serie och mycket annat. I dubbelnumret 11/12 1980 finns bl.a. ett längre sjok om rocklyrik - ett knippe översättningar av Dylanlåtar.
Artes las ner så sent som 2005. En tidskrift om konst, litteratur och musik. Den blev också ett forum för Ulf Lindes artiklar.
Radix, med undertiteln Tidskrift för humanism, hade Harry Järv som redaktör. Utgivare var Bo Cavefors förlag med en rik och djärv utgivning. Radix gavs ut mellan 1978-1982. Hög kvalitet och angelägna ämnen. Såg just att jag bara har två årgångar, måste åtgärdas!
Konklusion: gamla tidskrifter kan också vara bra - och aktuella!
söndag 10 augusti 2008
Söndagsmatiné - Carlos Reygadas
I Prettofilms studiobiograf har nyss snurrat Battle In heaven från 2005, en film av den mexikanske filmskaparen Carlos Reygadas. En utomordentligt bra film. En mycket medveten ljud- och bildhantering, en njutning för en filmintresserad att se och höra. Den berättar på ett avskalat sätt och med känslan som främsta kännetecken, en historia som speglar både samhällsklimat och religion i Mexico City.
Liksom Roy Andersson använder Reygadas bara amatörer i rollerna. Han berättar i en intervju på DVD-utgåvan av filmen att han inte vill använda skådespelare som dels (upplevelsemässigt) är belastade av andra roller för publiken och dels är han inte intresserad av skådespeleriets representationer av en karaktär - han vill ha en äkta karaktär som berättar det han vill visa.
2007 kom hans senaste film, Silent Light. I samband med Cannesfestivalen det året, där filmen fick stående ovationer efter visningen, gjorde Bright Lights Film Journal en intervju med Reygadas. Den kan läsas här.
''I hate the idea that film is actually telling a story! The great part of film is to make you feel, not by the narrative.''
Carlos Reygadas
Liksom Roy Andersson använder Reygadas bara amatörer i rollerna. Han berättar i en intervju på DVD-utgåvan av filmen att han inte vill använda skådespelare som dels (upplevelsemässigt) är belastade av andra roller för publiken och dels är han inte intresserad av skådespeleriets representationer av en karaktär - han vill ha en äkta karaktär som berättar det han vill visa.
2007 kom hans senaste film, Silent Light. I samband med Cannesfestivalen det året, där filmen fick stående ovationer efter visningen, gjorde Bright Lights Film Journal en intervju med Reygadas. Den kan läsas här.
''I hate the idea that film is actually telling a story! The great part of film is to make you feel, not by the narrative.''
Carlos Reygadas
lördag 26 juli 2008
Staden som motiv - Weiss och Nielsen
I bokserien Svenskt filmbibliotek utkom under några år på 1950-talet ett antal intressanta volymer. 1956 skrev Peter Weiss den första utförliga boken om avantgardefilm. Ett kapitel ägnas staden som motiv.
''Storstadens rika, motsägesfulla liv, dess puls, dess förbiglidande människoöden har ofta skildrats i film. Det finns en hel flora av dessa verk som bygger på arkitekturens bildverkan, på hantverkets, trafikens och maskinernas rytm, på människornas rörelser och på skiftningen mellan morgon och kväll. Temat är outtömligt, varje dag bjuder staden på nya synvinklar för den som kan se.''
Dziga Vertov grundade 1919 en grupp som kallades för Kino-ögat. De lämnade ateljéerna och arbetade bara med direkta synintryck. För mig är Vertov intressant eftersom han uformade filmens förmåga att associera. Genom att ställa olika - eller besläktade - företeelser mot varandra så påvisades nya sammanhang. En bild på en nybäddad säng ställdes emot en tiggares parkbänk, interiör mot exteriör, formelement kontrasterades etc.
Den första stadsskildringen i USA gjordes 1921 av målaren Charles Sheeler och fotografen Paul Strand. Filmen hette Manhatta, titeln tagen från en dikt av Walt Whitman. 1925 kom filmen 24 dollar Island av Robert J. Flaherty. En film om skyskraporna och i vars skugga ''de [människorna] skrumpnar till dvärgar''.
Walter Ruttman gjorde 1927 filmen Berlin tillsammans med Alberto Cavalcanti. Här förmedlas ett kalejdoskopiskt intryck av staden, inte en berättelse. Filmen vill ge hela bredden av staden, reducerar människorna till människomaterial, arbetar med rytmen som drivkraft - människorna är i stadens och maskinernas våld på olika sätt. 1929 gör Robert Siodmak, Billy Wilder och Fred Zinnemann filmen Menschen am Sonntag. Staden ligger tyst men är bebodd - bakom alla väggar av sten andas människor. På den enda fria arbetsdagen, söndagen, ger sig människorna ut till en strand, för att bada - naturen som avkoppling från staden.
Läs även mitt tidigare blogginlägg om staden som motiv!
1997 ställde Grafikens Hus i Mariefred ut grafikern Palle Nielsens alster i en stor utställning. År 2000 avled han. Precis som avantgardefilmaren Stan Brakhage ville Nielsen få oss att se för att verkligen se - konstnärens viktigaste uppgift. I utställningskatalogen skriver Thomas Kjellgren om Palle Nielsens bilder. Skådeplatsen för bilderna är ofta staden, ''ett människoskapat landskap'', som Nielsen själv beskriver det. I hans bilder finns även människor och maktens kupolbyggnader. Rom kanske är den stad som mest påverkat bildernas byggnadsverk. Han säger: ''Kupolen har betagit mig sedan min barndom invid Marmorkyrkans fot. Kupolen uppträder i auktoritetens stad i templens, bankernas, storvaruhusens, maktens stad, också som älskad form.''
I hans bildsviter finns ett starkt filmiskt drag, en rytmisk rörlighet. Han växlar mellan närbild och panorama.
Han berättar själv i utställningskatalogen om att hus ända sedan barndomen haft en stark dragningskraft. Han skriver själv i Början och efterskrift: '' Begynnelsen var gammal, medan det närvarande, ögonblicket, är som en hård, klar morgon - Utställningsbyggnaden, röd av sol: det runda fönstret - jag stod inför något oändligt gammalt, som rymde ett löfte om något kommande. En oförklarlig, ordlös auktoritet, inte vänlig eller ovänlig, upphöjd över varje vanlig betydelse, ett anrop som angick just mig, anades i dessa ögonblick, i ljusets vila över husen.''
Här kan man titta på Palle Nielsens bilder och få länkar till ytterligare bilder.
''Storstadens rika, motsägesfulla liv, dess puls, dess förbiglidande människoöden har ofta skildrats i film. Det finns en hel flora av dessa verk som bygger på arkitekturens bildverkan, på hantverkets, trafikens och maskinernas rytm, på människornas rörelser och på skiftningen mellan morgon och kväll. Temat är outtömligt, varje dag bjuder staden på nya synvinklar för den som kan se.''
Dziga Vertov grundade 1919 en grupp som kallades för Kino-ögat. De lämnade ateljéerna och arbetade bara med direkta synintryck. För mig är Vertov intressant eftersom han uformade filmens förmåga att associera. Genom att ställa olika - eller besläktade - företeelser mot varandra så påvisades nya sammanhang. En bild på en nybäddad säng ställdes emot en tiggares parkbänk, interiör mot exteriör, formelement kontrasterades etc.
Den första stadsskildringen i USA gjordes 1921 av målaren Charles Sheeler och fotografen Paul Strand. Filmen hette Manhatta, titeln tagen från en dikt av Walt Whitman. 1925 kom filmen 24 dollar Island av Robert J. Flaherty. En film om skyskraporna och i vars skugga ''de [människorna] skrumpnar till dvärgar''.
Walter Ruttman gjorde 1927 filmen Berlin tillsammans med Alberto Cavalcanti. Här förmedlas ett kalejdoskopiskt intryck av staden, inte en berättelse. Filmen vill ge hela bredden av staden, reducerar människorna till människomaterial, arbetar med rytmen som drivkraft - människorna är i stadens och maskinernas våld på olika sätt. 1929 gör Robert Siodmak, Billy Wilder och Fred Zinnemann filmen Menschen am Sonntag. Staden ligger tyst men är bebodd - bakom alla väggar av sten andas människor. På den enda fria arbetsdagen, söndagen, ger sig människorna ut till en strand, för att bada - naturen som avkoppling från staden.
Läs även mitt tidigare blogginlägg om staden som motiv!
1997 ställde Grafikens Hus i Mariefred ut grafikern Palle Nielsens alster i en stor utställning. År 2000 avled han. Precis som avantgardefilmaren Stan Brakhage ville Nielsen få oss att se för att verkligen se - konstnärens viktigaste uppgift. I utställningskatalogen skriver Thomas Kjellgren om Palle Nielsens bilder. Skådeplatsen för bilderna är ofta staden, ''ett människoskapat landskap'', som Nielsen själv beskriver det. I hans bilder finns även människor och maktens kupolbyggnader. Rom kanske är den stad som mest påverkat bildernas byggnadsverk. Han säger: ''Kupolen har betagit mig sedan min barndom invid Marmorkyrkans fot. Kupolen uppträder i auktoritetens stad i templens, bankernas, storvaruhusens, maktens stad, också som älskad form.''I hans bildsviter finns ett starkt filmiskt drag, en rytmisk rörlighet. Han växlar mellan närbild och panorama.
Han berättar själv i utställningskatalogen om att hus ända sedan barndomen haft en stark dragningskraft. Han skriver själv i Början och efterskrift: '' Begynnelsen var gammal, medan det närvarande, ögonblicket, är som en hård, klar morgon - Utställningsbyggnaden, röd av sol: det runda fönstret - jag stod inför något oändligt gammalt, som rymde ett löfte om något kommande. En oförklarlig, ordlös auktoritet, inte vänlig eller ovänlig, upphöjd över varje vanlig betydelse, ett anrop som angick just mig, anades i dessa ögonblick, i ljusets vila över husen.''
Här kan man titta på Palle Nielsens bilder och få länkar till ytterligare bilder.
tisdag 22 juli 2008
Tystnad! Tagning!
En sådan film är ju inte En Morpheinists Drömmar, men filmarbete pågår. Åter vid bloggen under helgen.
torsdag 17 juli 2008
Corpus flyger
Kroppar som har lättat från marken, upphävt jordens dragningskraft, kanske som en symbol för tankens lätthet och som när vi betraktar dessa svävandeakter även frigör tankens fjättrande vid imaginära påldon - av detta finns det flera exempel på inom bildkonsten.
Albrecht Altdorfer var en målare i Tyskland under 1500-talets första hälft. I hans målning Marias födelse från omkring 1525 dansar änglar en ringlek i luften under kyrkans pelarvalv. Här anas en surrealist. En definitiv sådan var den belgiske målaren René Magritte. I hans tavlor förekommer både svävande kroppar liksom ting. I målningen Golconda är luften fylld av svävande män i kubb, paraply och överrock. Ett motiv som har använts som final i Jan Troells kortfilm Yellow Tag. I Marc Chagalls målning Promenaden svävar mannens damsällskap. I Over the Town svävar båda två.
Människan har i alla tider drömt om att kunna flyga. Detta kunde ske andligen inom många kulturer och religioner. Fysiskt kom det att dröja. Men drömmen om och känslan av har följt människan. Känslan av att sväva fritt är vanlig i drömmar.
På Malmö Konsthall visades under september 2000 till januari 2001 Peter Greenaways multimediala utställning Flyga över vatten. Jag hade turen att se utställningen. Här gav han sin egen version av himlens och vattnets historia. Utställningen var den dittills största i konsthallens historia; den byggdes om och alla ytor togs i anspråk. Till utställningen producerades en exellent katalog som gör att man fortfarande både kan minnas och uppleva utställningen. Katalogen går att få tag på via antikvariat.net och är mer än väl värd sitt pris på ca 125 kronor.
Antikens Ikarosmyt var central i utställningen. Utanför entrén fanns en ramp, en tänkt landningsbana för Ikaros - om han hade landat i stället för att störta.
I katalogens Prolog ger Greenaway ett antal rejäla slängar till den dominerande filmkonsten. Greenaway utbildade sig ursprungligen till målare. Film, fotografi, bildkonst och musik ligger mycket nära varandra när det gäller att tala direkt till våra känslor utan att passera förnuftet, det intellektuellt analyserande.
''Ingen känsel, inga lukter, ingen temperatur, korta format, passiv, stillasittande publik, ingen verklig dialog med åskådarna, överlastade tekniska lösningar inom ramen för en standardiserad, effektinriktad arkitektur där man begränsar sig till en enda bild åt gången som dessutom bara kan ses från ett enda håll, ett omåttligt verklighetsbegär, tillfälliga inspelningsplatser, skådespelare utbildade i att låtsas, slätstrukna illusioner, bristfällig förståelse för duken som duk, allsmäktiga kapitalintressen och kapitulation för bildrutans, skådespelarens, textens och - mest oroande av allt - kamerans tyranni.'' Sug på den!
Soundtracket till detta inlägg är Erik Enockssons senaste CD With Its Dark Tail Curled 'Round the Garage. Han gjorde filmmusiken till Farväl Falkenberg, vilken var en större behållning än filmen. Omslagsmässigt en liten pärla från Kning Disk. CD:n ges ut i en handgjord begränsad upplaga: First Edition, Ltd. Ed. 202/500 (mitt ex.). I övrigt får köparen ladda ner den i MP3-format. Musiken rekommenderas av PRETTO film.
Albrecht Altdorfer var en målare i Tyskland under 1500-talets första hälft. I hans målning Marias födelse från omkring 1525 dansar änglar en ringlek i luften under kyrkans pelarvalv. Här anas en surrealist. En definitiv sådan var den belgiske målaren René Magritte. I hans tavlor förekommer både svävande kroppar liksom ting. I målningen Golconda är luften fylld av svävande män i kubb, paraply och överrock. Ett motiv som har använts som final i Jan Troells kortfilm Yellow Tag. I Marc Chagalls målning Promenaden svävar mannens damsällskap. I Over the Town svävar båda två.
Människan har i alla tider drömt om att kunna flyga. Detta kunde ske andligen inom många kulturer och religioner. Fysiskt kom det att dröja. Men drömmen om och känslan av har följt människan. Känslan av att sväva fritt är vanlig i drömmar.
På Malmö Konsthall visades under september 2000 till januari 2001 Peter Greenaways multimediala utställning Flyga över vatten. Jag hade turen att se utställningen. Här gav han sin egen version av himlens och vattnets historia. Utställningen var den dittills största i konsthallens historia; den byggdes om och alla ytor togs i anspråk. Till utställningen producerades en exellent katalog som gör att man fortfarande både kan minnas och uppleva utställningen. Katalogen går att få tag på via antikvariat.net och är mer än väl värd sitt pris på ca 125 kronor.Antikens Ikarosmyt var central i utställningen. Utanför entrén fanns en ramp, en tänkt landningsbana för Ikaros - om han hade landat i stället för att störta.
I katalogens Prolog ger Greenaway ett antal rejäla slängar till den dominerande filmkonsten. Greenaway utbildade sig ursprungligen till målare. Film, fotografi, bildkonst och musik ligger mycket nära varandra när det gäller att tala direkt till våra känslor utan att passera förnuftet, det intellektuellt analyserande.
''Ingen känsel, inga lukter, ingen temperatur, korta format, passiv, stillasittande publik, ingen verklig dialog med åskådarna, överlastade tekniska lösningar inom ramen för en standardiserad, effektinriktad arkitektur där man begränsar sig till en enda bild åt gången som dessutom bara kan ses från ett enda håll, ett omåttligt verklighetsbegär, tillfälliga inspelningsplatser, skådespelare utbildade i att låtsas, slätstrukna illusioner, bristfällig förståelse för duken som duk, allsmäktiga kapitalintressen och kapitulation för bildrutans, skådespelarens, textens och - mest oroande av allt - kamerans tyranni.'' Sug på den!
Soundtracket till detta inlägg är Erik Enockssons senaste CD With Its Dark Tail Curled 'Round the Garage. Han gjorde filmmusiken till Farväl Falkenberg, vilken var en större behållning än filmen. Omslagsmässigt en liten pärla från Kning Disk. CD:n ges ut i en handgjord begränsad upplaga: First Edition, Ltd. Ed. 202/500 (mitt ex.). I övrigt får köparen ladda ner den i MP3-format. Musiken rekommenderas av PRETTO film.
måndag 14 juli 2008
From my point of view
Sommaren ska betraktas. Den ska dessutom betraktas från en plats där skugga råder. Jag sitter på ett café på Söder. Efter en promenad då jag letat efter ett ställe att äta min frukost på har jag återigen hamnat på Café Eurobar. Det ligger i hörnet Östgötagatan och Gotlandsgatan. Ett sådant café har ingenting med EU att göra. Däremot med Europa. Här talas flera språk.
Ensam man äter en dagens.
Ensam man dricker en kopp kaffe.
Gammal dam förflyttar sig med rullator i många etapper över gatan, från Hotell Monumentet-sidan, på väg till caféet. Hon behöver inte som vi andra beställa inne vid disken utan gör sin beställning på väg fram till ett bord ute på trottoaren. Kaffe och macka dyker upp lagom till att hon är framme.
Ett sådant här café har mest stamkunder och några nya ströbesökare då och då, som jag själv.
Att betrakta gatulivet från ett cafébord är en gammal syssla. Jag utför den gärna.
Ensam man äter en dagens.
Ensam man dricker en kopp kaffe.
Gammal dam förflyttar sig med rullator i många etapper över gatan, från Hotell Monumentet-sidan, på väg till caféet. Hon behöver inte som vi andra beställa inne vid disken utan gör sin beställning på väg fram till ett bord ute på trottoaren. Kaffe och macka dyker upp lagom till att hon är framme.
Ett sådant här café har mest stamkunder och några nya ströbesökare då och då, som jag själv.
Att betrakta gatulivet från ett cafébord är en gammal syssla. Jag utför den gärna.
lördag 12 juli 2008
Prettoenkäten avslutad med statistisk pregnans
Som väntat, men inte utan intressanta konsekvenser, anses Tecknarens kontrakt vara en prettorulle. Peter Greenaways film från 1982 är den film som kanske har uppskattats mest av hans filmer och även av en bred publik. Filmen har ett medvetet filmspråk, bra musik, en intrikat handling i gåtans form etc. Detta kan även sägas om David Lynchs film Mulholland Dr. Fanny & Alexander innehåller även i mitt tycke prettoelement. Mer om detta i kommande inlägg.
lördag 5 juli 2008
Filmprata
- asså de burjar ju allti med svart, va
- åkej
- nån text, kanske, å musik, eller ja, jud i alla fall
- och?
- vaddå och? finns inge som heter ''och'', va bara en snubbe på 30-talet i radion som burjade med de, seja och, och i stället för å som man allti hade sagt
- nähä
- JO
- åkej, sen blir'e ett jävla jusspel, eller i alla fall murker å jus åm vart annat, mennskor å rum, till och me steder å stolar å sånt, nästan va fan som helst, gater e vanlia
- de pratas väl oxå
- de pratas väldigt mycke, bla-bla-blä
- jaha
- BLA-BLA
- hur vet man va man ser'å
- good question, skulle jag vilja seja, spikens öga typ
- hur då ra
- asså de sitter ju en massa fluktare i publiken som alla sitter å spenkar på samma fleck
- vaddå för fleck
- duken, de stora vita längst fram
- åkej, som en tavla
- de ser alla de prosessade juset och järnorna går på högvarv å tålkar å fyller i å hittar på en sorts handling, såm åm allt de där hängde ihop, liksåm
- jör de inte de, då
- de vete fan, ibland å visst, järna de liksåm men de behöver inte hänga ihop heller
- låter skumt
- nä bara känslan funkar, då e de bra
- okej, män då ser ju inte alla samma film
- just de, de e de som e grejen, många filmer blir'e, fast samtidigt
- schysst
- men åm alla befluktar en standardrulle'rå, fast samtidigt
- då ser'åm samma film, bara
- boring
- so bloody
- va händer sen
- sen slutar'e
- the end, då
- svartsladd, som när de burjade
- som livet, då
- exakt
- de brukar ju sluta me en film
- jupp, sista rullen
- inte så jävla tokigt då, bio rakt in i evigheten
Detta är en hyllning till författaren och poeten Sandro Key-Åberg som jag och så många andra i min ålder kom i kontakt med redan i skolåldern. Hans prator fångade mig då och det räckte ända hit.
- åkej
- nån text, kanske, å musik, eller ja, jud i alla fall
- och?
- vaddå och? finns inge som heter ''och'', va bara en snubbe på 30-talet i radion som burjade med de, seja och, och i stället för å som man allti hade sagt
- nähä
- JO
- åkej, sen blir'e ett jävla jusspel, eller i alla fall murker å jus åm vart annat, mennskor å rum, till och me steder å stolar å sånt, nästan va fan som helst, gater e vanlia
- de pratas väl oxå
- de pratas väldigt mycke, bla-bla-blä
- jaha
- BLA-BLA
- hur vet man va man ser'å
- good question, skulle jag vilja seja, spikens öga typ
- hur då ra
- asså de sitter ju en massa fluktare i publiken som alla sitter å spenkar på samma fleck
- vaddå för fleck
- duken, de stora vita längst fram
- åkej, som en tavla
- de ser alla de prosessade juset och järnorna går på högvarv å tålkar å fyller i å hittar på en sorts handling, såm åm allt de där hängde ihop, liksåm
- jör de inte de, då
- de vete fan, ibland å visst, järna de liksåm men de behöver inte hänga ihop heller
- låter skumt
- nä bara känslan funkar, då e de bra
- okej, män då ser ju inte alla samma film
- just de, de e de som e grejen, många filmer blir'e, fast samtidigt
- schysst
- men åm alla befluktar en standardrulle'rå, fast samtidigt
- då ser'åm samma film, bara
- boring
- so bloody
- va händer sen
- sen slutar'e
- the end, då
- svartsladd, som när de burjade
- som livet, då
- exakt
- de brukar ju sluta me en film
- jupp, sista rullen
- inte så jävla tokigt då, bio rakt in i evigheten
Detta är en hyllning till författaren och poeten Sandro Key-Åberg som jag och så många andra i min ålder kom i kontakt med redan i skolåldern. Hans prator fångade mig då och det räckte ända hit.
fredag 4 juli 2008
Några tiopack
Jag lät mig födas på 1950-talets allra sista år.
Jag valde att förlägga min barndom till det omtumlande 60-talet.
Tonåren perforerades av 70-talet.
Den frivilliga lärobänken nöttes under 80-talet.
Yrkeslivet fick styrfart under 90-talet.
Horisonten upplöstes under 00-talet.
Jag valde att förlägga min barndom till det omtumlande 60-talet.
Tonåren perforerades av 70-talet.
Den frivilliga lärobänken nöttes under 80-talet.
Yrkeslivet fick styrfart under 90-talet.
Horisonten upplöstes under 00-talet.
Dokumentärfilm ♥ Experimentfilm = sant!
Då tänker jag på ikväll TV-visade filmen av Eva Beckman om Sonja Åkesson. Eller Eric M Nilssons filmer - som äntligen i höst kommer ut i en samlingsbox på SVT! Och vissa av Stefan Jarls filmer. Carl Henrik Svenstedts poetic cinemafilmer. Och många andra.
torsdag 3 juli 2008
Smoliansky på Kulturhuset
Fotografen Gunnar Smoliansky visas nu under sommaren i en bred fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm. Han fotograferade sin omgivning där han råkade befinna sig. Ofta vardagliga situationer. Han plåtade även mycket på jazzplejset Gyllene cirkeln på 1960-talet. Njut av hans bilder här!
I en DN-artikel från den 25 juni 08 hänvisas till att han försökte sätta sig in i fotograferandets konst genom att läsa boken Amatörfotografen av K. O. Sjöström i slutet av 1940-talet. Men Gunnar fattade ingenting. Själv har jag trettonde upplagan av boken från 1953, en av de böcker som fanns i mitt föräldrahem och nu i mitt. Smoliansky fick lära sig själv. Så gjorde även jag i de tidiga gymnasieåren när jag började läsa i den gamla boken och använda farsans Olympus Wide som lanserades 1955 och köptes av honom lagom till min födelse 1959, en kamera med fast vidvinkel. Minns att svartvit film inköptes hos en fotohandlare på Södermannagatan i snöväder och så begav jag mig ut i omgivningarna tillsammans med kompisen Janne. De bilderna blev sådär. Men bättre och bättre med tiden.
Redan som parvel hade jag fattat tycke för kameran som manick och haft några lådkameror som kördes utan film och senare den klassiska Kodak Instamatic med exploderande blixtkuber. Så småningom blev det olika spegelreflexer och nu gäller digitalkameror.
I en DN-artikel från den 25 juni 08 hänvisas till att han försökte sätta sig in i fotograferandets konst genom att läsa boken Amatörfotografen av K. O. Sjöström i slutet av 1940-talet. Men Gunnar fattade ingenting. Själv har jag trettonde upplagan av boken från 1953, en av de böcker som fanns i mitt föräldrahem och nu i mitt. Smoliansky fick lära sig själv. Så gjorde även jag i de tidiga gymnasieåren när jag började läsa i den gamla boken och använda farsans Olympus Wide som lanserades 1955 och köptes av honom lagom till min födelse 1959, en kamera med fast vidvinkel. Minns att svartvit film inköptes hos en fotohandlare på Södermannagatan i snöväder och så begav jag mig ut i omgivningarna tillsammans med kompisen Janne. De bilderna blev sådär. Men bättre och bättre med tiden.
Redan som parvel hade jag fattat tycke för kameran som manick och haft några lådkameror som kördes utan film och senare den klassiska Kodak Instamatic med exploderande blixtkuber. Så småningom blev det olika spegelreflexer och nu gäller digitalkameror.
ak28
På galleri ak28 på Krukmakargatan 28 på Söder kan man se videokonst och experimentfilm, bland mycket annat. En närmare beskrivning av verksamheten hittar du här. Och i deras arkiv finns exempel på vad som har visats - t.ex Niklas Holmgrens kortfilm ''Jättekul att se dig''.
söndag 29 juni 2008
Drömmens ögon
I Per Wästbergs memoarbok De hemliga rummen från 2006 kan man (bland mycket annat läsvärt material) läsa följande som jag citerar från en av hans barndoms jungfrur.
''I drömmen ser du med ögonens baksida. De måste övas varje natt så att de aldrig blir närsynta.''
''I drömmen ser du med ögonens baksida. De måste övas varje natt så att de aldrig blir närsynta.''
En puff för hemsidan och Dr Bose .Net
Glöm inte bort Pretto films hemsida. Sedan en tid tillbaka finns där ett udda retroavsnitt betitlat Dr Bose .Net. På hemsidan kan ni läsa bakgrunden till den sajten och även få instruktioner om den lugubra och inte helt logiska navigeringsstrukturen. Just nu felar den dessutom, arbete pågår att lösa det. Gammal Java ska förhoppningsvis ges nytt liv. Därför kommer här en länk och ingång till en del av materialet - Andy Pandy. Högtalare på, lek med musen! För den över bilderna med olika hastighet och kombinationer... Älska eller hata det!
Uppdateringarna av hemsidan kommer att öka under sommaren. Snart drar filmarbetet igång med ökad intensitet och texter, nytt material och arbetskopior på sekvenser från En Morpheinists Drömmar kommer att läggas ut. Håll utkik!
Uppdateringarna av hemsidan kommer att öka under sommaren. Snart drar filmarbetet igång med ökad intensitet och texter, nytt material och arbetskopior på sekvenser från En Morpheinists Drömmar kommer att läggas ut. Håll utkik!
Äntligen - re:frame!
Nu kan man utan krångel och letande köpa en mängd tidigare svåråtkomliga eller knappt alls åtkomliga filmer. Här finns ren experimentfilm men även mer ordinär kvalitetsfilm liksom viss asiatisk, dokumentärer och utbildningsfilm. Det är bara att botanisera på hemsidan. Det går att söka på genre, ämne, samlingar m.m. Vill man beställa är det enkelt eftersom re:frame har ett samarbete med Amazon när det gäller inloggning och betalning. Jag har just nu beställt By Brakhage - Anthology - Criterion Collection utgiven av det utmärkta Criterion som är ledande när det gäller kvalitetsutgåvor på DVD.
Alltså: re:frame nästa!
Alltså: re:frame nästa!
lördag 28 juni 2008
Kvällshymn
All historieskrivning är rekonstruktion - det förflutna skapas i samtiden. Vi minns för att förstå det som är.
Om konsten att aldrig bli klar
Essäkonstens fader och nestor Michel de Montaigne skrev sina berömda essäer på ett sätt som gör att de fortfarande talar till oss - vi läser med nöje och igenkännande och plötsligt har en kommunikation upprättats mellan denne aristokrat från 1500-talet och oss nutida läsare. Även om det kräver lite understöd från goda förläggare.
Montaigne skrev, läste, funderade, la till, prövade en ny tanke, skrev om. Han blev aldrig färdig. Så ock Pretto films blogginlägg. Det kan löna sig att återvända för en omläsning - omläsningens lov omhuldas i allmänhet. Gamla blogginlägg kan således ha försetts med ny, kompletterande text eller någon tanke förkastats och därmed strukits. Att ständigt pröva och ifrågasätta är fundamentalt. Därför blev Montaignes mest frekventa fråga "Vad vet jag?" Så sant.
Montaigne skrev, läste, funderade, la till, prövade en ny tanke, skrev om. Han blev aldrig färdig. Så ock Pretto films blogginlägg. Det kan löna sig att återvända för en omläsning - omläsningens lov omhuldas i allmänhet. Gamla blogginlägg kan således ha försetts med ny, kompletterande text eller någon tanke förkastats och därmed strukits. Att ständigt pröva och ifrågasätta är fundamentalt. Därför blev Montaignes mest frekventa fråga "Vad vet jag?" Så sant.
fredag 27 juni 2008
Sugen på en kritisk artikel om IB?
En sådan står givetvis att finna i nya numret av den eminenta filmblaskan Film & TV med Stefan Jarl som ansvarig utgivare.
I senaste numret finns en lång artikel av Håkan Lagher, min ungdoms Schlager-hjälte (om ni mig rätt förstår). Artikeln har rubriken Bergmans demoner, på riktigt och vi får följa artikelförfattarens jakt på kritiska och därmed kompletterande källor till den rika flora av välanpassade texter som har producerats, både innan förra sommaren och efteråt. Köp och läs är ett enkelt råd.
Detta gäller även för den intervjubok som kom ut i april om Stefan Jarl av Cyril Hellman. I boken hörs även Lukas Moodysson, Jonas Åkerlund, Mikael Persbrandt och Thommy Berggren m.fl.
I senaste numret finns en lång artikel av Håkan Lagher, min ungdoms Schlager-hjälte (om ni mig rätt förstår). Artikeln har rubriken Bergmans demoner, på riktigt och vi får följa artikelförfattarens jakt på kritiska och därmed kompletterande källor till den rika flora av välanpassade texter som har producerats, både innan förra sommaren och efteråt. Köp och läs är ett enkelt råd.
Detta gäller även för den intervjubok som kom ut i april om Stefan Jarl av Cyril Hellman. I boken hörs även Lukas Moodysson, Jonas Åkerlund, Mikael Persbrandt och Thommy Berggren m.fl.
onsdag 25 juni 2008
söndag 22 juni 2008
Urban Etyd
Fragment från en stad - Stockholm 08. En kortfilm från Pretto film - i väntan på En Morpheinists Drömmar.
fredag 20 juni 2008
söndag 15 juni 2008
flm #3
Den nya svenska filmtidskriften flm, eller som den så mycket riktigt titulerar sig i underrubriken - en kulturtidskrift om film - har kommit med sitt sommarnummer. Det känns välmatat och läsaren kan bl.a. ta del av en stor artikel om klädskaparen Mago, Magos Magiska Mode, som gjorde mycket kostym till filmer. Här finns även en en kortare artikel om filmkritiken då och nu. En större artikel tittar närmare på film som bevis; ett nerslag hos stockholmspolisens bildanalysgrupp. Alltså: ich kaufe, du kaufst etc!
Missa inte heller flm:s hemsida/blogg! Nyheter, kommentarer, förlängningar.
Missa inte heller flm:s hemsida/blogg! Nyheter, kommentarer, förlängningar.
Mediebildernas byggstenar - ny avhandling
Den 22 maj hade jag nöjet att åhöra en disputation vid Linköpings universitet, Tema Q, dvs Tema kultur och samhälle vid institutionen för samhällsutveckling och kultur (ISAK). Avhandlingen - Ryktbarhetens ansikte - Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige - försvarades av Andreas Nyblom. Han behandlar en tidigare outforskad aspekt av svensk litteratur- och kulturhistoria: författaren som celebritet, för att citera från avhandlingens abstract.
Jag var även med i trädgårdsminglet i väntan på betygsnämndens dom. Givetvis gick det bra; avhandlingen är på många sätt lysande och ett spännande bidrag till litteraturens mediehistoria. Efter detta blev det mingel, vin och tilltugg på Linköpings slott under ledning av landshövding Björn Eriksson som med sedvanlig kraftfull stämma gjorde en snabbexposé över slottets historia. Kvällen, för mig, rundades av på Munkkällaren i nära anslutning till Domkyrkan, där disputationsmiddagen serverades. Ett stort tack för detta, Andreas!
En insiktsfull recension av avhandlingen finns att läsa i Svenska Dagbladet. Jag har även kommenterat artikeln där, men den är ännu inte synlig. Antingen försvann den i cybern eller så passerar den redaktionen för granskning.
Till sist - avhandlingen är spännande och väl värd att läsa i sin helhet. Den är utgiven på Atlantis förlag och kan köpas här - gör det!
Jag var även med i trädgårdsminglet i väntan på betygsnämndens dom. Givetvis gick det bra; avhandlingen är på många sätt lysande och ett spännande bidrag till litteraturens mediehistoria. Efter detta blev det mingel, vin och tilltugg på Linköpings slott under ledning av landshövding Björn Eriksson som med sedvanlig kraftfull stämma gjorde en snabbexposé över slottets historia. Kvällen, för mig, rundades av på Munkkällaren i nära anslutning till Domkyrkan, där disputationsmiddagen serverades. Ett stort tack för detta, Andreas!
En insiktsfull recension av avhandlingen finns att läsa i Svenska Dagbladet. Jag har även kommenterat artikeln där, men den är ännu inte synlig. Antingen försvann den i cybern eller så passerar den redaktionen för granskning.
Till sist - avhandlingen är spännande och väl värd att läsa i sin helhet. Den är utgiven på Atlantis förlag och kan köpas här - gör det!
lördag 14 juni 2008
Alltid aktuellt citat
Cinema is far too rich and capable [as] a medium to be merely left to the storytellers.
Peter Greenaway
Peter Greenaway
Woody Hall - Allen i hallen
Regn råder, liksom juni. Det ligger en avi i hallen om ett stort brev att hämta ut. Det rör sig med största sannolikhet om Woody Allens senaste novell/essäsamling, 25 år efter att den förra kom ut. Titeln är Mere Anarchy. Som gammal Woodyist förväntar jag mig några riktigt trevliga läsupplevelser så som recensionerna har låtit, åtminstone här i Sverige. Ännu en bok således till de välfyllda reolerna. Som den danske skämttecknaren Storm P. så väl har formulerat det - Det er adskillige år siden, at jeg rørte en bog i denne reol, men det er en stor behagelighed at vide, at de står der.
Innan en bok hamnar i någon av mina bokhyllor har den givetvis lästs. Detta kan dock ske på olika sätt beroende på om det är en fackbok, ett uppslagsverk eller någon form av skön litteratur. Just nu pågår läsning av flera böcker samtidigt. En vana eller ovana, jag vet inte vilket.
Fortsatt läsning pågår av Noréns dagbok, vad annat är att vänta pga sidornas antal. Men även för att formen gör att det går bra att läsa i den lite då och då. Eller aldrig, som många av hans belackare menar. Det har skrivits ett antal läsvärda artiklar sedan den kom ut, bl.a. i DN av Carina Rydberg och Thommy Berggren.
I läshögen ligger även en ny roman av Peter Glas som också driver det eminenta bokförlaget Bakhåll i Lund. Den nya boken heter Antikvariat Kalebass och kretsar kring mycket med utgångspunkt från antikvariatet där olika människor möts i samtal och berättelser. Efter att nyligen ha sett om Scorseses dokumentärfilm om Bob Dylan, No Direction Home, så köpte jag lätt postumt, dvs långt efter utgivningen, hans Chronicles, Volume one, med oskuret främre snitt. Slutligen återfinns en bok med text och bilder om Helen Mirren, In the frame - My Life in Words and Pictures. Nyss avslutad är Ulf Lundells senaste roman Vädermannen, en på många sätt utmärkt roman och med ett ovanligt koncentrerat språk för att komma från Lundells metalltyper.
Innan en bok hamnar i någon av mina bokhyllor har den givetvis lästs. Detta kan dock ske på olika sätt beroende på om det är en fackbok, ett uppslagsverk eller någon form av skön litteratur. Just nu pågår läsning av flera böcker samtidigt. En vana eller ovana, jag vet inte vilket.
Fortsatt läsning pågår av Noréns dagbok, vad annat är att vänta pga sidornas antal. Men även för att formen gör att det går bra att läsa i den lite då och då. Eller aldrig, som många av hans belackare menar. Det har skrivits ett antal läsvärda artiklar sedan den kom ut, bl.a. i DN av Carina Rydberg och Thommy Berggren.
I läshögen ligger även en ny roman av Peter Glas som också driver det eminenta bokförlaget Bakhåll i Lund. Den nya boken heter Antikvariat Kalebass och kretsar kring mycket med utgångspunkt från antikvariatet där olika människor möts i samtal och berättelser. Efter att nyligen ha sett om Scorseses dokumentärfilm om Bob Dylan, No Direction Home, så köpte jag lätt postumt, dvs långt efter utgivningen, hans Chronicles, Volume one, med oskuret främre snitt. Slutligen återfinns en bok med text och bilder om Helen Mirren, In the frame - My Life in Words and Pictures. Nyss avslutad är Ulf Lundells senaste roman Vädermannen, en på många sätt utmärkt roman och med ett ovanligt koncentrerat språk för att komma från Lundells metalltyper.Music for Alien Civilisations
Sveriges Radio P2 gav nyligen ut en CD med titeln ovan. Trevligt nog fick jag den i veckan som promotion från Håkan Lidbo, välmeriterad musiker m.m. som deltar med ett stycke av totalt 13 på CD:n. För oss som lyssnar på programmet Ström är detta projekt välkänt. Låtarna sändes ut i rymden den 4 juni via Esrange i Kiruna för att andra civilisationer ska kunna fånga upp olika ljudbilder - musik - av jorden. Lidbo deltar med Planet Earth. Medverkar gör även andra namnkunniga inom electronica - Olof Dreijer från The Knife och Andreas Tilliander m.fl. CD:n rekommenderas för lyssning! Gärna i en anläggning med möjlighet att återge äkta djupbas. Ström har slutat för året men de två sista programmen går fortfarande att lyssna på - här!
söndag 8 juni 2008
Allt hänger ihop
Tizian, den berömde målaren från 1500-talets Venedig, målade sent i livet en allegori över klokheten - An Allegory of Prudence. Överst på tavlan finns en latinsk text som fritt översatt lyder att nuets klokhet bygger på dåtidens erfarenhet för att inte äventyra framtiden. Detta får mig att tänka på ett tidigare blogginlägg ang de tre tempusen då, nu och sedan och hur de är oskiljaktiga i människans intellekt. Tavlan hänger på The National Gallery i London.
onsdag 4 juni 2008
Mina drömmars stad
I drömmen, liksom i bästa fall inom en del av filmkonsten, ges verkligheten en osedvanlig skärpa. Denna är eftersträvansvärd. Om drömmars innehåll säger vi ofta: det var så verkligt, precis som i verkligheten, fast tydligare.
Under 1940- och 50-talen kom ett antal svenska filmer som helt eller delvis kan benämnas nyskapande, experimentella eller avantgarde. Just kopplingen mellan den då frambrytande moderniteten och staden som fond för filmiska betraktelser blev vanlig. Hit hör filmer som Arne Sucksdorffs Människor i stad 1947, Pontus Hulténs och Gösta Winbergs En dag i staden 1955 i den dadaistiska traditionen, ett annat populärt spår för filmer i gränslandet under den här tiden. Här finns även Peter Weiss långfilm Hägringen från 1959. Några år tidigare, 1956, skrev Weiss boken Avantgardefilm där ett helt kapitel ägnas staden som motiv. Jag återkommer inom kort med inlägg angående detta kapitel. Ett eget ex. av boken är på väg till mig från Antikvariat Röda rummet i Uppsala.
Under 1940- och 50-talen kom ett antal svenska filmer som helt eller delvis kan benämnas nyskapande, experimentella eller avantgarde. Just kopplingen mellan den då frambrytande moderniteten och staden som fond för filmiska betraktelser blev vanlig. Hit hör filmer som Arne Sucksdorffs Människor i stad 1947, Pontus Hulténs och Gösta Winbergs En dag i staden 1955 i den dadaistiska traditionen, ett annat populärt spår för filmer i gränslandet under den här tiden. Här finns även Peter Weiss långfilm Hägringen från 1959. Några år tidigare, 1956, skrev Weiss boken Avantgardefilm där ett helt kapitel ägnas staden som motiv. Jag återkommer inom kort med inlägg angående detta kapitel. Ett eget ex. av boken är på väg till mig från Antikvariat Röda rummet i Uppsala.
tisdag 27 maj 2008
Andreas Feininger - en Stockholmsfavorit
1936 gav arkitekten och fotografen Andreas Feininger ut boken ''Stockholm''. Efter att Bauhausskolan stängdes 1933 efter nazisternas övertagande flyttade han till Stockholm. I boken möter vi det då nya Stockholm - Fredhäll, Gärdet, Slussen, Västerbron. Han plåtade gärna med infraröd film vilket gav skarpa konturer och hårda kontraster.
Stockholms Stadsmuseum gav ut en bok med ett urval bilder i samband med en utställning 1991 - Andreas Feininger Stockholm 1933-1939. Nu är det åter dags att visa dem på stadsmuseet. I höstas visades utställningen på American-Scandinavian House, 58 Park Avenue i New York. Se bilderna! Staden känns. Bilderna från Kungsgatan är superba. Bilderna på Västerbron och Tranebergsbron likaså. Se Kungsklippan byggas. Se bilderna från Prästgatan och njut av kompositionen. Kanske finns även boken från 1991 i nytryck i samband med utställningen? I så fall värd ett köp. Feiningers egen bok från 1936 är svår att få tag i. En snabbkoll på antikvariat.net gav inga träffar. Däremot finns utställningsboken att köpa för 125-150 kronor.
Andreas Feininger? Inte så känd i Sverige trots sina sex år här på 1930-talet men i övrigt en av världens mest kända fotografer.
Stockholms Stadsmuseum gav ut en bok med ett urval bilder i samband med en utställning 1991 - Andreas Feininger Stockholm 1933-1939. Nu är det åter dags att visa dem på stadsmuseet. I höstas visades utställningen på American-Scandinavian House, 58 Park Avenue i New York. Se bilderna! Staden känns. Bilderna från Kungsgatan är superba. Bilderna på Västerbron och Tranebergsbron likaså. Se Kungsklippan byggas. Se bilderna från Prästgatan och njut av kompositionen. Kanske finns även boken från 1991 i nytryck i samband med utställningen? I så fall värd ett köp. Feiningers egen bok från 1936 är svår att få tag i. En snabbkoll på antikvariat.net gav inga träffar. Däremot finns utställningsboken att köpa för 125-150 kronor.
Andreas Feininger? Inte så känd i Sverige trots sina sex år här på 1930-talet men i övrigt en av världens mest kända fotografer.
Innocence
Gör just nu en djupdykning i Björks låt Innocence från senaste plattan Volta som kom ut för ganska precis ett år sedan. Jag har alltså köpt Innocence - Collectors Box som kom ut i mars i år och består av en enda låt - i olika multimediaformat och remixer på CD, DVD samt två tunga 12" vinyler. Subben får jobba hårt när vardagsrummet/studion förvandlas till ett tungt pumpande electronicahak. Om jag vill ha variation sätter jag på Earth Intruders - Collectors box med samma upplägg. Eller varför inte Declare Independence - Collectors Box. Men den sistnämnda har jag ännu inte, restnoterad. I bästa fall kommer den, annars slutsåld. Dessa utgåvors djärva upplägg har gått ut i en ''very very limited edition'' som det står på omslagen. Pretto film rekommenderar dessa utgåvor av många skäl; musiken, djärvheten, den konstnärliga friheten, layouten och pillandet med alla lager av omslag.
måndag 26 maj 2008
lördag 17 maj 2008
Att leka med tiden
Effekten ''filmåldrande'' i olika videoredigeringsprogram är flitigt utnyttjad av alla. I KOBRA används effekten dock endast visuellt. Filmare har länge använt olika sätt att i en berättande historia hitta på olika knep för att tala om för publiken att nu gör vi en tillbakablick, nu gör vi ett besök i drömriket etc. I Bergmans Smultronstället minns vi de utfrätta svartvita bilderna från Borgs dröm om sin egen död. Det ultimata gestaltandet av speed får vi i filmen Requiem for a dream från 2000 i regi av Darren Aranofsky. Genom klipp och kameraarbete får tittaren en riktig tripp av det icke behagliga slaget - tiden och tingen presenteras som de upplevs av den som tagit drogen - i det här fallet den gamla mamman till den lätt kriminaliserade sonen. Hon får bantningspiller utskrivna som innehåller drogen.
Att leka med tiden och dess olika associationer kan även göras i musik. Ett exempel är den vackra visan Minnet av Dan Andersson i Sofia Karlssons version, tonsatt av Thorstein Bergman. Sista strofens sista rader upprepas med brus och sång á la stenkaka. Enkelt men effektivt ges musik och text en extra dimension av flydda tider. ''...och nu är allt ett minne, en saga från igår.'' Ett annat exempel hämtar jag från en kommande vis-CD av Patrik Eriksson, Visor från Lövhagen - Om dagen vid mitt arbete som följs direkt av ytterligare en sång. Här förstärks tidskänslan, dvs den tid som flytt, med ett sound hämtat från de tidiga phonografrullarna. Slutligen nämner jag Hans Appelqvists spännande ljudvärld som lyssnaren möter den i albumen Bremort och Naima. I ljudbilden förekommer bl.a. samplat tal av den gamla skådespelerskan Naima Wifstrand (1890-1968). Hur det låter kan höras här, välj Naimamelodin eller En lektion i ansvar. Bra recensioner av Naima och Bremort finns att läsa här.
Att leka med tiden och dess olika associationer kan även göras i musik. Ett exempel är den vackra visan Minnet av Dan Andersson i Sofia Karlssons version, tonsatt av Thorstein Bergman. Sista strofens sista rader upprepas med brus och sång á la stenkaka. Enkelt men effektivt ges musik och text en extra dimension av flydda tider. ''...och nu är allt ett minne, en saga från igår.'' Ett annat exempel hämtar jag från en kommande vis-CD av Patrik Eriksson, Visor från Lövhagen - Om dagen vid mitt arbete som följs direkt av ytterligare en sång. Här förstärks tidskänslan, dvs den tid som flytt, med ett sound hämtat från de tidiga phonografrullarna. Slutligen nämner jag Hans Appelqvists spännande ljudvärld som lyssnaren möter den i albumen Bremort och Naima. I ljudbilden förekommer bl.a. samplat tal av den gamla skådespelerskan Naima Wifstrand (1890-1968). Hur det låter kan höras här, välj Naimamelodin eller En lektion i ansvar. Bra recensioner av Naima och Bremort finns att läsa här.
Påminnelse
Detta är en blogg med syftet att berätta om det pågående arbetet med filmen En Morpheinists Drömmar - tillsammans med väl utvalda sidospår. Jag behöver även påminna mig själv om detta faktum. Inläggen är ofta lite längre och handlar oftast inte om färskvaror. Detta gör att det går alldeles utmärkt, i synnerhet för nya läsare, att botanisera fritt bland äldre inlägg både här och på min s.k. första blogg. Länkarna hittar ni till höger på sidan. Detta sagt eftersom uppdateringarna ibland dröjer - viljan finns men inte alltid tiden.
söndag 11 maj 2008
Söndagsmatiné - New York 1959
Skuggor. Shadows. Var då? På Manhattan. Så kom den att heta när filmen gick upp på biograferna i Sverige 1962, Skuggor på Manhattan. Som så ofta är det bara här som en väl uttänkt filmtitel, ofta brutalt, ändras. Originaltiteln är alltså Shadows, punkt slut. John Cassavetes debutfilm om ett antal människor och deras relationer, inbördes och mot en fond av den då aktuella hipster- och beatscenen, har en struktur som ansluter till jazzens fria dito. Här hörs läckra saxsolon av Shafi Hadi och bassolon av Charles Mingus. Kameran följer tätt inpå i olika miljöer; New Yorks gator inte minst, lägenheter, klubbar och barer. Och frågan är: Är livet mer än skuggor av det vi vill uppnå?
Filmen blev, tillsammans med några andra, stilbildande och påverkade tidiga filmer av både Jean-Luc Godard och Martin Scorsese. Mycket har skrivits om både filmen och dess betydelse. Läs mer här om Cassavetes och hans filmer.
Filmen blev, tillsammans med några andra, stilbildande och påverkade tidiga filmer av både Jean-Luc Godard och Martin Scorsese. Mycket har skrivits om både filmen och dess betydelse. Läs mer här om Cassavetes och hans filmer.
lördag 10 maj 2008
Minnets arkitektur
I regikommentarerna till Du levande på DVD berättar Roy Andersson att flera av miljöerna är skapade från minnet av olika platser. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om hans scenografier. Det jag fastnar för är (o)likheten med hur saker och ting ser ut i våra drömmar. Även den kopplingen gör Roy Andersson. Minnet omskapar verkligheten och återger den men med olika delar förstorade; olika proportioner och sammanhang som skapar nya bilder och bildar på så sätt arkitekturen i det andra landet, landet som icke är men som vi ändå återvänder till varje natt. Att ur minnet återskapa något, att använda avstånd i tid och rum som en måttstock och räknesticka och låta dettta påverka hur t.ex. en arkitektonisk miljö rent fysiskt ser ut är ett intressant verktyg. Detta är en sorts exil som har stor betydelse för all skapande verksamhet.
Film som uppstår
Ibland uppstår en film i ett sammanhang och miljö där vardagen och dess människor rör sig och blir medverkande. En sådan film är kortfilmen Faran är över - tur att någon tror på Sverige. Filmen är gjord av konstnären Dorinel Marc 1995 och är två minuter lång. ''Gatumusikern Alexander Golod, från före detta Sovjetunionen, sitter och sjunger en vacker rysk sång i Stockholms tunnelbana. Han förstår inte svenska och är helt omedveten om den bild han förmedlar till de förbipasserande som läser in honom i texten på den reklamskylt för tidningen Expressen som han placerat sig framför - 'Tur att någon tror på Sverige'.'' Beskrivningen av filmen är hämtad från boken Konst som rörlig bild - från Diagonalsymfonin till Whiteout från 2006.
En annan kortfilm som jag kommer att tänka på i detta sammanhang är Håkan Alexanderssons film Åtelns motsats från 1994. Filmens speltid är som så ofta bestämd av filmrullens längd. I en mycket långsam utåkning dokumenterar kameran (dold för de förbipasserande) en man som står i ett gathörn i Stockholms city. I ena handen håller han en skylt på vilken det står ''Arbetslös''. Den andra handen hålls öppen på tiggarvis. Alla går förbi honom under den tid filmen varar - 10 minuter.
Givetvis ''uppstår'' ingen film; det krävs ett öga - ett subjekt - och ett medium. Men denna höga grad av omgivningens medskapande i dessa två filmer är intressant.
En annan kortfilm som jag kommer att tänka på i detta sammanhang är Håkan Alexanderssons film Åtelns motsats från 1994. Filmens speltid är som så ofta bestämd av filmrullens längd. I en mycket långsam utåkning dokumenterar kameran (dold för de förbipasserande) en man som står i ett gathörn i Stockholms city. I ena handen håller han en skylt på vilken det står ''Arbetslös''. Den andra handen hålls öppen på tiggarvis. Alla går förbi honom under den tid filmen varar - 10 minuter.
Givetvis ''uppstår'' ingen film; det krävs ett öga - ett subjekt - och ett medium. Men denna höga grad av omgivningens medskapande i dessa två filmer är intressant.
fredag 9 maj 2008
Psykologer tittar på film
Sedan något år tillbaka arrangeras filmvisningar på Kulturhusets Klarabiograf. Jonas Moskin är psykologi-studerande och arrangör av detta återkommande event. Publiken är blandad och består långtifrån inte bara av psykologer. Senaste visningen var filmen Motståndaren, en fransk film från 2002. Efter visningen inleddes ett samtal med publiken av psykologen Cecilia Hector. Ett av hennes inlägg finner jag intressant i förhållande till mitt nuvarande filmprojekt, En Morpheinists Drömmar. "En välgjord film går man in i som om det vore ens egen dröm. Film är definitivt den konstart som mest liknar våra drömmar." Moskin säger "...en bra film är i första hand ett konstverk, och i andra hand någonting annat som man kan bryta ner och analysera." Källa: DN-artikel 20080429.
torsdag 8 maj 2008
Carl Henrik Svenstedt
Filmaren och författaren Carl Henrik Svenstedt har varit fortsatt produktiv och gett ut två böcker och gjort två nya filmer under de senaste åren. Boken Sprängskiss har fått lysande recensioner och rekomenderas varmt. Boken är utgiven på Rönnells Antikvariat, som även gett ut titlar som Pavan av Elis Eriksson och Svensk fluxus av Bengt af Klintberg.
Hans nya film Harg! Platsens musik kan snart köpas via Svenstedts hemsida. Filmen hade premiär i Mjölby i lördags och skildrar hans barndomstrakt Västra Harg i Östergötland genom ljud och bild.
På min första blogg skrev jag ett inlägg om Svenstedts artikel i nr 1 2007 av den eminenta tidskriften Film & TV om antologin Konst som rörlig bild - från Diagonalsymfonin till Whiteout. Läs mitt blogginlägg om boken och artikeln här. Tanken var att få igång en diskussion om konstfilmen. Inlägget är även publicerat på Svenstedts blogg/hemsida. Jag kommer att ta upp tråden igen.
Hans nya film Harg! Platsens musik kan snart köpas via Svenstedts hemsida. Filmen hade premiär i Mjölby i lördags och skildrar hans barndomstrakt Västra Harg i Östergötland genom ljud och bild.
På min första blogg skrev jag ett inlägg om Svenstedts artikel i nr 1 2007 av den eminenta tidskriften Film & TV om antologin Konst som rörlig bild - från Diagonalsymfonin till Whiteout. Läs mitt blogginlägg om boken och artikeln här. Tanken var att få igång en diskussion om konstfilmen. Inlägget är även publicerat på Svenstedts blogg/hemsida. Jag kommer att ta upp tråden igen.
måndag 5 maj 2008
Stig Larsson vs. Pasolini
Författaren, dramatikern, regissören m.m. Stig Larsson samlade för några år sedan ihop sina artiklar, skrivna under några decennier och publicerade i olika tidningar och tidskrifter, många nu svåråtkomliga. Bonniers gav ut hela klabbet under titeln Artiklar 1975-2004. De är fortfarande läsvärda och även bildande, detta gamla men hedervärda ord. Boken går att köpa bl.a. på AdLibris.
Boken innehåller bl.a. sju essäer om film publicerade i BLM 1982-1985. Den första av dem heter Pasolinis Filmpoesi.
Artikeln tar sin utgångspunkt från när Stig Larsson i mitten av sextiotalet läste just en BLM-artikel av Pasolini, Filmpoesi. Pasolini gör i artikeln många exakta iakttagelser om filmens väsen. Han gör en distinktion mellan prosaisk och poetisk film. Film är till sin karaktär samtidigt extremt subjektiv och extremt objektiv, hävdar han.
Stig Larssons referat och reflektioner kring Pasolinis text är spännande och tvingar läsaren - på ett nöjsamt sätt - att fundera på fundamentala frågor om film och hur den upplevs av betraktaren. Båda menar att det finns en skillnad mellan upplevelsen av den föreställda filmen och den verkliga. Kanske finns det en annan film som löper parallellt med den verkliga. Men den visar sig endast flyktigt, går inte att ta på, att göra den till sin - i det ögonblicket är den försvunnen. På samma sätt har jag bekrivit stadens undflyende gestalt när man som boende i en stad försöker göra den till sin. Jag citerar från filmmanuskriptet till En Morpheinists Drömmar:
Att fästa sig vid en stad är att koppla känslor till platser. Så försöker man göra den till sin. ”Min stad” existerar bara den korta tid innan vi formulerar tanken om 'Min stad'. Sedan börjar förfallet – upplösningen, glömskan, det krampaktiga fasthållandet.
Boken innehåller bl.a. sju essäer om film publicerade i BLM 1982-1985. Den första av dem heter Pasolinis Filmpoesi.
Artikeln tar sin utgångspunkt från när Stig Larsson i mitten av sextiotalet läste just en BLM-artikel av Pasolini, Filmpoesi. Pasolini gör i artikeln många exakta iakttagelser om filmens väsen. Han gör en distinktion mellan prosaisk och poetisk film. Film är till sin karaktär samtidigt extremt subjektiv och extremt objektiv, hävdar han.
Stig Larssons referat och reflektioner kring Pasolinis text är spännande och tvingar läsaren - på ett nöjsamt sätt - att fundera på fundamentala frågor om film och hur den upplevs av betraktaren. Båda menar att det finns en skillnad mellan upplevelsen av den föreställda filmen och den verkliga. Kanske finns det en annan film som löper parallellt med den verkliga. Men den visar sig endast flyktigt, går inte att ta på, att göra den till sin - i det ögonblicket är den försvunnen. På samma sätt har jag bekrivit stadens undflyende gestalt när man som boende i en stad försöker göra den till sin. Jag citerar från filmmanuskriptet till En Morpheinists Drömmar:
Att fästa sig vid en stad är att koppla känslor till platser. Så försöker man göra den till sin. ”Min stad” existerar bara den korta tid innan vi formulerar tanken om 'Min stad'. Sedan börjar förfallet – upplösningen, glömskan, det krampaktiga fasthållandet.
söndag 4 maj 2008
Missat Warholutställningen?
1968 - jag gick i tredje klass, i Paris stängdes cinemateket och Leif Nylén gjorde vad han berättar om i en aktuell DN-artikel. Men det var också året då Moderna museet i Stockholm öppnade den första retrospektiva utställningen med Andy Warhols konst.
2007/2008 - dags igen för en ännu större Warholutställning på Moderna i samarbete med Stedelijk Museum i Amsterdam. Idag söndag stänger utställningen och alla de 706 föremålen skingras delvis.
Några enkla tips för de som har missat utställningen men ändå vill uppleva den.
2007/2008 - dags igen för en ännu större Warholutställning på Moderna i samarbete med Stedelijk Museum i Amsterdam. Idag söndag stänger utställningen och alla de 706 föremålen skingras delvis.
Några enkla tips för de som har missat utställningen men ändå vill uppleva den.
- Köp katalogen! En av de bästa i genren utställningskataloger. Den både speglar utställningens mångfald men ger också, och inte minst, relevant bakgrundsinfo till Warhols konstnärskap. Välmatad och inbunden (sydd) vilket gör att den håller för många bläddringar.
- På utställningen visades 31 filmer, 40 provfilmer, 6 videor, 42 tv-avsnitt och 13 ljudband rullade (nåja, bildligt talat). Ett sätt att få en uppfattning om Warhols stora film- och videoproduktion är att köpa några av dem på DVD. SubDVD i Stockholm eller Amazon i England erbjuder ett bra urval i varierande prisklasser. Själv har jag en samling med bl.a. Empire State Building och Blow Job.
- Sätt på en vinylklassiker (eller en CD) - The Velvet Underground & Nico från 1967 med bl.a. Lou Reed och producerad av Warhol.
- Köp den bästa dokumentärfilmen om Lou Reed - Lou Reed Rock and Roll Heart, vinnare på Sundance och Berlin filmfestivaler 1998. I denna, och i några andra dokumentärer, ges också en inblick i Warhols The Factory där bandet repade och flera personer från det digra följet kring Warhol kan beskådas.
- Se filmen Basquiat från 1996 av Julian Schnabel. Andy Warhol spelas av David Bowie och vi får följa en gatumålare som Warhol tar sig an från uppgång till fall.
Läsning pågår - Noréns dagbok
Boken är utan tvekan både läsvärd och viktig; alltså har jag köpt den och läsning pågår. En artikel i Aftonbladet av Sigge Eklund ger en enkel men som jag tror sann bild av den recensions-förvirring som den framträder i olika recensioner av boken. De omtalade, men fåtaliga, sågningarna är givetvis inte det som är bokens essens. Läsningen fortsätter...
Unga klara hotat
Läs Suzanne Ostens debattinlägg i DN. Jag lyfter fram en av många teaterupplevelser som jag haft där - Syrener 1914/Irinas nya liv, som sattes upp 1996. Länge sedan? Inte i minnet!
Svartsladd
Läste nyss att dokumentärfilmaren Ebbe Gilbe är död. För något år sedan gick hans högst sevärda film om ön Rügen, Drömmar om det goda livet, på TV. Den minns jag fortfarande. En mycket rik film med personligt tilltal, poetiskt bildspråk och reflektioner som tränger utanför bildrutorna. Leif Furhammar tecknar ett porträtt av Gilbe i en DN-artikel från i fredags.
Vampyrmytens förnyare
Ajvides Låt den rätte komma in har transformerats till film av Tomas Alfredsson. Tyvärr går den inte upp på biograferna förrän i höst. Men den har redan visats på många filmfestivaler och vunnit flera priser, nu senast på Tribeca Film Festival i New York, där den vann högsta priset i berättarklassen, skriver DN. Jag inväntar hösten och tänker på Blackeberg, som jag regelbundet besöker. Det brukar ju sitta någon där, i gungan, när jag går förbi...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
