Mina drömmars stad

I drömmen, liksom i bästa fall inom en del av filmkonsten, ges verkligheten en osedvanlig skärpa. Denna är eftersträvansvärd. Om drömmars innehåll säger vi ofta: det var så verkligt, precis som i verkligheten, fast tydligare.

Under 1940- och 50-talen kom ett antal svenska filmer som helt eller delvis kan benämnas nyskapande, experimentella eller avantgarde. Just kopplingen mellan den då frambrytande moderniteten och staden som fond för filmiska betraktelser blev vanlig. Hit hör filmer som Arne Sucksdorffs Människor i stad 1947, Pontus Hulténs och Gösta Winbergs En dag i staden 1955 i den dadaistiska traditionen, ett annat populärt spår för filmer i gränslandet under den här tiden. Här finns även Peter Weiss långfilm Hägringen från 1959. Några år tidigare, 1956, skrev Weiss boken Avantgardefilm där ett helt kapitel ägnas staden som motiv. Jag återkommer inom kort med inlägg angående detta kapitel. Ett eget ex. av boken är på väg till mig från Antikvariat Röda rummet i Uppsala.