Film som uppstår

Ibland uppstår en film i ett sammanhang och miljö där vardagen och dess människor rör sig och blir medverkande. En sådan film är kortfilmen Faran är över - tur att någon tror på Sverige. Filmen är gjord av konstnären Dorinel Marc 1995 och är två minuter lång. ''Gatumusikern Alexander Golod, från före detta Sovjetunionen, sitter och sjunger en vacker rysk sång i Stockholms tunnelbana. Han förstår inte svenska och är helt omedveten om den bild han förmedlar till de förbipasserande som läser in honom i texten på den reklamskylt för tidningen Expressen som han placerat sig framför - 'Tur att någon tror på Sverige'.'' Beskrivningen av filmen är hämtad från boken Konst som rörlig bild - från Diagonalsymfonin till Whiteout från 2006.

En annan kortfilm som jag kommer att tänka på i detta sammanhang är Håkan Alexanderssons film Åtelns motsats från 1994. Filmens speltid är som så ofta bestämd av filmrullens längd. I en mycket långsam utåkning dokumenterar kameran (dold för de förbipasserande) en man som står i ett gathörn i Stockholms city. I ena handen håller han en skylt på vilken det står ''Arbetslös''. Den andra handen hålls öppen på tiggarvis. Alla går förbi honom under den tid filmen varar - 10 minuter.

Givetvis ''uppstår'' ingen film; det krävs ett öga - ett subjekt - och ett medium. Men denna höga grad av omgivningens medskapande i dessa två filmer är intressant.