After Midnight - Två puffar

Puff #1: några uppdateringar har gjorts på PRETTO films hemsida.

Puff #2: för de läsare av denna blogg som ännu inte upptäckt att bloggen med material från 2007 fortfarande är tillgänglig så föreslår jag ett besök där! Finns en hel del att läsa. Där finns längre och fortfarande aktuella inlägg. Läs om Roy Anderssons scenografier, Dramatenskvaller från 1970-talets slut, hurusom Ingmar Bergman nästan blev påkörd och mycket mer.

Gott & Blandat

Gråväder. Januari i Norden. Endast de starkaste överlever. Och ibland inte ens de.
-------
Ett nytt musikstycke/soundscape knådas fram med hjälp av syntar och en gnutta samplingar - arbetsnamn Faces. Mixning pågår och provlyssning blir möjlig relativt snart via hemsidan.
-------
En genomläsning av äldre manusversioner av En Morpheinists Drömmar gjordes nu mitt på dagen. Fann en del idéer som delvis glömts bort och som kan få betydelse för filmen. Tittade även igenom ett stort antal stillbilder och collage under arbete.
-------
Antalet läsare av blogg och hemsida växer. Hemsidan drar sig mot 20 000 besök sedan april 07. Bloggen har haft drygt 4000 sidladdningar fördelade på drygt 1500 unika besökare sedan april 08. Antalet fönster mot cybern växer också, senast med Visual Arts Lab där tre kortfilmer kan ses - Urban People, Urban Etude och Water - och de har även betygsatts av besökare. Kul!
-------
Hos doktorn: Jag lider av en bioföreställning.
På teatern: Kvällens tvångföreställning ges på Stora scenen. Pass på! 5 minuter till ridå...
-------
Slut i påsen!

GIFF

I veckan är det dags för den 32 upplagan av Göteborg International Film Festival. Och jag är inte där, återigen. Men jag har trevliga minnen från hotell Rivertons Skybar i alla fall. Jag har gått igenom katalogen med de 450 filmerna. Det jag först lägger märke till är dock annonsen för Freddie Wadlings nya och idag släppta dubbel-cd - The Dark Flower. Ser också att Hans Appelqvist på scen presenterar sina ljudbilder tillsammans med videoprojektioner. Konstfilm ur Borås konstmueums samling visas också, intressant. Som vanligt mycket bra och spännande kringarrangemang. Därutöver film, film. Finns en handfull som jag kommer att bevaka att jag på ett eller annat sätt ser framöver. Vilka det är återkommer jag till. Det finns ett soundtrack också till detta inlägg. Detektivbyråns senaste, Wermland. I korthet: I like! Lyssna både här och där!

Konsten att prenumerera på kortfilmer - Wholphin

Tänk er ett DVD-magasin tillsammans med en DVD-skiva med sällsynta kortfilmer. Det finns och heter Wholphin. Jag är mitt inne i en preumeration och fick nyligen nr. 7 i brevlådan. Kommer ut kvartalsvis från McSweeneys i San Francisco och kostar en femhundring för fyra nr. Ca 50 sidor text om filmerna och 12 filmer i senaste numret. Här finns bl.a. en kortfilm av Gus Van Sant från 1982 efter en novell av William S Burroughs - The discipline of DE. Hela innehållet i senaste numret presenteras här! Kolla även in The YouTube Screening Room, platsen för utvalda kortfilmer, här finns bl.a. filmer från Wholphins utgåvor.

Finns det ett soundtrack till detta inlägg? Absolut! Det handlar om eternal retro - Frank Zappas album Over-nite Sensation från 1973. 34 minuters njutning med låtar som Camarillo Brillo, I'm The Slime och Dinah-Moe Humm. Om man vill se och lyssna till hur plattan spelades in liksom nästföljande Apostrophe så rekommenderas även DVD:n i serien Classic Albums.

När passar David Sylvian bäst? Anywhen!

(Thomas Feiner.) Hösten 2007 var jag på Chinateatern tillsammans med kamrat H. och lyssnade på en konsert med David Sylvian - glimrande! Sylvian är en musiker ständigt på väg mot nya uttryck. Han fångar också upp andra musiker som han fattar tycke för och samlar dem på sin egen etikett SamadhiSound. Sommaren 2008 gav han ut den svenske musikern Thomas Feiner och bandet Anywhens andra platta The Opiates - Revised, ursprungligen utgiven 2001. Pretto film rekomenderar en lyssning! Lyssna här och se några videor därborta! En soloplatta är på gång. En större artikel om Feiner finns att läsa i tidningen Studio nr 9 2008.

Karin Dreijer - If I Had A Heart

Videon till första singeln rullar nu på DN. Plattan släpps i mars, dvs Karin Dreijers soloprojekt, albumet Fever Ray. En låt och video helt i Pretto films smak! Läs och lyssna!

Max Ernsts Hela staden och Wallace Berman

Just nu visas den stora utställningen Dröm och Revolution på Moderna Museet i Stockholm med 175 verk av Max Ernst. Tiden går snart ut, den 11 januari plockas utställningen ner och dyker under våren upp på Louisana som har varit medproducent. Jag fastnade särskilt för de tre målningarna i sviten betitlad Hela staden. Det hänger naturligtvis ihop med det pågående filmarbetet där staden som struktur och miljö är en vital del av filmen En Morpheinists Drömmar. Det andra viktiga intrycket fick jag en trappa ner i utställningen Tid och plats: Los Angeles 1957-1968. Där visas bl.a. olika verk av Wallace Berman och i synnerhet hans enda film Alepha. Denna kortfilm, restaurerad och överförd till 16 mm film genom filmaren Stan Brakhages försorg, har en teoretisk struktur som tilltalar mig. Läs mer här!

Wolf Prix och Coop Himmelb(l)au

Denne molnarkitekt är intressant ur flera aspekter. Närmast tänker jag på hans uttalande om att arkitekturen ligger i innehållet, inte i skalet. Att hitta en arkitektur som förändras beroende på brukarens rörelser eller kanske sinnesstämning är något som Prix och hans kollegor på olika sätt har arbetat med genom åren. Detta får mig att tänka på gamle Plutarchos som i första hand ansåg att staden definierades av dess invånare och i andra hand av dess arkitektur. Detta har jag berört i ett äldre blogginlägg. Coop Himmelb(l)au ritade östra paviljongen till det postmoderna konstmuseet i Groningen, ett museum jag besökte kort efter att det stod färdigt 1994. Ett museum med starka färger och ovanliga former dåförtiden. 1988 orsakade kontoret stort rabalder i Wien när de hade ritat ett konferensrum till ett advokatkontor och placerat tillbyggnaden på taket till en i sig skyddad byggnad i ett av stadens kulturskyddade områden. Borgmästaren drev igenom projektet genom att kalla tillskottet för takskulptur och därmed var samtliga byggnormer verkningslösa.

Gud Lukt och Henne

(Foto ur filmen Gud Lukt och Henne, Migma Film AB.) En film som har en struktur som intresserar mig eftersom den bl.a. har sagts vara en blandning av film, videokonst, fotografi, konstfilm, collagefilm, dramadokumentär och experimentell film och därmed försetts med epiteten pretentiös, ostrukturerad, obegriplig m.fl. och beskrivs som en film utan handling men som arbetar med känslan och som i en blogg beskrivs som om den handlar om larviga, sinnessvaga prettosjälar. Dock, det finns självklart positiva recensioner också. Den här typen av film väcker alltid häftiga känslor. En publik som möter ett motstånd, att tvingas till delaktighet - fy! Ett måste för Pretto film! Tog mig därför till Zita (Folkets Bio) en av de sista dagarna filmen visas. En person i salongen - jag själv. Att gå på bio kan ju inte alltid vara en social händelse.

Eftersom jag agumenterar för de här typen av film när det gäller den fria men förhoppningsvis mycket medvetna strukturen så hade jag stor behållning av den. Givetvis kan film se ut så här! Också. Jag kommenterar här inte innehållet, de frågor som ställs eller motsatspar som redovisas i filmen. Här följer några länkar som ger upplysningar om både form och innehåll.

Recensioner:
Kommunalarbetaren
DN
SvD

Folkets Bio presenterar filmen så här. Filmen är gjord av Karin Westerlund under en period av fem år. Hon är en svensk-dansk konstnär och filmare bosatt i Kairo. Filmfakta från Svenska Filminstitutet finns här.

Jarla Partilager

Bakom det namnet står konstsamlaren Gerard De Geer. Han visar sina privata samlingar efter överenskommelse. Men han har även en generös hemsida som bl.a. visar kompletta kataloger från utställningarna. Jag rekommenderar särskilt katalogen till den kinsesiske videokonstnären Yang Fudongs serie Seven intellectuals in a bamboo forest. Läs mer om denne konstsamlare här och besök sedan hemsidan.

God Jul! / Merry Christmas!

Pretto film önskar alla läsare en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Dead man walking - Strindberg

Om det är sant? Javisst. En kort promenad förbi sitt sista hem på Drottninggatan 85, jag såg det nyss. Dock - det rör sig om en promenad inuti en souvenirpenna från Strindbergsmuseet. Om man besöker Norra kyrkogården kan man gå till hans grav, vilket skulle kunna bevisa att han är död. Men han läses, spelas och diskuteras. Då så - gott nog!

Moln på drift

Vart har de tagit vägen? I byxorna? Nej. Hovrandes ovanför Sundbyholms slott? Nej. I inledningen till kortfilmen One Way Elevator? Nej, det är just precis där de inte finns! Jag har just avslutat putsningen och nya för- och eftertexter till tre av de fyra filmer som ska skickas in till Art Channel. Men molnsekvensen ligger inte där videoredigeringsprogrammet senast hittade den. Jag har givetvis letat, så ock min dator. Men inte funnit. Därför håller jag nu på att rekonstrurera sekvensen, boring men ett måste. I morgon.

Prettofilmen ökar i världen!

I april i år fick jag 220 träffar på sökordet 'prettofilm' på Google. En sökning nu ikväll ger 2 680. Vad har hänt? Googles sökmotor har väl trimmats, men i alla fall. En del av skulden får Pretto film ta på sig. Långsamt växer det fram ett pixiliserat ansikte av detta monster - prettofilmen som genre, avart, misslyckat filmlaboratorieförsök et cetera. En sökning på Google på Pretto films pågående filmprojekt 'En Morpheinists Drömmar' ger 317 träffar (men egentligen 220 när man tröskar igenom träffarna). Ett bidrag så gott som något till världens alla internetsidor.

Fyra prettofilmer till franska Art Channel

Urban Etude (ovan), One Way Elevator, Urban People och Water kommer att skickas till Art Channel. Lite putsningar och kompletterande för- och eftertexter så får det vara klart. Om och vad som kommer att visas där återstår att se...

Loggbok 081210 En Morpheinists Drömmar

Den underbara spårvagnen från Roy Anderssons film Du levande, som den nu exponeras i Studio 24:s fönster.

Fre-mån läggs på filmarbete, om planeringen håller. Mycket finns att göra. Pga tidsskäl måste jag först kompilera DVD:n som ska skickas till Art Channel i Paris före den 25 december.

I helgen som var sattes affischer upp i tre stadsdelar av stan (Stockholm) - 'Fasadteatern ger i afton Återsken'. Innan någon hinner reflektera över detta kuriösa budskap så är risken stor att de flesta har slitits ner. Men vi får se, jag har en spanare som bevakar läget.

Söndagsaffischeringen hade även det goda med sig att jag nu har en liten Dolly att sätta kamerastativet på. För detta tackas Janne. Förhoppningen är att Dollyn kan användas i minst en planerad interiörscen. Under en fikapaus på det trevliga fiket Nybergs på Upplandsgatan så pratade jag och Janne om att en enkel kamerakran för vertikala panoreringar vore bra att ha. Kan ju visserligen göras digitalt, men... Vid middagen som följde senare, då även studioinnehavaren Mats (Phonurgia) deltog, så fick jag veta att filmiska nyttigheter såsom en riktig Dollyvagn med räls och 'proffsbromsar' samt en kamerakran förpassats till evigheten utan att passera Pretto film. Snopet!

Till den stundande weekendens filmarbete hör även att åter rassla igenom den allt mer fyllda svarta anteckningsboken från Moleskine och skriva ut och placera in De Goda Idéerna och redigeringsskisserna i filmens manuskript som fungerar som stöd och skelett, men inte mer än så.

Pretto film drar till Paris

Dags att snofsa till sig. I alla fall om man får tro mailet som dök upp idag från Art Channel i Paris. Pretto film är inbjudet att delta och något alster att visas i deras nästa TV-program. Före den 25 december ska en DVD med en eller flera filmer ha landat på 10, rue Monge i Paris. Måste givetvis prövas. Nu till funderingar kring urval och vissa omredigeringar. Och tillsnofsning behövs ju inte - DVD:n klarar sig själv med lite hjälp av diverse postverk.

Unthank är världens lön

Visst är det så - vi är uppriktigt tacksamma för systrarna Unthanks senaste album som när det släpptes förra året i England lovordades rejält av kritikerkåren. De hade rätt. På albumet The bairns möter vi Rachel Unthank & The Winterset i ett antal traditionella folksånger och nytt material, ibland med en northumbrisk dialekt. Gruppen kommer från Newcastle och bildar ett perfekt soundtrack till detta inlägg. En insiktsfull recension kan läsas här! Kolla sedan gruppens hemsida!

Loggbok 081129 En Morpheinists Drömmar

Nu redigeras det sista materialet från filmningen den 29 september. Snart är det dags att filma de relativt många interiörscenerna. En dollyvagn utan räls är under inlåning. Ett teknikbyte har tagit en del tid; en uppgradering av videoredigeringsprogrammet flögs in från England och levererades av UPS. En av de externa hårddiskarna har lagt av vilket renderar mig en massa garantipyssel - den svenska internetsajten för firman där disken köptes meddelar att den har gått i k.k. och jag har direkt från tillverkaren beställt en ny disk som är på väg. Dock måste den gamla paketeras säkert och med en massa uppgifter och utprintade etiketter samt på ett säkert sätt bollas till Tyskland. Men, teknik och film hänger alltid ihop.

Chambertronica - nyfusionerad musik

Återigen är en ny CD på väg att släppas ut där Håkan Lidbo medverkar. Eftersom jag tack vare honom har förmånen att redan nu få lyssna på materialet (som bildar soundtrack till detta inlägg) så kan jag bara säga: 'It's full of stars!' Någonting underbart väntar er. Här samverkar och samspelar tre electronicamusiker - Håkan Lidbo, Lisa Nordström och Olle Cornéer - med tre instrumenalister/kammarmusiker - George Kentros, Anna Petrini och Mika Takehara. Resultatet är en ny ljudvärld som fångar och håller kvar lyssnaren samtidigt som den skickar ut oss mot okända resmål. Konstellationen har premiär på Upsala Konserthus den 27 november och CD:n släpps den 1 december. Se till att skaffa denna farkost!

Filmisk musik

Detta inläggs soundtrack är Matti Byes CD Drömt. Nio filmer i kortfilmsform-at. Men gestaltade enbart genom musik. Dock, musikens direktlinje till känslor och bilder vi inte vet varifrån de kommer finns ju alltid där, när vi lyssnar på musik. Mina referenser till film kommer sig av att Matti Bye bl.a. har nyskrivit musik till en handfull av de svenska stumfilmsklassikerna som t.ex. Körkarlen och Gösta berlings saga. Nu har han kommit ut med en skiva med nykomponerad egen musik, utgiven på Rotor Records. Läs mer här! Han har även gjort musiken till Jan Troells nya film Maria Larssons eviga ögonblick. Pretto film rekommenderar för lyssning: Drömt.

Stockholm i 1000 bilder och serierutor

Det ultimata bildverket Dokument Stockholm där tre fotografer genomfotograferar innerstadens stadsdelar och presenterar helheter och delar är en guldgruva - för nutid och framtid. Bara att bläddra och upptäcka, återupptäcka, se ibland oväntade sammanhang men inte minst det vardagliga stadslandskapet. Mycket bok för liten peng - 4,5 kg.

För en stockholmare och ständig trenter-omläsare har äntligen något nytt dykt upp - Stieg Trenters kriminalroman Roparen från 1954 i serieform av Jakob Nilsson. Den ska jag snart stämma möte med, nyss anländ som den är till mitt bokbord. Serieformen är numer för mig förknippad med ett visst motstånd eftersom jag som barn och tonåring var en läsare, samlare och bytare av större mått. Blev tämligen mätt, helt enkelt. Detta trots den massiva utveckling som skett. Förutom Roparen har jag Berlin: stad av sten av Jason Lutes från 2003 i hyllan. Ett lästips för den som vill upptäcka 1920-talets Berlin i serieform.

Slutligen - prettofilmen som genre har begåvats med en egen filmestival i Hägersten. Se TV-inslaget här!

Söderfolk

En ny videosekvens från min urbana hembygd - Stockholm, Söder. Några glimtar från eftermiddagen den 29 september i år. Huruvida den hamnar i filmen eller inte återstår att se. För den som vill se den nu, klicka här!

T

Dagen har ägnats åt T. En minut Blå tåget. Fast med vemodig cello. Ett stycke vardag genom ett Pretto-temperament - igen, vad annars. Cellon är tagen från ett samplingsbibliotek, MovieScore Volume 5. All eventuell överensstämmelse med verkliga miljöer eller personer är oavsiktlig. Nyfiken?

Stockholm Town Hall

På hemsidan finns nu ett nytt klipp som inte kommer att vara med i filmen. Jag har klippt ihop lite rörliga snapshots som togs i samband med vattensekvensen (Water). På 1 min och 50 sek ges en bild av stadshusmiljön sett genom ett Pretto-temperament. De handhållna scenerna är lite darriga, de togs precis innan lunch och blodsockret hade gjort en börsdykning.

Just det klippet och några andra ligger även ute på The Saatchi Galleri och även Saatchi Online TV, Videobloggen. Denne omtalade konstsamlare och gallerist, Charles Saatchi, har varit synlig i pressen nyligen. Under året har han även öppnat dessa nätbaserade gallerier. Fördelen är att även Pretto film kan vara synlig där. Besökarna är även generösa med kommentarer till filmklippen, vilket uppskattas. För er som läser denna blogg påminner jag om att även dessa inlägg kan kommenteras!

Loggbok 081031 En Morpheinists Drömmar

Fotot ovan är ett samarbete mellan Jan Edvardsson och undertecknad. Titeln är Lindansaren. Prag 1924.

Under november-december 2008 kommer arbetet med En Morpheinists Drömmar att ske med ökad kraft, intensitet och nerlagd tid. Tio dagar är inplanerade. Det kommer i praktiken att bli fler. Detta kommer förhoppningsvis att ge projektet en välbehövlig knuff framåt så att en premiär kan bli möjlig under våren 2009.

Under november-december kommer tiden att fördelas mellan redigering av redan inspelat material, nya interiöra tagningar, stillbildsredigering och montage, ta fram nya soundscapes, inspelning av platsljud m.m.

Jag ser fram emot denna möjlighet som yppat sig!

Så mycket mer

Det är vad man som publik får när dokumentärfilmer av Göran Gunér och Eric M Nilsson visas. Här förenas angelägna och ibland överraskande val av ämnen i poetiska och filosofiska betraktelser, bild- och ljudsatta.

Eric M har redan i kortfilmen Kök från 1963 ett eget förhållningssätt till hur bild och ljud hänger ihop och inte minst samverkar. Detta betyder inte att ljudet är synkront, utan tvärtom. Dessa val förstärker berättelsen, i det här fallet ett besök i ett restaurangkök med omnejd; skalrummet, fiskrensningen, bakre regioner. Det luktar Giliap. Helt rätt. SVT har gett ut en box med Eric M Nilssons filmer, går även att hyra. Själv har jag nyss köpt den.

Prenumeranter av Film & TV begåvades nyligen med en bok av Göran Gunér - Resor i tiden. Om att frammana det förflutna på film, utgiven av Dramatiska institutet. En DVD med utdrag ur 16 filmer, både hans egna och där han står som t.ex. producent, följer med. Fokus har genom de 45 verksamma åren legat på filmer om konst och historia. TV-kanalen Axess kör ofta hans konsthistoriska filmer, passa på att se dem.

Soundtracket till denna fredagskväll och inlägg har varit DVD-utgåvan av Lou Reeds konsert Berlin som jag mycket nöjd avlyssnade live på Annexet tidigare i år. I sensomras rullades en konsertfilm av Julian Schnabel på Victoria på Söder. För mig och andra som missade den där och då finns nu en DVD som tillsammans med en bra ljudanläggning funkar utmärkt. Reed uppmanade folk i en artikel när filmen släpptes att kräma på - hör och lyd. Just nu har en annan musik tagit vid, en CD med Sara Isaksson som sjunger sånger bl.a. av pianisten och kompositören Anders Widmark som spelar på skivan Pool of happiness. Den håller för otaliga lyssningar, tro mig.

Ny filmsekvens - Urban people

Redigering pågår fortfarande av det som filmades för några helger sedan. Dagens skörd blev bl.a. en treminuters betraktelse i bild och ljud av människor i stad - under arbete. Sekvensen hittar ni här.

Water - ny film/sekvens på hemsidan

Nu finns den upplagd på Pretto films hemsida - Water. En kontemplativ sak (eller boring beroende på lust och läggning), kanske ett alternativ till en öppen brasa på skärmen? Helskärmsläge och generös volym rekommenderas. Hur som helst, någon av dessa vattenvarianter kan förväntas dyka upp i Morpheinisten. Ta en titt!

Loggbok 081003 En Morpheinists Drömmar

Redigering pågår av den vattensekvens som filmades förra helgen. Ett redigeringsförslag skrevs ner på tåget till Stockholm igår, där en vällagad middag intogs på gamla Strykjärnet, nu Grogg, i glad väns lag. Kanske blir en arbetsversion klar nu i helgen och därefter synlig på hemsidan. Under hösten kommer arbetet att intensifieras och uppdateringarna bli mer frekventa.

Soundtracket till detta inlägg är en underbar sångsvit med musik av Michael Nyman - 8 Lust Songs: I Sonetti Lussuriosi. Nyman är kanske mest känd som den som gjort musiken till många av Peter Greenaways filmer. Här har Nyman tonsatt åtta av den italienske renässansdiktaren Pietro Aretinos orgasminstruktioner från 1525, skrivna i dialogisk sonettform! Musiken är wunderbar och ger essensen av Nymans tonspråk. Här uppstår i några sånger enligt mitt förmenande även ett möte med Henryk Góreckis tredje symfoni (Opus 36, 1976). Sångerna framförs av en fantastisk mezzosopran, Marie Angel, som sjunger båda rollerna. Hon har tidigare samarbetat både med Greenaway och Nyman. Skivan har fått högsta betyg i många recensioner, helt rättmätigt. Pretto film rekommenderar skarpt en lyssning! Som kuriosa och upplysning kan nämnas att skivan har försetts med en varningsetikett för ''explicit content'', dvs om man kan italienska eller läser den medföljande ordlistan på italienska könsord.

Loggbok 080930 En Morpheinists Drömmar

I lördags filmades ett antal sekvenser i Stockholm. Det blev en hel del som inte ligger i med nuvarande manus men delar av detta material kommer att arbetas in och delvis ersätta tidigare planerade stillbilder. Dels filmades en längre vattensekvens med olika inställningar - en av stentrapporna som går ner i vattnet vid Stadshuset ägnades en hel del omsorg. En vattenscen kommer troligen användas intonad tillsammans med en bearbetad stillbild från Loch Lomond. Jag tog även några sekvenser med turister i galleriet ut mot Riddarfjärden. Mer folk i rörelse togs sedan på Plattan, Sergels torg och från bron vid Malmskillnadsgatan. Filmningen avslutades på Söder; dels tunnelbanespår och tågmöten i olika konstellationer, dels fasader och miljöer kring Brännkyrkagatan.

Janne var återigen inspelningsassistent och furnerades en vällagad lunch på Dolce vita på Kungsholmen och avslutande fika på Hurtigs på Drottninggatan. Bilder från de filmade sekvenserna kommer att läggas ut på hemsidan. Möjligen läggs en redigerad version av vattensekvensen ut i en arbetskopia.

Troells Trollspegel

Dokumentären om Jan Troell och hans filmarbete som visades i TV2 ikväll var som väntat intressant att se. Det jag fäste mig vid var det egentligen självklara, när man ser hans filmer; det är inte epiken han fastnar för. Han säger: Film står lyriken närmast. Att göra mycket av lite - hellre än lite av mycket.

Den gamla vanliga visan

I en artikel i DN kunde man nyligen läsa om ännu ett s.k. plagiatärende - från fotografi till målad tavla. Ett högst ordinärt snapshot på I.B. i aktion vid kameran. Den fotografiska upphovsrätten hävdas åter vara i kläm. Sådana uttalanden ska fotografer vara mycket försiktiga med. Juristen på Sveriges fotografers förbund säger: ''Det verk som konstnären har skapat ska vara tillräckligt självständigt från fotografens verk. Men de här konstnärerna har väldigt verklighetstroget kopierat från fotografier - - - .'' Som om inte det är en konst! Den som vill kan läsa artikeln här.

De Geer - fördjupningskurs

För den som läst eller aspirerar på att läsa Carl Johan De Geers nya bok Jakten mot nollpunkten vill jag ge några filmtips.

Börja med att skaffa hans senaste långfilm på DVD, Med kameran som tröst del 2, som kom 2004. Den som ser filmen kommer snart att märka att den i flera stycken är en visualisering av boken. Berättartexten återfinns i väsentliga delar däri. I filmen kommer vi nära de miljöer och egna scenografier som boken talar om. Vi får se de omskrivna personerna genom privata fotografier blandade med filmade miljöer. Bildspråket och klippningen förstärker bokens text.

Som extramaterial på DVD:n kan man lyssna på De Geer och Ronny Svensson på kommentarspåret. Här finns givetvis ytterligare stoff för den intresserade. Andra hatar kommentarspår.

Två kortfilmer ligger även med som extramaterial. Mormor, Hitler och jag känns även den igen från boken. I Stockholmssyndromet gör De Geer en personlig betraktelse över jaget, tiden, minnena och staden som spelplats för dessa storheter.

Varför Del 2? Jo, 1980 kom på Bokomotiv ut en fotobok med samlade bilder tagna av De Geer med titeln Med kameran som tröst. Den kom bara ut i 500 ex och är extremt svårhittad på antikvariat. Jag gjorde nyss en sökning på en internationell bok- och antikvariatslänk jag brukar använda. Jag fick en träff på ett antikvariat i USA. De tog över 10.000 kronor för boken. Nu ligger priserna för svenska fotoböcker i USA högt över våra priser, men ändå. Samma ''öde'' drabbade den sista stora fotoboken med Christer Strömholms fotografier, omkrng 10.000 SEK.

Ännu ett filmtips är Hello, Baby av Johan Bergestråhle med manus av Marie-Louise Ekman (då De Geer Bergenstråhle) från 1976. Vi ser henne även i huvudrollen. I filmen dyker även Carl Johan De Geer upp, spelad av Håkan Serner.

Söndagsmatiné - Den Brysomme Mannen

Jens Lien, uppmärksammad och prisbelönt norsk filmregissör. Men i Sverige gick filmen inte ens upp på biograferna. Jag såg den först på Canal+ och letade sedan upp den på Amazon i England, som så ofta med bra filmer när jag vill köpa dem. Den brysomme går givetvis inte heller att hyra på t.ex. Lovefilm.

Kanske kan filmen kallas en svart komedi, så som baksidestexten gör på DVD-utgåvan. Sevärd, därför rullade den på en helgmatiné nyligen. Jag lämnar över ord och beskrivning av filmen till hemsidan - klick!

Herr K.

en märklig stad
drog sina gator genom mej
och inget rörde sig
ingen syntes till
folktomt överallt och tyst
- - -

EN MÄRKLIG STAD
Ur Svart som silver av
Bruno K. Öijer

Dr Bose .Net

Nu fungerar de 30 olika javascripten - av någon för mig just nu okänd anledning. För den nyfikne eller dumdristige: Klicka här! Man behöver dock aktivera kontrollerna genom att klicka - vad annars!

Loggbok 080917 En Morpheinists Drömmar

Tog två semesterdagar förra veckan och ägnade dessa åt att filma några sekvenser i Stockholm. En del tekniskt tjafs gör att en del av detta material kommer att tas om snart igen. Något från denna första session kommer trots detta att bli synligt här eller på hemsidan.

Svensk-franska galleriet

Detta galleri beskriver Ulf Linde i sina memoarer. Idag besökte jag en byggnad med konstanknytning - och där har skylten från Strandvägen hamnat och räddats undan en neslig destruktion.

Bruno K. Öijer

Så kom den då, igår i brevlådan, på det sätt som blivit det vanligaste - bokköp över nätet med direktleverans i brevlådan, lokala postkontoret på ICA eller tobaksaffären dit Schenker PrivPak levererar. Svart som silver heter Öijers senaste diktsamling. Läste den rakt igenom igår. Kommer att göra likadant ikväll. Här finns några dikter som just nu under arbetet med En Morpheinists Drömmar känns extra träffande och ger mig välbehövlig input.

Nyss läst

En roman om mej själv. Självklart, inga memoarer här inte. De Geer har skrivit en bok som jag gärna läser om - nu genast. I Jakten mot nollpunkten möter vi bilder av, både bokstavligen och genom hans texter, de olika kostnärsuttryck som han arbetar med. Konstnären, fotografen, textilkonstnären, scenografen, författaren och inte minst filmaren Carl Johan De Geer blir synlig. Men här finns också återkommande reflektioner kring hans adliga ursprung och vad det har betytt - och betyder. För oss som sett merparten av hans filmer ger boken intressanta inblickar i filmarbetet genom åren. Boken är välskriven med en skenbar enkelhet som ger texten en särskild pregnans, så som vi känner igen den från hans egeninlästa voice over i filmerna. Läs mer här!

Loggbok 080910 En Morpheinists Drömmar

Filmarbete pågår. Rapport följer.

Nyläst

Från kart till fallfrukt heter Ulf Lindes nya bok med undertiteln 70 korta kapitel om mitt liv et cetera. Men som författaren säger i efterordet: ''Var det här verkligen mitt liv? Fan tro't.''

Linde är vibrafonisten som gick över till konsten, både som recensent, lärare och utövare. Boken fångar väl min bild av konstpedagogen Linde, så som jag minns den från min barndoms TV-inslag på 60-talet och framåt. Han konstaterar själv att han till stora delar skriver likadant nu som när han började skriva jazzkåserier i Orkesterjournalen.

Hans konstsyn har även den varit tämligen stabil genom åren, vilket har retat en del. Oavsett om läsaren delar den eller inte så är texterna mycket intressanta att bryta sina egna hållningssätt och reflektioner emot.

I boken ges flera exempel på Lindes arbete med att utifrån olika källmaterial göra kopior av vissa av Marcel Duchamps arbeten. I flera fall signerade Duchamp dessa som av honom godkända kopior.

Linde samarbetade då ofta med konstsmeden m.m. Rolf Rosenberg, som hade verkstad på Lützengatan i Stockholm. Jag var själv där några gånger och fick av honom bl.a. en handbygd prototyp framtagen för IBM:s räkning av ett kombinerat ritbord och ljusbord. Detta använder jag när sorterar diabilder - snart ett minne blott eftersom digitalisering pågår, om än långsamt. Jag har även ett litet ''konstobjekt'' av hans hand, en bit aluminiumplåt bockad i ett stycke och uppklippt och signerad Rolf Rosenberg. Om jag minns rätt var detta tänkt som en variant på visitkort och som gåva till kunder.


Här ser vi framsidan av objektet. Baksidan är identisk men spegelvänd. Det är gjort i ett stycke. Frågan man ska ställa till betraktaren är: Hur är detta gjort? Svaret kan vara klurigt men lätt när man inser lösningen - som alltid.

Vid ett av mina besök i verkstaden höll Rosenberg på med en ny kopia (eller översyn av den gamla kopian?) av ett av Duchamps arbeten från 1921, första gången kopierat 1964 för Moderna Museets räkning, så jag kunde få titta på buren och de små sockerbitarna av cararramarmor.

Rosenberg har även gjort egna, offentliga konstarbeten, bl.a. en klocka på höga stålpelare i Solna.

Loggbok 080830 En Morpheinists Drömmar

Idag har jag grovmixat två ''musikstycken'' som ska användas till två olika sekvenser i filmen - se föregående loggbok! Relativt snart kommer bild och ljud att visas tillsammans på hemsidan. Just nu får ni nöja er med att lyssna! Gå till Screen Tests 2.

Loggbok 080824 En Morpheinists Drömmar

Vid två tillfällen i juli genomförde jag och Janne, gammal vän och vapendragare, några fotosessioner i Stockholm. Vi tog över 600 bilder tillsammans, några kan nu ses på hemsidan för En Morpheinists Drömmar, Aktuell produktion 09. Andra kan dyka upp i kommande produktioner.

Jag arbetar nu bl.a. med en sekvens som innehåller en ''orgelfasad'', men som ändå inte är det. Bilder på denna kommer att motklippas mot verkliga kyrkoexteriörer och -interiörer. I helgen har jag spelat in ett orgelstycke som ger sken av en kyrkorgel och att ha en melodi men som genom sin uppbrutenhet inte har det. Som vanligt tar jag hjälp av hjärnans beredvillighet att leta efter mönster och fylla i och välvilligt tolka det vi hör. Mixning pågår just nu för att få till stycket enligt mina intentioner. I stället för bastoner i pedalstämman används ett tidigare framtaget syntljud som en bordunton som mixas in och ur stycket.

Jag har även spelat in en sekvens enkla bastoner för kontrabas i synttappning som ska användas till bildsekvensen Take A Walk. Sammanlagt finns det nu drygt tio olika ljudbilder/
stämningsmusikstycken som kommer att användas, alla inspelade med olika mjukvarusyntar och efterbehandlade i olika program och mixade.

Torsten Ekbom - say no more!

Vill bara kort påminna om tre utomordentliga böckers existens av ovan nämnde Torsten: Bildstorm från 1995 - i trettiofyra längre essäer får vi en spännande och intresseväckande exposé över avantgardets historia, surrealistisk romankonst, rysk konstruktivism och mycket mer. Här finns också en essä om Kinoögat. Här förs resonemang om det Eisensteinska montaget inom filmkonsten och Andrej Tarkovskijs skepsis kring detta. I essän talas också om att frigöra det kreativa seendet, vilket är intressant, liksom Ekboms konstaterande att modernismens formtänkande är värdeneutralt. ''Formspråket uttrycker i sig ingen speciell ideologi, snarare ett förhållningssätt som allt efter den enskilde konstnärens preferenser och personliga läggning kan fyllas med de mest diametrala åsikter.'' Just så!

Jag passar även på att flagga för en relativt nyutkommen bok från The British Library i samband med en utställning där 2007: Breaking the Rules. The Printed Face of the European Avant Garde 1900-1937. En rikt illustrerad bok som förhöjer läsupplevelsen. Den presenterades nyligen i en DN-artikel.

2000 kom Ekboms Experimentfälten ut. Ännu en gång tar han läsaren med på en resa genom ett digert material från olika epoker. Undertiteln är Visionärer, nyskapare och sökare från tre sekler. Lärt och läsvärt.

Givetvis omfattar hans stora vetande även Kafka. Följdriktigt gavs den första svenska biografin ut 2004 av hans hand; Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka. För den som vill läsa Kafka på svenska rekommenderas återigen de nya översättningar som ges ut på det eminenta förlaget Bakhåll.

Loggbok 080823 En Morpheinists Drömmar

Nya, kompletterande stillbilder har tagits i Stockholm under trevliga former. Detaljer mejslas ut när det gäller filmens struktur, sekvensers interna dramaturgi, förslag på ljud eller musik, klipplösningar etc. Under helgen har nya ljud skapats i gränslandet mellan musik och ljudeffekter men även mer regelrätt musik i mycket enkla, koncentrerade former. Några nya bilder och kanske något ljud läggs upp i morgon på hemsidan för En Morpheinists Drömmar. Kring mitten av september tas några videosekvenser i Stockholm. Därefter fortsätter arbetet med att lägga upp allt material på flera hårddiskar inför det snart stundande redigeringsarbetet. Parallellt med detta kommer de relativt många interiörscenerna att filmas. Den slutliga inläsningen av ett antal texter återstår också. Vilka personer som ska läsa dessa är ännu inte bestämt.

K-nstiga tidskrifter

Under det sena 1970-talet och under 80-talet prenumererade jag på ett antal tidskrifter om konst och litteratur. En del mer obskyra än andra. Vissa oerhört etablerade. Ingen har överlevt till vår tid. Här ett urval.

Kalejdoskop utgavs av den fortfarande namnkunniga, dvs verksamma och omskrivna, Sune Nordgren. Den startade 1975 med redaktionen i Åhus, i redaktörens hem. Senare startade han även Kalejdoskop Förlag med en intressant utgivning, själv har jag bl.a. en bok om målaren Roy Friberg. Hans målningar av byggnader besatta av liv är en favorit. Kalejdoskopnumren är tillgängliga på antikvariat och i de flesta fall fortfarande läsvärda. Nr 3 1980, ett jubileumsnummer, låter oss möta Ola Billgren och Torsten Weimarck och inte minst ett antal dikter av Lars Norén samt ett längre samtal med honom om hans då aktuella uppsättning av Orestes på Dramaten. Nr 4&5 1980 var ett dubbelnummer med titeln Japanskt kalejdoskop. I nr 4 1978 presenterades Grafikskolan Forum där Nordgren, själv konstnär, utbildades. I nr 2 1979 kan man få se hans egna alster. I nästföjande nummer det året bestod texten av ett stort ark papper i ett omslag med ett porträtt av förgrundsfiguren inom fluxusrörelsen, George F. Maciunas, som har ett finger med i mitt pågående filmpojekt. Arket redovisar en och en halv meter diagram - ''Diagram of Historical Development of Fluxus and Other 4 Dimensional, Aural, Optic, Olfactory Epithelial and Tactile Art Forms''.

1978 startade tidskriften Janus. Tidskrift för uppenbar litteratur. Ansvarig utgivare var Eric Fylkesson, en av 70-talets framträdande poeter. Han startade även andra tidskrifter som Feber och I minne.

Permanent press startades 1977. Två redaktioner fanns, en i Göteborg och en i Stockholm. Med tiden blev tidskriften ett viktigt språkrör för tidens unga författare. Litteratur, ny och äldre, i skön förening med konst. N:o 12 1979 visar t.ex. teckningar av Franco Leidi.

Café Existens startade 1978. Här fanns poesi, ny litteratur, artiklar om film & TV, recensioner, debatter, och en och annan serie och mycket annat. I dubbelnumret 11/12 1980 finns bl.a. ett längre sjok om rocklyrik - ett knippe översättningar av Dylanlåtar.

Artes las ner så sent som 2005. En tidskrift om konst, litteratur och musik. Den blev också ett forum för Ulf Lindes artiklar.

Radix, med undertiteln Tidskrift för humanism, hade Harry Järv som redaktör. Utgivare var Bo Cavefors förlag med en rik och djärv utgivning. Radix gavs ut mellan 1978-1982. Hög kvalitet och angelägna ämnen. Såg just att jag bara har två årgångar, måste åtgärdas!

Konklusion: gamla tidskrifter kan också vara bra - och aktuella!

Söndagsmatiné - Carlos Reygadas

I Prettofilms studiobiograf har nyss snurrat Battle In heaven från 2005, en film av den mexikanske filmskaparen Carlos Reygadas. En utomordentligt bra film. En mycket medveten ljud- och bildhantering, en njutning för en filmintresserad att se och höra. Den berättar på ett avskalat sätt och med känslan som främsta kännetecken, en historia som speglar både samhällsklimat och religion i Mexico City.

Liksom Roy Andersson använder Reygadas bara amatörer i rollerna. Han berättar i en intervju på DVD-utgåvan av filmen att han inte vill använda skådespelare som dels (upplevelsemässigt) är belastade av andra roller för publiken och dels är han inte intresserad av skådespeleriets representationer av en karaktär - han vill ha en äkta karaktär som berättar det han vill visa.

2007 kom hans senaste film, Silent Light. I samband med Cannesfestivalen det året, där filmen fick stående ovationer efter visningen, gjorde Bright Lights Film Journal en intervju med Reygadas. Den kan läsas här.

''I hate the idea that film is actually telling a story! The great part of film is to make you feel, not by the narrative.''
Carlos Reygadas

Staden som motiv - Weiss och Nielsen

I bokserien Svenskt filmbibliotek utkom under några år på 1950-talet ett antal intressanta volymer. 1956 skrev Peter Weiss den första utförliga boken om avantgardefilm. Ett kapitel ägnas staden som motiv.

''Storstadens rika, motsägesfulla liv, dess puls, dess förbiglidande människoöden har ofta skildrats i film. Det finns en hel flora av dessa verk som bygger på arkitekturens bildverkan, på hantverkets, trafikens och maskinernas rytm, på människornas rörelser och på skiftningen mellan morgon och kväll. Temat är outtömligt, varje dag bjuder staden på nya synvinklar för den som kan se.''

Dziga Vertov grundade 1919 en grupp som kallades för Kino-ögat. De lämnade ateljéerna och arbetade bara med direkta synintryck. För mig är Vertov intressant eftersom han uformade filmens förmåga att associera. Genom att ställa olika - eller besläktade - företeelser mot varandra så påvisades nya sammanhang. En bild på en nybäddad säng ställdes emot en tiggares parkbänk, interiör mot exteriör, formelement kontrasterades etc.

Den första stadsskildringen i USA gjordes 1921 av målaren Charles Sheeler och fotografen Paul Strand. Filmen hette Manhatta, titeln tagen från en dikt av Walt Whitman. 1925 kom filmen 24 dollar Island av Robert J. Flaherty. En film om skyskraporna och i vars skugga ''de [människorna] skrumpnar till dvärgar''.

Walter Ruttman gjorde 1927 filmen Berlin tillsammans med Alberto Cavalcanti. Här förmedlas ett kalejdoskopiskt intryck av staden, inte en berättelse. Filmen vill ge hela bredden av staden, reducerar människorna till människomaterial, arbetar med rytmen som drivkraft - människorna är i stadens och maskinernas våld på olika sätt. 1929 gör Robert Siodmak, Billy Wilder och Fred Zinnemann filmen Menschen am Sonntag. Staden ligger tyst men är bebodd - bakom alla väggar av sten andas människor. På den enda fria arbetsdagen, söndagen, ger sig människorna ut till en strand, för att bada - naturen som avkoppling från staden.

Läs även mitt tidigare blogginlägg om staden som motiv!

1997 ställde Grafikens Hus i Mariefred ut grafikern Palle Nielsens alster i en stor utställning. År 2000 avled han. Precis som avantgardefilmaren Stan Brakhage ville Nielsen få oss att se för att verkligen se - konstnärens viktigaste uppgift. I utställningskatalogen skriver Thomas Kjellgren om Palle Nielsens bilder. Skådeplatsen för bilderna är ofta staden, ''ett människoskapat landskap'', som Nielsen själv beskriver det. I hans bilder finns även människor och maktens kupolbyggnader. Rom kanske är den stad som mest påverkat bildernas byggnadsverk. Han säger: ''Kupolen har betagit mig sedan min barndom invid Marmorkyrkans fot. Kupolen uppträder i auktoritetens stad i templens, bankernas, storvaruhusens, maktens stad, också som älskad form.''

I hans bildsviter finns ett starkt filmiskt drag, en rytmisk rörlighet. Han växlar mellan närbild och panorama.

Han berättar själv i utställningskatalogen om att hus ända sedan barndomen haft en stark dragningskraft. Han skriver själv i Början och efterskrift: '' Begynnelsen var gammal, medan det närvarande, ögonblicket, är som en hård, klar morgon - Utställningsbyggnaden, röd av sol: det runda fönstret - jag stod inför något oändligt gammalt, som rymde ett löfte om något kommande. En oförklarlig, ordlös auktoritet, inte vänlig eller ovänlig, upphöjd över varje vanlig betydelse, ett anrop som angick just mig, anades i dessa ögonblick, i ljusets vila över husen.''

Här kan man titta på Palle Nielsens bilder och få länkar till ytterligare bilder.