Från kart till fallfrukt heter Ulf Lindes nya bok med undertiteln 70 korta kapitel om mitt liv et cetera. Men som författaren säger i efterordet: ''Var det här verkligen mitt liv? Fan tro't.''
Linde är vibrafonisten som gick över till konsten, både som recensent, lärare och utövare. Boken fångar väl min bild av konstpedagogen Linde, så som jag minns den från min barndoms TV-inslag på 60-talet och framåt. Han konstaterar själv att han till stora delar skriver likadant nu som när han började skriva jazzkåserier i Orkesterjournalen.
Hans konstsyn har även den varit tämligen stabil genom åren, vilket har retat en del. Oavsett om läsaren delar den eller inte så är texterna mycket intressanta att bryta sina egna hållningssätt och reflektioner emot.
I boken ges flera exempel på Lindes arbete med att utifrån olika källmaterial göra kopior av vissa av Marcel Duchamps arbeten. I flera fall signerade Duchamp dessa som av honom godkända kopior.
Linde samarbetade då ofta med konstsmeden m.m. Rolf Rosenberg, som hade verkstad på Lützengatan i Stockholm. Jag var själv där några gånger och fick av honom bl.a. en handbygd prototyp framtagen för IBM:s räkning av ett kombinerat ritbord och ljusbord. Detta använder jag när sorterar diabilder - snart ett minne blott eftersom digitalisering pågår, om än långsamt. Jag har även ett litet ''konstobjekt'' av hans hand, en bit aluminiumplåt bockad i ett stycke och uppklippt och signerad Rolf Rosenberg. Om jag minns rätt var detta tänkt som en variant på visitkort och som gåva till kunder.
Här ser vi framsidan av objektet. Baksidan är identisk men spegelvänd. Det är gjort i ett stycke. Frågan man ska ställa till betraktaren är: Hur är detta gjort? Svaret kan vara klurigt men lätt när man inser lösningen - som alltid.
Vid ett av mina besök i verkstaden höll Rosenberg på med en ny kopia (eller översyn av den gamla kopian?) av ett av Duchamps arbeten från 1921, första gången kopierat 1964 för Moderna Museets räkning, så jag kunde få titta på buren och de små sockerbitarna av cararramarmor.
Rosenberg har även gjort egna, offentliga konstarbeten, bl.a. en klocka på höga stålpelare i Solna.
Linde är vibrafonisten som gick över till konsten, både som recensent, lärare och utövare. Boken fångar väl min bild av konstpedagogen Linde, så som jag minns den från min barndoms TV-inslag på 60-talet och framåt. Han konstaterar själv att han till stora delar skriver likadant nu som när han började skriva jazzkåserier i Orkesterjournalen.
Hans konstsyn har även den varit tämligen stabil genom åren, vilket har retat en del. Oavsett om läsaren delar den eller inte så är texterna mycket intressanta att bryta sina egna hållningssätt och reflektioner emot.
I boken ges flera exempel på Lindes arbete med att utifrån olika källmaterial göra kopior av vissa av Marcel Duchamps arbeten. I flera fall signerade Duchamp dessa som av honom godkända kopior.
Linde samarbetade då ofta med konstsmeden m.m. Rolf Rosenberg, som hade verkstad på Lützengatan i Stockholm. Jag var själv där några gånger och fick av honom bl.a. en handbygd prototyp framtagen för IBM:s räkning av ett kombinerat ritbord och ljusbord. Detta använder jag när sorterar diabilder - snart ett minne blott eftersom digitalisering pågår, om än långsamt. Jag har även ett litet ''konstobjekt'' av hans hand, en bit aluminiumplåt bockad i ett stycke och uppklippt och signerad Rolf Rosenberg. Om jag minns rätt var detta tänkt som en variant på visitkort och som gåva till kunder.
Här ser vi framsidan av objektet. Baksidan är identisk men spegelvänd. Det är gjort i ett stycke. Frågan man ska ställa till betraktaren är: Hur är detta gjort? Svaret kan vara klurigt men lätt när man inser lösningen - som alltid.
Vid ett av mina besök i verkstaden höll Rosenberg på med en ny kopia (eller översyn av den gamla kopian?) av ett av Duchamps arbeten från 1921, första gången kopierat 1964 för Moderna Museets räkning, så jag kunde få titta på buren och de små sockerbitarna av cararramarmor.
Rosenberg har även gjort egna, offentliga konstarbeten, bl.a. en klocka på höga stålpelare i Solna.
Inlägg
1 kommentar:
Hej Bo,
Vi har Rolf's Duchamp-bur hemma hos oss, Rolf var min farfar!
Kul att du uppskattar hans konst.
Mvh,
F. Winqvist
Skicka en kommentar