
I. Vad för en plats är detta? Främmande och välbekant.

II. Vart är jag på väg? Jag reser. Det känns bra.

III. Plötsligt ser jag helt andra saker. Jag minns.

IV. Vad är det för ett tåg jag reser med? Ljudet har blivit ett annat, utsikten otydlig.
moving images | photography | electronica | books | poetic | personal









Innan jag går ut, driven av ett tvång att inte låta sjukdomen kuva mig, besvärjer jag inifrån huset hela min värld och undrar vem det var som sa något om fönstret, om dess geometri, husets stränga fyrkant genom vilken man släpper ut blicken i kaos.


Imponerande! Vilket jobb! Häftiga minimalistiska bilder och
tilltalande layout.
Bilderna har både hög kvalitet och är mycket
estetiska.
Ursnyggt! Otroligt fina bilder.
Fotobok: Portfolio Bo G. Svensson Pretto film på Photohome




Just då, när du inte vet om kartan visar den plats dit du vill komma eller den plats du utgår ifrån, visar sig staden för dig: i det tillfälliga, det okända, slumpen, nycken att plötsligt göra dröm till något verkligt...
Niklas Rådström 2002


Häst utan tyglar som
vägen minns. Tag mig till landet som
inte finns.
I alla fall om man läser en artikel i senaste Film & TV om regissören och film-makaren Jaco van Dormael. Han har gjort tre långfilmer på tjugo år. Men desto bättre. En av dem heter Requiem for a dream (2000). Nu kommer Mr. Nobody. I artikeln nämns ett antal postmodernistiska filmer och även några filmfavoriter hos Dormael. Samtliga, nästan, har jag sett och gillar. Därav rubriken. Om den nu betyder något alls för min filmiska inriktning.

