Så här i Cornelistider lyfter jag fram hans sista platta Till Fatumeh, som kom ut efter att han gick bort. Lyssna särskilt på bluesrösten i En gammal knarkare och diktläsningen på sista spåret En sång om Gammelfjärden. För att minnas hur Cornelis lät under en av sina många spelningar på Mosebacke så finns dubbelplattan Cornelis på Mosebacke. Ett av hans bästa album blev Poem, ballader och lite blues från 1970. Även Återbesöket på en dubbel CD där andra artister tolkar den plattan är intressant, trots att en del diktuppläsningar är mindre lyckade.
De två senaste alstren från Max Richter. 24 Postcards In Full Colour från 2008 och Infra från 2009.
Sist ut: Magma med sitt banbrytande album Mekanik Destruktiv Kommandoh från 1973.
Häst utan tyglar som
vägen minns. Tag mig till landet som
inte finns.
(Cornelis Vreeswijk, sista strofen ur det som blev sista dikten)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar