Christopher Nolans film innehåller en hel del tankegods om drömmar som är spännande. Visuellt är den bitvis mycket bra. Men tyngden i tankegodset och det visuella reduceras, ges inte tid att verka, i den inramning som ges i form av en actionrulle. Givetvis. I filmen finns sekvenser som skulle kunna utvecklas till egna filmer. Även utsnitt som fungerar som starka stillbilder. I en sekvens färdas man i en hiss; olika miljöer passeras liksom en interiör. Se där, kopplingar till Pretto films One Way Elevator. Med detta sagt, så fortsätter arbetet med Dreams of a Morpheinist parallellt med andra filmer, närmast Dialogue for two apparatus.
För övrigt, så är det några som sjunger i rummet där jag sitter. Det är Estonian Philarmonic Chamber Choir, Kanon Pokajanen av Arvo Pärt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar