Unthank är världens lön

Visst är det så - vi är uppriktigt tacksamma för systrarna Unthanks senaste album som när det släpptes förra året i England lovordades rejält av kritikerkåren. De hade rätt. På albumet The bairns möter vi Rachel Unthank & The Winterset i ett antal traditionella folksånger och nytt material, ibland med en northumbrisk dialekt. Gruppen kommer från Newcastle och bildar ett perfekt soundtrack till detta inlägg. En insiktsfull recension kan läsas här! Kolla sedan gruppens hemsida!

Loggbok 081129 En Morpheinists Drömmar

Nu redigeras det sista materialet från filmningen den 29 september. Snart är det dags att filma de relativt många interiörscenerna. En dollyvagn utan räls är under inlåning. Ett teknikbyte har tagit en del tid; en uppgradering av videoredigeringsprogrammet flögs in från England och levererades av UPS. En av de externa hårddiskarna har lagt av vilket renderar mig en massa garantipyssel - den svenska internetsajten för firman där disken köptes meddelar att den har gått i k.k. och jag har direkt från tillverkaren beställt en ny disk som är på väg. Dock måste den gamla paketeras säkert och med en massa uppgifter och utprintade etiketter samt på ett säkert sätt bollas till Tyskland. Men, teknik och film hänger alltid ihop.

Chambertronica - nyfusionerad musik

Återigen är en ny CD på väg att släppas ut där Håkan Lidbo medverkar. Eftersom jag tack vare honom har förmånen att redan nu få lyssna på materialet (som bildar soundtrack till detta inlägg) så kan jag bara säga: 'It's full of stars!' Någonting underbart väntar er. Här samverkar och samspelar tre electronicamusiker - Håkan Lidbo, Lisa Nordström och Olle Cornéer - med tre instrumenalister/kammarmusiker - George Kentros, Anna Petrini och Mika Takehara. Resultatet är en ny ljudvärld som fångar och håller kvar lyssnaren samtidigt som den skickar ut oss mot okända resmål. Konstellationen har premiär på Upsala Konserthus den 27 november och CD:n släpps den 1 december. Se till att skaffa denna farkost!

Filmisk musik

Detta inläggs soundtrack är Matti Byes CD Drömt. Nio filmer i kortfilmsform-at. Men gestaltade enbart genom musik. Dock, musikens direktlinje till känslor och bilder vi inte vet varifrån de kommer finns ju alltid där, när vi lyssnar på musik. Mina referenser till film kommer sig av att Matti Bye bl.a. har nyskrivit musik till en handfull av de svenska stumfilmsklassikerna som t.ex. Körkarlen och Gösta berlings saga. Nu har han kommit ut med en skiva med nykomponerad egen musik, utgiven på Rotor Records. Läs mer här! Han har även gjort musiken till Jan Troells nya film Maria Larssons eviga ögonblick. Pretto film rekommenderar för lyssning: Drömt.

Stockholm i 1000 bilder och serierutor

Det ultimata bildverket Dokument Stockholm där tre fotografer genomfotograferar innerstadens stadsdelar och presenterar helheter och delar är en guldgruva - för nutid och framtid. Bara att bläddra och upptäcka, återupptäcka, se ibland oväntade sammanhang men inte minst det vardagliga stadslandskapet. Mycket bok för liten peng - 4,5 kg.

För en stockholmare och ständig trenter-omläsare har äntligen något nytt dykt upp - Stieg Trenters kriminalroman Roparen från 1954 i serieform av Jakob Nilsson. Den ska jag snart stämma möte med, nyss anländ som den är till mitt bokbord. Serieformen är numer för mig förknippad med ett visst motstånd eftersom jag som barn och tonåring var en läsare, samlare och bytare av större mått. Blev tämligen mätt, helt enkelt. Detta trots den massiva utveckling som skett. Förutom Roparen har jag Berlin: stad av sten av Jason Lutes från 2003 i hyllan. Ett lästips för den som vill upptäcka 1920-talets Berlin i serieform.

Slutligen - prettofilmen som genre har begåvats med en egen filmestival i Hägersten. Se TV-inslaget här!

Söderfolk

En ny videosekvens från min urbana hembygd - Stockholm, Söder. Några glimtar från eftermiddagen den 29 september i år. Huruvida den hamnar i filmen eller inte återstår att se. För den som vill se den nu, klicka här!

T

Dagen har ägnats åt T. En minut Blå tåget. Fast med vemodig cello. Ett stycke vardag genom ett Pretto-temperament - igen, vad annars. Cellon är tagen från ett samplingsbibliotek, MovieScore Volume 5. All eventuell överensstämmelse med verkliga miljöer eller personer är oavsiktlig. Nyfiken?

Stockholm Town Hall

På hemsidan finns nu ett nytt klipp som inte kommer att vara med i filmen. Jag har klippt ihop lite rörliga snapshots som togs i samband med vattensekvensen (Water). På 1 min och 50 sek ges en bild av stadshusmiljön sett genom ett Pretto-temperament. De handhållna scenerna är lite darriga, de togs precis innan lunch och blodsockret hade gjort en börsdykning.

Just det klippet och några andra ligger även ute på The Saatchi Galleri och även Saatchi Online TV, Videobloggen. Denne omtalade konstsamlare och gallerist, Charles Saatchi, har varit synlig i pressen nyligen. Under året har han även öppnat dessa nätbaserade gallerier. Fördelen är att även Pretto film kan vara synlig där. Besökarna är även generösa med kommentarer till filmklippen, vilket uppskattas. För er som läser denna blogg påminner jag om att även dessa inlägg kan kommenteras!

Loggbok 081031 En Morpheinists Drömmar

Fotot ovan är ett samarbete mellan Jan Edvardsson och undertecknad. Titeln är Lindansaren. Prag 1924.

Under november-december 2008 kommer arbetet med En Morpheinists Drömmar att ske med ökad kraft, intensitet och nerlagd tid. Tio dagar är inplanerade. Det kommer i praktiken att bli fler. Detta kommer förhoppningsvis att ge projektet en välbehövlig knuff framåt så att en premiär kan bli möjlig under våren 2009.

Under november-december kommer tiden att fördelas mellan redigering av redan inspelat material, nya interiöra tagningar, stillbildsredigering och montage, ta fram nya soundscapes, inspelning av platsljud m.m.

Jag ser fram emot denna möjlighet som yppat sig!

Så mycket mer

Det är vad man som publik får när dokumentärfilmer av Göran Gunér och Eric M Nilsson visas. Här förenas angelägna och ibland överraskande val av ämnen i poetiska och filosofiska betraktelser, bild- och ljudsatta.

Eric M har redan i kortfilmen Kök från 1963 ett eget förhållningssätt till hur bild och ljud hänger ihop och inte minst samverkar. Detta betyder inte att ljudet är synkront, utan tvärtom. Dessa val förstärker berättelsen, i det här fallet ett besök i ett restaurangkök med omnejd; skalrummet, fiskrensningen, bakre regioner. Det luktar Giliap. Helt rätt. SVT har gett ut en box med Eric M Nilssons filmer, går även att hyra. Själv har jag nyss köpt den.

Prenumeranter av Film & TV begåvades nyligen med en bok av Göran Gunér - Resor i tiden. Om att frammana det förflutna på film, utgiven av Dramatiska institutet. En DVD med utdrag ur 16 filmer, både hans egna och där han står som t.ex. producent, följer med. Fokus har genom de 45 verksamma åren legat på filmer om konst och historia. TV-kanalen Axess kör ofta hans konsthistoriska filmer, passa på att se dem.

Soundtracket till denna fredagskväll och inlägg har varit DVD-utgåvan av Lou Reeds konsert Berlin som jag mycket nöjd avlyssnade live på Annexet tidigare i år. I sensomras rullades en konsertfilm av Julian Schnabel på Victoria på Söder. För mig och andra som missade den där och då finns nu en DVD som tillsammans med en bra ljudanläggning funkar utmärkt. Reed uppmanade folk i en artikel när filmen släpptes att kräma på - hör och lyd. Just nu har en annan musik tagit vid, en CD med Sara Isaksson som sjunger sånger bl.a. av pianisten och kompositören Anders Widmark som spelar på skivan Pool of happiness. Den håller för otaliga lyssningar, tro mig.

Ny filmsekvens - Urban people

Redigering pågår fortfarande av det som filmades för några helger sedan. Dagens skörd blev bl.a. en treminuters betraktelse i bild och ljud av människor i stad - under arbete. Sekvensen hittar ni här.

Water - ny film/sekvens på hemsidan

Nu finns den upplagd på Pretto films hemsida - Water. En kontemplativ sak (eller boring beroende på lust och läggning), kanske ett alternativ till en öppen brasa på skärmen? Helskärmsläge och generös volym rekommenderas. Hur som helst, någon av dessa vattenvarianter kan förväntas dyka upp i Morpheinisten. Ta en titt!

Loggbok 081003 En Morpheinists Drömmar

Redigering pågår av den vattensekvens som filmades förra helgen. Ett redigeringsförslag skrevs ner på tåget till Stockholm igår, där en vällagad middag intogs på gamla Strykjärnet, nu Grogg, i glad väns lag. Kanske blir en arbetsversion klar nu i helgen och därefter synlig på hemsidan. Under hösten kommer arbetet att intensifieras och uppdateringarna bli mer frekventa.

Soundtracket till detta inlägg är en underbar sångsvit med musik av Michael Nyman - 8 Lust Songs: I Sonetti Lussuriosi. Nyman är kanske mest känd som den som gjort musiken till många av Peter Greenaways filmer. Här har Nyman tonsatt åtta av den italienske renässansdiktaren Pietro Aretinos orgasminstruktioner från 1525, skrivna i dialogisk sonettform! Musiken är wunderbar och ger essensen av Nymans tonspråk. Här uppstår i några sånger enligt mitt förmenande även ett möte med Henryk Góreckis tredje symfoni (Opus 36, 1976). Sångerna framförs av en fantastisk mezzosopran, Marie Angel, som sjunger båda rollerna. Hon har tidigare samarbetat både med Greenaway och Nyman. Skivan har fått högsta betyg i många recensioner, helt rättmätigt. Pretto film rekommenderar skarpt en lyssning! Som kuriosa och upplysning kan nämnas att skivan har försetts med en varningsetikett för ''explicit content'', dvs om man kan italienska eller läser den medföljande ordlistan på italienska könsord.

Loggbok 080930 En Morpheinists Drömmar

I lördags filmades ett antal sekvenser i Stockholm. Det blev en hel del som inte ligger i med nuvarande manus men delar av detta material kommer att arbetas in och delvis ersätta tidigare planerade stillbilder. Dels filmades en längre vattensekvens med olika inställningar - en av stentrapporna som går ner i vattnet vid Stadshuset ägnades en hel del omsorg. En vattenscen kommer troligen användas intonad tillsammans med en bearbetad stillbild från Loch Lomond. Jag tog även några sekvenser med turister i galleriet ut mot Riddarfjärden. Mer folk i rörelse togs sedan på Plattan, Sergels torg och från bron vid Malmskillnadsgatan. Filmningen avslutades på Söder; dels tunnelbanespår och tågmöten i olika konstellationer, dels fasader och miljöer kring Brännkyrkagatan.

Janne var återigen inspelningsassistent och furnerades en vällagad lunch på Dolce vita på Kungsholmen och avslutande fika på Hurtigs på Drottninggatan. Bilder från de filmade sekvenserna kommer att läggas ut på hemsidan. Möjligen läggs en redigerad version av vattensekvensen ut i en arbetskopia.

Troells Trollspegel

Dokumentären om Jan Troell och hans filmarbete som visades i TV2 ikväll var som väntat intressant att se. Det jag fäste mig vid var det egentligen självklara, när man ser hans filmer; det är inte epiken han fastnar för. Han säger: Film står lyriken närmast. Att göra mycket av lite - hellre än lite av mycket.

Den gamla vanliga visan

I en artikel i DN kunde man nyligen läsa om ännu ett s.k. plagiatärende - från fotografi till målad tavla. Ett högst ordinärt snapshot på I.B. i aktion vid kameran. Den fotografiska upphovsrätten hävdas åter vara i kläm. Sådana uttalanden ska fotografer vara mycket försiktiga med. Juristen på Sveriges fotografers förbund säger: ''Det verk som konstnären har skapat ska vara tillräckligt självständigt från fotografens verk. Men de här konstnärerna har väldigt verklighetstroget kopierat från fotografier - - - .'' Som om inte det är en konst! Den som vill kan läsa artikeln här.

De Geer - fördjupningskurs

För den som läst eller aspirerar på att läsa Carl Johan De Geers nya bok Jakten mot nollpunkten vill jag ge några filmtips.

Börja med att skaffa hans senaste långfilm på DVD, Med kameran som tröst del 2, som kom 2004. Den som ser filmen kommer snart att märka att den i flera stycken är en visualisering av boken. Berättartexten återfinns i väsentliga delar däri. I filmen kommer vi nära de miljöer och egna scenografier som boken talar om. Vi får se de omskrivna personerna genom privata fotografier blandade med filmade miljöer. Bildspråket och klippningen förstärker bokens text.

Som extramaterial på DVD:n kan man lyssna på De Geer och Ronny Svensson på kommentarspåret. Här finns givetvis ytterligare stoff för den intresserade. Andra hatar kommentarspår.

Två kortfilmer ligger även med som extramaterial. Mormor, Hitler och jag känns även den igen från boken. I Stockholmssyndromet gör De Geer en personlig betraktelse över jaget, tiden, minnena och staden som spelplats för dessa storheter.

Varför Del 2? Jo, 1980 kom på Bokomotiv ut en fotobok med samlade bilder tagna av De Geer med titeln Med kameran som tröst. Den kom bara ut i 500 ex och är extremt svårhittad på antikvariat. Jag gjorde nyss en sökning på en internationell bok- och antikvariatslänk jag brukar använda. Jag fick en träff på ett antikvariat i USA. De tog över 10.000 kronor för boken. Nu ligger priserna för svenska fotoböcker i USA högt över våra priser, men ändå. Samma ''öde'' drabbade den sista stora fotoboken med Christer Strömholms fotografier, omkrng 10.000 SEK.

Ännu ett filmtips är Hello, Baby av Johan Bergestråhle med manus av Marie-Louise Ekman (då De Geer Bergenstråhle) från 1976. Vi ser henne även i huvudrollen. I filmen dyker även Carl Johan De Geer upp, spelad av Håkan Serner.

Söndagsmatiné - Den Brysomme Mannen

Jens Lien, uppmärksammad och prisbelönt norsk filmregissör. Men i Sverige gick filmen inte ens upp på biograferna. Jag såg den först på Canal+ och letade sedan upp den på Amazon i England, som så ofta med bra filmer när jag vill köpa dem. Den brysomme går givetvis inte heller att hyra på t.ex. Lovefilm.

Kanske kan filmen kallas en svart komedi, så som baksidestexten gör på DVD-utgåvan. Sevärd, därför rullade den på en helgmatiné nyligen. Jag lämnar över ord och beskrivning av filmen till hemsidan - klick!

Herr K.

en märklig stad
drog sina gator genom mej
och inget rörde sig
ingen syntes till
folktomt överallt och tyst
- - -

EN MÄRKLIG STAD
Ur Svart som silver av
Bruno K. Öijer

Dr Bose .Net

Nu fungerar de 30 olika javascripten - av någon för mig just nu okänd anledning. För den nyfikne eller dumdristige: Klicka här! Man behöver dock aktivera kontrollerna genom att klicka - vad annars!

Loggbok 080917 En Morpheinists Drömmar

Tog två semesterdagar förra veckan och ägnade dessa åt att filma några sekvenser i Stockholm. En del tekniskt tjafs gör att en del av detta material kommer att tas om snart igen. Något från denna första session kommer trots detta att bli synligt här eller på hemsidan.

Svensk-franska galleriet

Detta galleri beskriver Ulf Linde i sina memoarer. Idag besökte jag en byggnad med konstanknytning - och där har skylten från Strandvägen hamnat och räddats undan en neslig destruktion.

Bruno K. Öijer

Så kom den då, igår i brevlådan, på det sätt som blivit det vanligaste - bokköp över nätet med direktleverans i brevlådan, lokala postkontoret på ICA eller tobaksaffären dit Schenker PrivPak levererar. Svart som silver heter Öijers senaste diktsamling. Läste den rakt igenom igår. Kommer att göra likadant ikväll. Här finns några dikter som just nu under arbetet med En Morpheinists Drömmar känns extra träffande och ger mig välbehövlig input.

Nyss läst

En roman om mej själv. Självklart, inga memoarer här inte. De Geer har skrivit en bok som jag gärna läser om - nu genast. I Jakten mot nollpunkten möter vi bilder av, både bokstavligen och genom hans texter, de olika kostnärsuttryck som han arbetar med. Konstnären, fotografen, textilkonstnären, scenografen, författaren och inte minst filmaren Carl Johan De Geer blir synlig. Men här finns också återkommande reflektioner kring hans adliga ursprung och vad det har betytt - och betyder. För oss som sett merparten av hans filmer ger boken intressanta inblickar i filmarbetet genom åren. Boken är välskriven med en skenbar enkelhet som ger texten en särskild pregnans, så som vi känner igen den från hans egeninlästa voice over i filmerna. Läs mer här!

Loggbok 080910 En Morpheinists Drömmar

Filmarbete pågår. Rapport följer.

Nyläst

Från kart till fallfrukt heter Ulf Lindes nya bok med undertiteln 70 korta kapitel om mitt liv et cetera. Men som författaren säger i efterordet: ''Var det här verkligen mitt liv? Fan tro't.''

Linde är vibrafonisten som gick över till konsten, både som recensent, lärare och utövare. Boken fångar väl min bild av konstpedagogen Linde, så som jag minns den från min barndoms TV-inslag på 60-talet och framåt. Han konstaterar själv att han till stora delar skriver likadant nu som när han började skriva jazzkåserier i Orkesterjournalen.

Hans konstsyn har även den varit tämligen stabil genom åren, vilket har retat en del. Oavsett om läsaren delar den eller inte så är texterna mycket intressanta att bryta sina egna hållningssätt och reflektioner emot.

I boken ges flera exempel på Lindes arbete med att utifrån olika källmaterial göra kopior av vissa av Marcel Duchamps arbeten. I flera fall signerade Duchamp dessa som av honom godkända kopior.

Linde samarbetade då ofta med konstsmeden m.m. Rolf Rosenberg, som hade verkstad på Lützengatan i Stockholm. Jag var själv där några gånger och fick av honom bl.a. en handbygd prototyp framtagen för IBM:s räkning av ett kombinerat ritbord och ljusbord. Detta använder jag när sorterar diabilder - snart ett minne blott eftersom digitalisering pågår, om än långsamt. Jag har även ett litet ''konstobjekt'' av hans hand, en bit aluminiumplåt bockad i ett stycke och uppklippt och signerad Rolf Rosenberg. Om jag minns rätt var detta tänkt som en variant på visitkort och som gåva till kunder.


Här ser vi framsidan av objektet. Baksidan är identisk men spegelvänd. Det är gjort i ett stycke. Frågan man ska ställa till betraktaren är: Hur är detta gjort? Svaret kan vara klurigt men lätt när man inser lösningen - som alltid.

Vid ett av mina besök i verkstaden höll Rosenberg på med en ny kopia (eller översyn av den gamla kopian?) av ett av Duchamps arbeten från 1921, första gången kopierat 1964 för Moderna Museets räkning, så jag kunde få titta på buren och de små sockerbitarna av cararramarmor.

Rosenberg har även gjort egna, offentliga konstarbeten, bl.a. en klocka på höga stålpelare i Solna.

Loggbok 080830 En Morpheinists Drömmar

Idag har jag grovmixat två ''musikstycken'' som ska användas till två olika sekvenser i filmen - se föregående loggbok! Relativt snart kommer bild och ljud att visas tillsammans på hemsidan. Just nu får ni nöja er med att lyssna! Gå till Screen Tests 2.

Loggbok 080824 En Morpheinists Drömmar

Vid två tillfällen i juli genomförde jag och Janne, gammal vän och vapendragare, några fotosessioner i Stockholm. Vi tog över 600 bilder tillsammans, några kan nu ses på hemsidan för En Morpheinists Drömmar, Aktuell produktion 09. Andra kan dyka upp i kommande produktioner.

Jag arbetar nu bl.a. med en sekvens som innehåller en ''orgelfasad'', men som ändå inte är det. Bilder på denna kommer att motklippas mot verkliga kyrkoexteriörer och -interiörer. I helgen har jag spelat in ett orgelstycke som ger sken av en kyrkorgel och att ha en melodi men som genom sin uppbrutenhet inte har det. Som vanligt tar jag hjälp av hjärnans beredvillighet att leta efter mönster och fylla i och välvilligt tolka det vi hör. Mixning pågår just nu för att få till stycket enligt mina intentioner. I stället för bastoner i pedalstämman används ett tidigare framtaget syntljud som en bordunton som mixas in och ur stycket.

Jag har även spelat in en sekvens enkla bastoner för kontrabas i synttappning som ska användas till bildsekvensen Take A Walk. Sammanlagt finns det nu drygt tio olika ljudbilder/
stämningsmusikstycken som kommer att användas, alla inspelade med olika mjukvarusyntar och efterbehandlade i olika program och mixade.

Torsten Ekbom - say no more!

Vill bara kort påminna om tre utomordentliga böckers existens av ovan nämnde Torsten: Bildstorm från 1995 - i trettiofyra längre essäer får vi en spännande och intresseväckande exposé över avantgardets historia, surrealistisk romankonst, rysk konstruktivism och mycket mer. Här finns också en essä om Kinoögat. Här förs resonemang om det Eisensteinska montaget inom filmkonsten och Andrej Tarkovskijs skepsis kring detta. I essän talas också om att frigöra det kreativa seendet, vilket är intressant, liksom Ekboms konstaterande att modernismens formtänkande är värdeneutralt. ''Formspråket uttrycker i sig ingen speciell ideologi, snarare ett förhållningssätt som allt efter den enskilde konstnärens preferenser och personliga läggning kan fyllas med de mest diametrala åsikter.'' Just så!

Jag passar även på att flagga för en relativt nyutkommen bok från The British Library i samband med en utställning där 2007: Breaking the Rules. The Printed Face of the European Avant Garde 1900-1937. En rikt illustrerad bok som förhöjer läsupplevelsen. Den presenterades nyligen i en DN-artikel.

2000 kom Ekboms Experimentfälten ut. Ännu en gång tar han läsaren med på en resa genom ett digert material från olika epoker. Undertiteln är Visionärer, nyskapare och sökare från tre sekler. Lärt och läsvärt.

Givetvis omfattar hans stora vetande även Kafka. Följdriktigt gavs den första svenska biografin ut 2004 av hans hand; Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka. För den som vill läsa Kafka på svenska rekommenderas återigen de nya översättningar som ges ut på det eminenta förlaget Bakhåll.

Loggbok 080823 En Morpheinists Drömmar

Nya, kompletterande stillbilder har tagits i Stockholm under trevliga former. Detaljer mejslas ut när det gäller filmens struktur, sekvensers interna dramaturgi, förslag på ljud eller musik, klipplösningar etc. Under helgen har nya ljud skapats i gränslandet mellan musik och ljudeffekter men även mer regelrätt musik i mycket enkla, koncentrerade former. Några nya bilder och kanske något ljud läggs upp i morgon på hemsidan för En Morpheinists Drömmar. Kring mitten av september tas några videosekvenser i Stockholm. Därefter fortsätter arbetet med att lägga upp allt material på flera hårddiskar inför det snart stundande redigeringsarbetet. Parallellt med detta kommer de relativt många interiörscenerna att filmas. Den slutliga inläsningen av ett antal texter återstår också. Vilka personer som ska läsa dessa är ännu inte bestämt.

K-nstiga tidskrifter

Under det sena 1970-talet och under 80-talet prenumererade jag på ett antal tidskrifter om konst och litteratur. En del mer obskyra än andra. Vissa oerhört etablerade. Ingen har överlevt till vår tid. Här ett urval.

Kalejdoskop utgavs av den fortfarande namnkunniga, dvs verksamma och omskrivna, Sune Nordgren. Den startade 1975 med redaktionen i Åhus, i redaktörens hem. Senare startade han även Kalejdoskop Förlag med en intressant utgivning, själv har jag bl.a. en bok om målaren Roy Friberg. Hans målningar av byggnader besatta av liv är en favorit. Kalejdoskopnumren är tillgängliga på antikvariat och i de flesta fall fortfarande läsvärda. Nr 3 1980, ett jubileumsnummer, låter oss möta Ola Billgren och Torsten Weimarck och inte minst ett antal dikter av Lars Norén samt ett längre samtal med honom om hans då aktuella uppsättning av Orestes på Dramaten. Nr 4&5 1980 var ett dubbelnummer med titeln Japanskt kalejdoskop. I nr 4 1978 presenterades Grafikskolan Forum där Nordgren, själv konstnär, utbildades. I nr 2 1979 kan man få se hans egna alster. I nästföjande nummer det året bestod texten av ett stort ark papper i ett omslag med ett porträtt av förgrundsfiguren inom fluxusrörelsen, George F. Maciunas, som har ett finger med i mitt pågående filmpojekt. Arket redovisar en och en halv meter diagram - ''Diagram of Historical Development of Fluxus and Other 4 Dimensional, Aural, Optic, Olfactory Epithelial and Tactile Art Forms''.

1978 startade tidskriften Janus. Tidskrift för uppenbar litteratur. Ansvarig utgivare var Eric Fylkesson, en av 70-talets framträdande poeter. Han startade även andra tidskrifter som Feber och I minne.

Permanent press startades 1977. Två redaktioner fanns, en i Göteborg och en i Stockholm. Med tiden blev tidskriften ett viktigt språkrör för tidens unga författare. Litteratur, ny och äldre, i skön förening med konst. N:o 12 1979 visar t.ex. teckningar av Franco Leidi.

Café Existens startade 1978. Här fanns poesi, ny litteratur, artiklar om film & TV, recensioner, debatter, och en och annan serie och mycket annat. I dubbelnumret 11/12 1980 finns bl.a. ett längre sjok om rocklyrik - ett knippe översättningar av Dylanlåtar.

Artes las ner så sent som 2005. En tidskrift om konst, litteratur och musik. Den blev också ett forum för Ulf Lindes artiklar.

Radix, med undertiteln Tidskrift för humanism, hade Harry Järv som redaktör. Utgivare var Bo Cavefors förlag med en rik och djärv utgivning. Radix gavs ut mellan 1978-1982. Hög kvalitet och angelägna ämnen. Såg just att jag bara har två årgångar, måste åtgärdas!

Konklusion: gamla tidskrifter kan också vara bra - och aktuella!

Söndagsmatiné - Carlos Reygadas

I Prettofilms studiobiograf har nyss snurrat Battle In heaven från 2005, en film av den mexikanske filmskaparen Carlos Reygadas. En utomordentligt bra film. En mycket medveten ljud- och bildhantering, en njutning för en filmintresserad att se och höra. Den berättar på ett avskalat sätt och med känslan som främsta kännetecken, en historia som speglar både samhällsklimat och religion i Mexico City.

Liksom Roy Andersson använder Reygadas bara amatörer i rollerna. Han berättar i en intervju på DVD-utgåvan av filmen att han inte vill använda skådespelare som dels (upplevelsemässigt) är belastade av andra roller för publiken och dels är han inte intresserad av skådespeleriets representationer av en karaktär - han vill ha en äkta karaktär som berättar det han vill visa.

2007 kom hans senaste film, Silent Light. I samband med Cannesfestivalen det året, där filmen fick stående ovationer efter visningen, gjorde Bright Lights Film Journal en intervju med Reygadas. Den kan läsas här.

''I hate the idea that film is actually telling a story! The great part of film is to make you feel, not by the narrative.''
Carlos Reygadas

Staden som motiv - Weiss och Nielsen

I bokserien Svenskt filmbibliotek utkom under några år på 1950-talet ett antal intressanta volymer. 1956 skrev Peter Weiss den första utförliga boken om avantgardefilm. Ett kapitel ägnas staden som motiv.

''Storstadens rika, motsägesfulla liv, dess puls, dess förbiglidande människoöden har ofta skildrats i film. Det finns en hel flora av dessa verk som bygger på arkitekturens bildverkan, på hantverkets, trafikens och maskinernas rytm, på människornas rörelser och på skiftningen mellan morgon och kväll. Temat är outtömligt, varje dag bjuder staden på nya synvinklar för den som kan se.''

Dziga Vertov grundade 1919 en grupp som kallades för Kino-ögat. De lämnade ateljéerna och arbetade bara med direkta synintryck. För mig är Vertov intressant eftersom han uformade filmens förmåga att associera. Genom att ställa olika - eller besläktade - företeelser mot varandra så påvisades nya sammanhang. En bild på en nybäddad säng ställdes emot en tiggares parkbänk, interiör mot exteriör, formelement kontrasterades etc.

Den första stadsskildringen i USA gjordes 1921 av målaren Charles Sheeler och fotografen Paul Strand. Filmen hette Manhatta, titeln tagen från en dikt av Walt Whitman. 1925 kom filmen 24 dollar Island av Robert J. Flaherty. En film om skyskraporna och i vars skugga ''de [människorna] skrumpnar till dvärgar''.

Walter Ruttman gjorde 1927 filmen Berlin tillsammans med Alberto Cavalcanti. Här förmedlas ett kalejdoskopiskt intryck av staden, inte en berättelse. Filmen vill ge hela bredden av staden, reducerar människorna till människomaterial, arbetar med rytmen som drivkraft - människorna är i stadens och maskinernas våld på olika sätt. 1929 gör Robert Siodmak, Billy Wilder och Fred Zinnemann filmen Menschen am Sonntag. Staden ligger tyst men är bebodd - bakom alla väggar av sten andas människor. På den enda fria arbetsdagen, söndagen, ger sig människorna ut till en strand, för att bada - naturen som avkoppling från staden.

Läs även mitt tidigare blogginlägg om staden som motiv!

1997 ställde Grafikens Hus i Mariefred ut grafikern Palle Nielsens alster i en stor utställning. År 2000 avled han. Precis som avantgardefilmaren Stan Brakhage ville Nielsen få oss att se för att verkligen se - konstnärens viktigaste uppgift. I utställningskatalogen skriver Thomas Kjellgren om Palle Nielsens bilder. Skådeplatsen för bilderna är ofta staden, ''ett människoskapat landskap'', som Nielsen själv beskriver det. I hans bilder finns även människor och maktens kupolbyggnader. Rom kanske är den stad som mest påverkat bildernas byggnadsverk. Han säger: ''Kupolen har betagit mig sedan min barndom invid Marmorkyrkans fot. Kupolen uppträder i auktoritetens stad i templens, bankernas, storvaruhusens, maktens stad, också som älskad form.''

I hans bildsviter finns ett starkt filmiskt drag, en rytmisk rörlighet. Han växlar mellan närbild och panorama.

Han berättar själv i utställningskatalogen om att hus ända sedan barndomen haft en stark dragningskraft. Han skriver själv i Början och efterskrift: '' Begynnelsen var gammal, medan det närvarande, ögonblicket, är som en hård, klar morgon - Utställningsbyggnaden, röd av sol: det runda fönstret - jag stod inför något oändligt gammalt, som rymde ett löfte om något kommande. En oförklarlig, ordlös auktoritet, inte vänlig eller ovänlig, upphöjd över varje vanlig betydelse, ett anrop som angick just mig, anades i dessa ögonblick, i ljusets vila över husen.''

Här kan man titta på Palle Nielsens bilder och få länkar till ytterligare bilder.

Tystnad! Tagning!

En sådan film är ju inte En Morpheinists Drömmar, men filmarbete pågår. Åter vid bloggen under helgen.

Corpus flyger

Kroppar som har lättat från marken, upphävt jordens dragningskraft, kanske som en symbol för tankens lätthet och som när vi betraktar dessa svävandeakter även frigör tankens fjättrande vid imaginära påldon - av detta finns det flera exempel på inom bildkonsten.

Albrecht Altdorfer var en målare i Tyskland under 1500-talets första hälft. I hans målning Marias födelse från omkring 1525 dansar änglar en ringlek i luften under kyrkans pelarvalv. Här anas en surrealist. En definitiv sådan var den belgiske målaren René Magritte. I hans tavlor förekommer både svävande kroppar liksom ting. I målningen Golconda är luften fylld av svävande män i kubb, paraply och överrock. Ett motiv som har använts som final i Jan Troells kortfilm Yellow Tag. I Marc Chagalls målning Promenaden svävar mannens damsällskap. I Over the Town svävar båda två.

Människan har i alla tider drömt om att kunna flyga. Detta kunde ske andligen inom många kulturer och religioner. Fysiskt kom det att dröja. Men drömmen om och känslan av har följt människan. Känslan av att sväva fritt är vanlig i drömmar.

På Malmö Konsthall visades under september 2000 till januari 2001 Peter Greenaways multimediala utställning Flyga över vatten. Jag hade turen att se utställningen. Här gav han sin egen version av himlens och vattnets historia. Utställningen var den dittills största i konsthallens historia; den byggdes om och alla ytor togs i anspråk. Till utställningen producerades en exellent katalog som gör att man fortfarande både kan minnas och uppleva utställningen. Katalogen går att få tag på via antikvariat.net och är mer än väl värd sitt pris på ca 125 kronor.

Antikens Ikarosmyt var central i utställningen. Utanför entrén fanns en ramp, en tänkt landningsbana för Ikaros - om han hade landat i stället för att störta.

I katalogens Prolog ger Greenaway ett antal rejäla slängar till den dominerande filmkonsten. Greenaway utbildade sig ursprungligen till målare. Film, fotografi, bildkonst och musik ligger mycket nära varandra när det gäller att tala direkt till våra känslor utan att passera förnuftet, det intellektuellt analyserande.

''Ingen känsel, inga lukter, ingen temperatur, korta format, passiv, stillasittande publik, ingen verklig dialog med åskådarna, överlastade tekniska lösningar inom ramen för en standardiserad, effektinriktad arkitektur där man begränsar sig till en enda bild åt gången som dessutom bara kan ses från ett enda håll, ett omåttligt verklighetsbegär, tillfälliga inspelningsplatser, skådespelare utbildade i att låtsas, slätstrukna illusioner, bristfällig förståelse för duken som duk, allsmäktiga kapitalintressen och kapitulation för bildrutans, skådespelarens, textens och - mest oroande av allt - kamerans tyranni.'' Sug på den!

Soundtracket till detta inlägg är Erik Enockssons senaste CD With Its Dark Tail Curled 'Round the Garage. Han gjorde filmmusiken till Farväl Falkenberg, vilken var en större behållning än filmen. Omslagsmässigt en liten pärla från Kning Disk. CD:n ges ut i en handgjord begränsad upplaga: First Edition, Ltd. Ed. 202/500 (mitt ex.). I övrigt får köparen ladda ner den i MP3-format. Musiken rekommenderas av PRETTO film.

Citat

''Det är hårda tider för drömmare''.

Från Amelie från Monmartre

From my point of view

Sommaren ska betraktas. Den ska dessutom betraktas från en plats där skugga råder. Jag sitter på ett café på Söder. Efter en promenad då jag letat efter ett ställe att äta min frukost på har jag återigen hamnat på Café Eurobar. Det ligger i hörnet Östgötagatan och Gotlandsgatan. Ett sådant café har ingenting med EU att göra. Däremot med Europa. Här talas flera språk.

Ensam man äter en dagens.

Ensam man dricker en kopp kaffe.

Gammal dam förflyttar sig med rullator i många etapper över gatan, från Hotell Monumentet-sidan, på väg till caféet. Hon behöver inte som vi andra beställa inne vid disken utan gör sin beställning på väg fram till ett bord ute på trottoaren. Kaffe och macka dyker upp lagom till att hon är framme.

Ett sådant här café har mest stamkunder och några nya ströbesökare då och då, som jag själv.

Att betrakta gatulivet från ett cafébord är en gammal syssla. Jag utför den gärna.

Prettoenkäten avslutad med statistisk pregnans

Som väntat, men inte utan intressanta konsekvenser, anses Tecknarens kontrakt vara en prettorulle. Peter Greenaways film från 1982 är den film som kanske har uppskattats mest av hans filmer och även av en bred publik. Filmen har ett medvetet filmspråk, bra musik, en intrikat handling i gåtans form etc. Detta kan även sägas om David Lynchs film Mulholland Dr. Fanny & Alexander innehåller även i mitt tycke prettoelement. Mer om detta i kommande inlägg.

Filmprata

- asså de burjar ju allti med svart, va
- åkej
- nån text, kanske, å musik, eller ja, jud i alla fall
- och?
- vaddå och? finns inge som heter ''och'', va bara en snubbe på 30-talet i radion som burjade med de, seja och, och i stället för å som man allti hade sagt
- nähä
- JO
- åkej, sen blir'e ett jävla jusspel, eller i alla fall murker å jus åm vart annat, mennskor å rum, till och me steder å stolar å sånt, nästan va fan som helst, gater e vanlia
- de pratas väl oxå
- de pratas väldigt mycke, bla-bla-blä
- jaha
- BLA-BLA
- hur vet man va man ser'å
- good question, skulle jag vilja seja, spikens öga typ
- hur då ra
- asså de sitter ju en massa fluktare i publiken som alla sitter å spenkar på samma fleck
- vaddå för fleck
- duken, de stora vita längst fram
- åkej, som en tavla
- de ser alla de prosessade juset och järnorna går på högvarv å tålkar å fyller i å hittar på en sorts handling, såm åm allt de där hängde ihop, liksåm
- jör de inte de, då
- de vete fan, ibland å visst, järna de liksåm men de behöver inte hänga ihop heller
- låter skumt
- nä bara känslan funkar, då e de bra
- okej, män då ser ju inte alla samma film
- just de, de e de som e grejen, många filmer blir'e, fast samtidigt
- schysst
- men åm alla befluktar en standardrulle'rå, fast samtidigt
- då ser'åm samma film, bara
- boring
- so bloody
- va händer sen
- sen slutar'e
- the end, då
- svartsladd, som när de burjade
- som livet, då
- exakt
- de brukar ju sluta me en film
- jupp, sista rullen
- inte så jävla tokigt då, bio rakt in i evigheten

Detta är en hyllning till författaren och poeten Sandro Key-Åberg som jag och så många andra i min ålder kom i kontakt med redan i skolåldern. Hans prator fångade mig då och det räckte ända hit.

Några tiopack

Jag lät mig födas på 1950-talets allra sista år.

Jag valde att förlägga min barndom till det omtumlande 60-talet.

Tonåren perforerades av 70-talet.

Den frivilliga lärobänken nöttes under 80-talet.

Yrkeslivet fick styrfart under 90-talet.

Horisonten upplöstes under 00-talet.

Dokumentärfilm ♥ Experimentfilm = sant!

Då tänker jag på ikväll TV-visade filmen av Eva Beckman om Sonja Åkesson. Eller Eric M Nilssons filmer - som äntligen i höst kommer ut i en samlingsbox på SVT! Och vissa av Stefan Jarls filmer. Carl Henrik Svenstedts poetic cinemafilmer. Och många andra.

Smoliansky på Kulturhuset

Fotografen Gunnar Smoliansky visas nu under sommaren i en bred fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm. Han fotograferade sin omgivning där han råkade befinna sig. Ofta vardagliga situationer. Han plåtade även mycket på jazzplejset Gyllene cirkeln på 1960-talet. Njut av hans bilder här!

I en DN-artikel från den 25 juni 08 hänvisas till att han försökte sätta sig in i fotograferandets konst genom att läsa boken Amatörfotografen av K. O. Sjöström i slutet av 1940-talet. Men Gunnar fattade ingenting. Själv har jag trettonde upplagan av boken från 1953, en av de böcker som fanns i mitt föräldrahem och nu i mitt. Smoliansky fick lära sig själv. Så gjorde även jag i de tidiga gymnasieåren när jag började läsa i den gamla boken och använda farsans Olympus Wide som lanserades 1955 och köptes av honom lagom till min födelse 1959, en kamera med fast vidvinkel. Minns att svartvit film inköptes hos en fotohandlare på Södermannagatan i snöväder och så begav jag mig ut i omgivningarna tillsammans med kompisen Janne. De bilderna blev sådär. Men bättre och bättre med tiden.

Redan som parvel hade jag fattat tycke för kameran som manick och haft några lådkameror som kördes utan film och senare den klassiska Kodak Instamatic med exploderande blixtkuber. Så småningom blev det olika spegelreflexer och nu gäller digitalkameror.

ak28

På galleri ak28 på Krukmakargatan 28 på Söder kan man se videokonst och experimentfilm, bland mycket annat. En närmare beskrivning av verksamheten hittar du här. Och i deras arkiv finns exempel på vad som har visats - t.ex Niklas Holmgrens kortfilm ''Jättekul att se dig''.

Drömmens ögon

I Per Wästbergs memoarbok De hemliga rummen från 2006 kan man (bland mycket annat läsvärt material) läsa följande som jag citerar från en av hans barndoms jungfrur.

''I drömmen ser du med ögonens baksida. De måste övas varje natt så att de aldrig blir närsynta.''

En puff för hemsidan och Dr Bose .Net

Glöm inte bort Pretto films hemsida. Sedan en tid tillbaka finns där ett udda retroavsnitt betitlat Dr Bose .Net. På hemsidan kan ni läsa bakgrunden till den sajten och även få instruktioner om den lugubra och inte helt logiska navigeringsstrukturen. Just nu felar den dessutom, arbete pågår att lösa det. Gammal Java ska förhoppningsvis ges nytt liv. Därför kommer här en länk och ingång till en del av materialet - Andy Pandy. Högtalare på, lek med musen! För den över bilderna med olika hastighet och kombinationer... Älska eller hata det!

Uppdateringarna av hemsidan kommer att öka under sommaren. Snart drar filmarbetet igång med ökad intensitet och texter, nytt material och arbetskopior på sekvenser från En Morpheinists Drömmar kommer att läggas ut. Håll utkik!

Äntligen - re:frame!

Nu kan man utan krångel och letande köpa en mängd tidigare svåråtkomliga eller knappt alls åtkomliga filmer. Här finns ren experimentfilm men även mer ordinär kvalitetsfilm liksom viss asiatisk, dokumentärer och utbildningsfilm. Det är bara att botanisera på hemsidan. Det går att söka på genre, ämne, samlingar m.m. Vill man beställa är det enkelt eftersom re:frame har ett samarbete med Amazon när det gäller inloggning och betalning. Jag har just nu beställt By Brakhage - Anthology - Criterion Collection utgiven av det utmärkta Criterion som är ledande när det gäller kvalitetsutgåvor på DVD.

Alltså: re:frame nästa!

Kvällshymn

All historieskrivning är rekonstruktion - det förflutna skapas i samtiden. Vi minns för att förstå det som är.

Om konsten att aldrig bli klar

Essäkonstens fader och nestor Michel de Montaigne skrev sina berömda essäer på ett sätt som gör att de fortfarande talar till oss - vi läser med nöje och igenkännande och plötsligt har en kommunikation upprättats mellan denne aristokrat från 1500-talet och oss nutida läsare. Även om det kräver lite understöd från goda förläggare.

Montaigne skrev, läste, funderade, la till, prövade en ny tanke, skrev om. Han blev aldrig färdig. Så ock Pretto films blogginlägg. Det kan löna sig att återvända för en omläsning - omläsningens lov omhuldas i allmänhet. Gamla blogginlägg kan således ha försetts med ny, kompletterande text eller någon tanke förkastats och därmed strukits. Att ständigt pröva och ifrågasätta är fundamentalt. Därför blev Montaignes mest frekventa fråga "Vad vet jag?" Så sant.

Sugen på en kritisk artikel om IB?

En sådan står givetvis att finna i nya numret av den eminenta filmblaskan Film & TV med Stefan Jarl som ansvarig utgivare.

I senaste numret finns en lång artikel av Håkan Lagher, min ungdoms Schlager-hjälte (om ni mig rätt förstår). Artikeln har rubriken Bergmans demoner, på riktigt och vi får följa artikelförfattarens jakt på kritiska och därmed kompletterande källor till den rika flora av välanpassade texter som har producerats, både innan förra sommaren och efteråt. Köp och läs är ett enkelt råd.

Detta gäller även för den intervjubok som kom ut i april om Stefan Jarl av Cyril Hellman. I boken hörs även Lukas Moodysson, Jonas Åkerlund, Mikael Persbrandt och Thommy Berggren m.fl.

Vad är en prettofilm - ejenklien?

Fundera, välj, klicka och rösta! Ejenklien?