Och landskapen skall vandra in i mig

Den vackra rubriken skrevs av Plura Jonsson i sin nyutkomna bok Resa genom ensamheten. En rik bok som är ett måste för alla oss som följt Eldkvarn genom det ljuva livet. Just nu snurrar ett av deras högkvalitativa alster, Sånger från Nedergården från 1994, som bakgrund till min läsning av boken. Detta skrivs i all hast under ett planerat läsavbrott.

Nyligen läste jag om en annan man, biografin om Ulf Lundell, Vill du ha din frihet får du ta den, i tre volymer av Måns Ivarsson. I ett annat liv i en annan tid satt jag en gång i ett kök på Söder och käkade hans egenhändigt ihopsnajdade banan- och chokladtårta till sitt hjärtas dam, dåförtiden. Det var henne jag kände. Hur lever livet nu G? Jag vet väl på ett ungefär, såg dig och din familj i tv-filmen för några år sedan.

I de skälvande slutminuterna av årets bokrea köpte jag på nätet boken Fotograferna av Micke Berg. Han är fotograf och ger i boken en personlig bild av hur fotograflivet såg ut på Söder och andra ställen från 1970-talet och framåt. Här möter vi både kända och mindre kända fotografer och deras slit för att ta sig fram inom och ibland utanför yrket. Han är lite gnällig ibland, Micke Berg, och boken har ganska många korrekturfel men bilderna i boken håller hög klass. Och viktigast: hans råd till alla fotografer inklusive honom själv. Vill ingen ge ut din fotobok? Ge ut den själv! Vill ingen ställa ut dina bilder? Ställ ut dem själv! Det går. Gör!

Alla böckerna behandlar en personlig historia som utspelar sig några decennier bort och fram till idag. Det personliga vävs samman med tidsandan och samhällets utveckling i stort och smått. För egen del tar jag just nu, när detta skrivs, fasta på deras beskrivningar som gäller Söder, min egen hembygd och vars urbana landskap vandrat in i mig för att stanna.