Vi skulle ju ses på Plattan |

(Click!)

Carl Johan De Geer |

Carl Johan De Geer – Ledtrådar om mönsterrapport. from Färgfabriken on Vimeo.

Carl Johans begär | De Geer på Färgfabriken

På lördag öppnar den första retrospektiven någonsin med Carl Johan De Geer - Ledtrådar.  Den ska ses snarast möjligt. Femtio år med en mix av film, måleri, foto, textil, litteratur, scenografi och grafik.

Se även tre av mina tidigare blogginlägg:
De Geer - fördjupningskurs
Soulväder
Meyerateljéeerna - The End

På YouTube finns mycket material att botanisera i för den som vill bekanta sig med hans filmer m.m.

Lunchsyn i april |

(Click!)

Fotografen | Vanja Sandell Billström

Denna kortfilm är en av sex som finns med på DVD:n som medföljer FLM nr 25. Tema: Mellanrum.

Jag har sett Fotografen några gånger nu. Det samlade intrycket är kluvet. Filmen blev nominerad till både Guldbagge och Startsladden. Filmens premiss och tankarna bakom filmens tillkomst kan man läsa om här, i ett extramaterial på FLM:s hemsida.

Först: att göra den här typen av film är viktigt - och alla andra typer av filmkonst och konstfilm som söker sig fram på egna vägar; tänjer och bänder filmspråket.

Min behållning av filmen är främst ''porträttet'' av författaren Stig Larsson i sin lilla lya på Lilla Essingen; en folkhemsbox som jag själv har bebott i ett antal varianter. Likaså kul att se Sten Sandell, en kompositör jag uppskattar. Kameran som maktmedel, då - att skapa obekväma situationer och åskådliggöra detta i filmen. Här är jag mindre nöjd med utfallet - förutom med Stig Larsson. En kamera, stilla såväl som rörlig, kan otvivelaktigt vara ett maktmedel. Detta är väl känt. Några sådana situationer uppstår och redovisas. Och? Men - det som rätar upp premissen är sekunderna då Vanjas eget ansikte visas i närbild. Allt är förlåtet!

Vanjas senaste filmprojekt ”Det som finns” visas i Stockholm på Galleri Mejan 3-11 maj och på Konstakademien 28/5 – 15/6. Måste jag se.

Den Dramatiska Asylen |

För er som har missat denna serie - passa på att se den.

Om serien.
Här finns de övriga 49 avsnitten.

Pablo Ferro |

Dagens matiné bjöd en på en lysande och filmisk dokumentär om Pablo Ferro. Pablo who? Det handlar om mannen som skapade förtexterna och ibland även trailarna till en rad kända filmer; Dr Strangelove, A Clockwork Orange och många fler. Pablo - titeldesigner, filmare, reklamman.

Jag har tidigare skrivit om en annan förtextsgigant i filmvärlden, tillika Hitchcocks favorit, Saul Bass. Pablo Ferros liv spelas fram via intervjuer med folk i hans privata och professionella närhet och inte minst via intervjuer med Pablo själv. Detta binds samman med superba, animerade avsnitt och Jeff Bridges speakerröst. Pablo - ett liv. Född på Kuba 1935, kom till USA 1947.

Söderhjärta |

(Click!)

Nattåg till Lissabon |

I veckan släpptes filmatiseringen av Pascal Merciers (Peter Bieri) roman från 2004 på DVD - Nattåg till Lissabon. Bille August står som regissör, ett arbete som mötts av flera negativa recensioner.

Jag har nu sett filmen två gånger. August har fått kritik för att vara en alltför gammaldags och tråkig filmare. Till största delen är hans film mycket traditionell. Men det finns några procent som gör att den avviker vilket är det som ändå tilltalar mig - förutom temat om jakten på identitet.

Boken är givetvis mer komplex och bör läsas. Jag fick mitt exemplar av vännen L. Boken blev en försäljningsframgång, den kom första gången på svenska 2009, men det fanns även kritik av boken som kitschig. Mikael Timm ger en bild av boken som hyggligt stämmer överens med min.

Kolingsborg |

(Click!) Snart i minnets mull.

Mellanrum | FLM

DVD nummer fyra följer med nya numret av FLM. Sex filmer samlade under temat Mellanrum. Filmerna sägs röra sig fritt mellan filmkonst och konstfilm. Aha, det är därför jag finner dem spännande.

En har jag sett tidigare, Repertoar av Tova Mozard, då den visades på Kulturhuset i Stockholm. Filmen Fotografen av Vanja Sandell Billström ger oss bl.a. författaren Stig Larsson i sin lilla lya på Lilla Essingen - han intervjuas utan frågor, bara kameran som registrerar - för att visa på filmkameran som maktmedel. Den filmen kanske jag kommenterar ytterligare senare. DVD:n ger oss även Sjunga slutet nu, film av musikern m.m. Hans Appelqvist från hans projekt Sjunga slutet nu - CD och film.

Slavoj Žižek |

The Pervert's Guide to Ideology - en film med den Slovenska psykoanalytiska filosofen Slavoj Žižek.
En analys av film, musik, historia och nutida händelser som sätter fart på tankarna. Bör ses - blev söndagens frukostfilm för mig.

I en sekvens i filmen sitter Slavoj i ett flygplan - i ett plan på flygplanskyrkogården i Mojaveöknen. Den trasiga interiören, en del av samhällets avfall, får oss att inse betydelsen av historia.

Bild Text Rörlig bild Ljud | B O K

Jag letar form. En form som ska rymma rubrikens olika uttryck. Jag återvänder som så ofta till utställningskatalogen till den stora utställningen från 2001 av och med Peter Greenaway - Flyga över vatten. Den bläddras i. Så även i JH Engströms bokprisade fotobok med korta texter - La Recidence, Journal, 2009. Jag bläddrar i den stora faksimilutgåvan av Strindbergs Ockulta dagboken. Fotografen Micke Berg har gjort många fotoböcker, många med längre texter till urvalet av bilder, bl.a. The Dark Book.

Varför envisas med konceptet BOK för stilla och rörlig bild, text och ljud? Fotografierna behöver ett bra tryck och ett visst format för att fungera. Text gillar bok. Med hjälp av en smart mobil och t.ex. QR-kod kan läsaren även få tillgång till rörlig bild och ljud under läsupplevelsen av bild och text.

Hur ska det gå? Den som läser får se och höra.

Nyc. | New York City

(Click!) Bilden ovan är från den lilla staden som jag brukar skriva Nyc., dvs Nycopia. Klicka på denna länk och förflytta er till NYC och ett foto taget av fotografen David Thornell, på resa genom USA.

Eldorado 2.0 |

Kjell Alinge formerar sina trupper. Kanske blir det ett nytt program med bas på Internätet. Labyrint är arbetsnamnet. Läs mer på Kjells blogg.

Från Pretto films läsesal |

I dunklet ett bord och en läslampa - vad övrigt är, är mörker. Och tystnad.

Läser just nu Inger Edelfeldts senaste roman Konsten att dö - vi möter fotografen Jacky som möter Monia.

Efter Edelfeldt står Lena Andersson på tur; Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek.

Vidare: Vad hände med Danny Torrance från The Shining? Svaret ges i Doctor Sleep av Stephen King.

Hur skriver man? Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King kommer att läsas.

En tung trilogi: Lotta Lotass x 3 - Den vita jorden, Den röda himlen och Den svarta solen.

Se där veckans skörd av böcker anlända till Pretto films bibliotek.

Crack |

(Click!) Tog en solofika i den lilla staden. Vid fyrablecket, när fiket stängde, blev det en kortare fotopromenad. Resultatet ser ni här.

När jag letar motiv rör jag mig ofta långsamt; sökande, dröjande, går nära, återkommer. När jag sedan ska fånga den bild jag redan tänkt ut och börjar plåta motiv av det slag som visas här ovan så ger det upphov till fundersamma blickar från folk runt omkring. Vad plåtas? Varför? Här finns väl inget. När bilden sedan visas, helst i ett bra boktryck eller som en print, så tycker många att javisst, där fanns ju en bild. Den såg jag inte. Medan andra åter fortfarande tycker att det inte var värt att fotografera.

Varje bild behöver ett visst format och upplösning för att fungera, dvs för att ge ett intryck, ha en effekt på betraktaren, för att (i bästa fall) starta den fantastiska motor som gör att bilden kommunicerar med betraktaren. En del av skillnaden märker ni om bilden överst först betraktas i det lilla formatet och sedan klickar på den för att se den i högre upplösning. De detaljer i bilden som jag värdesätter kräver dock en ännu högre upplösning - som visar porerna i betongen, känslan av stenarna och gruskornen. Ett hum om detta ges i den undre bilden.

Varför plåtar jag (och många andra) trasiga miljöer i svartvitt? Svaren är många. Ett kort och enkelt är att sådana miljöer är intressantare än felfria nya ytor; det trasiga väcker känslor hos betraktaren, tankar kring minnen och tid. Vi är alla mer än vi tror påverkade av vår vetskap om det förgängliga; vi mumlar alla odödlighetens mantra: Se mig! Minns mig! Jag har funnits!

För mig är alltså bilden ovan mer än dess beståndsdelar; brunn med kupollock, sprucken markbeläggning, cykelställ i betong mot en fond av slammad tegelvägg. Min erfarenhetsbas lägger till en fond av tankar och känslor kring urbanitet, tid, materialitet och textur när jag betraktar bilden.

Mornington Hotel 06:00 am | The Overlook Hotel

(Click!) I did it again - såg om Stanley Kubricks film The Shining. En mycket hållbar film som mer än väl tål - och bör - ses om många gånger.

Anledningen till att jag ännu en gång såg om den var att jag nyss läste en text av Lotta Lotass i hennes senaste bok Varia - Sken, tidigare publicerad i Subaltern, nr 3, 2008.

I Sken lotsas läsaren i ett väl uttänkt textflöde ut och in i The Overlook Hotel, genom korridorerna, rummen, miljöerna, detaljerna, geometrierna, mönstren. Somligt upprepas, miljöer återkommer. Referenser till Freud, Kubrick, berättelserna kring inspelningen, enkannerligen miljöbyggena i The Shining, bl. a. hämtade från bonusmaterialet till DVD-utgåvan från 2007. I den Blu-rayversion jag har finns ytterligare sevärt bonusmaterial. Texten kopplar även till Alain-Robbe Grillets manuskript/roman till Alain Resnais film Last Year at Marienbad - en annan filmpärla i mitt stora, fysiska filmbibliotek. Jag har även lyckats fånga ett originalexemplar av boken från Grove Press 1962.

Filmen The Shining är sedan länge kult. Webben dräller av olika ingångar. 2012 kom dokumentärfilmen Room 237 av Rodney Ascher. Häri återfinns många olika tolkningar av filmen - en del är intressantare än andra.

Snart ska jag återigen se om Last Year at Marienbad. Jag har sagt det förut: bra saker ska man återvända till. Läs om, se om, lyssna igen.

Claes Söderquist | Retrospektiv i repris

Påskhelgen 2013 besökte jag Konstakademien i Stockholm och såg en stor retrospektiv utställning med Claes Söderquists filmer gjorda mellan åren 1964-2013 - Passager. Om detta har jag gjort två tidigare blogginlägg - inlägg 1 och inlägg 2.

Nu visas retrospektiven på Kristianstads konsthall. Sevärd, tro mig. Den är dock i mindre format, vilket innebär att alla filmer inte kan visas samtidigt - detta var en av styrkorna på Konstakademien med sina generösa utrymmen.

Få en försmak - läs en ny artikel  och en recension i Kristianstadsbladet.

Ljusflöde x 2 | 16 feb 2014 em

(Click!)

En djefla massa konst! |

Fotografiska | Höstsalong mk II

(Click!) Med söndagens post går min ansökan iväg till Fotografiskas Höstsalong 2014; 20 fotografier samlade under temat City Elements och med individuella titlar.

Lux Lumen | Mira Eklund

Lux Lumen - In a chapel from Marcus Harrling on Vimeo.

Spana in hennes examensarbete från DI, Redwood, som tar avstamp från Lotta Lotass nätbaserade roman med samma titel.

Lotta Lotass | Varia under slutläsning

Ett spännande författarskap med en relativt sen men fullfjädrad debut. Läs presentationen av henne på Akademiens hemsida.

I Varia från 2014 samlas äldre texter publicerade i tidningar, tidskrifter och antologier. Jag har särskilt (återigen) fastnat för Mobil essä, tidigare publicerad i Anakronismer, 2007, givetvis representerad i mitt bibliotek sedan tidigare. Här rör vi oss mellan olika källor som behandlar rumtid, händelsekvanta, kubismen sedd från ett flygplan av Gertude Stein, konceptuell konst, kronotopen, Alain-Robbe Grillets modell för sin roman I labyrinten m.m.

Sammantaget tankevidgande och nära mina källor och inspiratörer till mina filmer.

PS.
I en artikel i fredagens DN Kultur säger Jim Jarmusch att inspelningen bara är ett sätt att samla material som sedan blir film i klipprummet. Visst är det så. Vidare: Jag är fortfarande en dilettant som går i gång på allt: film, musik, böcker, fågelskåderi, svampplockning och nya vetenskapliga rön. Medhåll även här. Detta tror jag även gäller för Lotta Lotass. DS.

Att somna med Gertrud |

I helgen läste jag en artikel i DN om Jonas Malmsjö som i vår spelar i Hjalmar Söderbergs pjäs från 1906, Gertrud.

Hjalmar Söderberg är en författare som varje läsare av böcker bör återvända till på stadig basis. Under några år på 80-talet brukade kamrat L och jag uppmärksamma Hjalles födelsedag med att bjuda oss själva på en lång och trevlig middag på någon lämplig krog. Ett år råkade detta ske på fel dag. Men vi var nöjda ändå.

Gertrud är nu återigen under nattlig omläsning. Härifrån stammar de ofta citerade orden:

Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.

Fotografiska | Höstsalong

Micke Berg, fotografen, skriver så här på sin blogg - läs inlägget. Det handlar om bristen på debatt och djupare analys av dagens fotografi.

Så, Fotografiska tänker sig en höstsalong. Lär strömma in en mängd bilder, bilder, bilder.

Om en marginell filmkultur |

Kort format, textskyltar, soundscapes, egenkomponerad musik, ej direktljud, frånvaro av en tydligt gestaltad berättelse, den till synes obearbetade formen, alla moment i filmens tillblivelse utförda av en person, ingen distribution och nollbudget - se där Pretto films produktioner i ett nötskal. Lägg därtill att samtliga filmer finns att se i olika fönster på nätet utan kostnad. Undantagsvis förekommer publika visningar på en fysisk plats, utan ersättning givetvis.

Jag placerar åtminstone för egen del filmerna inom genren Poetic cinema, kanske i  underavdelningen minimalistisk, och som hörande till den experimentella dokumentärfilmen. Återkommande teman är tid och minne, som för så många andra utövare av någon konstform.

Utmärkande för många av mina filmer är associativa hopp mellan miljöer och därmed bilder - rörliga såväl som stilla. Även ljudbilden kan vara associativ. Associationerna är, och måste vara, mina egna; men förhoppningen är alltid att någon annan också kan uppfatta dessa. Kamerainställningarna är enkla, ofta statiska. Kamerarörelserna utförs ofta, men inte alltid, i samband med att stillbilder visas i filmen.

Jag arbetar på att göra någonting inom expanded cinema; att låta filmupplevelsen ingå i ett sammanhang som överskrider betraktandet av en specifik film från början till slut. Att visa filmer på t.ex. ett galleri, eller en utställning, resulterar oftast (ofrivilligt) i detta, i betydelsen att besökaren oftast bara ser brottstycken ur en film innan nästa video kallar på uppmärksamheten. I dag har det återigen blivit allt vanligare att en och samma person presenterar sina verk i olika medier samtidigt på en plats; video, fotografi, skulptur, installation.

De senaste åren har många av de mest intressanta filmerna som visats på biograferna gjorts av filmare utbildade på någon konsthögskola. Redan 2011 togs detta upp i en artikel i Flm.

Många etablerade filmmakare inom konstfilmen tillhör en publikt och kommersiellt sett marginell filmkultur, även om några av dem också rör sig mellan olika genrer, och då även har en fot i den mer kommersiella filmkulturen i form av reklamfilm, spelfilm och/eller dokumentärfilm.

Var återfinns då mina filmer? I den yttersta marginalen, får väl svaret bli. Filmerna exponeras huvudsakligen i fyra olika fönster på nätet: hemsidan, Shooting People, Vimeo och Pretto films kanal på YouTube. Tillsammans har filmerna visats omkring 25 000 gånger; snittsiffran för de tre mest visade ligger på 3000 vardera. Vackert så.

Kronos Quartet | Bryce Dessner - Aheym

Philip Glass | Steve Reich

Jag såg filmen Koyaanisqatsi när den kom 1982. Bara bilder och musik. Ett uppvaknande. Upptäckte på allvar Philip Glass då. Vinylen med soundtracket köptes. Regissören Godfrey Reggio fullbordade så småningom sin filmtrilogi med den avslutande filmen Naqoyqatsi 2002.

Den 1 feb 2014 visas Koyaaniqatsi på Scandinavium, Philip Glass närvarar och framför musiken live tillsammans med Philip Glass Ensemble, Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska kör. Biljetter finns kvar. Hm.

I tisdagens DN fanns en artikel om Glass. Vill man se, höra och veta mycket mer rekommenderar jag filmen Glass - a portrait of Philip Glass in twelve parts.

På Juliard School i New York var Glass studiekamrat med Steve Reich, en annan av mina favoriter. Ett sätt att lära känna honom och hans musik är att se filmen City Life; tillkomsten och uruppförandet av hans stycke med samma namn, inspirerat av ljudlandskapen i New York.

Vill man fördjupa sig i Reichs tankar om musik så läs hans Writings on Music 1965-2000, Oxford University Press 2002.

Laborationer i filmberättandets utkanter |

Jag hade i dag turen, tack vare kamrat CH, att få läsa en essä som finns med i en nyligen utgiven bok - Den Nya Svenska Filmen. Kultur, kriminalitet och kakafoni. Essän är skriven av Lars Gustav Andersson vid Lunds universitet och har titeln Befintligt ljus. Carl Henrik Svenstedts filmer 2007-12. Gustavsson placerar in Svenstedt i ett filmhistoriskt sammanhang samtidigt som han beskriver och reflekterar över de senaste fyra filmerna. Tre av filmerna har jag sett ett flertal gånger och de ingår i mitt filmbibliotek, liksom Svenstedts 2006 utgivna box med filmer samlade under rubriken Poetic cinema.

De fyra filmer som essän utgår ifrån är Winter Gale, Harg! Platsens musik, Änglastämman och Tidens gång. Essätexten gör kopplingar både till Svensteds biografi och hans litterära texter, bl.a. romaner och dikter.

I tre av de fyra filmerna finns längre texter som läses av en berättarröst, en vital del för upplevelsen av filmerna; texterna binder ihop, lägger till, fördjupar det som sker i bild. De håller en hög litterär kvalitet och läses av, i fallande tidsskala från filmernas tillkomst, Sven Wollter, Erland Josephson och Jacques Werup. Delar av texterna återges i essän och bildar utgångspunkt för reflektioner.

Essän avslutas med följande ord:

De fyra filmer som här kortfattat har behandlats tillhör en publikt och kommersiellt sett marginell filmkultur, den experimentella dokumentärfilmen eller den poetiska filmen, men är uttryck för en reflektion över filmmediets villkor och estetiska möjligheter som är giltig långt bortom genrernas gränser. Här finns också en bild av Sverige i samtiden och en fragmentarisk självbiografi, präglad av 'denna okuvligt våldsamma strävan' att se och därmed också att göra film.

Belleville Baby | Bok och film

Filmen Belleville Baby fick en Guldbagge för bästa dokumentär 2013 och en bagge för bästa klipp. En personlig film av Mia Engberg med dokumentära inslag. En bra film med en form som tilltalar mig. Hyr den eller köp på t.ex. SubDVD.

Intressant är att även läsa boken, som är en reviderad och kompletterad version av hennes masteruppsats Belleville Baby - Anteckningar från en filmisk process, Akademin Valand Film 2013. Går att köpa via Göteborg International Film Festival.

Tidens Gång | CH Svenstedt

I fredags kom filmen, skickad för andra gången, enligt CH.

Tidens gång, en hyllning till Wim Wenders Im Lauf der Zeit från 1976, en roadmovie genom ett nattligt Östergötland av filmaren och författaren Carl Henrik Svenstedt. Tretton minuter av poesi; Svenstedts text om, och inspirerad av, de till synes triviala miljöer han färdas genom i sin bil på väg mot sin stad, slutdestinationen i filmen. Fotot är effektivt utfört av Errol Tanriverdi. Texten läses av Jacques Werup, vilket är kongenialt. För mig är detta en tät, skickligt komponerad film. Förutom bild och text så finns i filmen musik, sparsmakad men så rätt, av Anders E Larsson.

Man kan bara hoppas att den visas på TV framöver - håll utkik!

AIVA Video Art Festival 2014 |

Så, äntligen håller jag på att förbereda min ansökan x 2 till årets AIVA. Verkar bli oerhört många som söker i år, chansen att komma med tonar ut i vitt. Finspång, 28-31 maj. Mina utvalda filmer kan ni se här nedan. Acid Rain från 2013, Stockholm | London Noise från 2009.

ACID RAIN from Bo G. Svensson | Pretto film on Vimeo.

Stockholm | London Noise from Bo G. Svensson | Pretto film on Vimeo.

David Molander | Beckersstipendiat 2014

Ur juryns motivering:

''David Molanders arbeten präglas av en tydlig vilja att förstå stadsrummet, hur det fungerar och varför det ser ut som det gör. Redan tidigt i sina fotostudier började han undersöka urbana miljöer utifrån specifikt utvalda aspekter. Hans strävan tycks vara att ringa in kärnan i stadens urbanitet, där alla delar i en bestämd miljö avbildas, sätts samman i nya konstellationer för att öka synligheten och därmed förståelsen. Den dagliga närheten till miljöerna gör oss blinda men Molander vill med sina bilder få oss att återupptäcka deras ursprungliga funktion, paradoxala karaktär och dolda strukturer. Han använder foto, filmcollage och animationer för att samla en mängd information som sedan blir delar i en genomträngande tolkning präglad av både uppdelning och förtätning. I mötet mellan arkitektur, broar, gator och mänskligt interagerande uppstår både skimrande vackra miljöer och tragisk misär. Med olika motsatspar som styrande princip konfronterar Molander delar i staden som i foton, rörliga bilder och collage får en närapå skulptural presentationsform.''

Ett omtalat verk från 2010 är City Heart från An Urban Anatomy.

Att inspireras av de bästa |

För både fotografi och film så är det en bra idé att titta på duktigt folk och deras alster, en urgammal metod. För street photography finns t.ex. André Kertész filtrerad genom Eric Kims blogg/hemsida.

Rådströmmood |

Ständiga omtitt, omsorteringar, borttagande, sortering i mappar, väntan, gå tillbaka, sortera om och bort. Så går det till när det gäller att vaska fram tänkbara foton att visa. Jag visar ännu många som inte borde.

Det finns ett grundmood i många av mina fotografier; detta förstärker jag ibland vid efterbehandlingen. Ibland är stämningen tydlig, ibland inte. Men den finns där, som en drone. Detsamma gäller för mina filmer. Vill jag tro.

De försvunna städerna
Alla städer som historien har format i gyttja
- de stiger upp ur tjärnens nattsvarta vatten,
klipper med sina bakgator, glimmar och lyser någon dag
och tecknar tiden i skimrande boulevarder och avenyer
- - -
Just detta ögonblick är det viktigaste i ditt liv
och ändå lika snart glömt som det du nyss levde
Det är inte bara resten av ditt liv som återstår,
det är också den andra delen som är försvunnen
Inte förbrukad, men av tiden vänd ner i jorden
som allt det som i trädgården blommat, lyst en dag
och sedan tagit steget mot höst
i denna egendomliga önskan
att bli föremål för längtan och sorg

Stenklockor slår
Kanske vill oss tiden ingenting,
rör bara vid oss som skiftningarna i väderleken,
häftar vid oss som dagg välsignar gräset eller
smeker som frosten tunna sprickor i våra ansikten
med en hand som är kall efter att alltför länge ha vilat
mot marmorskivan på bårhusets anatomiska teater

Ett ord är tiden, ett enda bland oräkneliga andra
i världens encyklopedi, och du är beredd
att leva i det, gång på gång, gång på gång,
i vilken nyuppfunnen grammatik som helst
så länge du får stanna i inandningen mellan
det levandes alla skiftande stavelser

- - -

På scenen står till sist endast Claudio
beredd att till vilket pris som än krävs
hålla kvar en möjlighet att leva
Ett löfte om tomhet, ett hot om uppfyllt liv,
en stenklocka slår, ringer in sin stumma mässa,
kallar var förlorad återstod till samling i enskildhet

Deltat
Det intensiva ljuset bryter fram ur linsens klara källa och
    väller ut i mörkret, genom dofter och dimma, andetag
    och kroppsutsöndringar, mummel och tystnad, för att
    mot projektionsdukens ändlöst vita ocean forma bilden
    av en människa

- - -

Utdrag ur tre dikter av Niklas Rådström, från diktsamlingen
Om att komma tillbaka till dikten, W&W 2000.

Sold |

I går roade jag mig med att gå igenom samtliga försålda fotografier (motiv) på Saatchi Online. 924 stycken olika motiv har sålts sedan starten, antal fotografer är färre; flera av dem har sålt en eller flera fotografier i original (begränsad och numrerad upplaga) och printar. Två av 924 sålda motiv är mina. Drygt 8 800 verk har försålts totalt.

Det finns mer än 60 000 konstnärer knutna till online-delen av Saatchi, måleriet dominerar. Spännvidden mellan motiven i sektionen för fotografi var oväntat stor. Som vid all försäljning av fotografi (och övrig bild) så är det den enskilda bildens uttryck som premieras, dvs gör att den säljer.  Detta är ju ingenting nytt, men lite tråkigt.

I en fotobok kan man arbeta med ett större antal bilder; serier eller teman, som presenteras i en följd över uppslagen och tillsammans bildar ett narrativ. En sorts berättelse i bild. Då närmar vi oss filmen, en variant av. I en fotobok kan man genom montaget, att ställa en eller flera bilder mot varandra, uppnå ett uttryck utöver de enskilda bilderna. Detta ger även möjligheten att använda bilder som inte enskilt har den starka laddning som t.ex. bilder till försäljning måste ha, men som i ett sammanhang väl kan försvara sin plats.

Ett narrativ i en fotobok kan vara mer eller mindre tydligt. För mig är det viktigast att urvalet och sammansättningen av bilderna förmedlar en känsla, en ingång till fotografen och till det som finns i bilden. Varje fotografi är ett sorts självporträtt hävdas det, och det stämmer i hög grad för de bilder jag är ute efter. Jag letar motiv och uttryck som överensstämmer med mina olika känslotillstånd. Om man som jag ofta fotograferar byggnader, enskilt eller i sammanhang, så betyder detta givetvis att bilderna kan uppfattas på en mängd olika sätt, beroende på betraktarens erfarenheter och sinnestillstånd vid betraktningstillfället. Men genom urval, bildutsnitt, ljussättning m.m. så ger jag bilden en riktning.

Som alltid gäller, att vi i hög grad ser det som vi har kunskap om, eller hur, Johann Wolfgang von Goethe? Jag kom att tänka på detta när jag såg om dokumentärfilmen How to Make a Book with Steidl. I ett avsnitt av filmen, som är ett utmärkt porträtt av Gerhard Steidl och levererar många tips om fotoböcker, så besöker Gerhard en kund ute i öknen, i Qatar. De tittar tillsammans på några fotografier av sanddynernas mönster i olika ljus och vid olika tidpunkter. Med den kunskap de boende har om området så läser de in stämningar och känslor som jag inte uppfattar, upptäcker jag när jag ser filmen. Tänk på Fröken Smillas känsla för snö.

Om filmens materialitet och tåg |

I senaste numret av FLM skriver Arash Kermanshahani om filmaren James Benning som fram till och med 2007 arbetade med 16 mm film men som sedan dess övergått till digital teknik. Inom den s.k. experimentella filmen har just själva filmen, både formatet och celluloidremsan i sig, varit en viktig beståndsdel i skapandet. Den har använts på alla upptänkliga sätt; exponerad, oexponerad, emulsionen borttagen och ersatt med handritade bilder, skrapningar på emulsionen, färg, mönster som uppstår genom filmremsans rörelse och många andra tekniker.

Ett utdrag ur Bennings film från 2007, RR, kan ses här. Filmen består av 37 tagningar på olika tågset som passerar bildytan i kombination med text.

Tåg och film har ofta kopplats ihop; Benning liknar tågets vagnar med filmrullens bildrutor. Så använder även jag i mina filmer ofta tåget som en metafor för rörelse, tid, förändring.

Att använda digital teknik för att göra film, är det film? Nej, hävdar många. Eftersom jag inte heller längre arbetar med den analoga filmremsan som medium så talar jag helst om rörlig bild. Denna kan åstadkommas med flera olika tekniker, där den digitala är en.

Om ni vill se rörlig bild och tåg bland mycket annat kan ni ansluta er till den tyvärr exklusiva skara av tittare som hittills sett The Nocturnal Soundscape of the Ningtingale Forebodes Yet Another Dawn.

Vikole Yanson |

Från en av mina ''följare'' på SoundCloud, där jag har min electronica - Vikole Yanson från Sankt Petersburg.

Nu är det jul igen |

Jul i betydelsen ledighet från förvärvsarbetet - fokus på det kostbara film- och fotoarbetet, det som äter tid och kostar pengar men ändå är helt nödvändigt.

Sitter med ansökan till årets AIVA Video Art Festival i Finspång, arrangerad av Anders Weberg. Funderar på vilka två filmer jag ska välja ut. Det är andra året som festivalen hålls. Skickade in en film förra året men utan framgång, något som även drabbade hundratals andra. I förra veckan hade redan långt över femhundra anmälningar gjorts. Deadline den 1 mars.

Igår såg jag om filmen om Anders Petersen av JH Engström. Sådana filmer inspirerar mig. Därför såg jag senare under dagen även om filmen om Hans Gedda. Han ställer snabbt ihop olika stilleben av grejer han samlat på sig; djurkranier, glas, metall, dockdelar m.m. Jag har sedan en tid tillbaka ett gammalt strykjärn stående på arbetsbordet, ett sådant järn man förr värmde på spisen. Strykjärnet väntar på att ingå i något fotosammanhang, i vilket är ännu inte helt uttänkt. Marcel Duchamp gjorde sitt, Tuija Lindström sitt.

Nu väntar en uppdatering av Pretto films hemsida, som långsamt växer fram i sin nya skepnad - gör ett besök.

Väntan - på ännu en bok, denna gång av Christian Caujolle om Anders Petersen. Väntar också på Carl Henrik Svenstedts senaste film Tidens gång, han kontrade min beställning med ett julkort den gode kamrat CH.

Merry Christmas | 2013

(Click!)

Accorrrrdion | Lars Hollmer

Jag har ju tidigare här på bloggen tipsat om tvenne musikanter från Finland med accordion som bas, nu är turen kommen till Lars Hollmer som tyvärr knallade ur tiden 2008. Samla Mammas Manna, solokarriär, Boeves psalm - kanske väcker dessa insatser några minnen hos er. I klippet hör ni inledningsvis Viandra.

Lou Reed | Emotion In Action

(Click!) Det blev tre fotoböcker av Lou Reeds hand; Emotion In Action (2003), Lou Reed's New York (2006) och Romanticism (2009).

Samtliga böcker gjordes i samarbete med bl.a. Gerhard Steidl, den karismatiske boktryckaren och förläggaren i Göttingen som ger ut en stor del av den samlade volymen fotoböcker av hög klass. Den som vill se honom in action kan köpa den prisbelönade dokumentärfilmen How to Make a Book with Steidl. Här ges en bild av både bokproduktion, möten med fotografer och inte minst av Gerhard själv; dynamisk, bestämmande, kunnig, petig, otålig.

Emotion In Action är tvådelad, som framgår av bilderna ovan. Två böcker, den mindre vilandes i den stora, förvaring i en bokkassett. Här är det urvalet av bilder, sammanställningen över ett uppslag och flödet genom sidorna som gör fotoboken, enligt mig.

Som på de gamla segelfartygens tid | Fast sämre

Den nionde november lämnade mitt exemplar av Lou Reeds fotobok från 2003, Emotion In Action, Richmond i Texas. I dag damp den ner i min brevlåda, nästan sex veckor senare. Jaja, den tullen, boken har väl suttit i karantän. Med segelfartyg i början av 1800-talet tog turen till New York omkring två månader. Med ångfartygen minskade tiden rejält; på 1890-talet tog rutten Skåne - New York 10-12 dagar. Men okej, Texas är några hundra mil till.

Dock - bra bok + bok. I morgon följer mer om detta.

En vintersaga |

(Click!) Vinterregn. Reser genom gråhetens landskap. Ingen dager synes än, mer än detta gråa ljus. I andra änden av vägen ligger en stad. Svenstedts senaste film är en roadmovie genom Ög, ännu osedd av mig. Alinge rapporterar från New York på sin blogg. Tippe-tapp. Tystnad råder. Tomtenissar dansar i julfilmen av Lennart Gustafsson till Anders F. Rönnbloms låt Det är inte snön som faller. Japanska forskare har bevis för att universum är ett hologram. Jag reser vidare.

Bildserier |

(Click!) På Pretto films hemsida kommer kompletta bildserier snart att finnas under Photography i menyn överst på startsidan. Detta till skillnad från de urval som visas på Saatchi Online och Konstkvarteret - sinsemellan olika.

À propos d'Anders Petersen |

(Click!) JH:s film om Anders Petersen har kommit från Montreuil. Såg om den i veckan. Ett nära vänskapsporträtt. Fotografiet som en bisak, något som uppstår i mötet mellan människor.

Tacita Dean | Tate Modern 2011

I Sami van Ingens mycket intressanta bok (avhandling) Moving Shadows. Experimental Film Practice in a Landscape of Change skriver han bl.a. om Tacita Deans verk Film som visades på Tate Modern 2011. Jag hade inte sett verket tidigare men det går att se på YouTube. Jag tillåter mig att länka till det. Där finns även en film som visar tillkomsten.

En intervju med Sami finns att läsa på nätmagasinet Walden - Möjligheten till misslyckande: Ett samtal med Sami van Ingen.

Jag återkommer snart till en del av de idéer och förhållningssätt som Sami van Ingen presenterar i sin bok.

Barcelona |

(Click!) I väntan på att negativen hittas, nio skannade papperskopior i urval och processade i ljuset av mitt jag fjorton år senare.

Advent |

(Click!)