I går roade jag mig med att gå igenom samtliga försålda fotografier (motiv) på Saatchi Online. 924 stycken olika motiv har sålts sedan starten, antal fotografer är färre; flera av dem har sålt en eller flera fotografier i original (begränsad och numrerad upplaga) och printar. Två av 924 sålda motiv är mina. Drygt 8 800 verk har försålts totalt.
Det finns mer än 60 000 konstnärer knutna till online-delen av Saatchi, måleriet dominerar. Spännvidden mellan motiven i sektionen för fotografi var oväntat stor. Som vid all försäljning av fotografi (och övrig bild) så är det den enskilda bildens uttryck som premieras, dvs gör att den säljer. Detta är ju ingenting nytt, men lite tråkigt.
I en fotobok kan man arbeta med ett större antal bilder; serier eller teman, som presenteras i en följd över uppslagen och tillsammans bildar ett narrativ. En sorts berättelse i bild. Då närmar vi oss filmen, en variant av. I en fotobok kan man genom montaget, att ställa en eller flera bilder mot varandra, uppnå ett uttryck utöver de enskilda bilderna. Detta ger även möjligheten att använda bilder som inte enskilt har den starka laddning som t.ex. bilder till försäljning måste ha, men som i ett sammanhang väl kan försvara sin plats.
Ett narrativ i en fotobok kan vara mer eller mindre tydligt. För mig är det viktigast att urvalet och sammansättningen av bilderna förmedlar en känsla, en ingång till fotografen och till det som finns i bilden. Varje fotografi är ett sorts självporträtt hävdas det, och det stämmer i hög grad för de bilder jag är ute efter. Jag letar motiv och uttryck som överensstämmer med mina olika känslotillstånd. Om man som jag ofta fotograferar byggnader, enskilt eller i sammanhang, så betyder detta givetvis att bilderna kan uppfattas på en mängd olika sätt, beroende på betraktarens erfarenheter och sinnestillstånd vid betraktningstillfället. Men genom urval, bildutsnitt, ljussättning m.m. så ger jag bilden en riktning.
Som alltid gäller, att vi i hög grad ser det som vi har kunskap om, eller hur, Johann Wolfgang von Goethe? Jag kom att tänka på detta när jag såg om dokumentärfilmen How to Make a Book with Steidl. I ett avsnitt av filmen, som är ett utmärkt porträtt av Gerhard Steidl och levererar många tips om fotoböcker, så besöker Gerhard en kund ute i öknen, i Qatar. De tittar tillsammans på några fotografier av sanddynernas mönster i olika ljus och vid olika tidpunkter. Med den kunskap de boende har om området så läser de in stämningar och känslor som jag inte uppfattar, upptäcker jag när jag ser filmen. Tänk på Fröken Smillas känsla för snö.
Det finns mer än 60 000 konstnärer knutna till online-delen av Saatchi, måleriet dominerar. Spännvidden mellan motiven i sektionen för fotografi var oväntat stor. Som vid all försäljning av fotografi (och övrig bild) så är det den enskilda bildens uttryck som premieras, dvs gör att den säljer. Detta är ju ingenting nytt, men lite tråkigt.
I en fotobok kan man arbeta med ett större antal bilder; serier eller teman, som presenteras i en följd över uppslagen och tillsammans bildar ett narrativ. En sorts berättelse i bild. Då närmar vi oss filmen, en variant av. I en fotobok kan man genom montaget, att ställa en eller flera bilder mot varandra, uppnå ett uttryck utöver de enskilda bilderna. Detta ger även möjligheten att använda bilder som inte enskilt har den starka laddning som t.ex. bilder till försäljning måste ha, men som i ett sammanhang väl kan försvara sin plats.
Ett narrativ i en fotobok kan vara mer eller mindre tydligt. För mig är det viktigast att urvalet och sammansättningen av bilderna förmedlar en känsla, en ingång till fotografen och till det som finns i bilden. Varje fotografi är ett sorts självporträtt hävdas det, och det stämmer i hög grad för de bilder jag är ute efter. Jag letar motiv och uttryck som överensstämmer med mina olika känslotillstånd. Om man som jag ofta fotograferar byggnader, enskilt eller i sammanhang, så betyder detta givetvis att bilderna kan uppfattas på en mängd olika sätt, beroende på betraktarens erfarenheter och sinnestillstånd vid betraktningstillfället. Men genom urval, bildutsnitt, ljussättning m.m. så ger jag bilden en riktning.
Som alltid gäller, att vi i hög grad ser det som vi har kunskap om, eller hur, Johann Wolfgang von Goethe? Jag kom att tänka på detta när jag såg om dokumentärfilmen How to Make a Book with Steidl. I ett avsnitt av filmen, som är ett utmärkt porträtt av Gerhard Steidl och levererar många tips om fotoböcker, så besöker Gerhard en kund ute i öknen, i Qatar. De tittar tillsammans på några fotografier av sanddynernas mönster i olika ljus och vid olika tidpunkter. Med den kunskap de boende har om området så läser de in stämningar och känslor som jag inte uppfattar, upptäcker jag när jag ser filmen. Tänk på Fröken Smillas känsla för snö.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar