Apparatminnen

Här ses tonårstidens bibel. Första rullbandspelaren väckte intresset. Dessa elektromekaniska saker krävde skötsel; avmagnetisering, rengöring, finjustering. De lockade också fram skaparlustan; sketcher, busringningar, musik och senare också program som Vinylparadiset spelades in.

Till de omistliga apparaterna hörde även skivspelaren. Vi talar vinyl. Upplärd av äldre kompisar behandlade jag tidigt skivorna med respekt; inga fingeravtryck, rengöring, damning före varje spelning. Fördelen är att vinylsamlingen 40 år senare är högst spelbar. Detta skulle ha glatt gamle Cecil E. Watts, grundaren av företaget som tillverkade hjälpmedel för skivrengöring med produkter som Dust Bug, Parostatik Disc Preener och Manual Parastat Model Mk IIA.

Låt mig citera från den lilla skriften Hur vårdar jag bäst mina grammofonskivor? Tredje upplagan, 1969.

Då en ny grammofonskiva tas fram ur sitt fodral, ser ni med förväntan fram emot att avnjuta dess musik. Samtidigt kanske på grund av tidigare erfareneter, beklagar ni det faktum, att den första magiska kvaliteten försvinner gradvis för varje spelning och ersätts med ständigt ökande knaster, skrapningar och andra bakgrundsljud. Nöjet att lyssna på skivan försvinner ganska snart och skivan kastas bort.

Hu! Skivor kastas inte bort, inte heller böcker. Nu ska jag lyssna på en grammofonskiva från 1978, Mike Oldfield's dubbelalbum Incantations. Avspelning sker med hjälp av en helt nytillverkad vinylspelare. Skivan hålls på plats med en skivklämma från Michell och torrrengörs med skivborsten Super Exstatic innan avspelning.