Fotografi upplevs av de allra flesta idag i digital form; i litet format på mobilen, i lite större format på en padda och vidare till, i bästa fall, en större skärm. Kanske ett bildspel på TV:n. Men många gör även fotoböcker av sina bilder; årsböcker över familjeliv och barn, specialintressen, resor. Det är bra. Nu när pengar inte behöver läggas på att ta fram papperskopior så är en bok en bra idè.
Varför gör jag fotoböcker? Fotografi är emotionellt, något subjektivt. Det är ett sätt att försöka fånga i bild en tanke, känsla - att låta objekt och/eller miljöer gestalta det inre landskapet. Det behöver givetvis inte alls vara så, men så är det för mig, på gott och ont. Ibland hoppas jag att även en och annan kommentar om det yttre blir synlig i bilderna.
Att sätta samman bilder till en bok, det är att ta vara på bildernas seriella egenskaper. Bilder i en sekvens eller flera, som en film. På Instagram gäller mest en bild i taget. I en bok kan bilder både laddas och förhöjas genom hur de presenteras och var i boken. En bild på en boksida blir till något delvis annat än bara som en av många på en skärm; som ett objekt som musealiseras (dåligt exempel) eller tänk på Duchamp när han ställde ut pissoar och flasktork - vår syn på föremålen blir till något annat än när vi ser dem i deras naturliga habitat. I mitt fall, så även i mina bilder; vardagens till synes triviala miljöer lyfts fram och ges några extra lager att tolka i bästa fall.
Innehållet är allt. Tanken bakom, utförandet, bildföljden, känslan är verktygen.
Vad vill jag berätta? En ingång ges genom de sju korta texter som finns inlagda i senaste fotoboken UN|SEEN. Ett enkelt exempel är:
Framing reality is a way to see.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar