Midsommarhelgens sista timma

Det har varit lördagsmatiné i Pretto films studio - Michael Hanekes Det vita bandet. Det var givetvis en bra film. Han har lyckats med det han ville uppnå med filmen, det han berättar om i bakomfilmen, som i sig är sevärd. Det vita bandet är vackert filmad i svartvitt. Bra barnskådespelare, en miljö som känns trovärdig. Scenografin ges tid att verka. Vägen till slutresultatet kräver hårt arbete. Som alltid.

Jag läser. Arne Anka i Rapport från kriget, suverän. J.M.G. Le Clézio, Färder i filmens värld, intressant. Nya numret av Film & TV har en lång artikel om Roy Andersson, den drog jag i mig nyss. Jag läser framför allt Fågen som vrider upp världen av Haruki Murakami. Långt efter alla andra, men jag läser den och förstår varför han är läst och omskriven.

Om morgondagen talar jag inte, men om måndagen och dagarna därefter. Då är tid för filmarbete.

Kvällens soundtracks har varit många. Men ett kan nämnas, en skinande vinyl från 1971, Moody Blues Every Good Boy Deserves Favour. Svart vinyl. röd spelare. Melankolisk mellotron blir till en hiss som färdas horisontellt. Här kommer natten.