söndag 28 mars 2010
Broberg | radio.string.quartet.vienna
Har under veckan fyllt på öronen med livemusik. Broberg gav 1 timme och 45 minuter av mestadels äldre material. Ok men i långsammare tempo än tidigare. Idag tankade jag 1 timme och 30 minuter med en formidabel stråkkvartett från Wien, läs och lyssna på den här! Vokalissa var tonsäkra R. Gustafsson.
lördag 27 mars 2010
Boxes | From Brillo To Kubrick
(Klicka för större bild.) Brilloboxarna känner de flesta till. Både de 'äkta' och möjligen de något mindre äkta. Inför den stora utställningen på Moderna i Stockholm 1968 vek Olle Granath och gänget 500 influgna Brillokartonger. Warhol gjorde även ett stort antal Time Capsules; i dessa boxar samlade han från 1974 ett stort antal varierade föremål - ett sätt att organisera värdefullt bråte. I kapslarna finns också hans livsberättelse samlad utan den utvalda och fragmenterade mediabild han annars lät synas. Med tiden blev det över 600 boxar och andra förvaringsmoduler. Film var Warhols passion. I början med minimal handling och maximal längd. Den stora retrospektiven på Moderna 2008 var en magnifk sådan. För de som missade utställningen och även mitt blogginlägg om hur man kan kompensera missad utställning, läs inlägget med tips här!
Filmaren Stanley Kubrick fyllde även han kartonger, i tusental på sin gård. 2008 gjordes en dokumentärfilm om dessa - Kubrick's Boxes. I filmen gås många av boxarna igenom och medarbetare och familj intervjuas om Kubricks sätt att organisera sina projekt. Han lät även specialtillverka arkivlådor i kartong med lock som skulle vara perfekt avpassade så att dessa inte satt för hårt och inte för löst. Precision krävdes. Helt i linje med hans med åren allt mer tilltagande pedantiska läggning. Till hans sista film, Eyes Wide Shut, plåtades över 30 000 foton på miljöer tänkbara för filmen.
Alla ställer vi samman tidskapslar, om än i olika antal och mer eller mindre medvetet. Men de finns där; i lådor, skrin, garderober, kuvert, vindar, hem...
Även en blogg blir med tiden en tidskapsel. För nytillkomna läsare (om några?) rekommenderar jag en bakåtbläddring i bloggen.
Två soundtrack på vinyl som snurrar just nu: Björn J:son Lindh från 1974, Boogie Woogie och Blood, Sweat & Tears första platta med samma namn från 1968.
Filmaren Stanley Kubrick fyllde även han kartonger, i tusental på sin gård. 2008 gjordes en dokumentärfilm om dessa - Kubrick's Boxes. I filmen gås många av boxarna igenom och medarbetare och familj intervjuas om Kubricks sätt att organisera sina projekt. Han lät även specialtillverka arkivlådor i kartong med lock som skulle vara perfekt avpassade så att dessa inte satt för hårt och inte för löst. Precision krävdes. Helt i linje med hans med åren allt mer tilltagande pedantiska läggning. Till hans sista film, Eyes Wide Shut, plåtades över 30 000 foton på miljöer tänkbara för filmen.
Alla ställer vi samman tidskapslar, om än i olika antal och mer eller mindre medvetet. Men de finns där; i lådor, skrin, garderober, kuvert, vindar, hem...
Även en blogg blir med tiden en tidskapsel. För nytillkomna läsare (om några?) rekommenderar jag en bakåtbläddring i bloggen.
Två soundtrack på vinyl som snurrar just nu: Björn J:son Lindh från 1974, Boogie Woogie och Blood, Sweat & Tears första platta med samma namn från 1968.
fredag 26 mars 2010
Repris | Från den yttersta periferins horisont
Kring mitten av sextiotalet fångades jag för första gången av en filmkamera, när jag var 6-7 år. Den äldre kompisen hade fått en super-8 och filmade här och där på Söder, däribland mig. Ganska snart började filmerna få lite mer struktur. Parallellt med detta spelade vi in olika påhittade historier på band, även busringningar ingick som spelades in med en avlyssnings-mikrofon. Detta fortsatte i flera år.
1972, när jag var 12-13 år, köptes min första stereoanläggning som bestod av en Sony TC 630 rullbandspelare med en inbyggd förstärkare och löstagbara högtalare och inte minst två mikrofoner samt hörlurar av märket Pioneer. Bandarn köptes av en trevlig försäljare, Christer Holm, i en musikaffär på Hornsgatan. Han var med i ett för mig då helt nytt band, Splash, som 1972 kom ut med sin första skiva, Ut på vischan. I affären spelade han upp en demoinspelning från den kommande skivan. Jag blev impad och tyckte det lät väldigt bra och drog till med influenser från Blood, Sweat & Tears som jag gillade då. Minns att detta togs emot som en komplimang. Innan köpet och ofta efteråt besökte jag affären och hade, som jag minns det, trevliga samtal med Christer. Det här var på den tiden man fick både längta och spara till saker som man ville köpa. Ganska snart kompletterades denna uppsättning med en skivspelare, en begagnad Dual 1010, fristående modell. Med spolbandspelaren spelades många obskyriteter och historier, pastischer på radioprogram m.m. in tillsammans med en annan kompis. Visitkort inskaffades också, ljudtekniker benämnde jag mig själv på Inspelningsbolaget Stockholmia. Lite senare tryckte jag en skylt med namnet Studio Monolit när jag i högstadiet pryade som handsättare på ett tryckeri på Söder. Flera manus, som faktiskt fanns, har jag sparat. Några inspelningar finns kvar, 30 år gamla, men inte särskilt många, tyvärr (för de inblandade).
Smalfilmerna blev mer avancerade, det stora projektet som jag deltog i hette När det sa ja i prinsens mage, en historia tydligt präglad av Monty Python. Då hade jag hamnat i tonåren och de äldre kompisarna gick på gymnasiet. Klippningen gjordes av de äldre och ockuperade ett helt rum, klippbord fanns ännu inte i vår värld. Ljud, röster och musik ingick och för att få någorlunda synk vid visningar så startades alla apparater med att dra ur/sätta i en av propparna för elen.
Gymnasieåren präglades mycket av skrivande. Omfångsrika uppsatser präntades och t.o.m. av mig begärda extra sådana. En novell fick jag refuserad av en tidning, med all rätt. Under denna tid fortsatte filmintresset även hos min smalfilmande kompis som lite senare, när jag hade börjat på universitetet, gick en ettårig filmkurs på en folkhögskola i Stockholm. Men innan dess, slår det mig nu, hade vi gått med i Sollentuna filmklubb. Långt ifrån Söder men där fanns bra utrustning att låna, hade vi snappat upp.
I filmklubben ingick då att göra en gemensam produktion. Kompisen och jag hamnade hemma hos författaren Peter Pohl, som länge hade arbetat med smalfilm också. Efter ett inledande möte så hoppade vi av, vilket inte blev poulärt. Vi hade redan bestämt oss för att spela in vårt eget manus - Vägen ifrån. Denna film spelades bl.a. in i Småland i min mormors gamla hus. Filmkameran, nu en Beaulieu super-8, lånade strålkastare, filter, en bandspelare av märket Uher 4000 Report samt några schysta Sennheisermikrofoner m.m. kördes ner till huset. Trots noggrann kontroll av elen så blev det lite hett i ledningarna vid en tagning, ett av rummen hade kvar gammal tygislolerad kulo - svettigt! Filmen klipptes på ett lånat klippbord från filmklubben, ett ombyggt 16mm-bord. Äntligen en film med synkat ljud även om filmen inte hade några läppsynkade repliker.
I början på 1980-talet hade vi och en kille som kompisen träffat under filmkursen börjat att jobba på ett gemensamt manus. Det blev många trevliga kvällar och manusskrivande, ofta på restauranger och pubar. 1983 bodde jag i andra hand i en ateljé, dvs en lägenhet avsedd som detta, på Hornspuckeln. Nu hade vi fått kontakt med Filmverkstan på Skeppsholmen och fått en handledare där. Efter att ha godkänt vårt ihopknåpade bildmanus med hjälp av den tredje medlemmen som hade visat sig vara dekoratörsutbildad och kunde rita hyggligt så fick vi låna utrustning att provskjuta filmen i 8mm. Platser rekades, bl.a. nerlagda delar av Serafens sjukhus (gamla Serafimerlasarettet). Vi använde även min lägenhet och drog in en massa elslukande strålkastare. Det hör till saken att jag hade lovat att inte använda för mycket el, eftersom det var en ateljé så var den rejält uppsäkrad och det var därmed en dyr grundavgift som temporärt var bortförhandlad. Efter vår testfilmning där dök det upp saftiga elräkningar som fick återverkningar ett år framöver. Tyvärr sprack hela projektet av olika skäl.
Under denna tid startade vi även en ljud- och bildförening, Ljudbildarna. Vi var väl ett tiotal, högst, personer som skaffade en källarlokal i Vasastan. Flera av dem hade gått den ettåriga filmkursen. Vi köpte gemensamt in en del utrustning, ljudprylar och ett system med två diaprojektorer för att kunna göra diaspel. Vi hade bl.a. en Revox G36 (nyservad av bandspelarnestorn Gerhard Schubert, fortfarande verksam) och en Teac 4-kanals mixer. Förutom fix med lokalen och inköp av grejer så gick min tid mest åt att serva både folk och apparater. Efter några år gled jag därför ur det hela.
Om mina filmrelaterade möten i samband med filminspelningar på Skansen har jag berättat om i tidigare blogginlägg liksom om mina sju dygn på Dramaten m.m.
1980 började jag på Skansen som s.k. stugvärd. Några av de personer jag träffade då umgås jag mycket gärna med fortfarande. Det året träffade jag bl.a. Mats som då spelade i bandet Apgnägg, rattade inspelningar och tillsammans med övriga band gav ut både mer och mindre kända band på etiketten Whale Records. Mats hade även då gjort filmmusik till filmen Underjordiskt sällskap - en fredagsresa under Stockholm (1979). Två år senare blev det mer filmmusik till den animerade kortfilmen Pensionatet tillsammans med Göran Agdur. Konstellationen kallade sig The Bruce Brothers och spelade in musiken på EMS (elektronmusikstudion), Studio A2 i Stockholm. Sedan slutet av sjuttiotalet hade Mats även varit delägare i filmbolaget Cineglaz. Bolagets stora uppgift var en film om de då pågående arkeologiska uträvningarna vid Gamla riksdagshuset, det som kom att kallas för Riksgropen. Det blev ett omfattande och spännande material som tyvärr ännu inte har färdigställts. Jag har sett stora delar av materialet, bl.a. en tidig grovklippning, och kan bara säga att vi är många som skulle bli glada om detta material visades! Att denna uppfattning delas av många arkeologer vet jag också. Tillsammans med en kompanjon driver Mats idag en ljudstudio, Phonurgia Audio. De har specialiserat sig på ljudrestaurering och överföringar av analoga inspelningar till digitalt format. Men de har även ett antal artister knutna till studion, senast ut var Martin Sundlers första CD En ny start hösten 2009. Under 1980-talet gav jag även ut Vinylparadiset, ett sketch- och musikprogram tydligt inspirerat av Kjell Alinges samtida radioprogram. Mitt 'program' distribuerades dock via kassettband i exklusiva upplagor, dvs i få exemplar till den närmsta kretsen.
Under en kort tid arbetade jag som programproducent på Västerorts kulturkommitté. Dessa lokala kontor löd då under Stockholms kulturförvaltning. Det blev ett av mina mest krävande jobb men också oerhört kul. Jag gjorde allt från att boka och förhandla om gage med artister, boka lokal, boka t.ex. pianostämmare, sälja biljetter, köpa blommor och mackor att ställa i logen, ta emot både artist och publik - kort sagt allt! Det hann hända mycket under de månader jag arbetade där. Tommy Körberg & Stefan Nilsson och Klara soppteater var några som passerade.
Fortsättning följer.
1972, när jag var 12-13 år, köptes min första stereoanläggning som bestod av en Sony TC 630 rullbandspelare med en inbyggd förstärkare och löstagbara högtalare och inte minst två mikrofoner samt hörlurar av märket Pioneer. Bandarn köptes av en trevlig försäljare, Christer Holm, i en musikaffär på Hornsgatan. Han var med i ett för mig då helt nytt band, Splash, som 1972 kom ut med sin första skiva, Ut på vischan. I affären spelade han upp en demoinspelning från den kommande skivan. Jag blev impad och tyckte det lät väldigt bra och drog till med influenser från Blood, Sweat & Tears som jag gillade då. Minns att detta togs emot som en komplimang. Innan köpet och ofta efteråt besökte jag affären och hade, som jag minns det, trevliga samtal med Christer. Det här var på den tiden man fick både längta och spara till saker som man ville köpa. Ganska snart kompletterades denna uppsättning med en skivspelare, en begagnad Dual 1010, fristående modell. Med spolbandspelaren spelades många obskyriteter och historier, pastischer på radioprogram m.m. in tillsammans med en annan kompis. Visitkort inskaffades också, ljudtekniker benämnde jag mig själv på Inspelningsbolaget Stockholmia. Lite senare tryckte jag en skylt med namnet Studio Monolit när jag i högstadiet pryade som handsättare på ett tryckeri på Söder. Flera manus, som faktiskt fanns, har jag sparat. Några inspelningar finns kvar, 30 år gamla, men inte särskilt många, tyvärr (för de inblandade).
Smalfilmerna blev mer avancerade, det stora projektet som jag deltog i hette När det sa ja i prinsens mage, en historia tydligt präglad av Monty Python. Då hade jag hamnat i tonåren och de äldre kompisarna gick på gymnasiet. Klippningen gjordes av de äldre och ockuperade ett helt rum, klippbord fanns ännu inte i vår värld. Ljud, röster och musik ingick och för att få någorlunda synk vid visningar så startades alla apparater med att dra ur/sätta i en av propparna för elen.
Gymnasieåren präglades mycket av skrivande. Omfångsrika uppsatser präntades och t.o.m. av mig begärda extra sådana. En novell fick jag refuserad av en tidning, med all rätt. Under denna tid fortsatte filmintresset även hos min smalfilmande kompis som lite senare, när jag hade börjat på universitetet, gick en ettårig filmkurs på en folkhögskola i Stockholm. Men innan dess, slår det mig nu, hade vi gått med i Sollentuna filmklubb. Långt ifrån Söder men där fanns bra utrustning att låna, hade vi snappat upp.
I filmklubben ingick då att göra en gemensam produktion. Kompisen och jag hamnade hemma hos författaren Peter Pohl, som länge hade arbetat med smalfilm också. Efter ett inledande möte så hoppade vi av, vilket inte blev poulärt. Vi hade redan bestämt oss för att spela in vårt eget manus - Vägen ifrån. Denna film spelades bl.a. in i Småland i min mormors gamla hus. Filmkameran, nu en Beaulieu super-8, lånade strålkastare, filter, en bandspelare av märket Uher 4000 Report samt några schysta Sennheisermikrofoner m.m. kördes ner till huset. Trots noggrann kontroll av elen så blev det lite hett i ledningarna vid en tagning, ett av rummen hade kvar gammal tygislolerad kulo - svettigt! Filmen klipptes på ett lånat klippbord från filmklubben, ett ombyggt 16mm-bord. Äntligen en film med synkat ljud även om filmen inte hade några läppsynkade repliker.
I början på 1980-talet hade vi och en kille som kompisen träffat under filmkursen börjat att jobba på ett gemensamt manus. Det blev många trevliga kvällar och manusskrivande, ofta på restauranger och pubar. 1983 bodde jag i andra hand i en ateljé, dvs en lägenhet avsedd som detta, på Hornspuckeln. Nu hade vi fått kontakt med Filmverkstan på Skeppsholmen och fått en handledare där. Efter att ha godkänt vårt ihopknåpade bildmanus med hjälp av den tredje medlemmen som hade visat sig vara dekoratörsutbildad och kunde rita hyggligt så fick vi låna utrustning att provskjuta filmen i 8mm. Platser rekades, bl.a. nerlagda delar av Serafens sjukhus (gamla Serafimerlasarettet). Vi använde även min lägenhet och drog in en massa elslukande strålkastare. Det hör till saken att jag hade lovat att inte använda för mycket el, eftersom det var en ateljé så var den rejält uppsäkrad och det var därmed en dyr grundavgift som temporärt var bortförhandlad. Efter vår testfilmning där dök det upp saftiga elräkningar som fick återverkningar ett år framöver. Tyvärr sprack hela projektet av olika skäl.
Under denna tid startade vi även en ljud- och bildförening, Ljudbildarna. Vi var väl ett tiotal, högst, personer som skaffade en källarlokal i Vasastan. Flera av dem hade gått den ettåriga filmkursen. Vi köpte gemensamt in en del utrustning, ljudprylar och ett system med två diaprojektorer för att kunna göra diaspel. Vi hade bl.a. en Revox G36 (nyservad av bandspelarnestorn Gerhard Schubert, fortfarande verksam) och en Teac 4-kanals mixer. Förutom fix med lokalen och inköp av grejer så gick min tid mest åt att serva både folk och apparater. Efter några år gled jag därför ur det hela.
Om mina filmrelaterade möten i samband med filminspelningar på Skansen har jag berättat om i tidigare blogginlägg liksom om mina sju dygn på Dramaten m.m.
1980 började jag på Skansen som s.k. stugvärd. Några av de personer jag träffade då umgås jag mycket gärna med fortfarande. Det året träffade jag bl.a. Mats som då spelade i bandet Apgnägg, rattade inspelningar och tillsammans med övriga band gav ut både mer och mindre kända band på etiketten Whale Records. Mats hade även då gjort filmmusik till filmen Underjordiskt sällskap - en fredagsresa under Stockholm (1979). Två år senare blev det mer filmmusik till den animerade kortfilmen Pensionatet tillsammans med Göran Agdur. Konstellationen kallade sig The Bruce Brothers och spelade in musiken på EMS (elektronmusikstudion), Studio A2 i Stockholm. Sedan slutet av sjuttiotalet hade Mats även varit delägare i filmbolaget Cineglaz. Bolagets stora uppgift var en film om de då pågående arkeologiska uträvningarna vid Gamla riksdagshuset, det som kom att kallas för Riksgropen. Det blev ett omfattande och spännande material som tyvärr ännu inte har färdigställts. Jag har sett stora delar av materialet, bl.a. en tidig grovklippning, och kan bara säga att vi är många som skulle bli glada om detta material visades! Att denna uppfattning delas av många arkeologer vet jag också. Tillsammans med en kompanjon driver Mats idag en ljudstudio, Phonurgia Audio. De har specialiserat sig på ljudrestaurering och överföringar av analoga inspelningar till digitalt format. Men de har även ett antal artister knutna till studion, senast ut var Martin Sundlers första CD En ny start hösten 2009. Under 1980-talet gav jag även ut Vinylparadiset, ett sketch- och musikprogram tydligt inspirerat av Kjell Alinges samtida radioprogram. Mitt 'program' distribuerades dock via kassettband i exklusiva upplagor, dvs i få exemplar till den närmsta kretsen.
Under en kort tid arbetade jag som programproducent på Västerorts kulturkommitté. Dessa lokala kontor löd då under Stockholms kulturförvaltning. Det blev ett av mina mest krävande jobb men också oerhört kul. Jag gjorde allt från att boka och förhandla om gage med artister, boka lokal, boka t.ex. pianostämmare, sälja biljetter, köpa blommor och mackor att ställa i logen, ta emot både artist och publik - kort sagt allt! Det hann hända mycket under de månader jag arbetade där. Tommy Körberg & Stefan Nilsson och Klara soppteater var några som passerade.
Fortsättning följer.
söndag 21 mars 2010
May The Bridges I Burn Light The Way
(Klicka för större bild: På Spaning Efter Den Is(tid) som flytt.) Bloggrubriken tilltalar mig. Den utgör titeln på Bass Clef, dvs Ralph Cumbers, nya platta. Recensionen i nya numret av Mojo framkallar köplust - men ska provlyssnas först.
Igår blev det några utställningar, Tokyo stories på Kulturhuset och Vårsalongen, sista rycket innan avslut nästa helg på Liljevalchs. Kommunal intog Plattan, vårdagjämningen med sol lockade alltför många att ta sig ut så att promenaden till Djurgården fick ske i gåsmarsch. En sen lunch intogs på Skansen av MedMera-anledning. Så småningom rundades dagen av med en middag på den lokala greken. En fin dag tillsammans med vännerna Å&E!
På tåget skissade jag fram en ny kortfilm med arbetsnamnet Nature Through Urban Life - And Vice Versa. Dags att köpa en ny Moleskine.
Nyligen avlyssnade jag Strindbergs lya, dvs den upphottade versionen av Blå tornet där de olika rummen har ljudsatts. Jag tycker att det fungerar bra. Ljuden från lägenheterna i stadens stenhus uppmärksammades av Strindberg själv och användes som en viktig markör i flera av hans texter.
Söndagens soundtrack i detta nu är Dream Pop, en kompilering som följde med senaste numret av Mojo. Här hörs Cocteu Twins, Cluster & Eno, Sigur Rós m.fl.
Igår blev det några utställningar, Tokyo stories på Kulturhuset och Vårsalongen, sista rycket innan avslut nästa helg på Liljevalchs. Kommunal intog Plattan, vårdagjämningen med sol lockade alltför många att ta sig ut så att promenaden till Djurgården fick ske i gåsmarsch. En sen lunch intogs på Skansen av MedMera-anledning. Så småningom rundades dagen av med en middag på den lokala greken. En fin dag tillsammans med vännerna Å&E!
På tåget skissade jag fram en ny kortfilm med arbetsnamnet Nature Through Urban Life - And Vice Versa. Dags att köpa en ny Moleskine.
Nyligen avlyssnade jag Strindbergs lya, dvs den upphottade versionen av Blå tornet där de olika rummen har ljudsatts. Jag tycker att det fungerar bra. Ljuden från lägenheterna i stadens stenhus uppmärksammades av Strindberg själv och användes som en viktig markör i flera av hans texter.
Söndagens soundtrack i detta nu är Dream Pop, en kompilering som följde med senaste numret av Mojo. Här hörs Cocteu Twins, Cluster & Eno, Sigur Rós m.fl.
måndag 15 mars 2010
Transfererad info | Ström i SR P2 - Onsdag
(Bild: Ström/SR.) Ett nytt pressmeddelande har nått Pretto film från Håkan Lidbo. På onsdag blir radioapparater och motsvarande tingestar strömförande. Då börjar den nya säsongen av electronicaprogrammet Ström. Håkan Lidbo, Mats Almegård, Hanna Österberg och Andreas Tilliander möter lyssnarna. Intervjuer blir det med t.ex. Pan Sonic och FM Einheit från Einstürzende Neubauten. I varje avsnitt skapar en svensk artist utifrån ett framtidsscenario framtidens musik. För er som har iPhone finns en ny applikation att ladda ner som låter er remixa m.m. Sröms temamusik - blir den bra spelas den i programmet. Onsdag 21.30 i P2.
söndag 14 mars 2010
Filmpremiär | Travel Mindscape Triptych
Fotomontage/bildbehandling: Bo G Svensson. Originalbild (porträtt) George Maciunas, troligen självporträtt.
Nu ligger Pretto films nya kortfilm ute för allmän beskådan - se den fr.o.m. NU på Shooting Peoples hemsida. Tillkomsten av filmen går att följa här på bloggen, gör t.ex. en sökning till höger en bit ner på sidan, skriv in 'Travel' så listas aktuella inlägg. Se också fler stillbilder från filmen på Pretto films hemsida.
Nu ligger Pretto films nya kortfilm ute för allmän beskådan - se den fr.o.m. NU på Shooting Peoples hemsida. Tillkomsten av filmen går att följa här på bloggen, gör t.ex. en sökning till höger en bit ner på sidan, skriv in 'Travel' så listas aktuella inlägg. Se också fler stillbilder från filmen på Pretto films hemsida.
We are all travellers. Through space and time, from life to death - and beyond.
fredag 12 mars 2010
tisdag 9 mars 2010
Rise And Schein, Andy
(Klicka för större bild.) Jag parallelläser alltså Citizen Schein och Andy Warhols Diaries. En utmärkt mix. Med en dash of Maciunasbiografin, slutläsningen. Som att varva sött och salt, gifter sig väl, ger vind i gomseglet och förpassar sinnenas farkost ut på ett hav utan hamnar. Typ. Kvällens soundtrack har ännu inte landat utan är på ingång - Joanna Newsom, The Knifes opera Tomorrow, in a Year m.fl. Snart i en laser nära mig.
tisdag 2 mars 2010
Nattbok
(Klicka för större bild.) Dagbok finns det de som skriver. Nattbok skriver ett fåtal, t.ex. Carl-Henrik Svenstedt. Nattbok passar mitt kynne. Aftonens notering blir kort. Digital korrespondens, en film av Francois Ozon, läsning i Andy Warhols Diaries och biografin över George Maciunas - se där kvällen så här långt. Kvällens soundtrack upprepas från föregående kvällar - några utvalda spår från Peter Gabriels nya 'Scratch My Back', bl.a. The Book Of Love. Ännu bjuder kvällen några timmar av kontemplativt pyssel. För er som ännu inte har läst den vackra och trösterika beskrivningen om kvällens storhet, läs här Göran Schildst text!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
