Du står där i kontemplativt lugn och betraktar de tillslutna
fönsterluckorna. Ärgade och mörka partier understryker känslan av avskildhet;
ett insiktsfullt lugn paras med denna avskildhet som förstärks av byggnadens
komposition och materialverkan.
Förfluten tid sipprar in i nuet framför din blick.
Bänken tom, nyss lämnad, flankerad av murstenens svärta - som silverpjäser i ett ålderdomligt brädspel.
Just där står du, och jag, ditt kameraöga, på exakt samma plats intill sista koordinat; ser det du ser, blicken blir till en och samma – en bild är given (inte tagen).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar