Cinema is not movement. Cinema is the projection of stills. - Peter Kubelka
Roland Barthes menar i en essä från 1970 att stillbilden (från en film) är ett fragment som varken går att betrakta som film eller fotografi, eftersom det ingår i och bildar ett flöde.
Själv hävdar jag på Pretto films hemsida att "Photography and film - it is all about one picture at a time. I like to explore the movement in a photo and the non-moving parts in a film sequence - and try to combine them into something unexpected."
Så, hur förhålla sig? Om man som jag rör sig i det stora filmlandets utmarker och undersöker vardagliga miljöer och hur ett sorts narrativ kan avtvingas byggnader, miljöer och ting utan dialog så är synsättet om icke-rörelse stimulerande. Som tankegods, som inspiration. Och att bryta mot, skapa friktion. Jag återkommer ofta till att visa rörelse i bild; en tunnelbana, ett tåg, en bil. Ofta i kombination med reducerad hastighet, olika ljudlandskap inspirerade av bilden, men inte realistiska.
Den analoga filmremsan rör sig rent fysiskt och skapar illusionen av rörelse. En digital fil? Det vi uppfattar som rörelse skapas mer tydligt enbart i våra huvuden. Att utforska fältet mellan vad vi rent fysiskt uppfattar som rörelse och hur vi intellektuellt processar detta känns lockande att utforska.
Jag avslutar med att citera mig själv:
Time Is Movement | Movement Is Change | Change Is Time
Roland Barthes menar i en essä från 1970 att stillbilden (från en film) är ett fragment som varken går att betrakta som film eller fotografi, eftersom det ingår i och bildar ett flöde.
Själv hävdar jag på Pretto films hemsida att "Photography and film - it is all about one picture at a time. I like to explore the movement in a photo and the non-moving parts in a film sequence - and try to combine them into something unexpected."
Så, hur förhålla sig? Om man som jag rör sig i det stora filmlandets utmarker och undersöker vardagliga miljöer och hur ett sorts narrativ kan avtvingas byggnader, miljöer och ting utan dialog så är synsättet om icke-rörelse stimulerande. Som tankegods, som inspiration. Och att bryta mot, skapa friktion. Jag återkommer ofta till att visa rörelse i bild; en tunnelbana, ett tåg, en bil. Ofta i kombination med reducerad hastighet, olika ljudlandskap inspirerade av bilden, men inte realistiska.
Den analoga filmremsan rör sig rent fysiskt och skapar illusionen av rörelse. En digital fil? Det vi uppfattar som rörelse skapas mer tydligt enbart i våra huvuden. Att utforska fältet mellan vad vi rent fysiskt uppfattar som rörelse och hur vi intellektuellt processar detta känns lockande att utforska.
Jag avslutar med att citera mig själv:
Time Is Movement | Movement Is Change | Change Is Time
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar