Sthlm 29 X XI |

(Click!)

Inget är som väntans tider |

På galgen. På en recension av Carl Henrik Svenstedt. På en giftinjektion. På svar från Folkets Bio. Där emellan får man roa själen med bröd och skådespel - och en droppe vitt vaccin.

En prata |

- Ni blundar?
- Självklart.
- Varför då?
- Allting blir tydligare då.
- Aha. Om ni öppnar ögonen. Vad ser ni då?
- Det vill ni inte veta.
- Jag förstår.

Reading Hillarp | Seeking Photographs

Söndag, post lunch. Svart skinnfåtölj. Solljuset silar in genom den mönstrade gardinen; ett stycke 1960-tal i grått och beiget. Ur den svarta stereoanläggningen strömmar musik; Atlantens vågor rullar in mot en strand i Bretagne, en keltisk harpa spelas av Alan Stivell, Eli Iza i en inspelning från 1971. Svart text läses mot vitt papper; Hillarps dagbok från 1947, året då hon och Livada intensifierar sitt umgänge. Läsningen kompletteras med Birgitta Holms bibliografi över Hillarp.

Blända mig en värld utan ögon.
Slutrad ur Sång, från Dina händers ekon

Så byts musiken; ännu en vinyl snurrar i 33.3 rpm på den röda vinylspelaren, Johan Lindell Passageraren, 1984. När nålen når sista spåret på A-sidan, Närmare än du tror, har en ny tanke fötts hos honom. Han ska bege sig djupt in i fotoarkivet. Leta bland tusentals dior för att finna några bilder som kan passa, eller anpasas, till de fem teman som just nu gäller för hans fotografi. Närmast i sökarljuset står bilder från Estland, tidigt 1990-tal.

Tema # 1-4 |

(Click!) Läste just på Pretto films hemsida att det är möjligt att förevisa ett antal filmer tillsammans och i kombination med några utvalda fotografier. Briljant idé!

Fyra teman listas;
#1 - We are all travellers
#2 - Watch out
#3 - Time
#4 - Man & nature

Pasolini återfunnen |

26 oktober, onsdag, kl. 18:30
Italienska Kulturinstitutet, Gärdesgatan 14
Hyllning till Pier Paolo Pasolini

Pasolini återfunnen

Filmaren och författaren Carl Henrik Svenstedt introducerar uppspelningen av ett band innehållandes Pasolini sista presskonferens som han gav på Filmhuset i Stockholm i oktober 1975, bara några få dagar före hans död, samt det dramatiska radioreferatet som förkunnade den tragiska händelsen.

Katarina Frostenson, poet och akademiledamot, och Göran Greider, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten, introducerar ett antal av Pasolinis poetiska texter som de valt ut och som kommer att läsas upp av Isabell Sollman (på svenska) och Daniela Svensson (på italienska). Därefter kommer producenten Henrietta Hultén att berätta lite om det återfunna bandet och spela upp ett sista avsnitt ur det.

Radioteatern ger sedan en unik förhandspremiär på Italienska Kulturinstitutet av den iscensatta dikten Grävskopans gråt (Il pianto della scavatrice) med Anna Wallander, i regi av Susanne Skog. Vidare kommer pianisten och kompositören Mats Persson att spela stycken inspirerade av Pasolini av bl.a. Ennio Morricone och slutligen visas en serie bilder på Pasolinis Stockholmsvistelse, tagna av den brasilianske fotografen Jan Lage Vianna.

Aftonen arrangeras av Carl Henrik Svenstedt i samarbete med Italienska Kulturinstitutet, Radioteatern, Svenska Filminstitutet och Rönnells Antikvariat.

Bastugatan 21 |

Foto: Jan Edvardsson. Jag läser Lundells senaste roman, Allt är i rörelse. Visst är det så. We are all travellers. För mig finns många skäl att läsa Lundell; han är 10 år äldre, uppvuxen på en parallellgata, vandrar samma stråk i stan som jag - om och om igen. Bor i exil, återvänder alltid till stan på ett eller annat sätt. I boken hamnar han i en lya på Bastu 21. På just den adressen försökte jag få min första lya. Tyvärr misslyckades det. Försökte sedan med en källarlya i Gamla stan, Baggensgatan. Rann ut i sanden. Men lyckades få en på Hornspuckeln. Inte illa. Bra läge, många besök, ofta natteid, både av de som var välkomna och andra mindre. Saknar mitt svala förråd under den inbyggda stentrappan, lämpligt för vin.

Lunchsoundtrack är Jan Johansson in Hamburg with Georg Riedel - blandade inspelningar från 1964 till 1968. 

Studio Monolith |

I går kväll tog jag ett studiopass; jobbade fram några pusselbitar till en electronica som troligtvis kommer att dyka upp i mina filmer framöver. I går bara små pusselbitar, passar för att bygga upp någonting större på åtta kanaler, eller så. Små bitar att foga samman, vare sig det gäller bilder, film eller ljud/musik - så går det till.

Varje dag har sitt soundtrack. Denna onsdag Lou Reed The Blue Mask från 1982.

Min barndoms Byllerbyskola |

(Click?)

Tenderpixel | London

Tenderpixel är ett galleri i London som jobbar på bredare front; utställningar, föredrag, workshops, egen filmfestival för experimentell film m.m. Pretto film har genom en välformulerad intresseanmälan hamnat i deras databas för eventuella recensioner - alltid något.

Rut Hillarp | Monografi och dagbok

I DN i veckan kan man läsa om två nya böcker om Rut Hillarp; lyriker, fotograf och tidig experimentell filmare. Birgitta Holm har dels skrivit en monografi om Hillarp, dels i urval gett ut Hillarps dagbok. Böckerna anlände nyss till mitt bibliotek och ska läsas. Innan läsningen ska jag dock se om den kortfilm på 8 mm som Hillarp gjorde 1950, De vita händerna; en visualisering av ett poem med symboliska bildsekvenser, där hon gör sin tolkning av legenden om Tristan och Isolde. Filmen finns med på en DVD som följer med boken Konst som rörlig bild.

A propå bibliotek så finns i dagens DN en intervju med Umberto Eco med anledning av hans nya bok Begravningsplatsen i Prag - även den sedan nyligen i mitt bibliotek. Som får sägas vara litet i jämförelse med Ecos, som uppger att han har 50 000 böcker i sitt. Najs, tycker en gammal book lover.

Tidshopp - nu har jag sett om De vita händerna. Hillarp står för manus och regin delar hon med Mihail Gandhi Livada, en rumämsk filmare som även var en av hennes två stora passioner i livet, enligt Birgitta Holm. På SFI:s filmdatabas beskrivs filmen som en 'lyrisk-surrealistisk tolkning av sagan om Tristan och Isolde med de vita händerna.'

Lördag eftermiddag kräver sitt soundtrack, det är dubbelcdutgåvan av Peter Gabriel - New Blood.

Världen är avig i sig själv! |

Vad ser vi då i spegeln? Världen rättvänd! Vän av ordning undrar då; hur blev den avig? När kopian togs... Kopian... det var alltid min aning att det var en felaktig kopia... och när jag började minnas urbilderna, så blev jag misnöjd med allt... Det kallade människorna oförnöjsamhet, och djävulens glasbitar i ögat och annat mer...

Betänk detta när nästa självporträtt tas med kameran riktad mot en spegelbild. Eller någon annan spegling av världen.

Fritt efter Ågust Strindberg, Ett drömspel.

Kvällens soundtrack är en annan klassiker, Frank Zappa Over-Nite Sensation från 1973.

Pretto film | Omstrukturerad hemsida

För er som inte har besökt hemsidan på länge - gör det nu! Omstrukturerad samt några nya avdelningar. Mer kommer. Tanken är att öka tydligheten; vad finns att läsa, titta och  lyssna på men även köpa.
Pretto film - hemsidan!

Om konsten att plantera ett ord |

Börja med att konstruera ett bra ord som inte finns. Plantera det sedan i näringsrik Googlejord. Vattna och vänta en kort stund. Gör sedan en sökning på Google. Där det nyss inte fanns något sådant ord, när du kontrollerade om det ord du konstruerat redan fanns, så får du nu en träff. Just det, bara en träff. Känn dig sedan nöjd med detta värv; ännu ett Ord till världen.

Så gjorde jag nyligen. Jag uppfann ordet 'vegobrillor'. Ett bra ord som givetvis betyder något också. Ett pris utlovas till den som först mailar mig eller via kommentarfältet nedan ger mig det rätta svaret!

Fjärde Larmet | Rockminnen

Här ser ni rockbandet Fjärde Larmet, upplaga 1987, ibland benämnt alternativrockband. Otaliga spelningar har gjorts genom åren i Stockholm med omnejd. Själv lyssnade jag på dem just på 80-talet på Tre Backar, ett försvunnet kultställe för många band. När bilden togs 1987 ingick Per Boysen i bandet sedan 1986, samtdigt som han turnerade med Peter Le Marc. Boysen hade spelat i olika band tidigare och gick 1988 vidare inom musiklivet som musiker, producent, artist och mycket annat.

Bilden ovan fotograferades av mig till en av deras plattor, utgiven på kassettband 1987 - något som återigen blivit vanligt just bland indieband. Bilden togs i skenet från ett par bilstrålkastare - en rockklassiker! Det ingick i uppdraget att bilden måste vara grafisk, svart och vit, inte så mycket gråskala. På den här tiden användes Xeroxkopieringsapparater (av olika märken) som gav en just svart och vit bild. Rå estetik.

Detta var ännu en historia från den yttersta periferin.

2 x Grekland | Ekonomi versus Film

Landets ekonomi är både omtalad och katastrofal. Trots detta (tack vare?) har två mycket bra filmer skeppats ut 2009 och 2010, släppta på DVD 2011. De har nått övriga världen via olika festivaler och biografer; därtill prisbelönta och omskrivna. Det handlar naturligtvis om Dogtooth och Attenberg. Jag har inget att tillägga; eminenta filmer, se dem! Se trailers på YouTube - Dogtooth och Attenberg.

Bandet spelade så högt och bra |

I kväll visades på TV filmen om Håkan Hellström - 2 steg från Håkan. En ok film. Titeln på detta inlägg kommer däremot inte från filmen, utan från en gammal översatt irisk folklåt; Jungfrun och soldaten, svensk text av Esbjörn Hazelius.

Kvällens soundtrack är något helt annat, nämligen italiensk folkpop från sent 70-tal; Angelo Branduardi La Pulce D'Acqua från 1977.

Grattis | Tomas Tranströmer

Jag har länge läst Tranströmer; tyckt om hans motiv, angreppssätt. Hus, rum, metaforer, dröm, resa. En inspiration för mina kortfilmer.

Postludium

Jag släpar som en dragg över världens botten.
Allt fastnar som jag inte behöver.
Trött indignation, glödande resignation.
Bödlarna hämtar sten, Gud skriver i sanden.

Tysta rum.
Möblerna står flygfärdiga i månskenet.
Jag går sakta in i mig själv
genom en skog av tomma rustningar.

Ur diktsamlingen Det vilda torget (1983)
Tomas Tranströmer

FLM | Om filmstaden Stockholm

Om filmen som minnesdokument över staden handlar en längre artikel i senaste numret av FLM. För mig givetvis intressant. Jag tillhör de som alltid nyfiket registrerar alla sekvenser, korta och långa, av Stockholm på film. Från 1930-talets fåtaliga filmer som pga otymplig utrustning sällan lämnade ateljéerna till 1950-talets filmer då kameran oftare sökte sig ut. Som i Lilla Fridolf-filmerna; honom får man på köpet när man nyfiket tittar på Kungsklippan och andra stockholmsmiljöer. Eller Sommaren med Monika från 1953, där filmparet sitter på en bänk på min barndoms Skinnarviksberg och tittar ut över staden.

De flesta av oss har en förmåga att uppleva vår närmiljö som en förlängning av oss själva; hudnära. En tes som jag undersöker både i genomförda och kommande filmprojekt och som tema för nya fotografier - Of Houses and Men.

Till senaste numret av FLM följer det med en DVD. Där kan man avnjuta tre scener från Roy Anderssons kommande film - En duva satt på en gren och funderade på tillvaron.

Den första bilturen |

I slutet av maj 1959 tog jag min första biltur, några dagar gammal, i en Volvo modell 1938. Färden gick mellan några kvarter på Söder; från Södra BB till Brännkyrkagatan 90. Det var en fin färd. Tänk vad man minns!

Sprängdåd |

Jag tog en middag på Vasagatan tillsammans med J. En ovanligt varm 30 septemberdag. Rekord, talades det om. Biffar med tillbehör parterades och bearbetades av nöjda käkpartier. Plötsligt det höga ljudet av en bombmatta under golvet. Jag vände huvudet ut mot lokalen. I slow motion vältes bord och stolar, människor och tallrikar, luften fylldes av glassplitter och kroppar i rörelse. Tystnad. De spränger för Citybanan, sa J. Jag vet, sa jag. Utom för några sekunder.

Lästips: Sprängskiss av Carl Henrik Svenstedt. Formidabel.