Prettoateljéerna

Som en avläggare i exil till de i vissa kretsar så berömda Meyer-ateljéerna återfinns Pretto films ateljéer. I det pågående projektet En Morpheinists Drömmar används främst den minsta ateljén för vissa interiörtagningar. Rummet är litet och helkaklat. Ljussättningen lätt att ordna, ventilationen god. I filmen används ateljén för att exponera ett antal olika föremål; bandspelare, vevgrammofon, stilleben etc. Men här sker också inspelningen av en del interiörscener som t.ex. bläddrandet i en resehandbok för Romresenärer från 1825. Boken är tryfferad med ett antal växter som pressats mellan bladen; troligen är de samlade under ett besök i Rom. I ateljén spelas även en handfatsscen in liksom en scen från en nerklottrad offentlig toalett.

Söndag eftermiddag kräver ett soundtrack. Det blir det andra fyndet från tömningen av Megastore - Man and boy: Dada med musik av Michael Nyman och libretto av Michael Hastings. Texten är inspirerad av konstnären Kurt Schwitters. Läs mer här!

Brecht sjunger Die Moritat von Mackie Messer

Kafkas dagböcker - inlägg #2

'Jag skulle gärna vilja förklara den lyckokänsla jag då och då - som exempelvis just nu - har inom mig. Den är verkligen sprudlande, den uppfyller mig helt och hållet med lätta, behagliga sprittningar och intalar mig att jag äger förmågor som jag i vilket ögonblick som helst, även nu, kan övertyga mig om att jag inte alls äger.'

Citatet är hämtat från Franz Kafkas Dagböcker 1909 - november 1911 utgiven av förlaget Bakhåll 2003 i nyöversättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren.

Som soundtrack till detta passar väl den danska operan Kafkas Trial bra från 2005 med musik av Paul Ruders. Jag kom över ett sista (?) exemplar av denna för mig okända opera under den pågående utförsäljningen på Megastore vid Plattan. Läs en recension av uppsättningen här.

Hemsidan uppdaterad - Aktuell produktion 10

Häng på, ta sommartrap-pan till Pretto films hemsida. Nyskuret är bäst! Nu finns sex nya fotografier framskurna som utgör ytterligare pusselbitar till filmen En Morpheinists Drömmar. De flesta är i svartvitt - i alla fall ett försök att något fjärma mig från den ryska folksången Entonigt klingar den lilla gråskalan. Under kvällen blir även ett urval av dessa bilder tillgängliga i högupplöst format.

Viskningar och rop - inför söndagsmatinén

I morgon söndag kommer Viskningar och rop från 1972 att snurra i Pretto films studiobiograf. Den ultimata plot-beskrivningen finns att läsa i boken Harriet Andersson. Samtal med Jan Lumholdt från 2006.

'Det var ingen som tyckte att den var mycket att chansa på, en film om en cancersjuk kvinna som lever ihop med en piga och sedan en annan som är lite underlig och stoppar upp en glasskärva i muttan och sedan en tredje som bara springer omkring och är lösaktig. Och sedan två systrar som står och pratar och pratar utan att man hör vad de säger. Och så en jävla massa cello!'

Soundtrack till denna påannons för söndagsmatinén blir givetvis en platta med cellisten Julia Kent. I veckan damp Delay från 2007 ner i studion. Här kan man lyssna på titlar som Gardemoen, Arlanda och Schipol. Det gör jag gärna!

Musik & filmiska associationer - Matti Bye i Uppsala 2 april

Ett pressmeddelande mailades idag till Pretto film. Om Matti Byes skiva Drömt har jag skrivit förut. Den 2 april dyker han upp på Uppsala Konsert & Kongress 20.00 tillsammans med en spännande konstellation av musiker; Oddjob-trumpetaren Goran Kajfes, basisten Johan Berthling från Tape, The Tinys cellist och multiinstrumentalist Leo Svensson och Laaksos trummis Lars Skoglund. Bye själv hanterar piano, orgel och klockspel. Till musiken körs projiceringar av Mark Standley.

Nattligt soundtrack i Pretto films studio till detta upplysande inlägg är en skiva från förra året med Jonas Knutsson + Johan Norberg - Skaren: Norrland III introducing Kraja.

Tecken i tiden

Cirkulära paradoxer, strange loops, processorienterade projekt. Vad menas med detta? Om jag ber er tänka på filmer som I huvudet på John Malkovich och Eternal sunshine of the spotless mind kanske det klarnar något.

Att gå in och ur det mänskliga psyket har manusförfattaren till filmerna jag nämnde gjort sig känd för. Om detta finns en liten artikel i senaste numret av flm. Där hänvisas även till en artikel om Charlie Kaufman, manusförfattaren, i tidskriften Wired. Där kunde även i bloggform innan novembernumret 2008 kom ut läsas om hur arbetet med själva artikeln framskred.

Förra året gjorde Kaufman regidebut med sin egen film Synecdoche som handlar om en teaterregissör som ska sätta upp en pjäs om sitt eget liv. Deta får mig att börja reflektera över liknande fenomen inom andra konstarter. Att visa upp ett konstverk och samtidigt visa en dokumentation om hur detta konstverk tillkommit har förekommit länge i konstvärlden. Likaså att göra ett konstverk i realtid i en performance. Att filmbolagen ibland flera år innan en film är klar gör reklam för den och numera även bygger en hemsida som tidigt presenterar material från och omkring filmen har vi vant oss vid.

I skenet av detta är det väl därför bara naturligt att Pretto film presenterar hur filmen En Morpheinists Drömmar produceras - langsam, langsam aber sicher. Ett tecken i tiden, eller? Jag säger som Montaigne: Vad vet jag?

Bloggstopp!

Ström, radioprogrammet om electronica, är tillbaka med en ny säsong i P2 med start den 18 mars.

Extra! Extra! Read all about it!

I'm a melancholy man, that's what I am

Rubriken är en textrad från en gammal låt av Moody Blues, Melancholy Man från vinylen A Question Of Balance från 1970. I ett blogginlägg på den första bloggen presenterade jag det ultimata bokverket om melankoli - The Anatomy Of Melancholy av Robert Burton, som gav ut nya och kompletterade utgåvor av boken ända fram till sin död 1640.

Soundtracket till inlägget ni läser just nu är en nyanländ CD av filmmusikkompositören m.m. Max Richter, ännu en vän till Prettomusic. Just nu fylls Pretto films studio av melankoliska toner från stråkar kombinerade med electronica och textläsningar från skivan Songs From Before från 2006. Max Richter har bl.a. gjort musiken till den animerade filmen Walz with Bashir.

Från vinyl till film

Jag sitter här med en vinyl från 1981. Bandet heter Reeperbahn och plattan Venuspassagen. Den blev ett genombrott för bandet. Sångaren heter Olle Ljungström, då 20 år. I förra veckan visades i TV 2 dokumentären En film om Olle Ljungström av Jacob Frössén. Jag har sett filmen tidigare, den gavs nyligen ut på DVD. Nu den 4 mars kommer en ny CD ut med Olle Ljungström, Sju. Hur han mår? Läs en intervju här.

Fortfarande 80-tal, bandet heter Ratata. 1982 kom två plattor, debuten Ratata och sedan Jackie. I denna scocc av musiker fanns Johan Kling, en av bandets grundare 1980. 2007 kom hans första film, Darling. I början av 2009 hans fösta roman, Människor helt utan betydelse. Både filmen och boken har med all rätt fått bra recensioner. I båda förekommer personer som inte är vad man brukar anse som lyckade. Men som tar sig fram ändå. Två saker: jag tycker om omslaget till boken. Det är en folkhemsbild av Torsten Jovinge från 1933, Från Centralpalatset - utsikt från den övre terrassen mot det stiliserade Stadshuset i en tidstypisk färgskala. Romanen påstås vara en sekelslutsroman för vår egen tid och utspelar sig den 6 juli 1998. Här ett citat som fångar en av stämningarna i boken, givetvis det som handlar om staden:

Jag gick på tomma gator. Det var full skymning nu, och allt var orange och guld. Fönsterbleckens skuggor låg som linjer över fasaderna.
Jag drev omkring utan att veta var jag var, utan att tänka på vart jag gick. Tysta kvarter, öde i sommarkvällen. Människor jag mötte blev silhuetter mot den nedgående solen, skuggjättar på trottoaren. Och tiden försvann.

Nattens soundtrack är The Crying Light med Antony And the Johnsons. Snyggt omslag, läcker inlaga och sist men inte minst bra musik. Cellisten Julia Kent spelar i bandet som vanligt. Hon är en av vännerna till Prettomusic, Pretto films nya cyberfönster där några soundscapes från filmen En Morpheinists Drömmar kan höras.