fredag 3 januari 2014

Om filmens materialitet och tåg |

I senaste numret av FLM skriver Arash Kermanshahani om filmaren James Benning som fram till och med 2007 arbetade med 16 mm film men som sedan dess övergått till digital teknik. Inom den s.k. experimentella filmen har just själva filmen, både formatet och celluloidremsan i sig, varit en viktig beståndsdel i skapandet. Den har använts på alla upptänkliga sätt; exponerad, oexponerad, emulsionen borttagen och ersatt med handritade bilder, skrapningar på emulsionen, färg, mönster som uppstår genom filmremsans rörelse och många andra tekniker.

Ett utdrag ur Bennings film från 2007, RR, kan ses här. Filmen består av 37 tagningar på olika tågset som passerar bildytan i kombination med text.

Tåg och film har ofta kopplats ihop; Benning liknar tågets vagnar med filmrullens bildrutor. Så använder även jag i mina filmer ofta tåget som en metafor för rörelse, tid, förändring.

Att använda digital teknik för att göra film, är det film? Nej, hävdar många. Eftersom jag inte heller längre arbetar med den analoga filmremsan som medium så talar jag helst om rörlig bild. Denna kan åstadkommas med flera olika tekniker, där den digitala är en.

Om ni vill se rörlig bild och tåg bland mycket annat kan ni ansluta er till den tyvärr exklusiva skara av tittare som hittills sett The Nocturnal Soundscape of the Ningtingale Forebodes Yet Another Dawn.

Inga kommentarer: