I dessa asktider spelar - trots allt -
Jethro Tull på Annexet i morgon. Jag är där tillsammans med J. J.T. och jag har följts åt sedan de började, 1968, dock med större tydlighet fr o m 1970, första konserten för mig var på Konserthuset åren däromkring.
Så har jag läst den,
Ulf Lundells senaste bok
En öppen vinter, utgiven tillsammans med en CD. Recensionerna har varit goda, Jag håller med. Varför? Lundell och jag färdas i delar parallellt med ett tidsgap på tio år. Födda och uppvuxna på Söder på parallellgatorna Brännkyrkagatan och Lundagatan. I senare delen av barndomen uppbrott från Söder. jag till Stora Essingen, han till landet, dvs utanför stan. Jag hade ett barndomsland om somrarna i Småland. Vikten av musik, iakttagande attityd för att sedan skriva, återkomst till Söder, han till mitt gamla Zinken, jag till Hornspuckeln, han drog till Åre, jag arbetade ett knappt år i Jämtlands län, exilboende, dvs ett boende utanför Stockholm med mixade känslor och längtan tillbaka . Nu sitter han bl.a. i en 2:a i Aspudden, där jag har haft kompisar och han knallar in till vårt gamla Söder, stryker längs Zinken och Brännis och Lundagatorna. Så ock jag. Gården på Österlen finns kvar för hans del, den planeras ömsom att säljas, ömsom att bli kvar. Jag överväger ständigt en återflytt. Frågan är till vad? Även andra utflyttare som I.B. på Fårö umgicks med tankar de sista åren att flytta tillbaka till stan, vad han än sagt några år tidigare. Så är det, stan släpper oss aldrig.
En matiné som snurrat nyligen i Pretto films lilla studio är den franska filmen om en kvinnlig 'naivist', eller som hennes mecenat uttrycker det i filmen, modern primitiv konst. Filmen heter som konstnärinnan
Séraphine. Sevärd och utspelar sig från 1914 och fram till 1930-talet.
Soundtrack blir, trots DVD:n med en Jethro Tullkonsert som snurrar just nu, en liveinspelning från 2003,
radio.string.quartett.vienna från en livekonsert inspelad 2008 -
Celebrating Mahavishnu Orchestra.
Inlägg
