Peter Greenaway | Nightwatching

Så kom den då till Pretto films studio, Nightwatching. Beställd på Amazon i England av en säljare i USA och skeppad per flyg från Nya Zeeland till Sverige. I denna dubbla DVD-utgåva så finns förutom filmen från 2007 Greenaways mycket filmiska 'föreläsning' om historien bakom och mysteriet med denna den mest kända målningen av Rembrandt.

Äntligen - Stockholm | London Noise visas nu!

(Klicka för större bild.) Filmen producerades för Quickflick London i november 2009. Den visades - vad jag vet - på Roxy Bar i London den 25 november. Dock lämnade den inga andra spår. För de som vill beskåda denna film, bege er till Pretto films hemsida!

Pretto film önskar | God Jul & Gott Nytt År!

Med Musiken | Mot Julen

(Klicka för större bild.) Nyligen spelade Sulo tillsammans med ett gäng medmusikanter rocklåtar på Södra Teatern med texter av Ernst Brunner. Detta evenemang missade jag. Däremot har ett antal bra plattor anlänt till Pretto film. Som en eftergift till julen dök en DVD upp - A Not So Silent Night. A truly magical christmas concert med musikklanen Kate & Anna McGarrigle och Rufus & Martha Wainwright. Här hörs även Lou Reed & Laurie Anderson m.fl. En pikant brytning till detta är Trio Trespassing med Transitory Frames - ett möte mellan slagverk, violin och electronica. På väg från England är två nya med Alan Parsons Project/Eric Woolfson - återigen inspirerad av Edgar Allan Poes berättelser - More Tales Of Mystery And Imagination och DVD:n The World Premiere Performance. Väntas in gör även en skön box med fyra CD med Pentangle, The Time Has Come 1967-1973. Mer: Jojje Wadenius med jazzpolare som spelar klassiska julvisor. Bland alla dessa toner vänats också en ny film in till värmen i Pretto films studio: Peter Greeaways Nightwatching . Som kronan på verket anlände i veckan den ultimata kulturprodukten: Hemma hos. Kulturfunk från de befriade områdena med Kjell Alinge och Janne Forssell. Box 1. 8 timmar och tjugo minuter nödvändigheter. Se där ett schysst gäng klappar!

Neon

(Klicka för större bild.) I den neonblå asfaltsdjungeln är alla skyltar grå.

On The Road | With Beckett & Jack K.

(Klicka för större bild.) Två vägar färdas jag på samtidigt. Autobahn - arbetets väg. Bakgatan - filmens väg. Skillnaden i hastighet är betydlig. Nattens bränsle är Samuel Beckett Trilogin [Molloy, Malone dör & Den onämnbare.] En volym, på svenska, utgiven av Modernista. Nyss har jag röstat på årets nominerade till en Grammis - av en händelse vid namn L. I bakgrunden visas på TV4 Film Cat people från 1982 med David Bowies låt Putting Out Fire. Snart får den ge vika för kvällens soundtrack som är Carve med Lisa Ullén & Nina de Heney på piano och preparerat piano respektive kontrabas. Sedan: Beckett.

Bullseye x 2 | Roy Andersson & Björn Runge

(Klicka för större bild.) I serien Filmkonst har nyligen två läsvärda volymer utkommit. Den ena är (ännu) en nyutgåva av Roy Anderssons bok Vår tids rädsla för allvar, första gången utgiven 1995. Här konfronteras läsaren med händelser som det talas tyst om, eller inte alls. Utrotningarna under andra världskriget och medicinska experiment i dess spår, i Tyskland såväl som i Sverige. Ett inlägg i diskussionen om AIDS uppkomst är ett annat ämne som tas upp. Vi får också en inblick i den s.k. komplexa bilden och vad den står för. Här redogör han för den bildestetik som han utvecklat och gjort till sitt signum - där tittaren ges en möjlighet att själv välja vad den vill fokusera på i det ofta komplexa skeende som presenteras på duken.

Björn Runge har skrivit en tredje och avslutande del om filmklimatet i Sverige utifrån egna erfarenheter. Boken heter Prokrustes säng och tar bl.a. upp filmproducenternas totala fokus på filmmanuskriptet som det avgörande för om en film ska bli gjord eller inte. I texter som utgår från hans senaste, och tyvärr oavslutade filmprojekt Simon och ekarna, liksom i en dialog mellan en regissör och en producent, belyser han och argumenterar mot det omöjliga i att med ord beskriva och fånga en films själ. Litteratur är en konstart i sig och något som filmen tiderna igenom har lidit av; texten blir viktigare än bilden, det samlade uttrycket av bild, text och ljud. Filmspråket kan och bör vara ett eget språk. Behöver jag säga att jag håller med? Nä.