From Stockholm With Love

Valborg? Nix. 1:a maj? Nix. Helgen? Nix. Det handlar om bort-valda festdagar. Filmen kräver sitt. De 200 listade arbets-momenten måste arbetas ner, igenom, bort. Ett faktum.

Thank God It's Friday - The Soundtrack

Efter en lång vecka fylld med massor av Arbeit-Macht-Müde-stuff kommer så äntligen fre-dagen. Om detta hade varit en annan typ av blogg kunde jag ha berättat om många saker. Men nu har den sitt givna fokus, så om spännande män-niskor och platser som passerat under veckan får ni inget veta!

Stundens soundtrack är den fortfarande förträffliga plattan The World Is Saved med Stina Nordenstam från 2004. Alla låtar av henne själv liksom produktion och arrangemang. Produktionen låter superbt. Allt, från helhet till detalj spåren igenom, är så snyggt och rätt det kan bli. Sista låten snurrade nu ut från mina Missionhögtalare förstärkt genom mina vintageförstärkare SC8 och PA8 från Sentec som hållit i snart 30 år. Kvalitet!

My Sunday Feeling - Nils Oscar

En söndagspromenad i vårsolen blev det i jakten på den nyinköpta armatur som nu sitter monterad bredvid mig på arbetsbordet - en LED-lampa på 1 W med det passande namnet Morphea belyser mina manuspapper utan att störa de dubbla widescreenskärmarna. På vägen hem passerade jag stadens gamla vattenverk, nu med det ädla uppdraget att producera öl och starkare drycker än så. Jag har haft nöjet att känna en av deras bryggarmästare och har därför genom åren smakat mig igenom sortimentet. Här presenteras anläggningen exteriört i fem timsgamla snapshots.

Repristajm - Filmprata

Bloggläsare inklusive jag själv läser läser mest det nyss skrivna och det som befinner sig på samma sida, scrolla är ju ok. Men att backa månadsvis bakåt innebär ett visst motstånd. I väntan på nästa inlägg så kommer här en repris på ett inlägg från i somras.


- asså de burjar ju allti med svart, va
- åkej
- nån text, kanske, å musik, eller ja, jud i alla fall
- och?
- vaddå och? finns inge som heter 'och', va bara en snubbe på 30-talet i radion som burjade med de, seja och, och i stället för å som man allti hade sagt
- nähä
- JO, åkej, sen blir'e ett jävla jusspel, eller i alla fall murker å jus åm vart annat, mennskor å rum, till och me steder å stolar å sånt, nästan va fan som helst, gater e vanlia
- de pratas väl oxå
- de pratas väldigt mycke, bla-bla-blä
- jaha
- BLA-BLA
- hur vet man va man ser'å
- good question, skulle jag vilja seja, spikens öga typ
- hur då'ra
- asså de sitter ju en massa fluktare i publiken som alla sitter å spenkar på samma fleck
- vaddå för fleck
- duken, de stora vita längst fram
- åkej, som en tavla
- de ser alla de prosessade juset och järnorna går på högvarv å tålkar å fyller i å hittar på en sorts handling, såm åm allt de där hängde ihop, liksåm
- jör de inte de, då
- de vete fan, ibland å visst, järna de liksåm men de behöver inte hänga ihop heller
- låter skumt
- nä bara känslan funkar, då e de bra
- okej, men då ser ju inte alla samma film
- just de, de e de som e grejen, många filmer blir'e, fast samtidigt
- schysst, men åm alla befluktar en standardrulle'rå, fast samtidigt
- då ser'åm samma film, bara
- boring
- so bloody
- va händer sen
- sen slutar'e
- the end, då
- svartsladd, som när de burjade
- som livet, då
- exakt
- de brukar ju sluta me en film
- jupp, sista rullen
- inte så jävla tokigt då, bio rakt in i evigheten

Detta är en hyllning till författaren och poeten Sandro Key-Åberg som jag och så många andra i min ålder kom i kontakt med redan i skolåldern. Hans prator fångade mig då och det räckte ända hit.

Loggbok 09-04-15 En Morpheinists Drömmar

Under påskhelgen har överföringar och bearbetningar gjorts från Moleskine till dator. Ett nytt avsnitt ligger nu ute på hemsidan - Manuskriptet - tillägg, bearbetningar m.m. - som redovisar omkring 200 olika moment som återstår att göra förutom många andra i samband med redigeringsarbetet av filmen. Det är bara att börja bocka av...

Denna massiva arbetsinsats kräver ett soundtrack. 60-talet kommer ju starkt. Varför inte snurra loss gruppen The End med albumet Introspection från 1969 och producerad av Bill Wyman (remastrad 2005). Den hör till gruppen psycedelia, annars ett epitet som nu ofta används slarvigt men här passar väl.

Meyerateljéerna - The End

Det var filmarna Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson som i början på 1980-talet hade hittat de tomma industrilokalerna. För en hundring i månaden hyrdes 700 fantastiska kvadratmeter. Faciliteterna var noll, en rivningslägenhet hyrdes därför i närheten för nödiga behov m.m.

I dessa ateljéer såg åtta produktioner dagens ljus. Den första blev 'Privatdetektiven Kant', visad i TV 1983. Sedan följde bl.a. 'Tvätten', 'Den perforerade epoken', 'Res aldrig på enkel biljett' m.fl. Sju år fanns Meyerateljéerna, sedan byggdes lokalerna om och renoverades för ett helt annat klientels behov.

Hemsidan uppdaterad - ny ljudfil

Eftersom KORG idag meddelade att de har lagt till några nya ljudbibliotek för nerladdning så blev det efter installationen lite plinkande på olika syntar. En rå industrimusik såg dagens ljus samt ett annat soundscape som kan komma att passa till presentationen av flera olika ansikten från runt 1900. För de hämningslösa så kan ett soundscape betitlat Industry 13 avlyssnas här!

En Glad Påsk önskar Pretto film alla läsare!

Meyerateljéerna?

Eftersom legenden om dessa ateljéer har förfallit i ytterligare glömska så kommer här en snabb genomgång av dessas öden och äventyr.

Kv Midgård 18, Väst-mannagatan 81 i Stockholm. Foto: Jan Edvardsson, mars 2009.

Gårdshuset byggdes 1900 av byggherren och konstgjutaren Otto Meyer. 1909-1911 lät han även uppföra gatuhuset. I gårdshuset gjöts bl.a. skulpturer som den välkända Sankt Göran & Draken vid Österlånggatan i Gamla stan. I början av 1970-talet lades konstgjuteriet ner. 1988 är lokalerna helt tömda och båda husen håller på att totalrenoveras. Gårdshuset byggs om till kontor. Men vad hände här, de åren då lokalerna stod tomma?

En svårläst avskrift av en av legendens huvudkällor ger oss följande pregnanta inblickar i hur dessa industrilokaler i centrala Stockholm kom att befolkas av fattiga och hårt arbetande filmare som tillsammans med lika fattiga assistenter och skådespelare här lyckades skapa mästerliga filmiska verk för både filmremsa som TV-stråle. (Forts. följer.)