Sommarminne |

Vit kopp, innehållet ger en blank, svart yta. Svart som en skogstjärn. Vit rök ringlar ovanför; kaffestund. Ett sommarminne tonar fram. En liten träbrygga skjuter ut i ett mörkt vatten. På andra sidan stranden posterar gran och lövträd. Vattenytan kav lugn. Jag sitter på bryggan, ser ut över vattnet. En stilla bris, kanske en temperaturförändring mot kyla. Tystnad. Fåglarna, som tidigare tjattrat i träden, har också tystnat. Mitt ute på den lilla skogssjön dras plötsligt vattnet upp i en spiral, högre och högre upp i en vriden vattenpelare. Händer detta? I tystnad, och långsamt, sänker sig vattenpelaren åter mot ytan och lämnar kvar en vattrad vattenyta - och ett minne.