Tre portars väg |

jag vandrar tre portars väg
de korta stegen blir längre
för varje steg jag tar

tre glasade portar av trä
skiljer mig från gatan utanför

ett gammalt stenhus på en bakgård
ett trapphus med nötta steg
en fernissad överliggare
på dekorerade gjutjärnsstycken
för mig säkert ner
till ekot av mina egna steg

ett fält av kalksten bär mig fram till
den första porten - jag tar två steg ner

lämnar trapphusets schackrutiga golv
går över gården som sluttar svagt
ner mot de två trappstegen till gathusets
första port

bakom mig en klick av gult; ett litet stånd
av gullvivor mot en vittrad tegelmur
krönt av rostig plåt

med en smäll stängs den andra porten
bakom mig
en handfull trappsteg för mig upp
till portvaktens lägenhet och en hiss  -
som jag går förbi
ännu en handfull steg leder ner
till gatuplanet

den tredje porten öppnas
i det höga trapphusets eko
jag hör oss sitta i trappan bakom mig
och äta varsin igloo
försommarens varma vind möter mättad
med dofter av blommande träd, gatudamm,
avgaser och förväntan

jag har vandrat tre portars väg
stegen är längre nu
elva år av barndom

korsbefruktade i minnets glassarkofag