jag vandrar tre portars väg
de korta stegen blir längre
för varje steg jag tar
tre glasade portar av trä
skiljer mig från gatan utanför
ett gammalt stenhus på en bakgård
ett trapphus med nötta steg
en fernissad överliggare
på dekorerade gjutjärnsstycken
för mig säkert ner
till ekot av mina egna steg
ett fält av kalksten bär mig fram till
den första porten - jag tar två steg ner
lämnar trapphusets schackrutiga golv
går över gården som sluttar svagt
ner mot de två trappstegen till gathusets
första port
bakom mig en klick av gult; ett litet stånd
av gullvivor mot en vittrad tegelmur
krönt av rostig plåt
med en smäll stängs den andra porten
bakom mig
en handfull trappsteg för mig upp
till portvaktens lägenhet och en hiss -
som jag går förbi
ännu en handfull steg leder ner
till gatuplanet
den tredje porten öppnas
i det höga trapphusets eko
jag hör oss sitta i trappan bakom mig
och äta varsin igloo
försommarens varma vind möter mättad
med dofter av blommande träd, gatudamm,
avgaser och förväntan
jag har vandrat tre portars väg
stegen är längre nu
elva år av barndom
korsbefruktade i minnets glassarkofag
