En grundidé i Pretto films verksamhet är att göra allting själv - skriva, producera, filma, redigera, fotografera, göra soundscapes, electronica, mixa, tutti. Skälen är många. Andra metoder har prövats och har sina fördelar, dvs att ingå i en grupp av människor som arbetar mot ett gemensamt mål; för vissa typer av t.ex. film är detta nödvändigt.
Att arbeta själv har sina fördelar och är i mitt fall den produktionsmetod som sammantaget är mest möjlig och som jag föredrar, beroende på parametrar som begränsad tid pga andra åtaganden (heltidsarbete), personella begränsningar, ekonomiska begränsningar, tekniska begränsningar etc. Detta är ingenting nytt utan är och har varit förutsättningarna för många som ägnar sig åt någon form av skapande verksamhet. Det finns dock många fördelar med bristande resurser. Självklart påverkar det ibland resultatet negativt; vissa visioner och lösningar går helt enkelt inte att genomföra.
Jag har i tidigare inlägg skrivit om Jonas Dahlberg. Han studerade arkitektur i Lund innan det blev konstutbildning på Malmö Art Academy. Han arbetar bl.a. med video och videoinstallationer och bygger upp sina miljöer i full skala eller i modell som sedan filmas. En installation har namnet Untitled (Vertical Sliding) från 2001. Kameran rör sig likt en hiss mellan olika plan med hotellkorridorer. När jag såg denna installation kom jag givetvis att tänka på min egen film One Way Elevator. När den gjordes 2008 hade jag inte sett Dahlbergs film. Ni kan se båda filmerna nedan.
Att arbeta själv har sina fördelar och är i mitt fall den produktionsmetod som sammantaget är mest möjlig och som jag föredrar, beroende på parametrar som begränsad tid pga andra åtaganden (heltidsarbete), personella begränsningar, ekonomiska begränsningar, tekniska begränsningar etc. Detta är ingenting nytt utan är och har varit förutsättningarna för många som ägnar sig åt någon form av skapande verksamhet. Det finns dock många fördelar med bristande resurser. Självklart påverkar det ibland resultatet negativt; vissa visioner och lösningar går helt enkelt inte att genomföra.
Jag har i tidigare inlägg skrivit om Jonas Dahlberg. Han studerade arkitektur i Lund innan det blev konstutbildning på Malmö Art Academy. Han arbetar bl.a. med video och videoinstallationer och bygger upp sina miljöer i full skala eller i modell som sedan filmas. En installation har namnet Untitled (Vertical Sliding) från 2001. Kameran rör sig likt en hiss mellan olika plan med hotellkorridorer. När jag såg denna installation kom jag givetvis att tänka på min egen film One Way Elevator. När den gjordes 2008 hade jag inte sett Dahlbergs film. Ni kan se båda filmerna nedan.
Se Jonas Dahlberg Untitled (Vertical Sliding).
Att titta på film är inte bara ett sätt att umgås med familj och vänner, utan också en form av terapi. Den som vill fly från sitt eget liv och alla dess strider under en kortare tid kan välja och titta på vilken film som helst i sin favoritgenre. Cinematerapi kan ge dem en mängd olika fördelar. dreamfilm
SvaraRaderaI allmänhet är biografterapi en kraftfull katalysator för den allmänna helandet och utvecklingen hos alla som vill lära sig hur filmer påverkar dem, särskilt när de tittar på vissa typer av filmer. Denna terapi gör det möjligt för alla att njuta fullt ut av bildspråket, musiken, handlingen och andra element.