torsdag 17 maj 2012

Att citera sig själv |

Det var inte den gamla staden han saknade, utan det liv som passerat och med det allt som hade gått förlorat.

Well put! Så tror jag att det är. Vare sig vi är en han, hon eller hen.

Jag har skrivit om detta förut här på bloggen, när jag började med att citera Anna-Karin Palm ur Snöängel. Och avslutade med Död till priset av liv.

Eller som det står i mina böcker Short films 2007 - 2011 och Point of View:

Att fästa sig vid en stad är att koppla känslor till platser. Så försöker man göra den till sin. 'Min stad' existerar bara den korta tid innan vi formulerar tanken om 'Min stad'. Sedan börjat förfallet - upplösningen, glömskan, det krampaktiga fasthållandet.


Det var inte den gamla staden han saknade, utan det liv som passerat och med det allt som hade gått förlorat. Å andra sidan, på livets balansvåg, fanns tyngden av byggnader och miljöer som vandrat in i honom och möten med människor som stannat kvar under huden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar