Om filmen som minnesdokument över staden handlar en längre artikel i senaste numret av FLM. För mig givetvis intressant. Jag tillhör de som alltid nyfiket registrerar alla sekvenser, korta och långa, av Stockholm på film. Från 1930-talets fåtaliga filmer som pga otymplig utrustning sällan lämnade ateljéerna till 1950-talets filmer då kameran oftare sökte sig ut. Som i Lilla Fridolf-filmerna; honom får man på köpet när man nyfiket tittar på Kungsklippan och andra stockholmsmiljöer. Eller Sommaren med Monika från 1953, där filmparet sitter på en bänk på min barndoms Skinnarviksberg och tittar ut över staden.
De flesta av oss har en förmåga att uppleva vår närmiljö som en förlängning av oss själva; hudnära. En tes som jag undersöker både i genomförda och kommande filmprojekt och som tema för nya fotografier - Of Houses and Men.
Till senaste numret av FLM följer det med en DVD. Där kan man avnjuta tre scener från Roy Anderssons kommande film - En duva satt på en gren och funderade på tillvaron.
De flesta av oss har en förmåga att uppleva vår närmiljö som en förlängning av oss själva; hudnära. En tes som jag undersöker både i genomförda och kommande filmprojekt och som tema för nya fotografier - Of Houses and Men.
Till senaste numret av FLM följer det med en DVD. Där kan man avnjuta tre scener från Roy Anderssons kommande film - En duva satt på en gren och funderade på tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar