(Klicka för en större turistupplevelse.) En gammal kalenders noteringar under fyra veckor fick mig just att återuppleva en resa till Italien.
Vi angjorde den lilla staden Nettuno fem mil söder om Rom om natten per taxi. Alitalia hade innan dess flugit oss till Roms internationella flygplats Leornardo da Vinci airport of Rome. Neptunus sov. Det var midnatt. Hotellet var tomt och tyst. Det låg endast några meter från havet vars sälta och doft under lång tid hade penetrerat varje por i byggnadens stenmaterial. Det var i själva verket inget hotell utan ett kloster. Små rum med fyra meter i tak, ett fönster och två sängar ovanför vilka varsitt kors hovrade.
Nästa morgons brutala ljus omfamnade oss vid vår enkla och sena frukost bestående av cappuncino och tremenzini. Stranden var glest befolkad. Till Nettuno åker romarna för att bada. Kanske hyr de unga in sig någon natt eller två i klostret. Vi hade beslutat oss för att ge Nettuno fyra veckor av våra liv. Vi befann oss i regionen Lazio. Staden har i dag drygt 36 000 invånare. Då, vid vår resas tideräkning, bör staden ha haft betydligt färre invånare. I alla fall om vi ska tro mitt minne, men det är som denna historia kommer att visa, ett högst oklokt val att göra. Vårt klosterhotell var den berömda basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti som var och är ett vallfartsmål på grund av att i dess krypta, under våra sängar, vilar jungfrumartyren Maria Goretti, död vid tolv års ålder 1902.
Som tur var fanns det en tågstation i staden som relativt snabbt kunde ta oss in till Rom. Fortsättning följer.
Vi angjorde den lilla staden Nettuno fem mil söder om Rom om natten per taxi. Alitalia hade innan dess flugit oss till Roms internationella flygplats Leornardo da Vinci airport of Rome. Neptunus sov. Det var midnatt. Hotellet var tomt och tyst. Det låg endast några meter från havet vars sälta och doft under lång tid hade penetrerat varje por i byggnadens stenmaterial. Det var i själva verket inget hotell utan ett kloster. Små rum med fyra meter i tak, ett fönster och två sängar ovanför vilka varsitt kors hovrade.
Nästa morgons brutala ljus omfamnade oss vid vår enkla och sena frukost bestående av cappuncino och tremenzini. Stranden var glest befolkad. Till Nettuno åker romarna för att bada. Kanske hyr de unga in sig någon natt eller två i klostret. Vi hade beslutat oss för att ge Nettuno fyra veckor av våra liv. Vi befann oss i regionen Lazio. Staden har i dag drygt 36 000 invånare. Då, vid vår resas tideräkning, bör staden ha haft betydligt färre invånare. I alla fall om vi ska tro mitt minne, men det är som denna historia kommer att visa, ett högst oklokt val att göra. Vårt klosterhotell var den berömda basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti som var och är ett vallfartsmål på grund av att i dess krypta, under våra sängar, vilar jungfrumartyren Maria Goretti, död vid tolv års ålder 1902.
Som tur var fanns det en tågstation i staden som relativt snabbt kunde ta oss in till Rom. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar