(Click for bigger images.)
lördag 31 juli 2010
fredag 30 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
måndag 26 juli 2010
lördag 24 juli 2010
tisdag 20 juli 2010
Mot Rom! | Om det tveksamma i att resa IV
(Klicka.) Efter att ha tittat på bröllopsparet begav vi oss ut på en vandring inklusive klättring i ett brant berg, 1½ mils promenad i trettio grader. Vi hamnade i grannstaden Anzio där vi bl.a. tittade på lyxbåtarna i hamnen. När vi hade tagit oss tillbaka blev det en pizzamiddag. Under vandringen hade vi köpt varsin blockflöjt. Svenska toner skulle ljuda framöver.
Efter en vilodag tog vi åter lokaltåget in till Rom. I solen var det över fyrtio grader. Besökte ett antal måste-se-monument. Castel Sant' Angelo, Peterskyrkan. Tillbaka i Nettuno blev det en sen middag på da Augostino. Några nya flyttade in i korridoren. Vädret disigt och fuktigt, kläderna blöta efter kvällspromenaden.
Nästa dag återigen en stärkande promenad till Anzio där en dykarkniv köptes. På vår väg ut från kyrkan, dvs vårt boende, blev vi stoppade av munkar som hade synpunkter på att vi bar shorts. In och byta... Tilbaka i Nettuno träffade vi en gammal boxare som sparrat Ingemar Johansson, hävdar att han nu är manager. För vem? Har tränat med italienska världsmästaren i boxning...
Åter till Rom! Ännu ett besök, typ. Middag i den lilla staden. Träffade en västtysk snubbe. Honom har jag glömt. Nästa dag frukost på stamstället La Sirene. Brev, vykort, blockflöjt för att roa oss. Träffade på boxaren från igår vid kiosken, han bjöd på en öl. På kvällen gjordes ett besök i den gamla borgen, där fanns nu en hantverksutställning. Nästa dag metade vi krabbor med boxaren. På kvällen den obligatoriska promenaden upp och ner längs huvudgatan. Moskiter jagades innan vi kunde gå till sängs. Nästa dag skulle en ännu längre vadring genomföras - tre och en halv mil. Fortsättning följer.
Efter en vilodag tog vi åter lokaltåget in till Rom. I solen var det över fyrtio grader. Besökte ett antal måste-se-monument. Castel Sant' Angelo, Peterskyrkan. Tillbaka i Nettuno blev det en sen middag på da Augostino. Några nya flyttade in i korridoren. Vädret disigt och fuktigt, kläderna blöta efter kvällspromenaden.
Nästa dag återigen en stärkande promenad till Anzio där en dykarkniv köptes. På vår väg ut från kyrkan, dvs vårt boende, blev vi stoppade av munkar som hade synpunkter på att vi bar shorts. In och byta... Tilbaka i Nettuno träffade vi en gammal boxare som sparrat Ingemar Johansson, hävdar att han nu är manager. För vem? Har tränat med italienska världsmästaren i boxning...
Åter till Rom! Ännu ett besök, typ. Middag i den lilla staden. Träffade en västtysk snubbe. Honom har jag glömt. Nästa dag frukost på stamstället La Sirene. Brev, vykort, blockflöjt för att roa oss. Träffade på boxaren från igår vid kiosken, han bjöd på en öl. På kvällen gjordes ett besök i den gamla borgen, där fanns nu en hantverksutställning. Nästa dag metade vi krabbor med boxaren. På kvällen den obligatoriska promenaden upp och ner längs huvudgatan. Moskiter jagades innan vi kunde gå till sängs. Nästa dag skulle en ännu längre vadring genomföras - tre och en halv mil. Fortsättning följer.
söndag 18 juli 2010
torsdag 15 juli 2010
Mot Rom! | Om det tveksamma i att resa III
(Klick!) Första resan in till Rom med lokaltåget som kostade tretton kronor t o r. Vida vyer, det kuperade landskapet passerade utanför tågfönstret. Stora vinodlingar åkte vi förbi, närmare Rom blev de allt större. I Roms utkanter tilltog vad som kunde likans vid kåkstäder, enkla skjul med korrugerade plåttak. Roma Termini mötte oss med sin väldighet. De monumentala byggnaderna i Rom var just monumentala - och många. Fick iväg ett antal vykort, nya frimärken köptes. Vi drog oss undan de värsta turistråken och åt tidig middag på en liten uteservering. Tryckande värme, en regnskur kom och förångades snabbt.
På Colosseum träffade vi en svenskättad kille från Minnesota, mr Anderson. Trevlig, hävdas det i kalendern. Honom har jag glömt. Vid Marcus Aureliuskolonnen köpte jag fler vykort. Någonstans under dagen hade jag även köpt ett antal diabilder åt en kompis med turistvyer. Vi lämnade Rom med lokaltåget 21.15.
Dagen efter tillbringades i Nettuno. Strandliv, dock hade solen tagit för mycket, så det blev med måtta. En rejäl middag intogs sent för att säkra nattens mardrömmar. Tidigare på dagen hade vi träffat på en amerikansk familj på ett dagsbesök i den lilla staden. De körde Volvo.
Nästa dag var det bröllop i vår kyrka, vår bostad. Fortsättning följer.
På Colosseum träffade vi en svenskättad kille från Minnesota, mr Anderson. Trevlig, hävdas det i kalendern. Honom har jag glömt. Vid Marcus Aureliuskolonnen köpte jag fler vykort. Någonstans under dagen hade jag även köpt ett antal diabilder åt en kompis med turistvyer. Vi lämnade Rom med lokaltåget 21.15.
Dagen efter tillbringades i Nettuno. Strandliv, dock hade solen tagit för mycket, så det blev med måtta. En rejäl middag intogs sent för att säkra nattens mardrömmar. Tidigare på dagen hade vi träffat på en amerikansk familj på ett dagsbesök i den lilla staden. De körde Volvo.
Nästa dag var det bröllop i vår kyrka, vår bostad. Fortsättning följer.
tisdag 13 juli 2010
Mot Rom! | Om det tveksamma i att resa II
(Klick!) Den första natten hade varit tuff. Inget vatten på rummet, sängbottnarna nådde nästan ner till golvet när man låg i sängen. Från det öppna fönstret hördes havet; mycket och nära. Väggarna var fläckade efter krossade insekter. Hela rummet doftade hav.
Vår första frukost blev lång. Den bestod inte av det som nyligen påstods utan av pizza utan något pålägg samt en läsk. Vi talade i några timmar med de tjejer som skötte serveringen utanför vårt fönster. Mitt ficklexikon användes flitigt redan från början. Eftersom vi ännu inte hade växlat till oss några lire att tala om och bara hade lite småmynt kvar från taxiresan så höll vår första frukost på att bli alltför spartansk om det inte hade varit för de vänliga tjejerna som fixade fram några mackor åt oss. Dessa tjejer har jag nu glömt. Första dagen ägnades åt att upptäcka Nettuno. Efter två längre promenader i staden rundade vi av dagen med gin och citronlemonad på rummet vid halvniosnåret.
Dag två ägnades bl.a. åt bankbesök för växling av valuta. Min resekamrat drabbades av stora-sedlar-växlas-ej-syndromet. Nu skulle rumshyran för fyra veckor betalas. 216 000 lire för två personer. På dagen sol och bad. Detta har aldrig tillhört mina favoritsysselsättningar men har under vissa perioder ändå varit frekventa. Vykort och en Daily American inhandlades samt en Cola. Kvällen intogs från en uteservering. Innan dess hade vi ätit luch och middag på det som skulle bli vårt stamhak - da Augustino.
Dag tre upprepade mycket av dag två. En enkel middag med pasta och tomatsås, sallad, bröd, vitt vin och mineralvatten kostade 23 kronor. Ett bollspel hade inhandlats, lusten att spela följde dock inte med, så vi lånade snabbt ut det till några som frågade. Kvällens promenad gick åter till stationen, vi måste ju reka inför den kommande romresan. Innan stationen hade vi fått en visning av den gamla borgen i staden. Dagen avslutades med gin och citronlemonad på rummet - utgår jag från, kalendern omtalar det som 'nattgrogg på rummet'.
Den fjärde dagen hade frukostrutinen infunnit sig i form av cappucino och tremenzini. Träffade en tjej från Australien och talade med henne en lång stund. Hon hade bott i den lilla staden i ett år. Henne har jag glömt. Denna dag invigdes det inköpta bollspelet av oss själva på stranden, en kort regnskur svalkade. Staden gick tidigt till sömns eftersom det inte var någon vanlig turiststad. Därför blev det långa kvällar på rummet. För att fördriva tiden hade Monopol köpts tidigare på dagen. Det invigdes nu och en whisky blev vår nattmössa.
Vår första frukost blev lång. Den bestod inte av det som nyligen påstods utan av pizza utan något pålägg samt en läsk. Vi talade i några timmar med de tjejer som skötte serveringen utanför vårt fönster. Mitt ficklexikon användes flitigt redan från början. Eftersom vi ännu inte hade växlat till oss några lire att tala om och bara hade lite småmynt kvar från taxiresan så höll vår första frukost på att bli alltför spartansk om det inte hade varit för de vänliga tjejerna som fixade fram några mackor åt oss. Dessa tjejer har jag nu glömt. Första dagen ägnades åt att upptäcka Nettuno. Efter två längre promenader i staden rundade vi av dagen med gin och citronlemonad på rummet vid halvniosnåret.
Dag två ägnades bl.a. åt bankbesök för växling av valuta. Min resekamrat drabbades av stora-sedlar-växlas-ej-syndromet. Nu skulle rumshyran för fyra veckor betalas. 216 000 lire för två personer. På dagen sol och bad. Detta har aldrig tillhört mina favoritsysselsättningar men har under vissa perioder ändå varit frekventa. Vykort och en Daily American inhandlades samt en Cola. Kvällen intogs från en uteservering. Innan dess hade vi ätit luch och middag på det som skulle bli vårt stamhak - da Augustino.
Dag tre upprepade mycket av dag två. En enkel middag med pasta och tomatsås, sallad, bröd, vitt vin och mineralvatten kostade 23 kronor. Ett bollspel hade inhandlats, lusten att spela följde dock inte med, så vi lånade snabbt ut det till några som frågade. Kvällens promenad gick åter till stationen, vi måste ju reka inför den kommande romresan. Innan stationen hade vi fått en visning av den gamla borgen i staden. Dagen avslutades med gin och citronlemonad på rummet - utgår jag från, kalendern omtalar det som 'nattgrogg på rummet'.
Den fjärde dagen hade frukostrutinen infunnit sig i form av cappucino och tremenzini. Träffade en tjej från Australien och talade med henne en lång stund. Hon hade bott i den lilla staden i ett år. Henne har jag glömt. Denna dag invigdes det inköpta bollspelet av oss själva på stranden, en kort regnskur svalkade. Staden gick tidigt till sömns eftersom det inte var någon vanlig turiststad. Därför blev det långa kvällar på rummet. För att fördriva tiden hade Monopol köpts tidigare på dagen. Det invigdes nu och en whisky blev vår nattmössa.
Dag fem - mot Rom! Fortsättning följer.
måndag 12 juli 2010
Mot Rom! | Om det tveksamma i att resa I
(Klicka för en större turistupplevelse.) En gammal kalenders noteringar under fyra veckor fick mig just att återuppleva en resa till Italien.
Vi angjorde den lilla staden Nettuno fem mil söder om Rom om natten per taxi. Alitalia hade innan dess flugit oss till Roms internationella flygplats Leornardo da Vinci airport of Rome. Neptunus sov. Det var midnatt. Hotellet var tomt och tyst. Det låg endast några meter från havet vars sälta och doft under lång tid hade penetrerat varje por i byggnadens stenmaterial. Det var i själva verket inget hotell utan ett kloster. Små rum med fyra meter i tak, ett fönster och två sängar ovanför vilka varsitt kors hovrade.
Nästa morgons brutala ljus omfamnade oss vid vår enkla och sena frukost bestående av cappuncino och tremenzini. Stranden var glest befolkad. Till Nettuno åker romarna för att bada. Kanske hyr de unga in sig någon natt eller två i klostret. Vi hade beslutat oss för att ge Nettuno fyra veckor av våra liv. Vi befann oss i regionen Lazio. Staden har i dag drygt 36 000 invånare. Då, vid vår resas tideräkning, bör staden ha haft betydligt färre invånare. I alla fall om vi ska tro mitt minne, men det är som denna historia kommer att visa, ett högst oklokt val att göra. Vårt klosterhotell var den berömda basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti som var och är ett vallfartsmål på grund av att i dess krypta, under våra sängar, vilar jungfrumartyren Maria Goretti, död vid tolv års ålder 1902.
Som tur var fanns det en tågstation i staden som relativt snabbt kunde ta oss in till Rom. Fortsättning följer.
Vi angjorde den lilla staden Nettuno fem mil söder om Rom om natten per taxi. Alitalia hade innan dess flugit oss till Roms internationella flygplats Leornardo da Vinci airport of Rome. Neptunus sov. Det var midnatt. Hotellet var tomt och tyst. Det låg endast några meter från havet vars sälta och doft under lång tid hade penetrerat varje por i byggnadens stenmaterial. Det var i själva verket inget hotell utan ett kloster. Små rum med fyra meter i tak, ett fönster och två sängar ovanför vilka varsitt kors hovrade.
Nästa morgons brutala ljus omfamnade oss vid vår enkla och sena frukost bestående av cappuncino och tremenzini. Stranden var glest befolkad. Till Nettuno åker romarna för att bada. Kanske hyr de unga in sig någon natt eller två i klostret. Vi hade beslutat oss för att ge Nettuno fyra veckor av våra liv. Vi befann oss i regionen Lazio. Staden har i dag drygt 36 000 invånare. Då, vid vår resas tideräkning, bör staden ha haft betydligt färre invånare. I alla fall om vi ska tro mitt minne, men det är som denna historia kommer att visa, ett högst oklokt val att göra. Vårt klosterhotell var den berömda basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti som var och är ett vallfartsmål på grund av att i dess krypta, under våra sängar, vilar jungfrumartyren Maria Goretti, död vid tolv års ålder 1902.
Som tur var fanns det en tågstation i staden som relativt snabbt kunde ta oss in till Rom. Fortsättning följer.
lördag 10 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
Phonurgia | Re:visited
(Klicka för större bild.) I går gjordes några överföringar från spolband till CD i studio Phonurgia som drivs av en gammal vän till mig. På bilden ses delar av studion och Mats Rendel. Resultatet blev bra, nu kan jag åter låta mina öron förnöjas av det spolband som följde med min första spolbandspelare Sony TC-630: Sony Stereo Demonstration (fanfar) och sedan tre japanska stycken från schlager till underhållningsorkesterstuk. Nästa item vi lät transfereras via en Revox A77 var Björn J:son Lindhs första vinyl, märkligt nog inte återutgiven på CD, Ramadan från 1971. Tack Mats för en trevlig session!
måndag 5 juli 2010
söndag 4 juli 2010
Bild i retur | Hus - Människa - Tid = 1
(Klicka för större bild.) I denna stillbild tagen från min film Embraced by Time - Remember Us har den krackelerade ytan från en pelare tonats in i ett gammalt porträtt av tre barn, troligen några släktingar till mig. Porträttet är väl omkring 100 år gammalt, tidens spår i den flagnande pelaren överförs till barnansiktena och förstärker känslan av åldrande, förfall, tidens framfart - i kontrast mot barnens ansikten.
Sedan människans tidigaste etablering har hon stått i ett intimt förhållande till sina redskap och boningar. Redskapen har av olika anledningar följt henne i graven, boningarna har utvecklats men fick tidigt olika funktioner och zoner som markerade sociala och religiösa regelverk.
I DN pågår en artikelserie om ''Sommartorpet'', först ut var Johan Svedjedal som tittar in i några av litteraturhistoriens berömda hus. Där hävdas bl.a. att i litteraturen är huset ofta på en gång miljö, tidssymbol och psykologi.
(Roj Friberg: Kafkas hus i Prag.) En favorit bland målare som har använt sig av byggnader med själ som motiv är Roj Friberg. Lars Lerin med sina unika akvareller är givetvis en annan.
Sedan människans tidigaste etablering har hon stått i ett intimt förhållande till sina redskap och boningar. Redskapen har av olika anledningar följt henne i graven, boningarna har utvecklats men fick tidigt olika funktioner och zoner som markerade sociala och religiösa regelverk.
I DN pågår en artikelserie om ''Sommartorpet'', först ut var Johan Svedjedal som tittar in i några av litteraturhistoriens berömda hus. Där hävdas bl.a. att i litteraturen är huset ofta på en gång miljö, tidssymbol och psykologi.
(Roj Friberg: Kafkas hus i Prag.) En favorit bland målare som har använt sig av byggnader med själ som motiv är Roj Friberg. Lars Lerin med sina unika akvareller är givetvis en annan.
lördag 3 juli 2010
fredag 2 juli 2010
Apparatminnen
Här ses tonårstidens bibel. Första rullbandspelaren väckte intresset. Dessa elektromekaniska saker krävde skötsel; avmagnetisering, rengöring, finjustering. De lockade också fram skaparlustan; sketcher, busringningar, musik och senare också program som Vinylparadiset spelades in.
Till de omistliga apparaterna hörde även skivspelaren. Vi talar vinyl. Upplärd av äldre kompisar behandlade jag tidigt skivorna med respekt; inga fingeravtryck, rengöring, damning före varje spelning. Fördelen är att vinylsamlingen 40 år senare är högst spelbar. Detta skulle ha glatt gamle Cecil E. Watts, grundaren av företaget som tillverkade hjälpmedel för skivrengöring med produkter som Dust Bug, Parostatik Disc Preener och Manual Parastat Model Mk IIA.
Låt mig citera från den lilla skriften Hur vårdar jag bäst mina grammofonskivor? Tredje upplagan, 1969.
Till de omistliga apparaterna hörde även skivspelaren. Vi talar vinyl. Upplärd av äldre kompisar behandlade jag tidigt skivorna med respekt; inga fingeravtryck, rengöring, damning före varje spelning. Fördelen är att vinylsamlingen 40 år senare är högst spelbar. Detta skulle ha glatt gamle Cecil E. Watts, grundaren av företaget som tillverkade hjälpmedel för skivrengöring med produkter som Dust Bug, Parostatik Disc Preener och Manual Parastat Model Mk IIA.
Låt mig citera från den lilla skriften Hur vårdar jag bäst mina grammofonskivor? Tredje upplagan, 1969.
Då en ny grammofonskiva tas fram ur sitt fodral, ser ni med förväntan fram emot att avnjuta dess musik. Samtidigt kanske på grund av tidigare erfareneter, beklagar ni det faktum, att den första magiska kvaliteten försvinner gradvis för varje spelning och ersätts med ständigt ökande knaster, skrapningar och andra bakgrundsljud. Nöjet att lyssna på skivan försvinner ganska snart och skivan kastas bort.Hu! Skivor kastas inte bort, inte heller böcker. Nu ska jag lyssna på en grammofonskiva från 1978, Mike Oldfield's dubbelalbum Incantations. Avspelning sker med hjälp av en helt nytillverkad vinylspelare. Skivan hålls på plats med en skivklämma från Michell och torrrengörs med skivborsten Super Exstatic innan avspelning.
Casting slutförd | Dialogus duarum machinarum
Det blev inte oväntat de båda apparaterna ni ser nedan som blev uttagna till Pretto films nya kortfilm - Dialogus duarum machinarum / Dialogue For Two Apparatus.
Mer info inom kort.
Mer info inom kort.