(Klicka för större bild.) Blöt snö faller utanför mitt fönster. Mycket har hänt. Mer kommer att hända. Kanske allt. Kanske inte heller för första gången - eller sista. Hur mycket är nytt under solen? Om man petar med pinnen - försvinnnade lite. Kunskapen om universum växer, så gör även universum. Dock hävdar de flesta i dagens forskarsamhälle att universum är ändligt i tid och rum. Om inte så vore själva oändlighetens perspektiv både skrämmande och förödande, något som redan författaren Jorge Luis Borges konstaterade. Det tycks som om mikro- och makrokosmos speglar varandra. Ingen ny insikt, men kunskapen om detta fördjupas.
2006 spelade dramatikern Harold Pinter själv i Becketts 'Krapp's last tape'. Den gamle i pjäsen har nått vägs ände men ger sig inte. Han plockar bland gamla inspelningar och lyssnar kommenterande på genomlevda minnen och oförrätter. Själv hade jag turen att se Erland Josephson i rollen på Dramaten 2004. Men också oturen att missa Rick Cluchey där i december 2009.
Var finns det förflutna? Var hittar vi förflutenhetens landskap? Tack vare resultaten från de olika grenarna av naturvetenskapen och humaniora ökar ständigt historiens bråddjup under våra fötter. Denna insikt får både den enskilde och forskarsamhället att producera berättelser med syfte att göra fragmenten från förflutenhetens landskap begripliga - för oss här och nu.
Se där ett knippe tankar som kan vara bra att placera i bakhuvudet när ni snart kommer att få se kortfilmen Travel Mindscape Triptych.
En film som kan sägas ansluta till allt detta och som snurrat i Pretto films studiobiograf i veckan är Agnés Vardas The Beaches of Agnés. En ljuvlig film om tid, skapande och minne(n) - och mycket mer.
2006 spelade dramatikern Harold Pinter själv i Becketts 'Krapp's last tape'. Den gamle i pjäsen har nått vägs ände men ger sig inte. Han plockar bland gamla inspelningar och lyssnar kommenterande på genomlevda minnen och oförrätter. Själv hade jag turen att se Erland Josephson i rollen på Dramaten 2004. Men också oturen att missa Rick Cluchey där i december 2009.
Var finns det förflutna? Var hittar vi förflutenhetens landskap? Tack vare resultaten från de olika grenarna av naturvetenskapen och humaniora ökar ständigt historiens bråddjup under våra fötter. Denna insikt får både den enskilde och forskarsamhället att producera berättelser med syfte att göra fragmenten från förflutenhetens landskap begripliga - för oss här och nu.
Se där ett knippe tankar som kan vara bra att placera i bakhuvudet när ni snart kommer att få se kortfilmen Travel Mindscape Triptych.
En film som kan sägas ansluta till allt detta och som snurrat i Pretto films studiobiograf i veckan är Agnés Vardas The Beaches of Agnés. En ljuvlig film om tid, skapande och minne(n) - och mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar