Tecken i tiden

Cirkulära paradoxer, strange loops, processorienterade projekt. Vad menas med detta? Om jag ber er tänka på filmer som I huvudet på John Malkovich och Eternal sunshine of the spotless mind kanske det klarnar något.

Att gå in och ur det mänskliga psyket har manusförfattaren till filmerna jag nämnde gjort sig känd för. Om detta finns en liten artikel i senaste numret av flm. Där hänvisas även till en artikel om Charlie Kaufman, manusförfattaren, i tidskriften Wired. Där kunde även i bloggform innan novembernumret 2008 kom ut läsas om hur arbetet med själva artikeln framskred.

Förra året gjorde Kaufman regidebut med sin egen film Synecdoche som handlar om en teaterregissör som ska sätta upp en pjäs om sitt eget liv. Deta får mig att börja reflektera över liknande fenomen inom andra konstarter. Att visa upp ett konstverk och samtidigt visa en dokumentation om hur detta konstverk tillkommit har förekommit länge i konstvärlden. Likaså att göra ett konstverk i realtid i en performance. Att filmbolagen ibland flera år innan en film är klar gör reklam för den och numera även bygger en hemsida som tidigt presenterar material från och omkring filmen har vi vant oss vid.

I skenet av detta är det väl därför bara naturligt att Pretto film presenterar hur filmen En Morpheinists Drömmar produceras - langsam, langsam aber sicher. Ett tecken i tiden, eller? Jag säger som Montaigne: Vad vet jag?