Loggbok 080930 En Morpheinists Drömmar

I lördags filmades ett antal sekvenser i Stockholm. Det blev en hel del som inte ligger i med nuvarande manus men delar av detta material kommer att arbetas in och delvis ersätta tidigare planerade stillbilder. Dels filmades en längre vattensekvens med olika inställningar - en av stentrapporna som går ner i vattnet vid Stadshuset ägnades en hel del omsorg. En vattenscen kommer troligen användas intonad tillsammans med en bearbetad stillbild från Loch Lomond. Jag tog även några sekvenser med turister i galleriet ut mot Riddarfjärden. Mer folk i rörelse togs sedan på Plattan, Sergels torg och från bron vid Malmskillnadsgatan. Filmningen avslutades på Söder; dels tunnelbanespår och tågmöten i olika konstellationer, dels fasader och miljöer kring Brännkyrkagatan.

Janne var återigen inspelningsassistent och furnerades en vällagad lunch på Dolce vita på Kungsholmen och avslutande fika på Hurtigs på Drottninggatan. Bilder från de filmade sekvenserna kommer att läggas ut på hemsidan. Möjligen läggs en redigerad version av vattensekvensen ut i en arbetskopia.

Troells Trollspegel

Dokumentären om Jan Troell och hans filmarbete som visades i TV2 ikväll var som väntat intressant att se. Det jag fäste mig vid var det egentligen självklara, när man ser hans filmer; det är inte epiken han fastnar för. Han säger: Film står lyriken närmast. Att göra mycket av lite - hellre än lite av mycket.

Den gamla vanliga visan

I en artikel i DN kunde man nyligen läsa om ännu ett s.k. plagiatärende - från fotografi till målad tavla. Ett högst ordinärt snapshot på I.B. i aktion vid kameran. Den fotografiska upphovsrätten hävdas åter vara i kläm. Sådana uttalanden ska fotografer vara mycket försiktiga med. Juristen på Sveriges fotografers förbund säger: ''Det verk som konstnären har skapat ska vara tillräckligt självständigt från fotografens verk. Men de här konstnärerna har väldigt verklighetstroget kopierat från fotografier - - - .'' Som om inte det är en konst! Den som vill kan läsa artikeln här.

De Geer - fördjupningskurs

För den som läst eller aspirerar på att läsa Carl Johan De Geers nya bok Jakten mot nollpunkten vill jag ge några filmtips.

Börja med att skaffa hans senaste långfilm på DVD, Med kameran som tröst del 2, som kom 2004. Den som ser filmen kommer snart att märka att den i flera stycken är en visualisering av boken. Berättartexten återfinns i väsentliga delar däri. I filmen kommer vi nära de miljöer och egna scenografier som boken talar om. Vi får se de omskrivna personerna genom privata fotografier blandade med filmade miljöer. Bildspråket och klippningen förstärker bokens text.

Som extramaterial på DVD:n kan man lyssna på De Geer och Ronny Svensson på kommentarspåret. Här finns givetvis ytterligare stoff för den intresserade. Andra hatar kommentarspår.

Två kortfilmer ligger även med som extramaterial. Mormor, Hitler och jag känns även den igen från boken. I Stockholmssyndromet gör De Geer en personlig betraktelse över jaget, tiden, minnena och staden som spelplats för dessa storheter.

Varför Del 2? Jo, 1980 kom på Bokomotiv ut en fotobok med samlade bilder tagna av De Geer med titeln Med kameran som tröst. Den kom bara ut i 500 ex och är extremt svårhittad på antikvariat. Jag gjorde nyss en sökning på en internationell bok- och antikvariatslänk jag brukar använda. Jag fick en träff på ett antikvariat i USA. De tog över 10.000 kronor för boken. Nu ligger priserna för svenska fotoböcker i USA högt över våra priser, men ändå. Samma ''öde'' drabbade den sista stora fotoboken med Christer Strömholms fotografier, omkrng 10.000 SEK.

Ännu ett filmtips är Hello, Baby av Johan Bergestråhle med manus av Marie-Louise Ekman (då De Geer Bergenstråhle) från 1976. Vi ser henne även i huvudrollen. I filmen dyker även Carl Johan De Geer upp, spelad av Håkan Serner.

Söndagsmatiné - Den Brysomme Mannen

Jens Lien, uppmärksammad och prisbelönt norsk filmregissör. Men i Sverige gick filmen inte ens upp på biograferna. Jag såg den först på Canal+ och letade sedan upp den på Amazon i England, som så ofta med bra filmer när jag vill köpa dem. Den brysomme går givetvis inte heller att hyra på t.ex. Lovefilm.

Kanske kan filmen kallas en svart komedi, så som baksidestexten gör på DVD-utgåvan. Sevärd, därför rullade den på en helgmatiné nyligen. Jag lämnar över ord och beskrivning av filmen till hemsidan - klick!

Herr K.

en märklig stad
drog sina gator genom mej
och inget rörde sig
ingen syntes till
folktomt överallt och tyst
- - -

EN MÄRKLIG STAD
Ur Svart som silver av
Bruno K. Öijer

Dr Bose .Net

Nu fungerar de 30 olika javascripten - av någon för mig just nu okänd anledning. För den nyfikne eller dumdristige: Klicka här! Man behöver dock aktivera kontrollerna genom att klicka - vad annars!

Loggbok 080917 En Morpheinists Drömmar

Tog två semesterdagar förra veckan och ägnade dessa åt att filma några sekvenser i Stockholm. En del tekniskt tjafs gör att en del av detta material kommer att tas om snart igen. Något från denna första session kommer trots detta att bli synligt här eller på hemsidan.

Svensk-franska galleriet

Detta galleri beskriver Ulf Linde i sina memoarer. Idag besökte jag en byggnad med konstanknytning - och där har skylten från Strandvägen hamnat och räddats undan en neslig destruktion.

Bruno K. Öijer

Så kom den då, igår i brevlådan, på det sätt som blivit det vanligaste - bokköp över nätet med direktleverans i brevlådan, lokala postkontoret på ICA eller tobaksaffären dit Schenker PrivPak levererar. Svart som silver heter Öijers senaste diktsamling. Läste den rakt igenom igår. Kommer att göra likadant ikväll. Här finns några dikter som just nu under arbetet med En Morpheinists Drömmar känns extra träffande och ger mig välbehövlig input.

Nyss läst

En roman om mej själv. Självklart, inga memoarer här inte. De Geer har skrivit en bok som jag gärna läser om - nu genast. I Jakten mot nollpunkten möter vi bilder av, både bokstavligen och genom hans texter, de olika kostnärsuttryck som han arbetar med. Konstnären, fotografen, textilkonstnären, scenografen, författaren och inte minst filmaren Carl Johan De Geer blir synlig. Men här finns också återkommande reflektioner kring hans adliga ursprung och vad det har betytt - och betyder. För oss som sett merparten av hans filmer ger boken intressanta inblickar i filmarbetet genom åren. Boken är välskriven med en skenbar enkelhet som ger texten en särskild pregnans, så som vi känner igen den från hans egeninlästa voice over i filmerna. Läs mer här!

Loggbok 080910 En Morpheinists Drömmar

Filmarbete pågår. Rapport följer.

Nyläst

Från kart till fallfrukt heter Ulf Lindes nya bok med undertiteln 70 korta kapitel om mitt liv et cetera. Men som författaren säger i efterordet: ''Var det här verkligen mitt liv? Fan tro't.''

Linde är vibrafonisten som gick över till konsten, både som recensent, lärare och utövare. Boken fångar väl min bild av konstpedagogen Linde, så som jag minns den från min barndoms TV-inslag på 60-talet och framåt. Han konstaterar själv att han till stora delar skriver likadant nu som när han började skriva jazzkåserier i Orkesterjournalen.

Hans konstsyn har även den varit tämligen stabil genom åren, vilket har retat en del. Oavsett om läsaren delar den eller inte så är texterna mycket intressanta att bryta sina egna hållningssätt och reflektioner emot.

I boken ges flera exempel på Lindes arbete med att utifrån olika källmaterial göra kopior av vissa av Marcel Duchamps arbeten. I flera fall signerade Duchamp dessa som av honom godkända kopior.

Linde samarbetade då ofta med konstsmeden m.m. Rolf Rosenberg, som hade verkstad på Lützengatan i Stockholm. Jag var själv där några gånger och fick av honom bl.a. en handbygd prototyp framtagen för IBM:s räkning av ett kombinerat ritbord och ljusbord. Detta använder jag när sorterar diabilder - snart ett minne blott eftersom digitalisering pågår, om än långsamt. Jag har även ett litet ''konstobjekt'' av hans hand, en bit aluminiumplåt bockad i ett stycke och uppklippt och signerad Rolf Rosenberg. Om jag minns rätt var detta tänkt som en variant på visitkort och som gåva till kunder.


Här ser vi framsidan av objektet. Baksidan är identisk men spegelvänd. Det är gjort i ett stycke. Frågan man ska ställa till betraktaren är: Hur är detta gjort? Svaret kan vara klurigt men lätt när man inser lösningen - som alltid.

Vid ett av mina besök i verkstaden höll Rosenberg på med en ny kopia (eller översyn av den gamla kopian?) av ett av Duchamps arbeten från 1921, första gången kopierat 1964 för Moderna Museets räkning, så jag kunde få titta på buren och de små sockerbitarna av cararramarmor.

Rosenberg har även gjort egna, offentliga konstarbeten, bl.a. en klocka på höga stålpelare i Solna.