Strange Fruit | Pretto Karameller

Valborg. Fast inte. Sitter här och skriver detta medan världen brinner. Valborgsmässoeld. Lyssnar på José James senaste album Yesterday I Had The Blues - the Music Of Billie Holiday. Bra versioner, eget uttryck och superb ljudkvalitet.

Har jobbat mig ännu längre in i Någon syr, är det du? av Helena Eriksson. Fortsatt bra och intressant. Köpte även hennes diktsamling Täthetsteoremet, nu läst. Läser även klart Vilgot Sjöman Mitt personregister. Urval 97. Här möter vi bl.a. Gösta Oswald, Olof Lagercrantz, Stig Dagerman, Lars Forssell, Graham Greene. Övriga två delar i den självbiografiska sviten är lästa.

Jag missade filmen om Carl Johan de Geer i höstas, CJDG, så vad göra? Jo, efter att ha väntat länge så finns den nu att köpa på DVD via Folkets Bio. Sagt och gjort. Lär väl anlända under nästa vecka.

Nu strömmar via Spotify Marcus Miller Afrodeezia. Elbas och afrikanska rytmer.

Smal film kräver en hel värld |

Har idag tittat på några filmer och klipp på YouTube med Jonas Mekas och Peter Kubelka. Dessförinnan såg jag om den tredelade serien om Andy Warhol The Factory People. Detta pass avslutades med att jag rasslade runt i statistiken 2009-2015 för mina filmer som ligger på Vimeo, ett av flera fönster på nätet.

Andelen spelningar från Sverige utgör bara drygt 20%. När man som jag har valt att syssla med en extremt smal slice av filmkakan så behövs det tittare från andra länder. Behövs i betydelsen motivation och uppmuntran; i ekonomiska termer handlar det bara om förlust, men rikedom av ett annat slag. 

I mitt fall dominerar USA tittarstatistiken tätt följt av Sverige. Sedan följer England, Tyskland och Indien. Därpå ett kluster av länder m.m. som Kanada, Ryssland, Australien, Italien, Frankrike, Spanien, Syd-Korea, Brasilien.

Som sagt, smal film kräver en hel värld. Och har gjort så även tidigare.

Målare följer mig | Saatchi Art

Närmare hälften av mina s.k. följare på webbgalleriet Saatchi Art är målande konstnärer, en och annan skulptör, en arkitekt som börjat plåta. Betyder väl inte mer än att vi alla gör bild, oavsett teknik och medium. Men också att jag inte är någon fotograf, utan någon som just försöker göra bilder med kameran som redskap. Fast vackert så. Att försöka göra bild är stort. 

Till dagens frukost på Pretto films kontor såg jag om en film om Lou Reed, Rock and Roll Heart från 1998. Så nu blir det lite vinyl, tror jag. Men även lyssning på CD i stora anläggningen på Take A Walk On The Wild Side, i en perfekt tagning från albumet Transformers med tung, välljudande kontrabas.

Porträtt |

 

 (Click!) Oftast blir det spåren av människa som är synliga i mina bilder. Här ett knippe gamla porträttlika bilder.

Santa Monica |

(Click!) Tomas Andersson Wij sjunger om Santa Monica på senaste albumet Mörkrets hastighet. Jag fick ett brev från Santa Monica CA idag.

Mina kollegor tjänstemännen på amerikanska skatteverket har via Saatchi Art (webbgalleriet) skickat min kopia av beviset på att jag åtnjuter lyckan av att vara dubbelbeskattad. Detta kan dock ändras på - till en ospecificerad handläggningskostnad på flera olika avdelningsnivåer. Inte aktuellt just nu. Å andra sidan: Vem är Bo Gustan Lewart Svensson?

Återpublicerat | Två inlägg

Att göra film med pincett |

Jag plockar med pincett fragment från olika skeenden; rörliga som stilla. En delikat process. Jag fogar sedan samman fragmenten med nästan lika delar tankekraft och våld, sånär som på en bris av hopp. Avtvingar fragmenten nya innebörder; ibland uppstår dessa för ett kort ögonblick i kraft av de nya sammanhang jag placerat dem i. Några överlever. De sparar jag.

Glaset tänker | Reflekterar över ljuset

Det ramade fotografiets glasyta förmedlar många olika sorters bilder. Fotografiet i sig  - mångtydigt. I bästa fall. Sol och halogen framkallar bilder av rummet; människor, rörelser och andra fotografier inom den givna glasytan. Om glaset är av det rätta virket och inte har belagts med ett censurerande skikt. Då. Faller allt. På plats.

Blott en dag |

(Click!)

Interstellar |

Den omtalade filmen Interstellar regisserad av Christopher Nolan är en film med många kvaliteter. Mig tilltalar den mycket. Historien, kopplingen till aktuell forskning om tid och maskhål, utforskandet av universums gränser, fotot av Hoyte van Hoytema, hantverket i scenbyggena, musiken.

Den komplexa sekvensen med tesserakten och dess tankegods kopplar jag samman med den engelske fysikern Julian Barbour som i sin bok The End of Time bland annat beskriver tiden som en oändlig uppsättning av nu.

Soundtracket av Hans Zimmer är briljant. Piporgeln har en framträdande roll i flera stycken som spelas av den engelske organisten Roger Sayer, huvudtemat har ett känsloläge som ligger nära Max Richters verk, orkestreringen tänjer gränserna och lockar fram nya klanger.

Stadsvandringar |

Såg utställningen Stadsvandringar på Bonniers konsthall i söndags. Sista rycket, sista dagen. Var där med kusin E. Staden - som evigt pågår.

Lisa Torell var intressant. Undersöker offentliga rum. Dialog med Torsgatan. Målat foto, original på kopia.

Jesper Just bidrog bl.a.  med videoverket Intercourses. Miljön är en Pariskopia, uppbyggd i Hangzhou i Kina. Kul att se. Men griper det tag? Inte där och då. Idéerna bakom är intressanta. Men.

Såg även en videoinstallation av Hala Elkoussy. En konstfilm kombinerad med en installation av tavlor, tryck, fotografier m.m som speglar kolonialismens Kairo.

Långfredag 2015 |

(Click!)