lördag 28 mars 2015

Minnena ser mig |

Jag läser om Tomas Tranströmer Minnena ser mig, en självbiografi. Den utkom 1993, han var sextio år när texten skrevs.

Boken är tät och innehållsrik som hans dikter.

" 'Mitt liv'.  När jag tänker de orden ser jag framför mig en ljusstrimma. Vid närmare betraktande har ljusstrimman formen av en komet med huvud och svans. Den ljusstarkaste ändan, huvudet, är barndomen och uppväxten. Kärnan, dess allra tätaste del, är den mycket tidiga barndomen där de viktigaste dragen i vårt liv bestäms. Jag försöker minnas, jag försöker tränga fram dit. Men det är svårt att röra sig i dessa förtätade regioner, det är farligt, det känns som om jag skulle komma nära döden."

fredag 27 mars 2015

Diversiteter |

Det är mörkt omkring mig, skaldade Cornelis i sitt poem Apollinaire på albumet Poem, ballader och lite blues från 1970.

Just nu spelar Valentina Lisitsa Philip Glass; Glass flöden med romantiska fraseringar. Bra.

Via mail får jag bekräftat att nya böcker är skickade och därmed på väg in i mitt bibliotek. Bodil Malmstens nya dikt Det här är hjärtat är en av dem. Hon har en stadig läsekrets. Jag ingår i den.

Man kommer att skicka mig filmer. Mot betalning. Interstellar och The Imitation Game lär anlända om någon dryg vecka. Anländer gör även en Blu Ray-box från Filmform, Gunvor Nelson: Call to Mind. Fyra filmer ingår, har minst en av dem sedan tidigare. En annan av filmerna som ingår kommer jag att se längre fram. Inte nu.

Har nyligen sett diverse intervjuer/bakommaterial från Peter Greenaway's film Goltzius. Ser fram mot hans kommande film The Eisenstein Handshake (2016).

Omläsning pågår av Egenmäktigt förfarande. Spelar massmedias Hugo Raskrapporter någon roll för läsupplevelsen? Icke. Men stoff lånat/inspirerat av Roy är mer frekvent än de partier som bara nödtorftigt är maskerade.

Omläst är även Carl Henrik Svenstedts senaste bok Den lilla historien. Köpte den direkt av CH med en personlig dedikation, uppskattas. Mailade honom nyligen och gav några personliga reflektioner. Glädjer mig åt hans svarsmail.

Nu ljuder andra toner; Thåström Kom med mig från nya albumet Den morronen. Och nu ytterligare andra; soundtracket till Only Lovers Left Alive.

Tranströmer klev ut ur tiden igår, meddelades det idag. Har läst honom länge. Vi är många.

onsdag 25 mars 2015

Roy Andersson |

– En kritiker på Svenska Dagbladet utnämnde ”Sånger från andra våningen” till årets sämsta film. Fredrik Virtanen på Aftonbladet kallade den för ”årets prettofilm”, nästan myser Roy Andersson när han väl dyker upp, lätt yrvaken (”ledsen att jag är sen. Jag håller på om nätterna, så ibland blir det så jävla snett med dygnet.

 – Människor idag är livrädda för pretentioner. Jag menar att man måste vara pretentiös, för annars blir det liksom ingenting. Mina filmer är jättepretentiösa – men de är kontrollerade.

Två citat av Roy Andersson, ur en artikel från Sydsvenskan 20 januari 2013. 

måndag 23 mars 2015

Grünstein | Re:visited

(Click!) Jag läser utställningskatalogen i två mindre band, samlade i en enkel kassett.

Volym I presenterar utställningen En face i text och bild; texter av Magnus Olausson och Bo Nilsson. Här möter vi också Denise i samtal med Magnus Olausson.

Volym II presenterar bildsviten 1866; fotografier tagna under 2014 i det tomma museet.

Det finns en 3D-modell av utställningen att ladda ner, rekommenderas.

lördag 14 mars 2015

Station to Station |


(Click!) Två bilder - La Luna och The Monolith.

tisdag 10 mars 2015

Denise Grünstein | En face

Jag såg utställningen i helgen på Konstakademien, en av två scener för det temporärt stängda Nationalmuseum. En utställning värd att se, kanske blir det även ett återbesök.

Serien 1866 med nytagna bilder från det tomma Nationalmuseum möter besökaren i första rummet. Kroppar i rum. Looking at the Overlooked en favorit. Kompletterade med fotografier av kända konstverks baksidor; ramar, klistermärken från utlån, inventarienummer.

Äldre bilder visas från olika bildserier liksom två videoverk.  Det ena visar fyra tablåer uppställda i en större hiss och där scenväxlingarna sker genom att den nu bortrenoverade hissen på Nationalmuseum rör sig en våning upp till en utställningshall och ner igen för öppna dörrar - fungerar ypperligt.

SvD har recenserat utställningen En face.