Den omtalade filmen Interstellar regisserad av Christopher Nolan är en film med många kvaliteter. Mig tilltalar den mycket. Historien, kopplingen till aktuell forskning om tid och maskhål, utforskandet av universums gränser, fotot av Hoyte van Hoytema, hantverket i scenbyggena, musiken.
Den komplexa sekvensen med tesserakten och dess tankegods kopplar jag samman med den engelske fysikern Julian Barbour som i sin bok The End of Time bland annat beskriver tiden som en oändlig uppsättning av nu.
Soundtracket av Hans Zimmer är briljant. Piporgeln har en framträdande roll i flera stycken som spelas av den engelske organisten Roger Sayer, huvudtemat har ett känsloläge som ligger nära Max Richters verk, orkestreringen tänjer gränserna och lockar fram nya klanger.
Den komplexa sekvensen med tesserakten och dess tankegods kopplar jag samman med den engelske fysikern Julian Barbour som i sin bok The End of Time bland annat beskriver tiden som en oändlig uppsättning av nu.
Soundtracket av Hans Zimmer är briljant. Piporgeln har en framträdande roll i flera stycken som spelas av den engelske organisten Roger Sayer, huvudtemat har ett känsloläge som ligger nära Max Richters verk, orkestreringen tänjer gränserna och lockar fram nya klanger.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar